Vinst för a-dam mot Rävlanda

Om det är någonting man lärt sig under åren som fotbollsspelare så ör det att fotboll sällan, om ens någonsin, är rättvist. Lyckligt nog var det inte vi som tvingades bita i det sura äpplet och känna på denna orättvisa idag utan de blåvita Rävlanda som efter 90 minuter på hemmaplan besegrades av uddamålet. Inte vår bästa prestation spelmässigt utan det var den kämparglöd vi visade upp som resulterade i tre fräscha pinnar hem till Nordvalla. Slutresultat 1-2. Det vi fick erfara i senaste mötet med de blåvita var framförallt ett tight försvar och ett stenhårt mittfält med bollskickliga, tunga spelare. Generellt kan sådana lag ställa till det för oss då vi gärna vill ligga på lite avstånd och nyttja vår snabbhet snarare än fysiska styrka. Dagens match blev också svår på många vis då vi i perioder hade problem med att etablera ett eget spel och konstant blev hårt tillbakapressade av ett rutinerat motståndargäng. Rävlanda inledde klart mycket bättre än oss och även om vi fick börja med boll så var det omöjligt att bygga upp ett tryck framåt. De blåvita var aggressivare i närkampsspelet och placerade sina djupledsbollar fint på en mycket tungsprungen plan vilket resulterade i ett slitsamt försvarsspel över stora ytor. Domaren satte snabbt nivån och visade vad som var tillåtet och inte vilket ytterligare försvårade för oss då våra flesta brytningsförsök slutade med frispark och än mer defensivt arbete. En styrka vi har är att vi sällan gnäller, framförallt inte på domaren, och i dagens match var det en viktig faktor för slutresultatet. Rävlanda blev gång på gång oerhört upprörda över domsluten och jag kan tycka att de fick såpass mycket med sig att nivån av irritation var onödigt hög. Detta försökte vi också dra nytta av genom att för varje negativ kommentar från motståndarna ge positivt cred till oss själva. Första halvlek präglades av just tufft spel, snabba vändningar och en rad missade målchanser. Spelet blev också ganska hackigt av alla avblåsningar men alla krigade på bra. Såväl vi som Rävlanda kom till en mängd potentiellt målgivande avslut men bollen ville inte leta sig in i något av målen och således blev det till sist pausvila i ett 0-0 läge. I halvlek var känslan trots mållösheten ganska positiv. Vi började vakna till sista kvarten och kom in i spelet mer och mer, samtidigt som Rävlanda började uttala sin frustration över uteblivna ledningsmål. Det blir många gånger lättare att spela när motståndarna inte eldar på med massa positiv energi och så var definitivt fallet i kvällens drabbning. Så småningom kom också matchens första mål. Saga dundrade iväg en fin boll mot mitten och Daniela kunde leverera vidare till Matilda som efter att ha löpt ifrån sin markering placerade 0-1. Kanske inte det mest välförtjänta målet för säsongen men nog så viktigt med tanke på hur hög press Rävlanda satte upp. Som sagt slutresultat 1-2 men vi kan ”med glädje” meddela att vi rent krasst stod för alla tre målen. Ett inlägg från vår högerkant ställde hela försvaret och vi fick inte till någon ordentlig resning utan råkade peta in 1-1 i eget mål. Som tur var skulle vi snart rätta till det misstaget då Ida minuten senare fick iväg en studsande djupledsboll. Lotte inväntade kyligt backens missbedömning av studsen och kunde genom att tunnla målvakten få in vårt andra ledningsmål. Sista femton-tjugo skakades vårt försvar rejält och Rävlanda fick bland annat några välslagna hörnor som inte var långt ifrån att släppa in dem i matchen igen. Saga gjorde (vad jag vågar påstå) sin bästa insats för säsongen och räddade oss inte bara en gång utan flera när chanserna brändes av i rask takt. Rävlanda var till synes fortsatt frustrerade och deras stress för kvittering gjorde att vi fick några fina lägen framåt i slutet. Mål blev det dock inte, men det krävdes inte heller mer än så för till sist blåste domaren av och vår tuffaste seger för året var ett faktum. Sett till antalet chanser så var resultatet som sagt inte alls rättvist, men kämparinsatsen gav utdelning och vi drog längsta strået ändå. Vi stängde till bra i försvaret och visade att vi verkligen inte ville släppa in mål bakåt, vilket vi nästintill lyckades med. Saga tillsammans med backlinjen stod för en oerhört viktig defensiv insats och med lite mera