Seger i Kuxahallen.

Hejsan. Då har seriespelet äntligen dragit igång efter ett långt uppehåll.Men först lite kort om höst säsongen,där vi spelmässigt hängt med i alla matcher men tyvärr hade lite "stolpe ut" och landar på en 6:e plats till uppehållet.Vilket är fullt godkänt.Som sagt omstart i seriespelet mot Åmot borta,och dom vanligt är pulsen hög inför matchstart.Men vilken första period vi gör. Vi dominerar totalt och leder med 3-0. Andra perioden drar igång Åmot sätter högpress direkt men vi behåller lugnet och sätter 4-0 Åmot trycker in 4-1.Vi gör 5-1 och det känns riktigt bra,men sen så börkar vi att tjuva lite i jobbet och hux flux 5-3.När 2:a perioden är slut så står det 6-4. Tredje startar på bästa sätt vi drar dit 7-4 men Åmot visar här varför dom spelat jämnt med alla lag på hemmaplan,vi blir lite stirriga och tappar lite linjer i vårat spel och i denna sport går det fort,Åmot sätter ett par bollar så nu är det match igen 7-6.Vi gör 8-6 men dom ger sig inte utan kommer igen och kommer ifatt till 8-8. Ska även sägas att vi under tiden lyckats med att sätta 4 skott i målramen samt 2 missade frilägen.Drygt 3 min kvar 8-8 sjukt spännande men helt plötsligt så sitter vårat spel och Åmot får knappt låna bollen och vi sätter dit 9-8 med 2 sekunder kvar på matcklockan.Äntligen så får grabbarna med sig lite stolpe in.En välförtjänt seger där vi sett till boll innehav och målchanser borde avgjort det kanske redan i andra perioden.Bara så ni vet så topp noteringen på pulsklockan under matchen vart 143.Tack grabbar :-)) Herr Div. 3 0kommentarer

