Inför näst sista seriematchen...

Efter en återhämtningsvecka så är det nu dags igen för en rysarvecka bortamatcher mot IKSU Ungdom och Gävle - tuffare blir det inte... vilket passar oss utmärkt. Efter den här veckan är det nämligen lov och helgen därpå slutspelet i JSM. Eftersom vi inte kan träna under veckan innan våra viktigaste matcher under hela säsongen så blir våra två avslutande seriematcher bästa möjliga uppladdning. På det viset blir matchen mot Ungdom lite kul, då de också förbereder sig som bäst för SM-slutspel i klassen under vår. Prepareringsmatch på onsdag alltså... Tidigare matcher har i stort sett varit varannan seger och varannan förlust lagen inbördes. I JDM spelades en fantastiskt bra juniormatch där vi till slut vann efter en stark sistaperiod. I JSM var det egentligen Ungdoms tur att vinna men vi lyckades "förhala" det genom att spela kryss. Den matchen präglades av alltför mycket nervositet och var inte lika fin underhållning som de normalt är mellan lagen. Senaste matchen i serien var åter en kanonmatch och nu var det Ungdomarna som vann efter en stark slutperiod. Det här är alltså ett av två lag i serien som slagit oss under de 16 omgångar som varit. Helt klart är vår serieavslutning väldigt tuff och vi kan hamna på allt från 0 till 6 poäng på de här bägge matcherna och varken det ena eller det andra skulle vara förvånande. Vad talar för och emot då? Tja, IKSU Ungdom är ett av seriens bästa lag, kanske det bäst organiserade, och har nyligen tagit sig förbi en formsvacka - sådant brukar stärka alla lag. Man har dessutom gått förbi spelarövergångsperioden vilket innebär att inga fler spelare kommer att hoppa ut eller in i laget och det stärker nog sammanhållningen ytterligare. Å andra sidan har laget "bara" sin heder och SM-uppladdningen att spela för och det drar ju ned lite. För vår del har vi haft en stark period från Regionsslutspelet i JSM och framåt där vi helt enkelt gått ifrån de andra lagen ordentligt sedan innan jul. Svårt att säga om vi har haft en formtopp eller om vi bara höjt vår allmänna nivå men fortsätter vi som senaste matcherna så är vi inte helt enkla att slå. Sedan borde normalt sett vår motivation vara högre då vi har en serieseger att inkassera vid vinst och det borde sporra mer för oss än vad att sätta krokben sporrar Ungdomarna (om än det säkerligen sporrar ordentligt)... Jag tror dock inte att det blir samma prestigematch som det varit de senaste gångerna. Den här gången spelar vi bägge lagen mer för kommande viktigare matcher, tidigare har just de inbördes mötena varit de viktigaste för stunden. Det som gör oss svårbedömda är att vi inte gjort något riktigt vettigt på två veckor. Visst, vi spelade träningsmatch mot Dalen och JDM-semi mot Holmsund men det blir inte riktigt samma sak. Senaste träningen också svårbedömd då det var en typisk "inför-matchen-träning" med lite småtruliga spelare och intetsägande spel. Mitt tips är att det blir en underhållande match mellan två sevärda lag. Vi kanske inte ska vänta oss samma gnistrande tillställning som matcherna i JDM och förra seriemötet, men helt klart en rejäl anledning till att besöka IKSU Idrottscenter för alla innebandyentusiaster. Vi kör en liverapport här på sidan och hoppas alla som läser detta håller tummarna för oss. Vi är laddade för kamp! A-lag Damer 0kommentarer

Vidare till final i JDM

