SAGAN DEL 2.

Figge fortsätta springa hemåt. I morgon är du inte mycket värd Figge, tänkte han där han sprang. Men det blev väl alltid någon råd med det. Lillpojken Pära fick i alla fall sin medicin och det var huvudsaken. Nu kunde han inte mycket mer råka ut för än rövar Hansson eller hans pojke Johan. Men på två år hade de fredlösa ej varit sedda eller ofredat någon, så troligen hade de dragit till andra trakter. Kanske ändå bort till Rickarum tänkte Figge. Rövar Hansson, hans kärring och pojke, menade folk, var dom mest otäcka och elaka rövarpack som någonsin härjat i området. Uhhhh tänkte Figge måtte jag slippa möta dom. Jag kan till och med börja träna två gånger i veckan med Venestad bara jag slipper att möta Hanssons Men Plötsligt reste sig en stor gestalt från en skuggig sten! Så var han fångad i ett par björnstarka armar. Vilken fångst, skrattade rövar Hanssons pojke som hette Johan och hans ögon glimmade i månskenet. Du passar mig bra. Det är så ensamt i stugan sedan far och mor vilar under storfuran. - Käre då, släpp mig för all del, bad Figge bevekande, och talade än en gång om hur brått han hade. Dum den som släpper sitt byte, skrattade han åt honom. Far tog sig brud, så gör jag väl också. Men han mjuknåde ändå till slut för Figges enträgenhet. Nå, jag ska låta dig gå för i kväll om du lovar att komma tillbaka och stanna hos mig sedan, sade han. Figge skrattade högt och menade att han nog ändå fick förbli ensam, och omtalade det löfte han givit vargarna och björnen för att obehindrad komma hem i kväll. - Om du kommer ja, sade Johan gäckande, men det aktar du dig nog för tänker jag. - Tror du jag är en sån som inte håller vad jag lovar, sade Figge, och stampade med foten i den hårdfrusna marken. Gå till stormossen får du se! - Ja nog ska jag vara där och slåss om min bit, sade Johan och hans tänder glimmade till. Men om jag vinner i striden håller du då ditt löfte? - Ja ja, sade Figge otåligt, släpp mig bara. - Nåja, inte ska jag vara sämre än de vilda djuren, sade Johan och lät honom springa. Utan vidare äventyr kom han hem, och fast han var nästan förbi av trötthet ville han ändå hjälpa till att vaka, men han hade inte suttit lång stund innan han somnade och trillade av stolen. Farmor fick ruska länge i honom innan hon fick pågen såpass vaken att han kunde komma i säng. På morgonen var lillpysen nästan feberfri. Bra att han fick i sig alla 139 flaskorna över en natt. Pära låg där i sin säng och såg faktiskt lycklig ut efter 139 flaskor vodka. Figge gjorde morgongymnastiken ihop med fyra scouter från kyrkokören i Träne. 1 sittupp och Figge var slutkörd. Phuu sa Figge för sig själv. Får inte köra så hårt imorgon, tror jag håller nu vad gäller träning resten av veckan, annars tar jag ut mig helt. - Hur det nu går med mig så är lillpysen i alla fall räddad, tänkte Figge lättare om hjärtat. Hela dagen, medan han gick i sina sysslor, hade han grubblat hit och dit efter en utväg. Inte tyckte han heller han kunde oroa gamla farmor ( spelas av Happy ) med sitt bekymmer, för som det var, så var det och stod ej att ändra om han ville hålla sitt löfte. Och det måste han ju, det kände han, annars kunde han aldrig se en människa i ögonen mer. Kanske kunde han än en gång beveka djurens hjärtan. Som dagen led sjönk hans