The never ending story

Vad gäller Västanfors IF har jag under tre års tid tänkt; Det kan inte bli värre. Men man bedrar sig, eländet taktar i och problematiken har stillsamt ökat hela tiden. Det som händer är, att vi alla jobbar i motlut från påhittade dispenser, innan kylsystemsbytet.

Den sena starten med kylsystemsbytet våren 2021. Säsongsstarten en mardröm – den gick igång med de sex första matcherna på bortais, just det har vi i färskt minne, här inberäknat även hemmamatcherna. Ett stort ekonomiskt tapp vad gäller hyra av arenor, bussresor, inkomstbortfall, entréavgifter, kioskförsäljning, 50/50-lotter och cafeteria.

Säsongsöppningen 22/23 fick en liknande start med hemmamatch borta i Rättvik. Ekonomiskt tapp redan där. Annandagen orkar jag inte ens tänka på.
  
Så helgens matcher i fredags då vi tog emot Katrineholm Bandy och lördags då vi gästades av Örebro SK. Inte på Västanfors IP dock utan i Smedjebacken på IK Heros hemmais. Hemmamatchen mot Örebro skulle Lasse Hellstrandh vara gäst, dela ut sin bok om Västanforsprofilen Ola Hellstrandh till de som så önskade. Ola var en västanforsare som delade sitt bandyhjärta mellan Västanfors och Örebro. Vi får hoppas innerligt att det går att genomföra vid annat tillfälle.

Noterbart är att ingen ansvarig kontaktade VIF under helgen. Som vanligt är det radioskugga mellan de olika instanserna och oss. Noterbart att vi försökte nå viss ansvarig personal på fredag eftermiddag, dock utan resultat. 
Om man är hyresgäst hos Fagersta kommun och förvaltas av NVK är det nära triss i motståndare. Huurre Sweden AB som sköter aggregatet och inställningar, lyser som oftast med sin frånvaro tillika är informationskanalen oss emellan stängd.  
                                                                                                                                          
Vi är mycket tacksamma mot Heros och Smedjebackens kommun som ställde upp under två matchdagar med kort varsel. I dag, i skrivande stund, är isen på IP åkbar för måndagskvällens träningspass. 
 
I mars 2022 äskade vi ersättning från Fagersta kommun för våra utlägg och det ekonomiska tapp för säsongsstarten 2021, den totala summan beräknad från säsongen 2020 då vi vistades i divison 1, för vår del var det 71 000 kronor. Hyra av bussar och arenor är naturligtvis exakta pengar. Resterande pengar är det vi gått miste om gällande entréintäkter, kioskförsäljning, 50/50-lotter och Fläkten supports servering.
 
December 2022 tog kommunstyrelsen i Fagersta ett beslut att vår ersättning, som ett extra bidrag, skulle uppgå till 35 000 kronor. Det märkliga är att vi SKA redovisa vad vi använder dessa 35 000 kronor till. Har man inte förstått att dessa pengar spenderades redan hösten 2021 till att åka buss för och hyra ishallar.

Nästa krav från kommunstyrelsen är också, i mitt fall kopplat, till Fagersta kommuns hybris. Vi SKA använda kommunens platsvarumärke, logotyp, som varumärke i all vår annonsering och kommunikation. Faktum är att det känns inte lockande, eller ens möjligt.

Det som händer för en klubb som vår, när det flera säsonger i rad blir fadäser av detta slag är att vi förlorar inte bara ekonomiskt. Det kostar också anseende, vilket är nog så illa. När man får frågan av andra klubbar, om seriositeten i Fläkten är på upphällningen. Varumärket Västanfors IF, som har eller har haft mycket gott anseende i bandyvärlden, har blivit naggat i kanten.
                                                                                                      
VIF är gisslan i ett drama som vi inte har någon möjlighet att råda över. Det är flera regissörer i denna is- och arenadramatik. Vi ger inte upp, vi sover sämre, grubblar mer. Men vi kommer igen … Kan hända i en hall? 
 
Marie-Louise ”Madde” Murray
Ordförande i Västanfors IF Bandy

BILDEN: Marie-Louise ”Madde” Murray intervjuvas av P4 Västmanland om isproblemen.