I onsdags gjorde vi ett besök i skärgården för att spela semifinal i JDM mot Holmsund. Det blev en helkväll i Holmsund med avresa ca 18.00 från stan som bjöd på mycket mer än bara innebandy. Eftersom Peter var ledig och hemma i Övik och Jacke jobbade hade vi ingen tränare på matchen. Detta gjorde att det blev lite svårt att ta sig ut till Holmsund, som ligger ca 30 minuter bort med bil, eftersom det endast är en person i laget som har körkort. Så vi hoppade på bussen till Holmsund för att spela match. Ett annat problem vi hade var att de flesta av oss aldrig har varit i Holmsund tidigare och därför inte hittar så bra där. Bussen vi åkte med stannar inte heller utanför hallen, så vi blev tvungna att gå en bit. Det var här det blev lite krångligt men för att vara på den säkra sidan så hade jag innan avresan skrivit ut en karta från eniro, ifall vi nu skulle virra bort oss totalt. Vi hoppade av vid centrum och började vår promenad till Storsjöhallen. Det första hinder vi träffade på var en järnväg, jag visste att det fanns ett övergångsställe efter järnvägen någonstans men inte åt vilket håll det låg. Så vi bestämde oss för att traska rakt över och sen hoppa över stängslet lite längre fram. Allt gick bra, tills vi kom fram till stängslet... Alla i laget kom över hela men det gjorde dock inte våra kläder, tre par byxor fick offra sig och en person (jag nämner inga namn) fastnade så att vi fick lyfta loss henne. När alla väl var över var det bara att fortsätta mot hallen. Till Holmsund kom vi med tio utespelare och en målvakt. Sex backar och fyra forwards. Så vi fick göra om lite i laget... Laget såg ut på följande sätt: Mv: Palle 1: a femman: Algot Sandra Amanda Aadli Erika 2: a femman: Sjöström Matilda Moa Jenny Magda Matchen i sig finns det inte alltför mycket att säga om, vi vann med 4-3 och hade bud på fler mål med flera stolp- och ribbträffar. Vi bjöd inte Holmsundsborna på något finlir, men vi kämpade för varandra och vann matchen som ett lag. Holmsund var svåra att möta och de spelade väldigt tufft trots sin unga ålder (de flesta var födda 92). Moa gjorde 1-0 utan assist, 2-2 kom genom Algot på pass av Sandra, 3-2 gjordes av Matilda på pass från Sjöa och 4-2 gjorde JG assisterad av Matilda. Vinsten betyder avancemang i JDM och nu väntar final. Over and out /Amanda #7 A-lag Damer 0kommentarer

Tre viktiga segrar i serien...

Har varit sjuk, samt haft mycket med uttagningarna att göra, därav en usel uppdatering här. Sammanfattar därför våra tre senaste matcher i ett svep... RIG - Ersboda = 8-3 En match vi ledare var lite skraja för så där i JSM-glädjens efterdyningar. Det fanns en U19-kapten på läktaren och dessutom föräldrar och elever från pågående RIG-uttagningar så det skulle lätt kunna bli nervöst här och var. Även om vi kände att vi var det bättre laget så spelade Ersboda smart och med hjärta så efter första låg vi under med 1-2. Då kändes vår oro klart befogad och vi bestämde oss för att försöka kliva på lite hårdare i andra, framför allt då många spelare kände att det var svårt att komma igång. I början av andra hände något märkligt vi gjorde fyra mål på fyra minuter - utan att hinna vara förtjänt av det. Vet inte vad som hände med troligen så var det nog mer en liten kollaps hos Ersboda (t ex var två av målen självmål) för sedan blev matchbilden rätt lik den första perioden igen. Här avgjordes i princip den här matchen. Resten blev mer eller mindre en transportsträcka för bägge lagen. Tror att den här matchen blev mer typisk för Ersboda än oss. Ersboda har i mina ögon varken haft flyt eller energi att spela på sin normala nivå i år. Inte ovanligt att man då får den här typen av svackor i matcher där man är bra med. De skulle nog må bra av en "luftrensare" av samma snitt som vi hade under JSM för just nu är man ett lag i nedförsbacke. Har mer att ge! För vår del var vi nog mest nöjda med poängen, i övrigt lyfte