Matchreferat: Enköping HF – HK Drott

Det här var en match med två helt olika ansikten – och tyvärr avslutar vi med det sämre. Vi förlorar med 33–37 mot HK Drott efter 21–19 i paus, men siffrorna säger inte hela sanningen. För det här handlade inte bara om handboll – det handlade om inställning, ansvar och vilja.

Första halvlek är fantastisk. Vi står rätt i försvaret, vi springer, vi vågar, vi spelar med glädje och självförtroende. Det syns att vi vill studsa tillbaka efter förra helgens insats, och vi gör det med kraft. Det är fart, disciplin och hjärta. Vi har en sexmålsledning, vi visar stolthet i varje duell och vi spelar för varandra. Den halvleken visar vilket lag vi kan vara när vi bestämmer oss.

Men så händer det där som vi tyvärr känner igen. Vi börjar slarva. Vi tappar fokus, gör onödiga tekniska fel och låter Drott komma ikapp. Istället för att fortsätta gasa, börjar vi tveka. Vi går till paus med 21–19 – en ledning, ja, men med känslan av att vi borde haft ett mycket större grepp om matchen.

I andra halvlek är det som att allt rinner ur oss. Vi tappar modet, vi slutar tro på oss själva och på varandra. Kroppsspråket förändras, vi blir tysta, vi hänger med huvudet. Vi gör jobbet halvhjärtat, väntar på att någon annan ska ta ansvar. Det känns som att vi inte vill vinna tillräckligt mycket. Och det är kanske det som gör mest ont – för viljan är något vi kan styra själva.

Vi måste börja rannsaka oss själva, allihop – spelare, ledare, hela gruppen. För det här handlar inte bara om en dålig dag, det är ett mönster. Vi måste våga fråga oss: Vad gör jag för laget? Vad visar jag när det går emot? Är jag den som drar, eller den som hoppas någon annan gör det?
Det är tuffa frågor, men vi måste ställa dem om vi vill bli bättre. Just nu bjuder vi motståndarna på alldeles för mycket, både i misstag och i energi. Och vi får inte det målvaktsspelet vi behöver för att vinna på den här nivån – 80 insläppta mål på två matcher talar sitt tydliga språk. Inte bara målvakternas fel, så klart.

Men trots allt – jag vet att vi har något riktigt bra här. Vi har karaktär, vi har spelare med hjärta, och vi har en klubb med stolthet. Vi kan vända det här, men det kräver att alla börjar med sig själva. Att vi tar ansvar för helheten, att vi hittar tillbaka till glädjen och stoltheten över att bära Enköping HF på bröstet.

Boren, Lundh och Sälling gör fem mål var, med Lundh som matchens lirare efter en stark insats. Ljungberg utses till matchens försvarare – en välförtjänt hyllning.

Det gör ont att förlora, särskilt när vi vet att vi kan så mycket mer. Men ibland måste det göra ont för att man ska vakna. Nu handlar det om att ta lärdom, om att hitta tillbaka till lagkänslan och viljan som definierar oss när vi är som bäst. För den första halvleken i dag – det är Enköping HF. Det andra – det får aldrig bli vår identitet.

Simon Axelsson Lagledare