Referat: Tågarps AIK - Vejby IF

DÅÅÅÅÅ var det dags för tredje matchen på en vecka. Bortamatch mot ett Tågarp som placerade sig hopplöst sist i tabellen, med bara en pinne inspelad. Toppen mot botten helt enkelt. Dock inte så enkelt att bara gå ut att vinna, det vet ni...

Laget, som för dagen styrdes helt av Peter då Mange spelade uppvisningmatch i Tyskland (ja, precis så!), formerades såhär:

Hugo
Häggan - Konne - Ljung - Dennis
Castro - Joppe - Zeyn
Rosendahl - Dansk - Kaka

Avbytare: Anderek, Gurra, Henke, Adam, Möller

Innan matchen hyllades den nyligen avlidne Åke Nilsson, en legend inom Tågarpkretsar, med en tyst minut. Vejbyfamiljen skänker såklart en tanke till Åkes familj och Tågarps AIK, som stöd i sorgen!

När domare och spelare hade hälsat på varandra var det dags att dra igång, på en plan som minst sagt hade behövt en liten frisering för att ens se bra ut på långt håll. Vi förstod ganska snabbt att det gällde att dra igång från början, då vi varken skulle få hjälp av planen eller hemmalaget. Och vi gjorde det bra... Trots farhågor om att vi kanske skulle ta lätt på uppgiften, verka lite nöjda för att vi gjort en bra vecka, så flöt det på väldigt bra. Vi fick redan från början fast bollen på offensiv planhalva och kunde framförallt hota med bollar in mellan mittback-ytterback. Häggström kom, som vanligt, runt ett par gånger och lyckades nästan med inspelen. Kaka i sin tur hade fått upp farten på vänsterkanten och lyckades komma runt på utsidan ett par gånger. Det offensiva kantspelet skapade återigen en hel del hörnor, som dessvärre inte resulterad. Istället skulle utdelningen komma när Zeyn, centralt i banan, avancerade. Väl framme vid straffområdet hittades Rosendahl på fötterna. Avslutet var distinkt och letade sig in bredvid stolpen. 0-1 i minut 19. Bara 7 minuter senare var det dags igen. På något outgrundligt sätt lyckades Zeyn tråckla/dribbla/snubbla (välj själv) sig fram genom mittförsvaret i Tågarp. Väl fri med målvakten placerades bollen enkelt in, denna gång vid andra stolpen. Tågarpspelarna kämpade hårt i defensiven, men vi lyckades ändå skapa en hel del på den hoppiga planen. Vi hade ytterligare några "nästanlägen" innan det skulle ringa igen. Efter att en Tågarpspelar kommit sent in i en duell, precis utanför straffområdet, blåste domaren för frispark. Zeyn steg fram och placerade tämligen enkelt in 0-3 bara 5 minuter innan halvtid. PAUS!

I halvtid var allt frid och fröjd. Diskussionen handlade framförallt om att fortsätta ut och köra, inte slå av på takten och ha roligt. Ganska enkelt snack. Skulle visa sig vara lättare sagt än gjort...

Andra halvlek, de 10 första minuterna iallafall, började bra. Då hade vi tempot kvar i kroppen, vi fortsatte löpa och återerövra bollen när den tappades. I minut 56 skruvade Zeyn ännu en frispark och fullbordade sitt hattrick. Därefter hände något... Vi stressade när vi skulle ta det lugnt, vi tog det lugnt när vi skulle agera snabbt. Vi blev rädda och tappade kreativiteten, samtidigt som vi inte vågade när vi hade läge. Ja, det låste sig helt enkelt. Matchen var ju vunnen, men vi hade världens chans att spela ut, att ha roligt, att träna på det offensiva spelet. Allt försvann och vi tillät tillochmed Tågarp att göra 1-4. Detta efter en fast situation där vi tappar koncentrationen och markeringen. Andra halvlek blev intetsägande och tämligen långtråkig, ända fram till den allra sista minuten när domaren blåste för straff. Adam hade blivit nersparkad (av både målvakt och back samtidigt) och straffen var solklar. Dessvärre missas straffen och halvleken tar slut...

Summa summarum: Vi gör vad vi ska och dödar matchen tidigt. Spelet i andra halvlek lämnar mer att önska och det vet vi. Nu får vi en vecka att ladda om till Kågerödmatchen. Ett Kågeröd som rankas betydligt högre än både Eket och Tågarp. Tuffare match att vänta helt enkelt!

/#6

Jacob Arvidsson Mittfältare