mod dock alltmera. Men när skymningen kom var han ändå på väg till stormossen. På vägen dit tränade han på överstegsfinter men snubblade om sina ben varje gång han försökte, och trillade på näsan på grusvägen. Efter att han försökt sig på I utkanten av mossen i en halvcirkel kring en väldig gammal gran satt björnen och vargarna och väntade och spelade skitgubbe med varandra. Marita brummelmor blev jättearg om hon inte vann och det visste vargarna, så dom lät henne vinna hela tiden. - Där kommer steken, brummade björnen. - Inte får vi stor bit var om vi ska dela alla, morrade vargarna ilsket och blängde på varandra och björnen. Det var tydligt att de redan grälat en bra stund om äganderätten. Figge närmade sig med långsamma steg. Han tittade efter rövar Hanssons pojke och hans mod sjönk när han ej syntes till. Han hade ändå satt sitt hopp till honom. Det var därför han haft mod att gå hit, det förstod han nu. Inte var det så värst roligt att bli rövarslav men det var väl ändå en bra bit bättre än att bli vargmat. Och han hade sett riktigt snäll ut när han gav efter i går kväll. Han stödde sig mot granstammen och kände sig gränslöst ensam och övergiven. Djuren vaktade på varandra och fortsatte att gräla i sin avundsjuka att få dela med sig. Gamle brummelmor har inte med vår stek att göra, gläfste vargarna. - Lika mycket som ni, era ullsvansar, fräste björnen, som visste att det var det värsta hon kunde okväda vargarna med, vars stolthet var deras yviga glänsande svansar. Om ni inte är hövliga tar jag hela steken själv, och sen syr jag kostymer av era pälsar. Rövar-Hanssons pojke hoppade ned ur den täta granen och sade: -Aj som fan nu slog jag mig på en gren, och jag som skall spela golf i morgon mot unga örnar från Visby, som är på tillfälligt besök. - Jag vill allt ha ett ord med i laget! Figge höll rakt på att inte känna igen honom. Han hade tvättat sig om både ansikte och händer och håret var klippt och kammat. Han såg rent grann ut där han stod i sin vargskinnsrock med orrfjädrar i hatten, lång och reslig, smärt om livet och väldig över bröst och skuldror, brun i skinnet av sol och vind och med en glimt i ögat som kom Figge, att känna sig rent liten. - Goddag, ärade herrskap, sade han, och bugade sig åt alla håll. Jag har också fått ett löfte så en bit är min. Jag hör att herrarna är oense om delningen och nog tycker jag också att det blir lite åt oss var. Jag vill ha allt eller intet och därför föreslår jag att vi - stora tappra jägare som vi alla är... - I synnerhet gamle brummelmor som slickar honung ur humlebon, grinade en varg halvhögt längst bort i raden. - Föreslår jag, återtog pojken, att vi slåss om steken och den som vinner får hela bytet. Först tar jag och brumelmor ett nappatag, vi känner varandra sen gammalt, och den av oss som förlorar ger motparten rätten till sin del. Sen har jag äran att möta herrarna på en gång. Det var björnen genast med på. Vargarna strök först ett steg baklänges för de kände för väl rövar Hanssons pojke. Men de var ju tjugo mot en, och inte heller såg de till den långa, blanka kniven som blixtsnabbt kunde sprätta upp en vargbringa eller skära av en strupe, och vann de fick de ju en stek till. DEL 3 SOM INNEHÅLLER DET SPÄNNANDE SLUTET KOMMER I MORGON TORSDAG. Herrar 0kommentarer