aldrig matchen på det spelmässiga planet. Eller förresten, allra mest nöjd är jag själv med tjejernas inställning i matchen trots U19 på läktaren var det inte en spelare som spelade mer för sig själv än för laget. Ödmjukheten och lagkänslan är grym i detta lag. När sedan skickligheten är ovanligt hög blir vi ett vinnande koncept såklart - men det måste alltid bli i just den ordningen! Sävar - RIG = 2-5 Om vi ledare var skraja för den förra matchen så fruktade vi denna. Sävar borta är alltid klurigt och vi väntar ju fortfarande på att gå på vår första "mina" för året. Även här kände vi dock redan i första perioden att vi var ett snäpp bättre, även om det bara stod 1-0. I den andra fick vi bra utdelning och ledde inför sista med 5-1. I sista blev det mer transportkarriär (igen!) och den förlorade vi med 0-1 på en straff som i och för sig drogs bakåt. Återigen var det mer segern än spelet som gladde mest och efter matchen började vi ledare att rannsaka oss själva en hel del helt tydligt har vi nu lagt ett större avstånd mellan oss och lagen på nedre halvan av serien, det märks att vi hela tiden kan lägga i en växel till om det skulle behövas. Men eftersom vi hela tiden vill hålla spelarna ödmjuka inför varje match och lyfter farorna där så blir vi alla "nöjda" när vi avgjort matcherna istället för att ånga på och spela 3x20 min! Vi skulle kunnat hålla uppe tempot betydligt mer själva de här två matcherna och förmodligen ökat på målskörden betydligt i samma veva... Irriterande, men skönt att få insikt. Kul att se att vi gått framåt dessutom. Sävar då? Nja, av de matcher vi spelat under de här två åren så tycker jag det här var deras sämsta. Jag har alltid hjärtat i halsgropen då de lyfter in bollar mot mål och hugger med sina ettriga forwards. Den här gången fanns inte riktigt hungern där och då är laget betydligt mer lätthanterligt. Viktigt för dem att få tillbaks det vanliga raka spelet parat med hunger och aggressivitet - annars kan det bli tufft till slut! RIG - Vännäs =12-0 Här lade vi om kursen: Vi siktade på tre bra perioder... tog inte upp Vännäs som ett stort hot. Nu blev i och för sig första perioden seg, vi hade flyt som kunde göra tre mål (om än de var fina!) men tendensen från de tidigare matcherna var tydlig vi kände att vi var snäppet bättre. Den här gången höll vi uppe ångan i andra och tredje och gjorde då 4 resp 5-0. Så här skulle vi givetvis gått in i matcherna mot Ersboda och Sävar också. Intressant nog så klarar vi inte nu heller att hålla ångan upp spelmässigt i alla 60 minuter. Tidigare har ju en del av förklaringen varit att vi kunnat "kvarta in" då målet, d v s seger, säkrats. Den här gången var det mer vår ovana att spela på hög nivå under så lång tid som var problemet. Beror dels på att vi har väl liten trupp för att kunna ha högsta speed hela träningarna, men också mycket på att vi i matcherna oftast får dra upp tempot helt på egen hand. Definitivt ett skäl för att spela på en högre nivå med laget! Vännäs tycker jag lite synd om efter matchen. Värdelöst tråkigt att förlora med 0-12 såklart, men inte var de det minsta sämre än de lagen vi mötte innan det var vi som var alertare. Kan å andra sidan vara bra med en sådan här tydlig kölhalning för om jag läste ansiktsuttrycken i laget efter matchen så tror jag det blir en liten krishantering här. Blir det så är jag övertygad om att man lyfter sig och stannar på rätt sida strecket när säsongen är klar. Jag är verkligt glad att se motivationen att träna och ladda hos vår trupp just nu. Finns inget alls att klaga på och det har höjt oss en nivå. Nu har vi en veckas spelledigt i serien innan allt ska avgöras veckan därpå med matcher mot Ungdom och Gävle, bägge på bortaplan. Knappast någon lätt avslutning, men ändå rena drömmen! Veckan efter har vi ju JSM-slutspelet och bättre upptrappning än matcher mot våra "derbyantagonister" Ungdom och seriens bästa lag Gävle går väl knappast att få? Men just ja, nu ska vi ju inte måla upp dem som hot - vi ska ånga på 3x20 min i de matcherna och visa våra muskler! Man lär sig av misstagen... A-lag Damer 0kommentarer

