Matchreferat: Tumba borta

Bortamatch mot IFK Tumba Handboll som slutar med förlust 32–28 efter 12–12 i halvtid. Vi kom till matchen med en riktigt bra känsla efter en stark träningsvecka, och det kändes i hela gruppen att “idag är det dags att ta våra första poäng”. Det märktes redan i uppvärmningen att vi var påkopplade, och det syntes från första avkast. Vi startar matchen väldigt bra, där Hampus fullständigt stänger igen i målet och langar räddning efter räddning. Framför honom står ett försvar som jobbar stenhårt tillsammans, pratar, hjälper, kliver rätt – precis som vi har pratat om. Defensivt tar vi ett stort steg framåt den här matchen och det är något vi verkligen ska bära med oss. Vi vinner faktiskt spelet 6–6, det är där vi är som starkast och där vi ser som mest stabila ut. Men när Tumba börjar spela 7–6 förändras matchbilden, och vi fick inte riktigt grepp om det spelet som vi hade velat. Trots det så är det inte deras system som fäller oss. Vi skapar chanser, vi kommer till lägen, men vi är inte tillräckligt kliniska. “Vi måste vara ärligare mot oss själva i avsluten, vi får inte ge bort så många lägen”, är känslan som sitter kvar efter matchen. Det är inte viljan det brister på – inställningen är helt rätt – utan det är skärpan. Sen händer det som tyvärr inte går att komma runt: för många tekniska fel. Det blir lite som att “alla måste göra sitt misstag” och på den här nivån blir man straffad direkt. Det är där matchen glider oss ur händerna. Individuellt finns det mycket att lyfta. William Lundh kliver fram rejält och blir matchens lirare med sina 8 mål. Ludwig Åse fyller på med 6 mål och är ständigt ett hot. Det är också riktigt kul att se Joel kliva in tillsammans med Elliot, den tryggheten de skapar gör stor skillnad för laget. “Det känns stabilare när vi har dem på banan”, och det är något hela bänken kände av. Det som gör mig mest stolt är ändå känslan i gruppen. Ingen hänger med huvudet, ingen skyller ifrån sig. Det fanns en känsla av “vi är nära nu”, och det tror jag alla som såg matchen kunde känna. Nu väntar en tuff period med tre matcher på sju dagar, och det är precis sådana veckor som bygger lag. Vi tar med oss lärdomarna, vi skruvar på detaljerna och vi fortsätter jobba. Vi ses i Borgen. Herr 7 dec 2025 0kommentarer

Matchreferat: HK Drott borta

Vi åkte ner till Halmstad redan på fredagen för att få rätt uppladdning inför lördagens möte med HK Drott. Vi kom dit med en tydlig revanschlust efter att ha förlorat hemmamatchen tidigare i höstas, en match vi tappade helt på grund av en svag halvlek. Det var något vi pratat mycket om – att spela en gedigen match i 60 minuter. Och ärligt talat tycker jag att inställningen fanns där från start. Matchen slutar 33–27 efter 17–13 i halvtid, och det är ett resultat som svider eftersom vi faktiskt gör en bättre insats än vi gjort på ett tag. Drott gör ett ryck i första halvlek, men vi visar moral och kommer tillbaka, skapar momentum och är nära att ta oss förbi dem – men vi orkar tyvärr inte hela vägen. Det är just där matchen rinner oss ur händerna. Vi saknar skärpan i avgörande lägen, missar för många ”lätta” avslut och tar ibland märkliga beslut som ett rutinerat lag som Drott direkt utnyttjar. Vi ger dem för mycket enkla mål, och mot ett topplag straffas det direkt. Målvaktsspelet blir inte vad vi behöver idag. Absolut inte enbart deras fel – vi hjälper dem inte tillräckligt bakåt – men i den här serien krävs det att målvakterna kliver fram, och det fick vi inte den här gången. Framåt är det ändå flera som visar framfötterna. Axel Abrahamsson gör flest mål med sina 6. Tätt bakom kommer Philip Tikas på 5, tillsammans med William Lundh och Ludwig Åse som gör 4 vardera. Philip blir matchens lirare igen, och det är helt rättvist. Han har gått från en tuff start på säsongen till att nu ligga före många andra i sin utveckling. Man ser hur han vuxit den senaste tiden – både i sitt självförtroende och i sitt ansvarstagande. Det finns också positiva bitar som vi tar med oss. Vårt offensiva försvar ger bra utdelning och vi får träff på de spelare vi pratat om på förhand. Det var dessutom väldigt glädjande att se Elliot tillbaka på planen – hans trygghet i försvarsspelet märks direkt. Och Wedholm, som gör sin första match för säsongen, kommer in med en energi och ton vi verkligen har saknat. Samuel Dahlin sammanfattar matchen bra: ”Den kändes sådär. Jag tycker att vi är bra påställda och emellanåt spelar bra handboll, både bakåt och framåt. Men vi har dippar i matchen likt vi haft några gånger tidigare och det blir för kostsamt även denna gång. Drott utnyttjar våra dippar bra.” Han lyfter också det positiva: ”Vårt offensiva försvar gav bra utdelning och det är kul att se Elliot tillbaka och Wedholm bidrog med härlig energi.” Gustav Wedholm berättar: ”Vi har en bra attityd till matchen och kommer ut välförberedda. Tyvärr brister vi i en period där någon miss framåt blir ett enkelt mål bakåt, och då är det svårt att komma ikapp. Vi kan inte ge bort enklare mål om vi ska vinna matcher.” Han fortsätter: ”Extremt tungt, för vi är jävligt bra som enhet idag. Jag tycker vi har momentum i andra halvlek och är nära att ta ledningen.” Om sin egen comeback säger han: ”Otroligt glad att vara tillbaka. Vi är en bra grupp individer och det är alltid lika kul att ta på sig tröjan. Jag hoppas bidra ännu mer kommande matcher.” Och där står vi – en insats som är bättre än siffrorna visar, en match där vi är med hela vägen, men där vi inte lyckas kapitalisera på våra lägen. Framsteg, absolut. Men inte tillräckligt för poäng. Vi tar med oss utvecklingen, vi tar med oss energin och vi tar med oss lärdomarna. Nu handlar det om att vässa detaljerna och se till att nästa gång räcker vår prestation i 60 minuter – inte 50. Herr 30 nov 2025 0kommentarer

Matchreferat: Hemma mot HK Varberg

Det blev ännu en tuff kväll i vår egen hall när vi tog emot HK Varberg – ett lag som kom hit med både självförtroende och kvalitet, och som även tog med sig båda poängen hem efter en klar seger: 20–31 (8–15). För oss innebär det den tionde raka förlusten, ett faktum som såklart svider, men som också ger oss ett ännu större behov av att vara öppna med både våra brister och våra ljuspunkter. Matchen började på det sämsta möjliga sätt. Vi kom inte upp i nivå, samtidigt som Varberg satte farten direkt. De sprang ifrån till 2–8 redan efter tio minuter, och där någonstans tappade matchen riktning för vår del. Vi försökte, och det fanns perioder där vi stod upp bra – men vi kom aldrig nära att hämta igen det tidiga underläget. Samtidigt ska det sägas rent ut: HK Varberg var väldigt bra. De är ett välorganiserat lag, starka på alla positioner och med en målvakt i form av Aronius som var rena väggen. Lägg därtill att vi skjuter alldeles för många bollar i ramen – då blir uppförsbacken brant. Men trots resultatet fanns det ändå många ljusglimtar som ger oss hopp framåt. En av de största var att Joel Eneroth Ädel äntligen var tillbaka efter sin frånvaro. Inte nog med att han klev in och gjorde skillnad – han blev också matchens försvarare. Hans närvaro bakåt är något vi verkligen saknat, och det syntes tydligt så fort han satte sin första tackling. Det är en trygghet att ha honom tillbaka. Framåt levererade William Lundh och Samuel Dahlin bra med mål, och Philip Tikas blev utsedd till matchens lirare efter två mål och en gedigen arbetsinsats. Philip gör en väldigt stabil match rakt igenom, och hans inställning är ett föredöme. Vi hade också en kortare samling efter matchen där vår tränare Anton sammanfattade mycket av det vi själva känner: “Alla måste ta sitt ansvar och göra det jag säger som tränare. Vi kan inte springa runt och göra något annat.” – Anton Det är ett citat som träffar mitt i prick. Det speglar många av de situationer där vi inte riktigt vet vad våra lagkamrater tänker eller gör – och det blir tydligt att vi måste börja lita mer på strukturen, följa det vi bestämmer och dra åt samma håll i varje moment av matchen. Där har vi mycket att vinna. Vi har fortfarande glädje, driv och vilja i laget – och så länge de bitarna finns kvar kommer vi fortsätta ta steg. Nu riktar vi blicken mot nästa utmaning: HK Drott borta nästa helg. Vi jobbar vidare mot de där första två poängen, och vi vet att de kommer om vi fortsätter kämpa som ett lag – tillsammans. Herr 23 nov 2025 0kommentarer