Nästa bortamatch - Åmots IF

.. Herr Div. 3 0kommentarer

Nästa hemmamatch - KAIS Mora UIF

.. Herr Div. 3 0kommentarer

Nästa hemmamatch - IBF Falun Ungdom

.. Herr Div. 3 0kommentarer

Nästa bortamatch - IBF Hedemora

.. Herr Div. 3 0kommentarer

Nästa bortamatch - Forsbacka IK

.. Herr Div. 3 0kommentarer

Derby i Smedjebacken

Jag har länge, med skräckblandad förtjusning, haft förhoppningen om att en Zombie-apokalyps ska inträffa. När jag så en varm sommarkväll för tre år sedan såg ut genom mitt fönster fylldes jag av hopp. För på gatorna såg jag stora horder av människor. Deras blickar var döda och deras axlar var sluttande. De var zombies. Jag tömde omedelbart mitt bunkringsförråd bestående av två majsburkar och ett öppnat tuggummipaket. Jag stod i valet och kvalet av vilket vapen jag skulle använda - Stekpanna eller stavmixer? - när jag plötsligt blev varse… det var inga zombies. Det var ingen apokalyps. Det var bara Pokemon. Ja, året var 2016 och stadens varma sommarkvällar intogs av människor med döda blickar och sluttande axlar. I sina händer hade de en mobiltelefon när de jagade Pikachus och andra färgglada as. Besvikelsen var naturligtvis enorm och Pokemon-hypen tycktes aldrig ta slut – Men när jag nu, 3 år senare, ser ut genom mitt fönster ser jag varken zombies eller människor. Ingen spelar Pokemon längre… förutom -- Mikael ”Mike” Andersson brukar ha ett speciellt leende när han är taggad. Just denna lördag saknades dock detta leende och jag undrade därför hur fan det här skulle gå. För vi hade ju match mot Smedjebacken och dessutom i Smedjebacken. Jag visste att Mike skulle på fest i Fagersta på kvällen. ”Det finns tjejer” hade Bobby tydligen utlovat. Var det i Fagersta Mikes tankar var? Ja, det verkade inte bättre för VIPS så hade Smedjebacken gjort 1–0. På en strumprullare dessutom. God dag yxskaft och ridån ner. Det var ju inte så här det skulle börja. But it ain’t over until the fat lady sings och än fick hon inte sjunga för nu gjorde vi 1–1! Målskytt – Mikael Andersson. Han hade ryckt av sig slipsen och fattat att det var match. Bobby, Fagersta och tjejerna fick vänta och när jag nu såg på Mike fylldes jag av välbehag… för nu såg jag hans leende. När sedan Lill-Danne och Battan påpassligt rakade dit varsin balja ledde vi plötsligt med två mål och när vi kort därefter gick till periodpaus stod det 4–2 till oss. Periodens sista mål gjordes av Mikael Andersson. Nu väntade en kort vila. Sen skulle vi bara ut och sätta spiken i kistan. Zzz… Ja, period två var då ingen holmgång och inte fan sattes någon spik i kistan. Det mest uppseendeväckande var när Buss-Robban, efter att ha glömt högerregeln, prejade en motståndare över sargen och ned i diket, och att Pontus dessutom tycktes få ragg på läktaren. Nå väl, perioden slutade 0–0 och Mikael Andersson verkade återigen fantisera om Fagersta. En period kvar. Nu var det dags att vakna. MÅL och 5–2 på tavlan! Målskytt var - Hattrick-hjälten Mikael Andersson (Fanfar). Ja, straffen var delikat och den lätta dragningen åt vänster lovade gott inför kvällens nalkande danssteg i staden som ger livstid. När Mike sju minuter senare också dängde dit 6–2 var segern kirrad. Grädden på moset kom sedan bara någon minut senare när Sebban Larsson, efter ett mönsteranfall, tryckte dit matchens sista mål. 7–2 på tavlan och Ludvika hade tagit sin fjärde (!) raka seger över Smedjebacken. Veckans kanon 1. Abris som gjorde matchernas match vilket också hans räddningsprocent på 92% tydligt vittnar om. 2. Andreas Källving, som med sitt backspel gav motståndarna just skälvning, när han med sina kraftfulla axlar visade att han inte tänkte släppa förbi en enda Smebackare. 3. Mike Andersson som med sin formidabla insats i form av 4 mål nu kunde åka till den eftertraktade festen i Fagersta, där tjejerna väntade… Veckans kalkon Festen i Fagersta. Det fanns inga tjejer. När jag dagen efter match tog en promenad och njöt av segerns sötma såg jag det plötsligt -- Zombies. På Garvarns torg. I grupp om 4. Mike var en av dem. Med skräckblandad förtjusning började jag förbanna mig själv över att jag hade kastat stavmixern, tills jag såg -- Fanskapen höll i varsin mobiltelefon. Besvikelsens våg sköljde återigen över mig. Jävla Pokemon. Jag betraktade skaran av vuxna män en stund. Jag betraktade Mike. Hans festande i Fagersta var ett misslyckande och bilfärden hem misär… men han hade ju i alla fall sina Pokemons. När jag nu såg på Mike fylldes jag därför av välbehag… för nu såg jag hans leende. Nu log jag också. Chris Mand Hanzons dagblad 5/11-19 Herr Div. 3 1kommentar

Robert "Robban" Andersson

Årets nyförvärv - Del 6. GolfRobban. Vi hade ju redan en Robert Andersson i laget. Ni vet, han som kör buss och hejar på Bajen. Döm därför vår glädje när vi nu fick veta att vi skulle få en till Robert Andersson till vårt lag. Han kör visserligen inte buss men nog fan hejar han på Bajen och har dessutom ett golfhandikapp lägre än stötdämparna på Lill-Dannes moppebil*. Förutom en golfsving av rang har Robban också en stubin lika kort som hans vackra leende är brett, där ett missat skott, en felslagen passning eller ett insläppt mål är fog till att humöret ibland dryper. Det efterföljande skriket i form av; ”Åoohuääh” med det tillhörande klubbslaget i sargen skvallrar dock endast om hans enorma vinnarskalle. Lägg därtill en bra spelförståelse och lätta handleder och ni förstår att Robban är guld värd för oss... för han är ju ett riktigt kap den där Robert… han är vårt kap. Välkommen hem, Robban! Chris Mand Hanzons dagblad 4/11-19 * Har ingen aning om en bil faktiskt kan ha låga stötdämpare eller inte. Jag googlade men fattade ingenting. #Kaningentingombilar Herr Div. 3 0kommentarer

Visa fler nyheter