Lag och spelarfeedback Regionsslutspelet

Jag tror inte många förstår vilken pressad vardag våra spelare har. Många anser att vi ska vinna alla matcher och att vi ska spela propagandainnebandy därtill. De flesta som tycker så gör det för att de innerst inne missunnar laget framgångar, inget konstigt i det så är det att tillhöra Eliten, men det gör att våra spelare alltid måste "bevisa" sin kompetens. Inför den här helgen var det många som glatt gav oss det stora favoritskapet, trots bra motstånd i form av framför allt KAIS och Årsta. Lägg därtill att vi gick in i helgen med låg energinivå så vill åtminstone jag hissa lagets insats över de två dagarna. Jag är stolt och imponerad över det här lagets spelare. Inga divalater eller genvägar här inte, tvärt om, vi är verkligen beredda att söka framgång den långa vägen. Därför blev avancemanget så otroligt roligt vi ville, vi kunde och vi kämpade för det tillsammans! Jag tycker också att vi ledare höjde oss jämfört med senaste tiden och visade engagemang/aktivitet hela helgen. Likadant med skadade, sjuka och reserver - vi behövdes alla och vi gjorde det för varandra. Spelarkritik: Cassandra Larsson Detta var Cassandras helg! Lugn, harmonisk och tryggheten själv i målet. Var sett till helgen vår genomgående bästa spelare. Roligt att hon börjar hitta rätt i frilägen. Pauline Karlsson Hade en förkylning i kroppen och fick agera reservmålis hela helgen. Tog ett snack med mig för att få veta var hon stod, skötte sedan sin uppgift perfekt - stort stöd för Cassandra! Erika Rosenqvist Tog även hon ett snack med mig om var hon stod (efter match 1). Växte sedan för varje match för att i finalen vara en av de som klev fram som allra mest då det skulle avgöras. Viktig helg för Erika som nu visat upp sitt kunnande och är inspelad på allvar, om än det krävs lite mer matcher för att var åter till 100%. Sofia Aadli Är nu helt tillbaks efter rehabtiden. Har hittat rätt i vårt spel och är en stor tillgång i laget. Vinner många bollar på sin frenesi och har fina enkla uppspel. Kul att spela med. Har redan lärt sig ligga tätare i markeringen, men det är också där det behövs ytterligare träning. Magda Sjelin Har alltid en liten ringrost efter träningsuppehåll. Efter jullov/Thailandsresa har det varit lika några matcher nu också, fram till helgen här. Nu var den hårda obevekliga Magda tillbaks och säkerheten i passningarna likaså. Fick spela mycket framför allt i matcherna mot KAIS då vi ville ha våra starkaste defensiva kort på vänsterkanten. Jenny Gustavsson Även hon vänsterback mot KAIS. Vinner bollar och sätter igång spelet snabbt utan tveksamhet. Har varit en av våra bättre spelare hela året och var stark här också. Vi saknar lite mer offensiva utflykter från Jenny dock. Vi vet att hon kan, men också att hon spelar väl "safe" i bland. Emelie Wibron Spelade första två matcherna i kedjan och de två sista som back. Emelie är ett starkt kort i leken och även hon alltid bra. Inte lika framgångsrik i offensiven den här helgen, hade inte riktigt samma klipp i steget som vanligt, men var tät bakåt. Sjuk efteråt och behöver nog en liten vila då hon haft ett ovanligt tufft spelschema i år. Anna Wijk Visade flera fina sidor under helgen. Spelmässigt har hon lärt sig kombinera hårt jobb i defensiven med sitt geniala offensiva spel. Såg ut att ha roligt på planen de tre sista matcherna vilket smittar av sig på de andra. Använde sin vinnarmentalitet på bästa sett och ledde laget i avgörande matchen. Anna Wiman Nu tillbaks i gammal god Wiman-form. Ökade sitt spelområde radikalt under helgen, d v s gick från zonande stillastående försvar till markerande/pressande man-man (kvinn-kvinn?). Var då mer delaktig i spelets alla delar. Visade beslutsamhet både på och vid sidan av planen, även om femman som enhet bara blommade ut helt i matchen mot Köping. Jennie Holmgren Fick även hon större arbetsområde än på länge. Jobbade hårt och fick utnyttja sitt tunga fysiska kampspel maximalt. Gjorde ett viktigt och vackert mål mot KAIS i en match där hennes femma var magnifik. Är tillsammans med Wiman en viktig kugge för att våra kedjor ska hålla ihop spelet, om än utan att alltid själv få de stora rubrikerna. Ida Linné Var tillbaks efter några veckors rehab. Det märks skillnad i laget när Ida är med eller inte och hon får upp farten i de kedjor hon spelar. Så och den här gången. Ida kan både göra mål, spela fram och skapa farligheter framåt. Det är ändå som kraftverk hon har sin stora spets. Löpningar, närkampsinsatser och spel utan boll är en gren som få behärskar som Ida. Sandra Larsson Fick tillbaka sin parhäst Ida och tackade för det genom att bli vår stora matchvinnare mot KAIS i gruppspelet. Full fart på benen och då är Sandra svår att få stopp på. Dessutom blir hon mycket starkare närkamperna då hon tar sig in dit med fart. I söndagsmatcherna var Sandra också bra men inte lika beslutsam som i första KAIS-matchen. När Sandra lärt sig höja lägstanivån är hon redo för Elitserien. Emma Hellberg Har lyft sitt spel ytterligare en nivå. Spelar mer kraftfullt både med och utan boll. Vände under den här helgen sin tidigare svacka och växte för varje match. Spelade "årets viktigaste match" mot Köping (Emma kommer från Köping...) och gjorde där fyra mål... Viktiga mål även i matcherna mot KAIS befäster att Emma ofta nätar i viktiga matcher. Anna Algotsson Fick börja lördagen som avbytare. Gjorde några få byten då, men visade tydlig gnista. Till söndagen satte vi in henne i en beprövad kedja (Wijk, Hellberg) och då lossnade det för alla tre. Anna skapar alltid mycket utrymme åt sina medspelare, vilket är ovärderligt, men den här gången klev hon fram betydligt mer själv i de kampmoment hon deltog i. Vann många sådana och visade att hon inte vill sitta på sidan mer. Kul att se, gjorde sin allra bästa match i laget i den avgörande matchen. Då var hon en av våra bästa och gjorde bl a viktiga 3-2. Matilda Orebrand Klev även hon fram i närkampsspelet på ett nytt sätt. Matilda jobbade in sig under lördagen och gjorde sedan en väldigt bra söndag. Var på lysande spelhumör mot Köping och fick då jobba mycket i spelet med boll. Hennes kedja (Wiman, Schilström) skapade fint tryck mest hela tiden i anfallszonen även om nu det inte blev några mål. Är nu tillbaks på allvar igen och visar alltmer av sitt stora kunnande! Moa Schilström Vårt andra kraftverk. Jobbar alltid hårt för lagets bästa och är precis som Ida svår att klara sig utan. Gör också många mål (även om bollarna inte ville trilla in den här helgen) vilket gör henne till en spets i laget. Gjorde kanske den bästa matchen mot Köping, då hela kedjan spelade bra som sagt. Moa gjorde bara ett mål i turneringen - men det målet avgjorde finalen och tog oss till Göteborg..! A-lag Damer 0kommentarer

Klara för SM-semifinal!!!

