En titt i backspegeln

Mindre än en vecka kvar nu till kvalmatch #1. Vi tänkte blicka tillbaka till tidigare division 1 kval i närtid som föreningen spelat. Vi får då ta tidsmaskinen bakåt i tiden till säsongerna 2007-08 och 2008-09 då Järnvägen faktiskt kvalade till division 1 två år på raken på herrseniorsidan. Häng med oss vettja på en resa tillbaka i tiden…

Säsongen 2007-08
Första säsongen på den här nivån sedan urminnes tider. Laget hade på ett övertygande sätt vunnit division 3 säsongen innan under nya tränaren Henrik Holmberg. På det också vunnit Olle Strömbergs Cup i Hedemora mot ordinarie Allsvenskt motstånd i form av numer insomnade klubben Mittdalarna. Division 2 spelet inleddes med övertygande 23-18 borta mot Stockholm Finest och på den vägen fortsatte den här säsongen som genererade i ett spännande kvalspel mot Lidingö SK dit man for en onsdagskväll i april.

Till den här matchen hade man också gjort en till vissa delar av klubben sett kontroversiell förändring i laget. För att stärka truppen på kort sikt så tog man in tränare Henrik Holmberg som spelmotor till denna match vilket gjorde att någon yngre talang fick stå åt sidan den gången, just då helt rätt beslut då laget blev starkare och fick in mer rutin. Coachade laget gjorde istället dagens tränare, Tomas Dunder. Matchen var en riktig rysare och Järnvägen inledde med 5-0 direkt innan Lidingö innehållandes bl.a. bröderna Espling kom in i matchen.

Lagen följdes sedan åt i 60 minuter och till slut med matchens sista skott lyckades Lidingö få med sig ett plusmål till Hallsberg, 25-24, där en makalös publikinramning väntade spelarna redan långt innan match. Här hade dock ytterligare komplikationer tillstött i laget i och med att det blev diskussioner efter matchen i Lidingö där Holmberg spelade. Det fick som följd att han inte spelade returen, ett beslut han tog själv när han lackade ur på synsättet. Robert Östring spelade inte heller, detta efter en meningsskiljaktighet med den hårt disciplinäre Holmberg som var en fantastisk tränare men han ställde också höga krav vilket inte alla var beredda på eller klarade av. Således hade Järnvägen bara tre avbytare i denna match varav en av helt oprövade ungdomsspelaren Indika Jayasundara.

På förhand skulle Järnvägen givetvis vinna det här på hemmaplan med mer än ett mål sett till hur matchbilden såg ut på Lidingö. Men laget orkade inte hämta sig efter allt strul och inför 800 fanatiska hemmasupportrar föll laget med 28-29 och säsongen var över. Hyfsat oflyt då det visade sig att avancemang från matchen till Lidingö räckt för att gå upp i division 1. Så nära men ändå så långt bort. Å andra sidan slapp man åka till Alstermo säsongen efter. Mest minnesvärt helt klart uppvärmningen där det var sånt liv på läktarna att man inte hörde vad man sa till varandra nere på innerplanen. Ett fint minne!

Säsongen 2008-09
Henrik Holmbergs tredje och sista år som tränare i gulsvart vart även det en stor succé. Trots en relativt liten trupp hade dessa 10-11 man unisont genomfört en stenhård försäsong, några hade sommartränat med LIF Lindesberg och laget var bättre tränat än någonsin och det syntes i serieinledningen som var urstark. Efter en mycket väl genomförd säsong i division 2 väntade så ett kvalspel mot Vassunda IF med flera före detta Skånelaiter i laget och därtill supergladiatorn Aris Sanchez. Där snackar vi fysik i defensiven!

Järnvägen inledde på hemmaplan. Det här var också säsongen då dagens Järnvägenstjärnor var med i laget för allra första gången. Valpiga men taggade och träningsvilliga även fast de hoppade Riks för att göra annat så var Gustaf Öster och Victor Spennare bl.a. med i denna matchtrupp som tog sig an Vassunda på Alléhallens antika trägolv. Återigen en rysare som blev mycket jämn. Järnvägen låg under länge mot favoriten Vassunda men lyckades vända under matchens sista femton minuter och gjorde också segermålet 30-29 med dryga 30 sekunder kvar.

Vassunda missade sitt påföljande anfall och Järnvägen fick chans att stänga matchen. Djärva som dåtidens spelare var gav man sig på att försöka göra en variant på en japan. Tror det var Henke Adamsson som skulle avsluta den och han kom flygande men passen från Rikard Israelsson var för oprecis och Vassunda fick chansen att kvittera men gick bet med ett skott från 11 meter som Macke Allan limmade och saken var klar, fördel Järnvägen inför returen uppe i Alsikehallen.

I Alsikehallen väntade provisoriska läktare längs långsidorna, folk stod i princip på varandra och hur i helsike man fick in 400 personer i den hallen är ett mirakel. Pressläktaren var en byggställning dessutom i höjd med taket. Järnvägen inledde bäst inför bl.a. hela Irsta HF:s herrtrupp, en seger och avancemang till omgång 2 för Järnvägen skulle nämligen innebära avancemang utan kvalspel för serietvåan Irsta. Ramon Laurén sågs bl.a. heja på de gulsvart ivrigt från sidan. Järnvägen förde matchen i 45 minuter men Vassunda lyckades på något vidunderligt sätt vinna med ett måls marginal och en mycket oviss förlängning väntade. Skulle gulsvart orka resa sig på nytt efter att ha tappat kommandot?

Jodå! Visst gjorde man det och när hemmalagets spelmotor i förlängningen drog på sig 2+2 minuter i en galen situation så var saken klar. Det här lagets 6-5 spel var nämligen i världsklass och man stängde matchen snabbt och effektivt och fick därefter jubla tillsammans med alla tillresta supportrar som räknades till totalt 76 stycken. Nu väntade ett superderby mot LIF Blå från division 1 om vilket lag som skulle spela där kommande säsong. Synd då att LIF Blå till de kvalmatcherna lyckades mönstra ihop ett nästintill overkligt lag sett till den tiden. Uppdrag omöjlig uppgift? Inte riktigt, men nästan. Järnvägen började hemma i Alléhallen.

I LIF syntes Warvne, Jocke Gustavsson, Jonas Larsson, Richard Larsson, Solis med flera. Ändå stretade gulsvart emot bra under 45 minuter innan LIF stängde matchen som väntat och vann med 34 – 28. I returen i Stadsskogen var det sedan spel mot ett mål och Järnvägen orkade inte med det snabbt spelande och mer vältränade LIF. Ändå, säsongen var kanske ännu starkare än den innan då division 2 var bättre än på länge och många matcher tuffa. Särskilt de mot Irsta HF som storsatsade.

Och nu är det alltså snart dags igen för kval till division 1. För första gången på nio år, kul! Vi hoppas givetvis att få se några av dåtidens gulsvarta stjärnor på läktaren i form av bl.a. Rikard Israelsson, Markus Högrud, Henke Holmberg, Nisse Lindgren, Hagamannen med flera…Henke Adamsson är ju dessutom fortfarande kvar i laget och kanske redo för spel?! Den som lever får se, måndag it is!