Matchreferat: Enköping-Tyresö

Det var en sådan där dag då man hoppas att allt ska lossna. Hemmahallen var fylld av supportar som aldrig ger upp, de vill se oss ta dessa 2 poäng. Tyresö på andra planhalvan, ett lag vi vet är bra, men ett lag vi också vet att vi kan utmana när allt stämmer. Och vi började faktiskt okej. Första halvleken var långt ifrån perfekt, men den bar ändå spår av vilja, mod och ett försök att spela den handboll vi pratar om varje vecka. Tyresö mötte oss med sitt 3–3-försvar, högt, aggressivt, nästintill på gränsen hela tiden. Det tog en stund för oss att hitta rytmen. Bollar fladdrade, passningar fastnade, och ibland såg det ut som att vi inte riktigt visste vilken yta som var vår. Men sakta kom vi in i det. 11–16 i paus, och jag kände ändå att ”okej – det här lever vi i”. Vi hade våra perioder där spelet flöt, där vi hittade in bakom deras försvar, där vi spelade bollen vidare i fart. Dahlin, Tikas och Isegren kliver fram och gör 4 mål var, och det märks att de vill vinna, att de bär laget när spelet hackar. Samtidigt gör Hampus en riktigt stark insats i målet, stabil och närvarande, och när Melvin kommer in tar han vid och gör flera fina räddningar. Det ska sägas – målvaktsspelet gav oss chansen att vara kvar. Men någonstans på väg in i andra halvleken rinner allt ur händerna på oss. De första 15 minuterna blir en nedräkning – 10–3 till Tyresö – och vi hittar varken lugn, fart eller struktur. Det är som att någon drar ur kontakten. Plötsligt är vi sena i försvar, vi tvingas ta avslut som inte är våra, och de tekniska misstagen fortsätter att skära hål i allt vi bygger upp. Det gör ont att skriva det, men alla är inte med i matchen. Vissa skjuter alldeles för dåligt, bränner lägen som vi normalt sätter, springer hem dåligt och aktioner i försvar som är under all kritik. Det är lätt att höja rösten i frustration, men tittar man på skottprocenten efteråt får man en smäll man inte kan prata bort. Det är fakta. Vi måste våga vara ärliga – både med oss själva och med varandra. Det här var vår nionde raka förlust, och de nio säger mer än resultatet på tavlan idag. För när vi står där efter slutsignal, när hallen tystnat och bara eftersnacket i smågrupper återstår, då är det tydligt att vi inte får kollektivet att fungera. Vi pratar om att vara ett lag, men just nu spelar vi inte som ett. Något är fel. Något skaver. Och tills det är åtgärdat kommer vi fortsätta att hamna på fel sida resultattavlan. Men mitt i det tunga finns det också ljusglimtar. Samuel Dahlin, Hampus Wallin och Albin Sälling – de visar kampvilja, energi och ett försök att förändra matchbilden. Det syns i deras kroppsspråk, i deras anfall, i deras inställning. De försöker dra med sig andra. Men de kan inte dra hela lasset själva. Vi behöver att fler tar ansvar. Fler måste vilja mer. Fler måste våga kräva mer av sig själva. För det är där vi faller i dag. Inte på grund av brist på talang. Inte på grund av att motståndet är övermäktigt. Utan för att kollektivet inte fungerar. Vi avslutar ändå med att hylla de som visade vägen: Matchens lirare: Philip Tikas Matchens försvarare: Ludwig Isegren Det här laget kan så mycket mer. Och en dag kommer allt falla på plats. Men det kräver att alla tar steget. Det kräver mod. Vilja. Och att vi hittar tillbaka till att spela som ett lag – inte som individer på en plan. Herr 16 nov 2025 0kommentarer

Matchreferat: Enköping-Lugi

Det här var vår åttonde raka förlust, och det känns tungt. Vi hade verkligen hoppats på att få en bra start och bygga vidare därifrån, men i stället gjorde vi tvärtom. Vi var inte på plats mentalt när matchen började, och Lugi tog direkt kontrollen. Med 13–22 i halvtid sprang de ifrån oss, och vi kom aldrig riktigt nära. Lugi var bra, det är bara att erkänna. De spelade med fart och tydlighet, och vi hängde inte med bakåt. Vi växte in i matchen efter ett tag, men vårt försvar fungerar inte just nu. Vi släpper in alldeles för många enkla mål, och våra målvakter får det väldigt tufft när vi låter Lugi skjuta fritt från sex–sju meter gång på gång. Det är inte rättvist mot dem heller. När man ser matchen känns det som om vi inte riktigt vågar gå in ordentligt i närkamperna. Vi måste börja våga ta i, våga smälla på och visa att det ska göra ont att möta oss. Det börjar där. Det fanns ändå några glädjeämnen. William Lundh blev matchens lirare efter att ha gjort 9 mål. Ludvig Ljungberg utsågs till matchens försvarare, och Albin Sälling gjorde 5 mål. Resten av laget delade på målen. Det är en tuff period mentalt, men vi fortsätter kämpa. Vi vet att vi kan bättre än så här, och vi ska hitta tillbaka tillsammans. Vi ger oss inte. Herr 9 nov 2025 0kommentarer

Visa fler nyheter