Vykort från Umeå

Här kommer en läsartext från Kent Jansson som inkommit på mejl vad beträffar Sundsvall FBC P10 som lyckades kamma hem Umeå Floorball Festival 2023 för några veckor sedan. Det var vår femte cup som vi varit på sedan vi fick börja tävla och vi har aldrig varit sämre än trea på någon av cuperna. Brons i Mälarenergi Cup Västerås 2021, brons Umeå floorball Cup 2022, silver i Storvreta Cup 2023 , silver i Mälarenergi Cup västerås 2023. Ni hör det är ett gediget gäng som det gamla spelgeniet Fredrik Öberg förfogar över. Några veckor innan vi reser till Umeå så är vi väldigt osäkra på var vi står efter ett fåtal träningar och vi vet att Jemtland ,Dalen & Thorengruppen säkert tränat på bra, så när vi lämnar Sundsvall & på väg till Umeå så är inte känslan så jättegod att det ska gå särskilt bra. Vi var inställda på stenhårda matcher med mycket kamp. Vi ledare pratar mycket om hur vi ska lägga upp taktiken, så vi bestämmer oss för att satsa på ett beprövat kort nämligen ett säkert försvar, det vill säga att vi drar oss tillbaka när motståndaren har boll, men vi ska jobba tokhårt med fotarbetet samt att vara väldigt aktiva med klubban & skära av alla passningsvägar. Vi kom även överens tillsammans med grabbarna om att vi skulle offra oss hänsynslöst när vi täckte skott. Grabbarna skrek som vi gjort mål varje gång någon täckte skott. En härlig känsla som ledare att se hur dedikerade grabbarna var. Tror det skulle ha tagit en hel dag att räkna alla skottmärken som grabbarna hade på sig efter cupen. Sådant värmde gott i hjärtat. Offensivt så var planen att om vi satt den svåra defensiva taktiken att vända blixtsnabbt utan tvekan när vi erövrade bollen och vara kliniska och noggranna i avsluten. Vi ledare med Fredrik Öberg i spetsen satte taktiken men den stora bedriften gör våra grabbar som snappar upp taktiken perfekt och kliniskt. Man ska ändå tänka på att grabbarna bara är 12 - 13 år och lyckas genomföra cupen nästan prickfritt. Vi släpper endast in åtta mål på hela cupen så man kan säga att defensiven satt där den skulle. Gruppspelet vinner vi. Kvarten 3-2 mot Gullänget/Kroksta. Semifinalen mot storfavoriten Jemtland(1 -1) efter full tid. Vi ligger under när det är ca trettio sekunder kvar och vi tar ut målvakten och lyckas forcera in 1-1 för att sedan vinna på straffar. Final mot Dalen 4 -3 efter en stenhård kamp ända in i kaklet. Jublet bryter ut och klubborna flyger mot taket! Efter segern så bildar det den gemensamma ringen som dem alltid gör med värkande/svidande hudar efter alla täckta skott, man hör kaptenen säga med glädjegråten i halsen att nu har guldet hamnat i Sundsvall där det hör hemma. Sedan kör dem sin klassiska ramsa" Ziggi Zaggi ziggi zaggi hej hej hej" (precis som på Heffners storhetstid när det begav sig) I detta lag är alla lika mycket värda så vi ledare toppar aldrig laget i matcherna oavsett vad det står eller vart vi är i matchen, vi försöker att vara så rättvis det bara går så att alla grabbar har lika mycket speltid under en match. Så styrkan hos oss är LAGET FÖRE JAGET, så vi har otroligt roligt ihop när alla känner sig lika delaktiga. Det var en rejäl laginsats så det går inte ta ut någon speciell spelare utan alla gjorde sitt jobb för laget. Det som ändå kan nämnas för att påtala den enorma lagkänslan i detta gäng är att t.om spelare som är skadade & inte kan spela hänger med på cupen och stöttar sitt lag hela vägen till GULDET! Nästa cup så väntar Storvreta Cup. Vilken härlig berättelse och vackert minne från Västerbotten Sundsvallsgrabbarna levererar. Lokalinnebandyn Västernorrland är väldigt imponerad över organisationen i FBC. Det finns en omutlig Sundsvallsanda som är under uppsegling som man nu skördar frukterna av titt som tätt. Huka er i bänkraderna Innebandy-Sverige. Den beryktade draken från Sundsvall har fått medvind och rest sig likt fågeln Fenix ur askan. Vi tackar Kent Jansson från Sundsvall FBC P10 Väst för bidraget och önskar grabbarna stort lycka till i Uppsala och i framtiden :) Lokalinnebandyn 0kommentarer

Trubbigt FBC avgjorde sent efter hårda bannor

Söndag 22 Oktober var det återigen dags för Allsvensk hemmamatch för FBC Sundsvall som denna gång ställdes mot RIG Umeå. Sneglade man på tabellen innan matchstart så skvallrade den om att det nog borde bli en lätt resa framåt för hemmalaget mot seger och tre poäng. Men ni som kan Er historia och vet bakgrunden till rivaliteten mellan dessa lag vet att sanningen definitivt är någonting helt annat. För detta var i sanningens namn en helt bedrövlig match prestations och utförandemässigt från Sundsvalls sida. Men låt oss även understryka att RIG Umeå är ett skickligt lag som passar Sundsvall väldigt illa rent historiskt. Dock kan man tycka mot bakgrund av detta att det är både märkligt och egendomligt hur man så lättvindigt kan falla in i motståndarnas tempo och tillåta att dessa skall få diktera villkoren. Det borde liksom sitta i ryggmärgen hos de svartklädda att kunna uppträda på ett mer robust sätt. Men så blev inte fallet. Undertecknad tappade räkningen fullständigt på hur många bolltapp hemmalaget gjorde på mittplan vilket resulterade i sylvassa omställningar för gästerna från Umeå. Man satt med hjärtat i halsgropen rakt igenom hela matchen och led alla helvetes kval. Ständigt svävandes mellan hopp och förtvivlan. Det var en ohälsosam berg-och dalbana i 180km/h utan bromsspår. Hjärtattackerna var av förklarliga skäl nära förstående. Nu fick trots allt detta drama ett lyckligt slut och skön utgång. Men såhär får det bara inte se ut framöver! Det är såklart en STYRKA att vinna när inte spelet stämmer. Men det håller inte i det långa loppet att agera så här ängsligt och paralyserat enkom för att man möter ett lag som sätter press och checkar högt. Sundsvall spelade fast sig alldeles på tok för många gånger i denna match för vad som kan anses vara legitimt och acceptabelt. Det blev onödigt spännande. Jag hade samma känsla i kroppen när jag lämnade Sporthallen som efter Timrås hemmamatch mot Öjebyn, Hur är det ens möjligt att det kan bli en sådan här matchutveckling när man vet på förhand något sånär mellan tummen och pekfingret hur motståndet spelar? Har även pratat med Magnus Näsman till morgonen som delar min uppfattning om matchbilden. "Men vi har även matchat väldigt hårt på sistone och är inne i en tuff period som sätter oss på prov. Sedan är det många unga killar som inte är van den här sortens hårdhet och prövningar som belastat oss. Vi är inte alls nöjd med det spelmässiga, vi kommer inte upp till den nivå som vi vill vara på, det är inget att hymla om. Men det är även nyttigt att vi får sådana här matcher i benen, för det visar svart på vitt att det inte går att gena någonstans med detaljerna eller förberedelserna för då blir vi uppkäkade direkt, så pass skickliga är de flesta lagen i årets Allsvenska upplaga. Det är lätt att säga saker teoretiskt, men det är inte alltid det fastnar. Men när man får uppleva det själv på planen så kommer polletten att trilla ned förr eller senare. Sedan är vi givetvis nöjda med poängutfallet, vi har plockat poäng i alla matcher så moralen är det inget fel på, utan det är speltekniska saker vi måste fila och nöta på så att det verkligen sitter". Det svängde som sagt rejält i i denna match och Sundsvall fick jaga större delen av matchen i målmässig uppförsbacke. Utom då i tredje när man drog ifrån till 7-5. Men då blir man alldeles för små i defensiven. Man blir avvaktandes och backar nästan in i knäna på Johannes Pettersson som fick förnyat förtroende trots att han blev utbytt senast. Då fick RIG UMEÅ smacka in två bollar från distans och plötsligt var det likaläge på tavlan igen. Det var frustrerat. Men när tiden som mest höll på rinna Sundsvall ur händerna så klev JOEL VÅGETEG fram ur garderoben. Han vågade och bågade och knäppte iväg ett snärtigt skott på vinst och förlust. Vilt jubel på parketten med 1.30 kvar av matchen. Men det blev nervöst ända in i kaklet och det var inte långt borta att RIG hade kvitterat. Men med Guds försyn kunde FBC hålla ut och ta en livsviktig trea som kan visa sig vara guld värt när vi summerar säsongen framåt vårkanten. Lokalinnebandyn Västernorrland lyfter på hatten till segern! Men det finns utrymme till förbättringspotential sett till gårdagens insats i färskt minne. Lokalinnebandyn 0kommentarer

Omständigt Vattjom fick ändå jobbet utfört mot Kiruna

Idag söndag 22 Oktober spelade Vattjom match i H1:an långt hemifrån. Man hade begett sig norrut till Kiruna. Skådeplatsen var Rakethallen. Spelande tränare denna förmiddag var Gabriel "Gabbe" Wahlström. Vattjom vinner matchen med 8-4. Det var ömsom vin, ömsom vatten i den föreställningen. Skotten: 28-23 i Vattjoms favör. "Överlag gör vi en dålig match. Vi börjar förvisso starkt spelmässigt i första perioden mot ett knackligt Kiruna. Dessvärre är vi alldeles på tok för ineffektiva och bränner mängder med klara lägen och målchanser. Vi går ändå till paus med en tvåmålsledning vilket Kiruna nog kan skatta sin lyckliga stjärna för då siffrorna som sagt var borde ha varit större. Andra perioden kan vi stryka ett rakt streck över och förpassa till papperskorgen. Väldigt slarvigt och hafsigt spel utan någon egentlig struktur. Det gynnade såklart Kiruna. I tredje däremot tar vi oss samman rejält och stänger ner matchen fullständigt. Vi rullar boll och har nog 90% av bollinnehavet vilket i sin tur gör att Kiruna knappt skapar någonting alls. Med en avsevärt bättre effektivitet så hade siffrorna seglat iväg till betydligt större differens än detta. Plus till Ludde i kassen som räddar oss ett flertal gånger i andra perioden. Resterande del av truppen är inte alls nöjda med insatsen. Men vi skulle åka upp och hämta hem en seger, vilket vi gjorde - det absolut viktigaste!" Lokalinnebandyn Västernorrland säger grattis till segern! Lokalinnebandyn 0kommentarer

Framåtlutat FBC exploderade i ett magiskt crescendo

Wow! Satan i gatan vad häftigt det man fick bevittna under gårdagen i Sundsvalls Sporthall när cirkusen Svenska Cupen återigen gästade våra domäner då det vankades åttondelsfinaler på bästa sändningstid. FBC Sundsvall mot SSL-laget Team Thoréngruppen. Det är knappt man fattar än vad som egentligen hände? Det är väldigt många intryck och tankar att sortera och kanalisera dagen efter den "stora branden". För som det brann sedan. Skosulorna och klubborna formligen glödde på parketten både bildligt och bokstavligt talat. Det skall direkt sägas att Lokalinnebandyn Västernorrland missade de sju första inledande minuterna p.g.a. trafikkaos och på dessa minuter hade gästerna hunnit ta ledningen. Det tog tydligen bara 29 (!) sekunder innan JP hade fått vittjat nätmaskorna. Men det skulle komma mera och bli bättre med tiden. Efter drygt 9 minuter kvitterar FBC genom Felix Thor. Sedan återtog TTG ledningen genom välbekante Axel Hjälm. Innan FBC på nytt kvitterade genom Hassan Hajo, blott 22 sekunder efter gästernas ledningsmål. Var den någon som sa att innebandy svänger? Men innan perioden var till ända hade gästerna ånyo återtagit ledningen genom Gabriel Erol. En svängig period helt i den månghövdade publikens smak. 744st inlösta själar. Otroligt bra publiksiffra. Det var bra vibrationer i luften och kön ringlade sig lång till kiosken för energipåfyllning av depåerna. För det skulle sannerligen komma att behövas en kväll som denna. Knappt hade krutröken hunnit skingra sig förrän det small. Blott 7 sekunder var vad som krävdes för Axel Hjälm i inledningen på andra innan det lyste 2-4 på tavlan. När sedan klockan var uppe på 2.38 så ramlade 2-5 in. Då kändes det tungt. Inte blev det bättre när gästerna spädde på till 2-6 efter drygt åtta minuter. Då valde firma Näsman/Asp att coacha på riktigt. Den vanligtvis så skicklige Johannes Pettersson som hade en lite tyngre kväll fick kliva åt sidan för att viga plats åt Wille Swedin. En bärande faktor till den monstruösa avslutningen. En spelsugen Swedin kom in och fullständigt briljerade mellan stolparna. Läckert att se vilken konkurrens det finns inom laget av årets upplaga av FBC. Två magiska målvakter som sporrar varandra och pushar framåt. Det var nog få om ens någon i publiken som hade satsat några högre summor på hemmavinst vid ställningen 2-6. Då såg det becksvart ut. Men det gäller att våga tro på framtiden och gemenskapen som Carola skrålar i sin dänga som förövrigt var ledmotivet och introt till det gamla skyltfönstret IBK Sundsvall när det begav sig. Joel Vågeteg och Jesper Persson skulle tända en strimma ljus av hopp bland de inbitna och rättrogna i publikhavet. På ren vilja processade man fram en riktig thriller som inte ens självaste Alfred Hitchcock hade kunnat regissera bättre. En som myste på "balkongen" var Ronnie "Ronza" Persson. Det tog 29 sekunder i första, 7 sekunder i andra, 18 sekunder i tredje. Mer behövs inte för att det skall bli mål. William Johansson fick Sundsvall att bubbla av hunger och lust när han tryckte in reduceringen fram till 5-6. Då började man skönja tendenser till eufori. Men kvällen var långt ifrån över. Hampus Öhgren gjorde mål efter 8.15 i andra och han gör mål på nästan identiskt samma tid i tredje, en diff med två sekunder, således 5-7 till gästerna som även hann med att göra 5-8 efter 9.29 genom Matteus Gavatin. Återigen ett tungt läge i ett kritiskt skede av matchen. Men hemmalaget skulle vädra morgonluft och därifrån och framåt skulle ett stycke idrottshistoria skrivas. Sundsvall brann helt ner till grunden i en våldsam stadsbrand 1888 där lågorna slukade allt i sin väg. Nu brann det på nytt igen men denna gång av ett betydligt angenämnare slag. Det var meterhöga lågor av innebandy-trans som slog mot publiken med en piskande styrka som fängslade rejält. Lyssna här! 11.05 forcerar Jesper Persson in 6-8, som var magisk denna afton. Innebandyns svar på hockeyns Pelle Hallin. En man som kan ta kritik på rätt sätt och omvandla detta till mord i blicken och en beslutsamhet som skulle göra självaste Peter Forsberg skärrad. Trettiotvå sekunder senare har vi 7-8 på tavlan efter att talangen Isak Magnusson farit fram som ett jehu på banan i ett furiöst tempo och målat. Ännu ett underbarn från talangfabriken Timrå. Nu var det Disco i Sundsvalls Sporthall. Normalt sett brukar ju detta inträffa på torsdagar men Sundsvall tog ut det i förskott. Herrejösses i min själ vilket drag! När sedan William Johansson sköt 8-8 efter 13.25 så var gästerna rejält i brygga. Hallen kokade! När sedan Dennis Hellhoff gör 9-8 efter 18.25 så var bragden ett faktum. Spontandansen införlivades och jag tror banne mej detta var kvällen när innebandyn åter fick sig en renässans i Sundsvallsregionen! Detta var ett resultat som ger eko i innebandy-Sverige och synergieffekterna av spektaklet kan ge ringar på vatten - långt bortom tid och rum. För det här kommer bli en snackis som man kan skryta om när man blir gammal, när man förnöjsamt skrockar med snusen hängandes ur mungiporna - JAG VAR DÄR! Plösarna var framåtvikta i sann Peter Smedberg-anda och Sundsvall stod i brand igen i lågornas sken. Tack grabbar för underhållningen! Detta var nåt extra ordinärt utöver det vanliga. Jag bugar ödmjukast av djup vördnad och tacksamhet. Då skall ni veta att det var bredden som stod ut i blom denna afton när vanligtvis pålitliga hammare, fantomer och Amazoner blev ståendes på E4:an söder om Njurunda med soppatorsk och motorfel. Men vem bryr sig egentligen? Vi plussar Hassan Hajo, Dennis Hellhoff, Jesper Persson, Felix Thor, Wille Swedin och William Johansson framförallt. Ni lade grunden till det minnesvärda. Nu laddar vi om batterierna med lite återhämtning tills på söndag då en ny matiné står för dörren och programmet när korkarna på nytt skall skjutas i taket. RIG Umeå hägrar. Revanschens timme är slagen - för hämnden är ljuv! Ola Carlsson: Glöm inte smörgåstårta på pressläktaren. När fint folk fyller jämnt spar vi inte på krutet. Lokalinnebandyn 0kommentarer

Visa vikingar från Norden visar upp sig i Sundsvall

CUPEXTRA!!! CUPEXTRA!!! CUPEXTRA!! Nu på onsdag är det dags för åttondelsfinaler i Svenska Cupen och lite överraskande hittar vi där FBC Sundsvall som ställde till med en knall när man betvingade det forna SSL-laget IBK Dalen. Nu väntar ett ännu tuffare motstånd i form av SSL-laget Team Thoréngruppen. I detta lag återfinns tre spelare med koppling till länet och distriktet. Axel Hjälm, Jonas Grahn och Måns Höglin har alla gemensamt Timrå IBC som moderklubb. En annan twist i sammanhanget är att Viktor Hammarstedt ifjol spelade i Team Thoréngruppen och återvände hem till Sundsvall inför denna säsong efter ett tyngre år bakom sig. Men han har även dubbellicens med Umeålaget och spelade så sent som i lördags match med dem när de mötte Jönköping hemma. Lokalinnebandyn Västernorrland bestämde sig för att ta tjuren vid hornen och ringa upp Axel Hjälm. Tjena Axel! Hur är läget? - Tack bara fint! Tung förlust i lördags mot Jönköping och nu väntar Svenska Cupen runt hörnet och match i Sundsvall – hur går tankarna kring detta? - Alltid kul att möta Sundsvall i deras borg. Kommer ju alltid att vara speciellt för en Timråbo i exil att matcha mot ett bra lag som Sundsvall är. Många man känner också så det blir speciellt och trevligt. Du ställs mot många välkända ansikten och en ”lagkamrat” i form av Viktor Hammarstedt – kommer Sundsvallspubliken få se en tunnel på Hammaren? - Absolut det har du mitt ord på att jag skall göra! Vad kan publiken förvänta sig för typ av matchbild? - Mycket mål, hög fart och intensiva närkamper. Hur laddar du upp inför denna match? - Träning ikväll då med genomgång taktiskt med lite video kanske på Sundsvall för att slipa till de sista detaljerna. Bussresa ner på onsdag utan övernattning, raka spåret. Vi har istället en långresa till Karlstad till helgen. Varför skall man komma till Sundsvalls Sporthall på onsdag? - För att få se riktigt bra innebandy med mycket känslor involverat såklart. En match som har alla ingredienser och förutsättningar för att kunna bli sevärd. Hur ser det ut för din del kring landslaget? Är du fortfarande aktuell? Vad har sagts? - Lite ovisst i nuläget men förhoppningsvis är man väl med i snacket när det drar ihop sig. Men nu var det ett bra tag sedan sist jag pratade med någon direkt knuten till landslagsstaben. Vad säger du om Sundsvalls respektive Timrås framfart så här långt i Allsvenskan respektive H1:an? - Sundsvall har imponerat stort i inledningen och plockat bra med poäng, och igår var jag på plats i Sjöfruhallen och såg Gimonäs-Timrå och det jag fick se där imponerade sannerligen på mig. Tråkigt att brorsan lagt av men kul att Ludde Bosk är tillbaks. Om du läser detta Erik, så vill jag att du tänker om! När kommer Axel Hjälm hem till Timrå igen då? - Svårt att svara på i nuläget. Det är så otroligt många aspekter runt omkring ett sådant beslut. Men mitt hjärta kommer alltid klappa för Timrå. Det är min moderklubb. Om föreningen bibehåller sin stabilitet och kan kliva upp ytterligare några snäpp samt att jag själv får vara skadefri och har hungern intakt så vill jag gärna runda av i Timrå. Då får jag tacka för pratstunden och önska stort lycka till på onsdag! - Tack själv för att du ringde. Du gör ett väldigt bra jobb. Fotot är taget av Tomas Brandt Wangel som har givit sitt medgivande till att bilden publiceras. Lokalinnebandyn 0kommentarer

Visa fler nyheter