tålamod och några fler korta pass innan vi slår den avgörande passen i djupet hade vi kanske kunnat prestera ytterligare mål framåt. En fin egenskap från vår rödblåa klubb är en stöttande publik som jag ALDRIG hört attackera motståndarna verbalt. En stark ping till er Rävlandafans som tycker att man kommer långt genom att slänga ur sig både det ena och det andra om det gästande laget. Jag vet inte jag men att ställa ut folk runt planen, bland annat bakom vår målvakt, och sedan konstant ligga på med dryga, personliga kommentarer är varken fair play eller särskilt moget. Nu blir det till snabb återhämtning för vår del för redan på onsdag (21/8) är det dags för match igen. Brämhult gästar Nordvalla kl 18:45 och jag hoppas att vi än en gång stöttas av en fin publik. Tack för idag, ert stöd betyder fantastiskt mycket! Dam 0kommentarer

Vinst för a-dam mot Sollebrunn/St Mellby

Då var höstsäsongen igång efter gårdagens hemmamatch där Sollebrunn/St Mellby stod för motståndet. Ett riktigt styrkebesked från vår sida där vi efter 90 minuter fick jubla för att fira en ganska komfortabel 4-0 seger. Snacka om ett lyft i vårt spelsätt jämfört med senast..! Det vi visste på förhand om de vitklädda motståndarna var framförallt att de är vassa framåt och har ett rappt kontringsspel, både på grund av snabba anfallare men kanske främst på grund av skickliga spelfördelare på mitten. Det var också någonting som vi fick känna på, framförallt i de båda halvlekarnas inledningar. Som bekant har vi ju en viss uppstartssträcka vilket förmodligen var extra påtagligt när det inte spelats match på ett tag. Något vidare grepp hann SAIK dock inte få om matchen innan vi vuxit in i våra roller och börjat rulla boll. Vi fick ett fint flyt i spelet och märkte efter redan 10-15 minuter att våra motståndare kanske inte hade samma ork som vid första mötet i våras. SAIK fick också jaga mycket boll när vi kunde upprätthålla ett snabbt passningsspel vilket såklart tar extra hårt på krafterna. Dock ett härligt kvitto på att vårt minimala sommaruppehåll och lite tuffare höstträningar har haft god effekt. Ledningsmålet för vår del kom inte helt oväntat. Efter några farliga lägen framåt med fina målvaktsräddningar prickade vi till slut rätt. Efter bollvinst på mitten levererade Maja bollen till Danne och de båda stod sedan för otroligt fina offensiva löpningar på varsin kant. Maja hängde med såpass långt upp att försvaret inte vågade släppa markeringen vilket gjorde att Danne fick fritt spelrum på högerkanten för att sedan kunna smälla in 1-0. Fantastiskt skönt att väl ta ledningen efter en tid av dominans i spelet och det är extra kul när det blir på ett så fint sätt. Vi har den här säsongen haft tendenser där vi har ägt spelet under en längre tid men när målen inte har kommit blir vi frustrerade, slarvar någonstans och får direkt ett mål i baken. Kanske hade det kunnat bli samma sak igår då SAIK efter missförstånd i vårt uppspel fick ett fint kontringsläge. Agnes hakade lyckligtvis på anfallaren och störde henne tillräckligt för att avslutet skulle gå långt utanför. Istället för kvittering vände spelet och vi visade strax innan paus att vi försöker lägga mycket tid på att sätta våra hörnor. Efter en variant där Matilda till sist var mycket nära att näta blev det lite förändringar och Ida klev fram till bollen. En hårt slagen hörna från vänster hamnade mitt mellan spelarna i SAIKs för stunden röriga försvarsspel och Josse kunde först på returen dunka in 2-0 i nättaket. Matchklockan stod på 44’ och mer hann inte hända innan paus. Känslan i halvtid var positiv. Det var kul att rulla boll och det är alltid roligt när man känner att man har övertaget. Det som skavde mest var väl egentligen SAIKs farliga kontring som kunde inneburit 1-1 och om våra motståndare fått den energin hade nog andra halvlek kunnat gå hur som helst. Som sagt var det dock inledningarna av halvlekarna som våra motståndare dominerade. Första fem efter paus hade vi svårt för att komma rätt och den höga press som SAIK satte gjorde att vi missade i våra uppspel och försvaret hamnade allt längre ner. Visserligen blev det inte några speciellt farliga lägen, men en snabb reducering i kombination med vårt dåliga spel hade kunnat skaka oss rejält. Lyckligtvis vakande vi till slut från den inledande dvalan och fick återigen fart på det fina anfallsspel som vi visade upp i första. Det skulle dock dröja ganska länge innan vi återigen fick näta. Med drygt en kvart kvar var Ida än en gång i farten som hörnskytt och en perfekt hörna ställde målvakten vilket gjorde att Lotte på mållinjen bara behövde peta in bollen. Fantastiskt skönt med 3-0 och SAIKs deppiga humör i det läget skulle jag säga stängde matchen. Vi ville dock inte riktigt nöja oss utan fortsatte trycka på. Rebecka slog i 86’ ett fantastiskt inlägg till Brolle som styrde bollen vidare och Wedén fick nästan öppet mål. 4-0 satt säkert och de sista minutrarna var bara att spela av då det inte hände något spektakulärt åt något håll. Ur försvarsmässig synvinkel skulle jag säga att gårdagens match trots perioder av ”lite att göra” var ett fint styrkebesked som verkligen visade att vi inte vill släppa till något även om segern i princip är klar. Sett till det offensiva gjorde vi fyra fina mål med fyra olika målskyttar vilket också är oerhört kul och visar bredden i vårt anfallsspel. Vi gjorde dessutom en mängd byten och tappade inte kvaliteten en enda gång vilket verkligen är ett bevis på att vi börjar få ordentlig konkurrens om platserna, kul! Nästa match spelas på söndag den 18/8 kl 15:30 borta mot Rävlanda. Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Södra Ving/Timmele

Vad som i början kändes som en riktigt bra match visade sig igår bli raka motsatsen då sista omgången innan serien vänder skulle avgöras. Södra Ving/Timmele stod för motståndet och vi fick definitivt känna på att de var några nummer för stora för oss, både rent kroppsligt men också mentalt. Vi hade stora svårigheter med att etablera ett eget spel vilket de fysiskt tuffa vitklädda utnyttjade till fullo och trots en oerhört vass matchstart från vår sida blev slutresultatet tyvärr hela 0-8 Som sagt var vår inledning bra, till och med riktigt bra. Vi började med boll och kunde efter några snabba passningar få till första avslutet framåt. Spelet var sedan återigen snabbt i vår ägo och jag tror att de flesta kände att "shit, den här matchen var vi under kontroll". Oturligt nog skulle denna fantastiskt väl genomförda sekvens inte bli speciellt lång, snarare fem minuter för att vara ganska exakt. I Södra Vings första bollerövring på offensiv planhalva kom nämligen också deras första mål för matchen. Ett fint klapp-klapp-spel där vi var alldeles för långt ifrån våra markeringar för att ha en chans på bollen vilket gjorde att ett orättvist 0-1 trillade in. Om man i efterhand blickar tillbaka på matchen skulle jag dock inte säga att målet var orättvist sett till matchbilden, men med första fem i ryggen var det långt ifrån självklart att våra motståndare skulle näta först. Det skulle dock visa sig att denna tur, spelskicklighet, fungerande taktik eller vad vi nu väljer att kalla det, skulle fortsätta kommande 85 minuter också. Södra Vings spelidé var lättläst men svår att göra någonting åt: långbollar på en forward som spelade med både styrka, speed och ett jävlaranamma där vi initialt inte hade mycket att säga till om. Hon fick också göra sitt första mål för kvällen då vi tappade boll vid mittlinjen och en välplacerad långboll resulterade i att hon vann både löpduell och sedermera friläge för att lägga in 0-2. Det är svårt att spela fotboll när både värme och närkamper gör sitt för att slita på kroppen, men någonstans är det så att det är lika varmt för båda lagen och börjar man smälla på i tid kan man ofta skydda både sin egen kropp och sitt mål. Detta fallerade dock tidigt och när vi inte orkade kliva upp på markeringar och in i närkamper fick vi istället löpa över stora ytor mot ett offensivt skickligt lag. De få gånger vi kom upp och satte press på Södra Vings backlinje fick vi dock se att de kanske inte var så säkra som man kunnat tro och med lite tur och en kraftigare vilja hade vi kanske kunnat sätta en boll eller två sådär i mitten på första halvlek. Istället för mål framåt skulle dock ytterligare bollar trilla in bakåt innan pausvila. Det tredje målet för kvällen kom i efterdarrningarna av en hörna. Vi hann inte flytta upp, stod kvar med för många spelare i straffområdet och bollen kom återigen mot mål efter ett inlägg från vår vänsterkant. Känslan var att det var ett ganska oproblematiskt inspel som enkelt skulle kunna rensas bort, men en oväntad styrning gjorde att bollens riktningsförändring blev helt perfekt (åtminstone sett med våra motståndares ögon) och ett chanslöst försvar fick se ännu en boll i nät. Detta följdes upp bara minuter senare av ett mycket fint långskott som seglade in strax under ribban. Halvtid och således underläge 0-4. Den fina känslan från matchinledningen var givetvis långt ifrån att infinna sig i laget och även om vi fått några ynka chanser framåt så kändes det nog snarare som att femte målet var närmare än vårt första. Det som fattades i störst utsträckning var helt klart ett mer gediget närkampsspel och lite tydligare snack för att skapa ytor och tid åt varandra, men det var också ganska uppenbart att vi i princip gett upp redan innan andra halvlek drog igång. Vi tvingades också till en hel del byten och fick lufta nästan hela bänken innan paus, vilket kanske inte alltid är optimalt även om de som kom in inte gjorde bort sig! Det skulle däremot visa sig att andra fyrtiofem skulle sluta likadant som första med fyra insläppta mål bakåt och inte ett enda gjort framåt. Kanske var vi något vassare efter lite peptalk i paus, men det var nog inte så att Södra Ving kände sig hotade i sin ledning utan snarare var rädda för att vi skulle spräcka nollan i matchens slutminuter. Värt att nämna att målen i andra halvlek på många vis liknade dem i första då spelet fortsatt präglades av mycket långbollar och en stark forward, vilket vi behöver ha i åtanke till returen för att kunna komma underfund med. Det är svårt att som felvänd back hänga med en orädd, framåtrusande anfallare men vi behöver lista ut hur vi ska lösa de situationerna för att inte släppa till alltför mycket bakåt i kommande matcher. Jag kan även passa på att ta upp den otroligt fula tackling som Saga utsattes för i matchens slutskede då ovan nämnd anfallare gick in onödigt hårt med dojorna upp mot Sagas ben trots att bollen var i säkert förvar i hennes händer. Visst fick vi frispark men som följd också en målvakt som fick utgå på grund av skada vilket efter en opolerad tackling inte känns helt okej, kanske inte heller ett beteende som man önskar se från en lagkapten när man med någon minut kvar har en ledning med närmare tio mål (men vad vet jag..)! Ett tråkigt matchavslut men en positiv sak är att vi fick se Holger kliva in i mål igen och första ingripandet blev en läcker räddning med klacken. Vi fick som sagt också matchminuter på samtliga spelare (17 stycken dagen till ära) och även en härlig comeback i form av hemvändande Lisa som stod för ca 90 väl genomförda minuter! Vi lämnar den här matchen bakom oss snabbt för redan på fredag (28/6) spelas årets första retur när Kronäng kommer till Nordvalla kl 19:00. Dam 0kommentarer

Vinst för a-dam mot Toarpsalliansen

Efter en rad deppiga matcher den senaste tiden var det oerhört skönt att idag dra längsta strået efter en härlig laginsats mot Toarpsalliansen. En dragkamp både mentalt och fysiskt där våra motståndare inte lade några fingrar emellan i duellerna vilket resulterade i en tuff kamp om både boll och tre poäng. Slutresultat 2-5 och därmed fjärde vinsten för säsongen vilken kom väldigt lägligt. De senaste matcherna har startat på sämsta sätt för oss med tidigt insläppta mål och när Toarp drog upp ett frenetiskt tempo i matchinledningen var det inte långt ifrån att historien upprepade sig. Jag tror vi blev lite tagna på sängen då den enda information vi hade om de orangeklädda motståndare var placeringen i tabellen där de inför matchstart låg två poäng bakom oss. Det skulle dock visa sig bli en hård batalj, präglad av distinkta närkamper och en vilja att vinna från båda lagen för att försöka avancera upp från en stressande kvalplats med risk för nerflyttning. Vårt ledningsmål var sett till matchens första minuter inte direkt rättvist, däremot otroligt snyggt. Ida fick ut en perfekt boll på vår högerkant där Anni visade en fantastisk speed framåt och fyrade av matchens första kanon i krysset, bara fyra minuter in i matchen. Som sagt oväntat då det var vårt första riktiga anfall och fram till dess hade vi inte fått spendera många sekunder på den offensiva planhalvan. Kvitteringen skulle däremot inte dröja speciellt länge, vilket inte var så överraskande. Vi blev lite för passiva i försvarsarbetet och var säkra på vår sak gällande motståndarnas offsideposition vilket gjorde att vi stannade av. Domaren lät dock spelet fortgå och en (vad det såg ut som) överraskad forward kunde ensam mot Saga peta in 1-1 i matchminut 8. Även om magkänslan fortfarande säger att hon befann sig på fel sida linjen så får jag erkänna att det sett till matchbilden var minst sagt rättvist med ett tidigt mål även från Toarps sida. Vårt första ledningsmål var som sagt en riktig superträff och det skulle visa sig att det inte var kvällens sista. I tjugofemte minuten vann Matilda en tuff närkamp och kunde göra det bästa av situationen som vi tränat så mycket på det senaste. En passning snett bakåt till Rebecka som kom rättvänd med hög fart och dundrade in 1-2 med ribbans hjälp! Viktigt att återta ledningen efter lite slarv i försvaret, men tyvärr var det inte vårt sista påtagliga misstag. Bara minuter efter vårt andra mål fick Toarp en frispark strax utanför straffområdet. Vi gjorde en chansning och när motståndarna bad om avstånd ställde vi inte upp någon mur utan fokuserade istället på att spela man-man. Om det sedan var så att det inte kom någon domarsignal eller om vi helt enkelt missade den kan jag inte svara på, men frisparksskytten var vaken nog att se att första stolpen var ledig och även om Saga var på bollen hade det varit oerhört svårt att få till en räddning. Ett mål som verkligen visade att vi måste ha koll på bollen och inte bara lita på att en avblåsning kommer så småningom. Innan halvlek skulle dock vindarna vända till det bättre för vår del och vi hann både återta ledningen än en gång och följaktligen även utöka den. Med fem minuter kvar till paus fick Josse med sig en frispark på vår vänsterkant, en bit utanför straffområdet. Ida klev dit och kanonskott nummer tre var ett faktum. Målvakten hade inte chans på bollen och även om hon hade haft möjlighet att nå den tror jag att det skarpa motljuset gjorde sitt, 2-3. I sista sekunden var vi sedan i farten återigen då vi nyttjade vårt spel bakåt, precis som vid mål nummer två. Hilda fick bollen på vår högerkant efter ett vunnet inkast och slog en välplacerad långboll till Matilda som kunde dra förbi försvaret och dunka in 2-4. Halvtid och en komfortabel ledning, men är det någonting vi lärt oss i år så är det att matchen aldrig är avgjord förrän efter 90 minuter plus tillägg. Däremot fanns det kanske inte så mycket att säga om just dagens andra halva. Toarp behövde givetvis flytta upp sina spelare för att försöka reducera underläget vilket bjöd oss på stora ytor och gott om tid med bollen i offensivt läge. Sett till chanser kan jag inte riktigt svara på vilket lag som stod för de flesta och farligaste lägena, men egentligen var det en ganska händelselös fyrtiofemma. I slutet kunde vi dock samla våra sista krafter och Ida skruvade in en fin frispark till Källman som var vassast på bollen och fick lägga in matchens sista mål från nära håll, 2-5! Äntligen tre nya poäng som verkligen kom i ett viktigt läge då kvalplatsen nedåt smugit sig allt närmare. Vi levererade fem mål idag med fem olika målskyttar och definitivt bud på fler vilket alltid är roligt! Nu får vi ta med den positiva känslan ifrån kvällens match inför nästa veckas avslutande serieomång. På måndag 24/6 gästar Södra Ving/Timmele Nordvalla kl 19:00 och jag är övertygad om att det kommer bli en tuff kamp om viktiga poäng! Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Alingsås KIK

Växlande väderlek med både hällande regn och strålande sol samt ett mycket spelskickligt motståndarlag var förutsättningarna inför kvällens drabbning med Alingsås KIK. En oerhört svårspelad match där vi efter en svag första kvart växte in i matchen allt mer och gjorde en klart godkänd andra halvlek med härlig krigarinställning, trots flera måls underläge. Slutresultat förlust med 0-4. Som sagt var matchinledningen, närmare bestämt först 15, katastrofal från vår sida. Vi var mentalt fortfarande kvar i omklädningsrummet och fick inte alls fatt på bollen när de fysiskt starka Alingsåsspelarna visade vägen. På hörna i minut tre kom också gästernas första mål för dagen, vilket snabbt följdes upp av ännu en balja efter att en rapp anfallare fick löpa sig fri och lägga in bollen vid stolpen. Att