Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Enköpings HF Herr
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Enköpings HF Herr.
Herr
Följ oss för uppdateringar
Det finns matcher man helst skulle vilja stryka ur historieböckerna direkt, och lördagens bortamatch mot IFK Ystad är tyvärr en sådan. Förlustsiffrorna 41–26 (20–15) talar sitt tydliga språk – vi blev överkörda och uppträdde långt ifrån den nivå som krävs i Allsvenskan. Som tränare Anton Andreasson uttryckte det: ”Man kan säga att vi var dåligt förberedda och presterar dåligt.” Det går inte att säga emot – för vi gjorde i princip allt fel som gick att göra i en handbollsmatch.
I omklädningsrummet efteråt behövde ingen ledare höja rösten, för spelarna tog själva bladet från munnen. Orden var raka, hårda och brutalt ärliga:
”Det här är pinsamt, det här får inte hända. Fy fan vad dåliga vi var. Ska vi spela så här så blir det en lång säsong.”
Det säger allt om insatsen. Som om prestationen inte var nog illa började spelarna dessutom tjafsa med varandra under matchen. Istället för att stötta och lyfta varandra som ett lag, föll vi isär och agerade som individer. När egoism ersätter kollektiv, då blir man mosad i den här serien – och precis det hände.
Det märkliga är att det faktiskt stod ”bara” 20–15 i halvtid. Trots obefintlig defensiv fanns ändå en möjlighet att samla oss. “Vi är inte bra i första heller. Men vi är ändå med på något sätt. Men vi får ingen träff alls i försvarsspelet”, sa Anton. Men i andra halvlek föll allt samman totalt. Inställning, fokus, ansvar och vilja – allt försvann. “I andra halvlek klappar det ihop totalt”, konstaterade Anton och fortsatte: “Det är inte okej när vi lägger ner tiden som vi gör, för att sedan kasta bort det på det här sättet.” Ingen tog tag i matchbilden, ingen gjorde det tunga jobbet, och ingen tog ansvar för att försöka vända. Vi försökte förändra spel, försvar, tempo – men ingenting fungerade.
Framåt noterades Ludwig Åse för 8 mål och William Lundh för 6, men 26 gjorda mål borta spelar ingen roll när man släpper in 41. Det är handbollsmatematik – utan försvar vinner man inga matcher. Vi hade även en debutant när Ludvig Ljungberg gjorde sina första minuter i EHF-tröjan efter att ha anslutit på lån inför matchen. Ingen lätt match att kastas in i, men han kommer att vara med oss de kommande veckorna.
Det här var en plump av värsta sorten, och det måste få göra ont. Men sport är sport – ibland faller man hårt. Nu handlar det om karaktär, ansvar och att visa vad vi gör efter ett ras av den här nivån. Vi måste skaka av oss detta, men inte glömma det. Vi ska använda skammen, ilskan och besvikelsen som tändvätska och se till att något positivt kommer ur den här käftsmällen. För uppträdandet i Ystad var inte EHF, det var inte vår identitet – och det får aldrig ske igen.
Nu väntar en träningsvecka där kravställningen måste höjas rejält, där vi måste jobba hårt, tillsammans och med ett helt annat fokus. Det behövs – för nästa söndag välkomnar vi HK Drott till Borgen, och då ska det vara ett helt annat EHF som kliver ut på banan.
| Träning | 28 okt, 19:30 |
| Träning | 30 okt, 18:00 |
| Träning | 1 nov, 09:30 |
| HK Drott Halmstad (hemma) | 2 nov, 16:00 |
| Träning | 3 nov, 18:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera