Uteträningar för damerna

Sedan serien pausats har damerna under en tid tränat ute tillsammans i enlighet med de regler som finns. Innebandyförbundet, Riksidrottsförbundet och Folkhälsomyndigheten godkänner träning i smågrupper om åtta personer utomhus om man håller avstånd under passen och grupperna hålls ihop så man inte träffar andra.

Vi har intervjuat assisterande kaptenen Maja Gustavsson och frågat hur det varit, hur det är och hur stor längtan efter innebandy egentligen är. Den är, vad vi erfar, större än ord kan beskriva.

Hur tycker du det går att träna ute?
Det går faktiskt bra att träna ute. Bättre än förväntat må jag säga. Det är dock tråkigt att behöva göra det nu när säsongen egentligen är igång och vi borde spelat matcher. Men vi alla i laget kämpar på!!

Hur känns det att bara träna i smågrupper istället för med hela laget?
Det är både kul och tråkigt. Roligt att få sällskap under träningar men tråkigt att vi inte får träna tillsammans hela laget. Det är halva grejen med en lagsport, att få umgås med alla fina människor!! Men jag tycker att det funkar bra, alla har en bra inställning och gör det bästa av situationen!

Ni har sprungit en hel del, var/vad har ni gjort för pass?
Sjungande Dalen, Nordanå, egna rundor och Norrvalla skulle jag säga, säkert missat något. Det har varit allt från långa till korta intervaller och löprundor ... vi har även spelat lite landbandy. På det har vi haft egna styrke- och teknikpass.

Hur mycket längtar du efter innebandy?
Men det går inte att beskriva hur mycket jag längtar efter att få vara igång med träningar och matcher igen!!!!!!!

Vi tackar Maja för svaren och hoppas att vi ses i en hall snart igen.