Efter en händelserik och dynamisk helg stod vi till slut vid ett av våra två stora lagmål för säsongen: Klara för Innebandyfesten!!! Vi visste att gruppen var tuff och redan i första matchen fick vi full huggning. Duktiga Årsta från Uppsala stod för motståndet och det blev en väldans jämn kamp. Vi satte ett tidigt ledningsmål genom Anna Wijk (snyggt sologenombrott med lite flyt i själva skottet) och precis som sista matchen mot Umeå City kändes det som att vi skulle kunna gå ifrån om vi växlade upp ett hack. Precis som då så fanns inget sådant hack och matchen förblev jämn, med övertag i boll för oss - men med en del öppna chanser för Årsta. Framförallt hade vi fullt sjå med deras två 93:or Evelina Sparf och Anna Torstensson. Inför sista perioden ledde vi ännu med 1-0 och då bestämde jag mig för att gå ned till två femmor. Det kändes att vi saknade den där riktiga glöden och kanske skulle den komma om vi gav mer förtroende åt två femmor istället för att rulla på tre? Precis som mot Umeå uteblev effekten även den här gången. Tvärtom så kvitterade Årsta till 1-1, ett välförtjänt mål i det läget. Sista minuterna fick vi lite mer fart under sulorna, utan att på något sätt imponera. Vi skapade några halvchanser och vi fick ett visst tryck, men de två hetaste chanserna blev Årstas bl a ett friläge med 5s kvar av matchen... Efter matchen stod det helt klart att vi var inne i någon slags blockering i laget. Utan att förringa vare sig Umeå Citys eller Årstas insatser så kändes det att vi inte hade det go som vi brukar ha. Det kändes även för mig och Jacob att vi blev ovanligt passiva. Det här brukar kunna uppstå då laget hamnar i rollsökning eller konfliktfaser. Efter lite småsamtalande med ett par spelare bestämde jag och Jacob att ta ett litet krismöte på matchsamling nr 2 och rensa luften. Spelarna fick i smågrupper lyfta fram sådant som var irriterande och sådant som var frågetecken. Vi lyckades få fram en hel del kritik internt, både till oss ledare och spelarna emellan. Mest mindre saker som snabbt kunde redas ut, men mötet var inte klart förrän 20min innan matchstart och jag var rädd att alla inte "fått ut allt". Min känsla inför KAIS Mora-fighten var att det skulle bli tufft att orka. Ett offer värt att göra i så fall. Hellre försöka komma till rätta med ev problem på en gång och vid en förlust ändå vara på rätt väg och då kunna rädda situationen i serien. Det sämsta vore att fortsätta som om inget hänt och ha kvar krishanteringen inför onsdagsmatchen. Nu fick vi som tur var en riktig energikick av mötet och första perioden mot KAIS spelades i ren eufori. Det tjattrades både i båset och på planen, spelarna löpte och tekniken var tillbaks. Vi ledare hade också hittat en högre växel i vårt agerande. Vår tredjefemma var lysande och Sandra Larsson magisk. Väl understödd av Jennie Holmgren och Ida Linné gjorde hon tre vackra mål och femman stod för fyra fullträffar. KAIS var redan klara för söndagens spel men hade chans att sätta käppar i hjulet för oss. I andra perioden hämtade man upp 0-3 till 2-3 och där var vi i gungning. Ett av Sandras mål avgjorde dock matchen och sista perioden kunde vi hålla ställningarna på ett bra sätt. Jag tror att både vi och KAIS misstänkte att vi hade den STORA matchen kvar till på söndagen. I den här matchen fungerade vårt försvarsspel kanonbra, men KAIS spelade ut oss i sitt powerplay och där kunde vi dra en del växlar till söndagen. I alla fall en imponerande insats med tanke på matchens oerhörda betydelse och vårt sätt att "ladda upp". KAIS och vi vidare. Säkerligen ingen större skräll, men med facit i hand kan man inte annat än lida med Årsta. Inte nog med att de missade ett friläge i sista sekunderna mot oss när de mötte KAIS var de det bättre laget i två perioder, ledde tills det var två minuter kvar och åkte på förlustmålet med 15s kvar! 4-4 hade nästan garanterat gett dem en plats till söndagen och helt plötsligt var de helt i händerna på KAIS och deras ev seger mot oss... grymt! Söndagen inleddes med SM-åttondel mot Köping. Det känns snabbt att det skiljer en division mellan lagen på hur spelet artade sig. Vi fick stora ytor i våra spelvändningar och det var åter en sådan match där det kändes att vi skulle kunna gå ifrån om vi la i en högre växel. Köping krigade dock bättre än oss och vi fick ingenting gratis. Matchen var målmässigt jämn efter två perioder, 2-2, där våra mål kommit i pp. Känslan i laget var dock lugn, t ex tyckte centrarna när jag frågade om läget inför sista att vi skulle fortsätta med tre linor - för att inte "slita ut oss". Nu hade vi lite flyt också i början av tredje med lite enkla mål framåt. Ytterligare ett i pp och när sedan två snabba gav oss 5-2 var Köping ett slaget lag. Hur det hade gått utan den tidiga utdelningen i sista får vi aldrig veta, men grundkänslan inför finalen var att vi hade en annan energi jämfört med senaste tiden i laget (KAIS-matchen undantaget). 7-3 slutade matchen och i finalen väntade en ny hård fight mot Dalkullorna från Mora. Finalen blev en kamp över tre perioder. Det märktes att det fanns två lag med erfarna spelare på planen. Michelle Rydin och Sara Helin var tunga att möta men våra tjejer var tända och även om bägge lagen skapade en hel del farligheter. 1-0 av Emma Hellberg på frislag. Där skymde Anna Algotsson KAIS utmärkta målvakt Johanna Holknekt så att hon sattes helt ur spel. 2-0 kom på skott utifrån av matchens store ledare Anna Wijk. Många tycker mycket om Anna, men i en sån här match visar hon sitt breda register. Både hårt jobb i defensiv och härlig känsla i offensiven. Sedan tycker jag det är kul att varenda gång jag ger henne ett råd, typ testa skott från halvdistans,så gör hon det och nätar! Inte så att mina råd är världsklass, men att omsätta ord till handling i avgörande matcher kan vara det. Det skulle till sist visa sig att Anna var inblandad i alla våra mål och då får man sju rader i det här referatet! Kan inte säga om resultatet speglade perioden, men inför andra förberedde vi spelarna på att en svacka skulle kunna komma, men att vi inte fick tappa för länge. Vi blev också lite väl passiva vilket gav KAIS farligt mycket bollinnehav. Det resulterade i två påpassliga mål och helt plötsligt var matchen helt jämn igen. Som tur var orkade vi ta tag i taktpinnen igen och kontrade in 3-2 genom Anna Algotsson. Anna gjorde nog sin bästa match för säsongen med massor av vunna närkamper och detta mål som grädde på moset! Strax efter sätter vi vårt fjärde pp-mål för dagen (på 5 försök) då Moa Schilström prickar in en ribbretur från Wijk. Det målet var psykologiskt viktigt och i efterhand helt avgörande för matchen. Resten av perioden och hela sista var vi det starkare laget såväl fysiskt som spelmässigt så även om KAIS aldrig slutade kämpa blev det aldrig riktigt farligt. Sista minuten klappade vår föräldrarklack oavbrutet och det var en hel del hårstrån som reste sig på armarna. När slutsignalen gick var det äkta segerglädje. SM-semi i Göteborg! A-lag Damer 0kommentarer

Visa fler nyheter