Ny iskall produkt

Joel, nyss hemkommen från Grekland, gick förbi landets största leksaksaffär - Lekisakokukous - och hittade till sin förtjusning en "Dan docka". Kostade 12 euro vilket är 124,25 svenska kr om man vill vara exakt och det ville jag nu. Har en order på 12 osignerade dockor som hamnar i shopen. Skriv inte ert namn i gästboken om ni vill ha en. Herrar 0kommentarer

HEMSIDAN BJUDER ALLA PÅ EN SAGOSTUND

SAGA I TRE DELAR SOM PUBLICERAS DEL 1 TISDAG DEL 2 ONSDAG DEL 3 TORSDAG NÄR FIGGE PERSSON HÄMTADE MEDICIN TILL LILLPYSEN PÄRA. Skorna var lätta och bekväma, marken hårdfrusen -och Figges ben kvicka. ( Redan här har vi den första lögnen i historien. Men vi kör på ). Massagen som Jerry gav mig gjorde nytta, tänkte Figge medans han sjöng på en sång som han själv hittat På , la la la jag har klippt häcken till Pappa, la la la. Snart hade han kommit ett bra stycke upp i storskogen. Månen ( spelas i pjäsen av Hubbe ) satt blank och rund på himlen så vägen var inte svår att hitta. Tre timmars väg var det till Tims lilla stuga som låg under Rövhålsgranen högt uppe i storskogen. Figge var liten och lätt trotts sin fruktansvärt höga ålder, och van att jaga efter flickor på krogen även det trotts sin höga ålder. Framme vid Tims stuga, och Figge knackade på, och dörren öppnades Figge drog strax fram med sitt ärende och Tim ruskade på huvudet, så saliven flög åt alla håll. - Aj-aj, sade han, det låter mycket illa, men vi ska nog bota honom. Jag har ett bra recept som nog skall fungera på Pära Han var tydligen på riktigt gott humör för allt det Figge haft med sig. Torkade Expanderbultar, Inlagda Insexnycklar och Gummipackningar. Medan Tim gick och ordnade med sina flaskor och mortlar, halvhögt mumlande för sig själv, såg sig Figge nyfiket omkring. Stugan var nästan löjligt liten. Spisen (spelas i pjäsen av Starnäs) upptog nästan halva rummet, längs väggarna fanns hyllor fulla med torkade cyckelhjul,bröstarvingar,textil lärare och ett cyckelbud. Där fanns vidare Rörter, daimstrutar och många andra underliga ting. Tim själv liknade ett litet kutigt klädbylte. Hans ansikte var rynkigt och mörkbrunt som ett torkat äpple och den krokiga näsan stötte nästan mot hakan. Men de små svarta skarpa ögonen tycktes kunna se rätt igenom allting. Hans blick skulle lätt kunna uppfatta en djupledslöpning tänkte Figge Folk sade att han var en häxa, och inte var han precis olik en, tyckte Figge. Men kunde han bara göra lillpysen Pära frisk igen, fick han gärna vara en häxa många gånger om, tänkte Figge. - Du har haft en god hitfärd, sade Tim, och räckte honom 139 flaskor Vodka. Ta väl vara på dom här och ge Pära en flaska varje halvtimma tills febern lägger sig. - Jaha, oj då!, en varje halvtimma, sade Figge. Ja tänk, jag mötte varken lik eller olikt, men jag har både min knallpulver bössa och fickkniv med mig sa jag ska nog reda mig om det gäller. - Det är rätt, nickade Tim och plirade riktigt vänligt på Figge. Modig vinner där feg tappar. Sen vände han på klacken och slog sig själv medvetslös. Med flaskorna väl gömda innanför tröjan och i en massa lediga hål på kroppen, skuttade Figge hemåt. Hi och huj vad det gick. Vägen bar nu nedåt mest hela tiden och Figges steg smattrade som trumvirvlar i utförsbackarna. Ekot ( spelas av Strömberg )vaknade och sprang ikapp. Klapp, klapp, klapp, lät det, som om styrelsen i Gärds Härads Hembygdsförening hållit jämna steg med honom. - Fasligt väsen jag för, tänkte Figge och skrattade så han fes. Bara jag inte väcker själva Marita Brummelmor med mitt oväsen. I detsamma brakade det till i ett snår och en väldig björn vältrade sig tungt och ovigt ned på vägen framför Figge. -Jaså, är det du som för sånt oväsen och inte låter en sova ifred, brummade brummelmor ilsket. I går var det en usel vaktmästare som väckte mig, han ville veta hur många meter det går på en kvadrat, och sådant gör mig hungrig. Ahhhh, man