ligga under med två mål efter sex spelade minuter är aldrig någonting man räknar med när man kliver ut på planen och känslan efter dessa mål var ungefär som man kan föreställa sig. Hängande huvuden, en oerhörd stress för att försöka flytta upp bollen i plan och en önskan om att slå så långt det bara gick för att komma bort från farliga zoner i vårt eget försvar. Grejen med den typen av spel är dock att bollen har en tendens att komma tillbaka fortare än den kommer upp och vi hade varken tid eller möjlighet att avancera framåt med fler spelare innan spelet återigen befann sig nere kring vår backlinje. Den initiala kallduschen kunde dock lindras något när vi väl började komma åt bollen och etablera någon form av eget spel. Dessvärre kom Alingsås tredje mål för dagen i en av våra bättre sekvenser efter att vi förlorade boll och inte var snabba nog hem. Ett inlägg från vår vänsterkant letade sig in mot Saga men däremellan fanns ännu en anfallare med mycket speed som kaxigt kunde klacka in 0-3. Ett mål som såklart sänkte oss än mer, men det resulterade också i att de blåklädda började dra ner på tempot. Istället för att rusa framåt fick de äga mycket boll medan vi jagade över stora ytor, ett spelsätt som tär på både kropp och knopp. Det låga tempot gjorde att resultatet höll sig in i halvtid och även om vi kanske hade behövt en ordentlig känga så fanns det inte så mycket annat att säga än att vi mötte ett spelskickligt motstånd och behövde komma tightare inpå för att kunna störa deras spel. Lite förändringar i laguppställningen hanns också med och vi fick efter paus testa att dra ner en forward och spela med tre spelare centralt på mitten för att få stopp på Alingsås vassa innermittfält. Andra halvlek blev också bra mycket bättre från vår sida! En bidragande faktor var givetvis KIK:s självsäkerhet och lugn i spelet med vetskapen om att de inte behövde stressa framåt, men vi stod ändå upp bra och hindrade farliga målchanser genom lite tuffare närkamper och tydligare snack. Sista 20-25 hade vi också flera fina chanser och även om det var tre mål upp kändes det som att det fanns några darrningar i den blåa backlinjen. Istället för en reducering skulle det dock visa sig att siffrorna skulle öka med ännu ett steg innan matchens slut. Ett lurigt inlägg från vår högerkant skruvades in mot Saga som inte fick tag i bollen utan istället landade den hos en Alingsåsanfallare som kunde spika 0-4 med några få minuter kvar. Tråkigt att släppa ett sånt mål när halvleken för övrigt sett så bra ut, men det visade också att vi inte kunde tappa fokus många sekunder utan att Alingsås fick målchanser. Med facit i hand var det definitivt den trötta matchinledningen som saboterade för oss idag. Tre snabbt insläppta mål och många nervända huvuden gjorde att vi aldrig riktigt fick det bränsle vi hade behövt för att klara av att ge Alingsås en ordentlig match. Det märks tyvärr att det är mycket som händer med studenter och andra firanden just nu, men något positivt av detta är att vi har många unga spelare som kommer hålla för spel i ett antal år framöver och förhoppningsvis ge oss något att bygga vidare på! Nästa match spelas på måndag (17/6) då vi kl 19:00 gästar Toarpsalliansen. Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Åsarp/Trädet/Redväg

Är det någonting jag fick lära mig igår så är det att dessa referat är saknade när de inte kommer ut i tid. Efter några härliga påtryckningar kommer därför nu ett fyra dagar sent referat som givetvis skulle skrivits direkt efter söndagens 1-4 förlust mot Åsarp/Trädet/Redväg. Är man lite grinig efter en förlust är det lätt hänt att det inte blir något skrivet alls så Karl-Erik, håll till godo! I matchinledningen fick vi dominera spelbilden och känslan var en av de bättre för säsongen. Trots stora förändringar i startelvan jämfört med senast fick vi igång ett fint spel och vi kunde inledande tio minutrarna visa att det trots allt finns lite konkurrens om platserna i det rödklädda laget och att ingen kan känna sig helt given på sin plats (vilket är oerhört positivt). När vi tog ledningen tidigt vågar jag nog påstå att inställningen var att ”nu kommer siffrorna sticka iväg, det här blir en enkel match”. Josse fick på frispark till en hård träff på bollen som placerades vid målvaktens högra stolpe efter drygt kvarten spelad. Å/T/R hade i det läget knappt varit över på offensiv planhalva utan vi fick i stor utsträckning föra spelet och gjorde så med ett gott självförtroende och en härlig vilja till att hjälpa varandra. 1-1 och följaktligen även 1-2 kom på rent slarv. Vi tappade boll två gånger om i kritiska lägen i vårt anfallsspel och Å/T/R visade en oerhörd speed framåt genom långbollar mot löpvilliga anfallare. Vi satte inte Saga i några schyssta positioner utan lämnade henne ensam mot hungriga motståndare och två snabba mål strax innan paus gjorde att vi fick gå till pausvila med ett underläge. I halvtid var det i princip rullgardinen ner. Vi var griniga på varandra, kände att vi borde kunna prestera bättre och att det dåvarande resultatet varken var rättvist eller speglade matchen. Vi hade ju trots allt ägt bollen under stora delar av halvleken och haft fler farliga lägen framåt än våra motståndare. Tyvärr är det ju såpass enkelt att det handlar om att göra flest mål, vilket vi inte lyckades med. Det kändes dock som att vi skulle kunna vända den negativa trend som växte fram sista tio. Andra halvlek var spelmässigt bättre men utdelningsmässigt sämre än första. Vi hade fortsatta svårigheter med att få stopp på en av ä seriens kanske kvickaste anfallare och tio minuter in i andra blev hon noterad för ett hattrick. Frustrerande att möta en sådan spelskicklig anfallare som verkligen ger järnet, men vi kämpade på och ville fortsatt försöka avancera framåt. Spelet flöt stundtals på riktigt bra och när vi vågade hålla tempo på bollen hade våra motståndare inte en chans att hänga med. Lägena kom och visst, vi borde nog ha nätat åtminstone en gång när ställningen fortfarande var 1-3. Lotte fick en riktigt fin chans i mitten av straffområdet men Å/T/R försvaret var vassare och följaktligen kunde Klaras retur plockas av målvakten. Istället för en reducering i ett viktigt skede präglades slutet av matchen av flertalet kontringar och efter ännu en slarvig bollförlust på mittplan kunde våra motståndare vända spelet och få in 1-4. Våra försök att ställa offside fungerade inte klockrent och om det berodde på slarv i positionerna eller att domaren inte såg vågar jag inte säga, oavsett så hade det inte spelat någon roll för slutresultatet. Spännande att skriva referat med lite distans till själva matchen. Det börjar nu bli ganska frustrerande att vi inte har marginalerna på vår sida och de senaste matcherna har vi trots stunder med fint spel inte fått in bollen och tagit de ack så viktiga poängen. Nu laddar vi om med träning ikväll och på lördag inför söndagens (9/6) möte med Alingsås KIK. De gästar Nordvalla kl 17:00, hoppas vi ses! Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Östadkulle

Om det är någonting jag lärt mig av senaste årens referatskrivning är det att inte skriva direkt efter match när man är grinig och irriterad. Men helt ärligt, jag är fortfarande förbannad efter gårdagens möte med Östadkulle. Även om det spelmässigt var en jämn fight så skulle jag nog våga påstå att vi hade förlorat redan på förhand med tanke på det urbota usla uppträdande vi möttes av från en domare som vi hade önskat en bra mycket mer rättvis behandling från. Matchen avgjordes inte förrän i sista sparken då Östadkulle spikade slutresultat 3-2. I matchinledningen var vi helt överlägsna och fick första skottet på mål efter knappa halvminuten spelad. Målvakten var dock på tårna och trots att hon tappade bollen oerhört nära stolpen fick vi nöja oss med en hörna. Den förvaltade vi dock mindre bra och vi fick backa hem igen för att försöka återta kontroll på bollen. Snabbt fick vi dock känna att det var viktigt att hålla skärpan då Östadkulles första läge framåt också resulterade i ett ledningsmål. Vi kom lite för hett på en dribblingsskicklig mittfältare som kunde runda vårt försvar och lägga in 1-0 från nära håll. Såklart ett överraskande mål med tanke på hur spelförande vi varit första 10, men det visade också att vi skulle behöva höja oss ytterligare ett snäpp för att vara med i kampen om tre poäng. Vi fick fortsatt föra spelet under följande period i matchen men den sista skärpan fanns inte där och ett antal hörnor och sedermera insparkar började väcka frustration hos det rödklädda laget. Matilda och Lotte blev hårt åtsatta i fram men när de gav igen med samma mynt blev det gång på gång frispark åt motsatt håll, märkligt med tanke på hur förstalägena såg ut..! Vi tappade helt enkelt fokus och efter några minuters vassare spel av Östadkulle kom kvällens andra kalldusch. 2-0 efter ett mål som på många vis liknade det första. Den här gången skulle det dock visa sig att vi taggade till ordentligt och det dröjde inte många minuter innan reduceringsmålet kom. Rebecka fick upp en fin kantboll till Anni som kunde leverera vidare till Matilda som hade gott om tid att runda målvakten och sätta bollen i mål efter drygt 35 spelade minuter. Där och då kändes det som ett förlösande mål men trots vår fortsatt offensiva urladdning ville bollen inte in. Istället fick Matilda kvällens första varning efter en hård men inte särskilt oschysst närkamp med en försvarare och mycket mer hann inte hända innan det var dags för paus. I halvtid var känslan positiv och det kändes som att vi hade koll på läget. Under första fyrtiofem hade vi skapat en hel del farliga chanser och även om Östadkulle hade ledningen var det totalt sett inte många lägen de fått till framåt. Vi snackade även om att tänka på rörelsen vid våra inkast då vi har en tendens att ofta få tilldömt 4-5 stycken i rad, vilket vi behövde dra större nytta av för att bli farligare framåt. Andra halvlek hade precis tagit sin början när vårt fortsatta slit framåt gav bästa tänkbara utdelning. Josse fick efter en rejäl körare i ryggen iväg en perfekt djupledsboll till Maja J som vann löpduellen mot sin back och enkelt satte 2-2. Självförtroendet började där stiga mer och mer och trots några spelarbyten kunde vi fortsatt behålla ett högt tryck mot Östadkulles försvar som blev allt mer stressade av våra anfallsförsök framåt. Enkelt var det dock inte att komma framåt då vi som tidigare nämnt inte riktigt hade domarens tycke på vår sida. Vad vi ansåg vara ärliga kamper om bollen blev vid upprepade tillfällen gula frisparkar, men när Matilda drogs i både axel och hår av den sista försvararen i backlinjen (och följande skott räddades av mållinjen) blev det inget annat än målvaktens boll. Än märkligare blir det om man då tänker på hur Matildas kort nummer två och därmed utvisning gick till. En utsträckt tå för att nå bollen och en liten touch på motståndarnas fot resulterade alltså i dagens andra gula och sista 15 fick vi precis som senast spela med tio spelare. Trots det blev vi fortsatt farliga framåt och Josse fick efter en dribbling till ett skott som touchade ribban och gick ut. Detta följdes snart upp av en snabb löpning från Anni på kanten men avslutet tog även där i ribban. Irritationen som växte i laget har nog faktiskt inte varit större under den gångna säsongen (möjligtvis efter Idas röda senast) men det skulle visa sig bli värre innan matchen var slut. Efter en närkamp mellan Saga och en snabb anfallare där Saga gick vinnande ur situationen med bollen i säkert förvar pekade domaren oresonligt på straffpunkten och klockan visade 89 minuter. Lyckligtvis har vi en förjävla grym målvakt som utan bekymmer styrde ut bollen till hörna och enligt allas klockor var matchen i det läget slut. Östadkulle fick dock slå ett par hörnor och i den sista fick hörnläggaren en såpass bra träff att bollen skruvades in vid första stolpen. Underläge därmed 3-2 och vi hann knappt köra igång avsparken innan matchen var slut. Antagligen ett av de snöpligaste matchslutet vi någonsin varit med om och oerhört tråkigt att inte ens få delad poängpott efter en så väl genomförd match. När man får höra både ”pucko”, ”jag ska nita dig” och ”fan vad omogna ni är” börjar man ju fundera på vad fair play ens betyder, men när domaren inte hör eller väljer att inte höra sådana saker så väcks irritation som är svår att tygla. Vi gjorde en riktigt bra match, gnällde kanske lite onödigt mycket men allt som allt så står vi upp bra och vi uttrycker oss i alla fall inte i elaka termer mot våra motståndare. Att vi däremot har en publik som hade svårt att tygla känslorna kan vi inte göra så mycket åt (med glimten i ögat..). Nu tar vi och surar lite till innan det är dags för en full träningsvecka innan nästa match. Den spelas hemma på Nordvalla på söndag (6/2) då Åsarp/Trädet/Redväg gästar oss kl 17:00. Dam 0kommentarer

Visa fler nyheter