Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Enköpings HF Herr
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Enköpings HF Herr.
Herr
Följ oss för uppdateringar
Det var en sån där kväll man kommer att prata om länge. Redan när vi klev in i Idrottshuset kändes det – något låg i luften. Läktarna var fulla, publiken taggad, och vi visste att det skulle krävas en nästintill perfekt insats för att rubba topplaget HK Aranäs.
Och det fick vi verkligen se.
Från första minuten spelade vi med ett självförtroende som smittade av sig på hela hallen. Försvaret satt, tempot var högt och längst bak stod Melvin Gustafson som en vägg. Räddning efter räddning fick publiken att explodera. Som tidningen skrev: ”Melvin Gustafson stod för den ena briljanta räddningen efter den andra när Enköping matchade topplaget Aranäs in i matchens sista sekunder.”
Framåt ledde William Lundh anfallsspelet med sina sju mål – flera av dem rena klassavslut. Strax bakom honom fyllde Axel Abrahamsson på med sex, där hans säkra straffskytte var en nyckel i första halvlek. Gustav Boren satte fyra viktiga mål och visade väldig kyla i avgörande lägen.
Vi gick till halvtidsvila med ledning 16–13, och känslan var fantastisk. Anton (Andreasson, huvudtränare) summerade det perfekt:
”Första halvlek var grym. Jag tycker vi har gjort allt rätt.”
Men handboll är ett spel på marginaler – och i andra halvlek började Aranäs sakta men säkert äta sig in i matchen. Några missade chanser, ett par tuffa domslut, och plötsligt var det jämnt igen. Ändå fortsatte vi kämpa. Melvin stod där bak som en gigant, och varje räddning fick Idrottshuset att vibrera ännu lite mer.
När klockan tickade mot slutet stod det 30–30. Vi hade läget, vi hade chansen – men med bara minuten kvar fick Aranäs in segermålet. Vi missade tyvärr vårat avgörande avslut. Förlust med minsta möjliga marginal, 30–31.
Efter slutsignalen var det ändå svårt att känna sig nedslagen. Publiken reste sig, applåderna ville aldrig ta slut. Melvin hyllades som matchens lirare – och dessutom röstades han fram till fansens favorit.
Han sa det bäst själv efteråt:
”Det är små marginaler som avgör… men det här stödet från publiken betyder så mycket.”
Vi förlorade på tavlan, men vi vann något annat – respekt, stolthet och tron på vad vi kan åstadkomma tillsammans. Det här var en kväll då vi verkligen visade hjärta, mod och laganda. Och även om siffrorna säger 30–31, så kändes det som en seger på många andra sätt.
Nu riktar vi blicken framåt mot nästa utmaning – IFK Ystad på bortaplan nästa helg. Vi tar med oss energin, spelet och kämpaglöden från denna match. Får vi samma tryck, samma fokus och samma hjärta, då kommer vi bli svårslagna.
| Träning | 28 okt, 19:30 |
| Träning | 30 okt, 18:00 |
| Träning | 1 nov, 09:30 |
| HK Drott Halmstad (hemma) | 2 nov, 16:00 |
| Träning | 3 nov, 18:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera