Matchreferat; Tumba hemma

Det här var en kväll som gör ont på riktigt. Hemma mot IFK Tumba gör vi vår kanske sämsta insats för säsongen, och det är svårt att förstå hur det kan bli så när så mycket kändes rätt innan. Uppvärmningen var bra, känslan i laget var bättre än på länge och det fanns inget som tydde på det som skulle komma. Ändå är vi aldrig riktigt där när matchen drar igång.

Redan efter tio minuter känns det som att matchen nästan är avgjord. Vi kommer snett in, får jaga direkt och även om vi lyckas hitta en bättre period innan paus, där vi visar att det faktiskt finns något i oss, så räcker det inte. Halvtidssiffrorna 11–17 ger ett visst hopp, men det försvinner snabbt. Efter paus är vi tillbaka i samma mönster igen och matchen rinner oss helt ur händerna.

Det som gör det extra tungt är jämförelsen. Borta mot Tumba var vi med hela vägen och förlorade knappt, med några få mål. Nu skiljer det fjorton bollar. 23–37 hemma. Det är siffror som svider. Deras målvakt ska ha stor beröm, han var riktigt bra, men samtidigt kan vi inte komma ifrån vår egen verklighet – vi har svårt att göra mål och det har följt oss under hela säsongen.

Vi har ofta sagt att vi blickar vidare mot nästa match. Det har blivit ett återkommande mantra i år. Men kanske är det inte det vi behöver just nu. Kanske behöver vi istället stanna upp och verkligen reflektera över varför det blir så här, för det här är inte första gången vi hamnar i de här plumparna, och det är något vi måste våga ta ansvar för.

Individuellt fanns det ändå ljusglimtar. Axel Abrahamsson utsågs till matchens lirare, Ludwig Isegren till matchens försvarare och våra bästa målskyttar för kvällen var William Lund, Axel Abrahamsson och Samuel Dahlin. De insatserna betyder något, även när helheten brister.

Nu är det också klart. Vi åker ur och nästa säsong väntar division 1. Det gör ont att skriva, men det är verkligheten. Samtidigt är det här också början på något nytt. Vi går in i den period alla lag hamnar i, där truppen byggs om och framtiden formas. Vilka som vill fortsätta resan och vilka som väljer en annan väg återstår att se. När allt är klart kommer kontrakten som vanligt att presenteras på Instagram, så håll utkik där.

Det här laget är mer än en match och mer än en säsong. Just nu känns det tungt, tomt och uppgivet – men kärleken finns kvar, och den är ärlig. Och ibland är det precis där man måste börja om.

Simon Axelsson