Matchreferat; RIK borta

Det här var en av de där matcherna man helst vill spola tillbaka, radera och gå vidare ifrån. Bortamötet med Redbergslid IK blev en tung kväll från start till mål, och slutresultatet 37–27 – med 21–14 redan i paus – säger det mesta om hur långt ifrån vi var den nivå som krävs i Handbollsallsvenskan.

Redan tidigt i matchen infann sig en obehaglig känsla. Vi var inte riktigt där. Steget var lite långsammare, besluten lite senkomna och närkamperna förlorades oftare än de vanns. Det kändes aldrig som att vi tog kommandot, aldrig som att vi på allvar satte press på Redbergslid. Istället fick de växa in i matchen och spela med ett självförtroende som bara blir större när motståndaren inte svarar.

Tränare Adam Skogäng försökte väcka laget på alla sätt som står till buds. Försvarsformationer justerades, anfallsspelet skruvades på, spelare byttes in och ut i jakt på energi och respons. Men den där gnistan uteblev. Oavsett vad som testades lyckades vi aldrig samla oss, aldrig få ihop helheten. Vi var kvar på samma plats hela matchen – medan Redbergslid hela tiden tog nya kliv framåt.

Ska man ta poäng i den här serien krävs det prestationer från alla, i varje lagdel. Här blev det istället smärtsamt tydligt hur svårt det blir när inget riktigt stämmer. Våra målvakter fick ingen lätt kväll, men med 3–4 räddningar totalt och alldeles för många avslut utanför ramen – någonstans runt 10–14 stycken – sätter vi oss själva i en omöjlig situation. Mot ett lag som RIK, som dessutom jagar kval uppåt, blir sådana siffror direkt avgörande.

Efter matchen var besvikelsen påtaglig. Gustav Borén satte ord på känslan som många nog delade:
– Jag tycker vi inte kommer upp på den nivå vi borde idag, på samtliga. Vi har alla mer att ge. Det känns som att vi går på 95 procent istället för 100, och på den här nivån blir man straffad direkt. Det blev vi idag. Det finns korta perioder där alla levererar fullt, något anfall eller ett försvar, men de är för få – och en handbollsmatch är 60 minuter.

Trots en väldigt tung laginsats fanns det ändå några spelare som vägrade vika ner sig. William Lund utsågs till matchens lirare efter sina 11 mål, och oavsett hur matchbilden såg ut ska han ha all heder för det. Tillsammans med Albin Sälling var han vårt enda verkliga hot framåt. De tog initiativ, de ville göra mål, de tog smällar och fortsatte utmana. Den viljan betyder mycket, särskilt en kväll när så mycket annat saknas.

Albin Sälling slutade på 5 mål, men hade med lite marginaler och träff kunnat göra betydligt fler. Det här blev dessutom hans sista match i laget innan flytten tillbaka till VästeråsIrsta. Personligen känns det väldigt tomt. Albin är en sådan spelare man vill ha omkring sig – på planen, i omklädningsrummet och på resorna. En kille som bidrar med mer än bara mål. Han kommer att bli saknad, på riktigt.

Ibland är det svårt att veta hur man ska skriva de här referaten. Det är lätt att prata om att resa sig, ta nya tag och hitta positiva bitar. Men dagar som denna känns det nästan fel att linda in något. Samtidigt gör det ont, för det här laget har visat under säsongen att det finns kvalitet, hjärta och prestationer som förtjänar poäng. Men handboll är ärlig. Och den här kvällen räckte det inte till.

Nu väntar nästa uppgift – Tumba hemma i Borgen. En ny match, ett nytt försök att visa vilka vi är.
Och som ett litet sidospår: missa inte februari-hamburgaren på ByBorgs som killarna varit med och tagit fram. Riktigt bra – och dessutom går en del direkt till lagets kassa. Föreningar behöver sådant stöd. Det är värt en stor tumme upp.

Simon Axelsson Lagledare