Mål, mål, mål, mera mål och mål det kom det att bli…

Tyvärr för Hagbys del spred sig fotledsskador i truppen, likt löss och magsjuka på en förskola. Då är det tur att vi har en relativt stor trupp. Trots manfallet kan vi hitta gubbar och pojkar ute bland åkrarna med ett par fotbollsskor och ett hjärta för Hagby.

Undertecknad anländer lite sent eftersom hans kock för kvällen mer fokuserat på att dansa än att laga mat. Vi kommer precis lagom för att se jublet av @uif_u2 1-0. Väl på plats blir det tydligt att motståndarna är laget som för matchen. Hagby hamnar väldigt lågt i positionerna. När man vinner boll försöker man hitta en ensam Ragge mot 4 och då räcker inte ens hans beskydd till.
UIF gör 2-0 och sen 3-0 på straff. Hagby lyckas skramla fram ett friläge men i Ragges förvåning över att få besök av den runda bollen, förvaltar han inte friläget.

I början på andra lyckas Hagby bromsa motståndarnas framfart en aning. Alternativt är det solen som räddar oss i sin roll som onykter wingman. Den är där som ett värmande sällskap men varje gång man hittar ett potentiellt läge, blockerar den ens chanser. I den senare delen av andra halvlek fortsätter UIFs målproduktion och matchen slutar 7-0. Vi har tur att motståndarna bara tränat på att slå fantastiska hörnor och inte på att nicka in bollarna. Vi har otur att motståndarna tränat på att passa och springa.

Fötter i högläge, eloge till Theo i mål och mössor med ”One size fits all” gäller inte Fred.

* Fred i mössa

Petter Ahlberg Utespelare