blir sugen av att bli väckt i otid, ständigt och jämt. -Käre, käre då, bad Figge bevekande. Låt mig för all del komma hem med medicinen jag har här i flaskorna Och så talade han om varför han hade så bråttom. - En springande stek blir ingen fet av, grinade brummelmor. Men får jag äta upp dig i morgon i stället så ska du få gå i kväll. - Ja, ja, sa Figge i sin ångest att inte komma för sent. Jag ska vara vid stormossen vid skymningen i morgon. - Jo, jo, brummade Marita. Så möter du mig med byns alla karlar med påkar och bössor. Förresten är jag allt för hungrig för att låta dig gå. - Nej jag ska komma ensam, sade Figge och kliade sig på snoppen. Du ska få min matsäck bara jag får gå i kväll. Jag har kebabpizza och Spolarvätska, att dricka - Hm, sade björnen och gned sig på magen. Nåja, gömt är sparat. Du ska få gå i kväll då. Figge löpte vidare. Klapp klapp, klapp klapp, lät ékot från berget. Hu, vad var det som stod där framme på vägen? Ett otäckt troll ( spelas i pjäsen av Pontus Steen )! Armarna släpade i marken och kroppen liknade ett väldigt nystan på smala ben. Det stod där och plirade i månskenet med sina gröna trekantiga ögon. - Sicken liten rumpnisse, smilade trollet med mungiporna upp till öronen. Följ med in i berget så får du sitta på guldtron och bli min högra hand. - Alldeles för hög ära för en fattig en som jag, sade Figge och slängde kniven som han haft i fickan, mot trollet, som tjutande flydde in i berget så det brakade i småskogen. - Nu tycks det inte fattas äventyr, tänkte Figge, och rädd var han inte. Brummelmor och trollet har jag redan råkat ut för, undras vad som kommer härnäst? Han hade inte sprungit lång stund förrän en flock vargar hoppade fram på vägen framför honom. - Sicken en liten läcker stek, tjöt de. - Käre, käre då, vänta med att äta upp mig tills i morgon, bad Figge och talade om hur brått han hade. - Man ska bita kråkan medan hon är under tassarna, grinade vargarna och slickade sig om munnen. - Kråkan har vassare näbb än ni tror, sade Figge och visade kniven. - Ho ho ho, vargarna skrattade så de måste sätta sig. Stor i näbben är han den lilla kråkan. Vi är sju stycken, ho ho ho, och du får inte ihop ett lag ens så du kan spela sju manna - Ja värre har jag väl varit ute för, sa Figge morskt. Jag har ju bla. spelat i Kff och det slår det mesta. Men är ni beskedliga så ska jag vara det med. Men det förstod han ju att här stod han sig lätt, så han tog till med övertalningen igen. - Ja ja, sade de slutligen, vi är inte så värst hungriga efter att vi ätit upp styrelsen i Djurröds ik i går. Visserligen fick dom bara ihop två man men dom var feta och goa. Du ska få gå om vi får äta upp dig i morgon i stället. -Ja det lovade Figge i sin ängslan att bli hindrad. Än en gång råkade han ut för en vargaflock och kom ifrån den med samma löfte. SLUT PÅ DEL 1. DEL TVÅ KOMMER IMORGON. Herrar 0kommentarer

NY KILLE PÅ TRÄNINGEN I MORGON!!

VIKTIGT!!!! Vill verkligen be Er alla att så många som möjligt ser till att träna imorgon onsdag. Anledningen är att det kommer en ny kille och tränar med oss. Han är 25 år och har nyligen flyttat hit från södra Skåne. har senast i våras spelat i div5 och ifjol i div4. Så han vill vi gärna ha! Grabbar ta Ert ansvar så vi blir iallafall 20 man i morgon. Jag har kaffet klart kl 18.00 och sen fikar vi ju efteråt. Over and out Herrar 0kommentarer

Veckans Vitts

Ett lantbrukar par från Venestad satt och åt frukost på ett större hotell. Där satt även ett par från England och ett par från USA. De hörde först Engelsmannen säga -Can you pass me the sugar, sugar! Det var fyndigt tänkte mannen från Venestad. Sen hörde de amerikanen säga. -Can you pass me the honey, honey! Venestads bonden tänkte. Detta var genialt, och han försökte tänka ut något bra att säga till sin fru, och till slut kom det. -Kan du ge mig mjölken, kossa! Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter