1,2,3.. VIF!

Adrenalinkickar söker folk på olika vis. Vissa åker berg -och dahlbana, vissa åker ut till Onsjövallen m.m. Det kan man sluta med. Räcker att åka till Fagerliden. Närmare först och främst. Knappt så att den adrenalinkick det här laget gav mig, har slutat pumpa än. I Lördags spelades match nummer 8 av Division 2 Mellersta Svealand för våran del. Hemma på Fagerliden mot Vaksala SK. På förhand en superspännande tillställning som dukades upp på hemmastationen. Båda lagen var med och hade slagsmål om en utav två biljetter till Division 1 nästa år. Vi behöver inte berätta redan vem som gick vinnande ur detta slagsmål.. Men Vaksala slåss inte så mycket mer hädanefter. Så långt kan jag sträcka mig till att berätta. Innan matchen var det oroligt. Mycket sjukdomar som spökade. Vaksala kändes redan på uppvärmningen supertaggade efter att ha åkt på sin första förlust helgen innan. Det här skulle bli magstarkt. VSK går ut med en rejäl fart de första minutrarna och vi är inte riktigt där. Tvåa och trea på alla bollar, supersnälla i närkamperna. Så ringer det till efter 10 minuters storm på våran planhalva. 0-1. Äsch, det här löser vi. Långt kvar. 19e minuten var det som att kolla på en kö in till en matsal med massa förstaklassare i vårat straffområde. 0-2. Vi fortsatte att leva lite farligt till ett 0-3 och ridå. Istället släckte vi bränder. För att komma in i matchen ordentligt. Precis innan halvtidspausen är hon framme på en retur och skjuter in reduceringen och det var lite som att hon använde en hjärtstartare. 1-2 efter 42 minuter. Signerat L. Nurmilehto! I pausen måste det ha tuggats nå så fruktansvärt mycket dextrosol. Japp, undertecknad tog en också. För i andra halvlek kommer vi ut: VIF. Vad sas där inne?! Eller var det dextrosolen?! Vi spelade verkligen ut hela vårt register. Vi spelade med hjärtat utanför kroppen, som så många halvlekar förut. Vann alla dueller. Var först på alla bollar. Tåget rullade från stationen och tutade skulle man kunna skriva. Efter 60 minuter händer något häftigt på Fagerliden: Comeback för Ida Hyttinen! Som inte spelat match på cirkus 3 år. Men det såg ut som hon tjuvspelat i 3 år utan att berätta. Sagt och gjort så gick vi ner på trebackslinje och forcerade. Såg nästan ut som vi skulle genom en vägg med hela laget. 13 minuter efter bytet av Hyttinen och trebackslinjen som tillbehör så kom det helt galet sköna 2-2-målet. Där framme efter ett inlägg från Seamountain som målvakten tappar står hon: Fin och grann. Älgen. Sarah Enbom! Vi fortsätter pumpa på! Vi har den här matchen som i en liten ask. Eller vi har matchen i bastun, som Sappe skulle sagt. På tal om Sappe. Oj oj oj! Där pratar vi finskt sisu. Ingen i Vaksala ville spela på hennes kant i andra halvlek! När dom kom på hennes kant ropade bara Sappe ”Kom då!” Ingen kom. Sen hade det gått 86 minuter. 3-2 Lotta Nurmilehto. WOW. Hej. Shit pommes frites. Den känslan som uppstod när den bollen hittade nätet var helt obeskrivlig. Magisk. Nu återstår det en match. Hemma på stationen. Mot Viljan. Först en helg med ledigt sen är det dags för sista matchen för säsongen! Gott så. Gott så. Seniortruppen 0kommentarer

Truppen till lördagens toppmatch.

Behöver väl inte säga mer än att vi ses imorgon. VIF på hemmaplan, det här ska bli kul. Samling kl. 13.30. Truppen: Hanna, Lina, Linnea S, Malin, Linnea G, Annie, Sita, Mimmi, Carro, Alva, Vilma, Elin O, Ida, Sarah, Lotta och Elin S. Ledarna. Seniortruppen 0kommentarer

Höksåsens IP

Igår befann vi oss på Sveriges i särklass sämsta ”fotbollsplan” alla kategorier. I folkmun även kallad Höksåsens IP. Planen är ganska enkel att förknippa med en riktig bra brunsås med inslag av koriander, oregano och dill. Om man tycker att en bra brunsås ska innehålla oregano, dill och koriander vill säga... Planen/såsens skick spökade väldigt mycket i våra huvuden iallafall under stora delar av första halvlek. Sedan kopplade vi någonstans bort det på ett väldigt bra sätt, även fast vi skulle gjort det mycket tidigare. Första halvlek tillägnade vi Romfartuna. Där lät vi dom göra det dom är bra på och hade stora problem med att fokusera på det vi är bra på. Även fast alla lag i serien har haft väldigt lång försäsong så märktes det att Romfartuna inte riktigt orkade med i vårat tempo i andra halvlek. Att vi åkte från ”Såsens IP” med bara 1 poäng kändes någonstans i kroppen som ett rån. Någonstans i kroppen kändes det precis som att en kroppsdel hade somnat. Jobbig känsla med andra ord. Vi visade i stort sett hela andra halvlek hur bra vi kan vara om vi gör det tillsammans, med bollen efter backen och med noggrannhet i passningsspelet. Igår var det just det som var nyckeln: Att vara noggranna och tydliga i passningsspelet. Som sagt lossnade det rejält i andra halvlek men bollen vill verkligen inte in den här eftermiddagen. Igår fick våran alldeles egna Sandstorm, visa varför hon fått det smeknamnet och göra vårat enda mål. Vi får borsta bort brunsåsen från axlarna och rikta vårat fokus och våran blick framåt. 1 poäng igår och det blev som det blev. Orättvist, snöpligt. Många känslor som är svåra att få ner i ett referat men som sagt. Vi håller huvudet högt och tillsammans blickar vi framåt. Nu återstår två riktigt, riktigt roliga matcher. Hemma på Fagerliden. Först nästa helg mot Vaksala på Lördag (12/9) 15.00. Sedan vilar vi helgen efter och låter de andra lagen spela sina hängmatcher för att sedan spela sista matchen för säsongen hemma mot Viljan-Strängnäs på Lördagen den 26/9 klockan 14. Där allt avgörs. Vart vi hamnar i tabellen, hur vi ska ta oss an nästa säsong osv. Men det skiter vi fullständigt i just nu. Våran blick är fast på Lördag klockan 15 och där möter vi Vaksala. Ingenting annat spelar någon roll! Gott så. Seniortruppen 0kommentarer

Truppen till söndag.

Tänkte börja med att det är helg och att det rullar på med match igen, men får nog backa lite där. Match är det, helg är det och vi kommer göra allt för att vårt tåg ska rulla på med bra prestationer och poäng, men man kan inte säga att det är någon serielunk precis. Den ena häftiga och högintressanta matchen avlöser den andra, på söndag är det en sån igen. Vår ödmjuka inställning till VARJE match gör att vi på söndag som vanligt kommer med en fantastisk inställning och hunger. Ta hand om er på allra bästa sätt. Samling kl. 12.15. Truppen: Hanna, Annie, Linnea G, Malin, Lina, Linnea, Mimmi. Carro, Alva, Vilma, Elin O, Helena, Sarah, Lotta och Elin S. Ledarna. Seniortruppen 0kommentarer

Motstånd spelar ingen roll längre

Så var vi här igen. En helg har passerat fortare än när Seamountain springer förbi en motståndare. En ny match betyder nytt referat. En ny match innebär också nytt motstånd. Något som brukar kunna spela stor roll för de flesta lagen. Efter helgens match känns det verkligen inte som att det gäller oss. Svenska fotbollsförbundet kan slänga in vilka som helst på andra sidan. Det är fortfarande full fokus på uppgiften. Det var en väldigt höstliknande Lördag i Augusti. Paraplyet var uppe, PellePelleO hade 7 lager med tröjor under jackan. Det var inte skitvarmt så att säga. Upsala IF. Vi visste inte mer om dom än att deras äventyr i årets division 2, liknade en berg -och dahlbana på Liseberg. En tabell kan ha riktigt fel ibland. För det laget som idag stod på andra sidan var absolut det mest spelskickligaste laget vi har mött iår. Dom säger nog samma sak om oss, det är jag helt övertygad om. Det blev en riktig bra match för ögat om man tycker om att sitta och mysa med taktiska detaljer. Defensivt spelade båda lagen som ni såg på tavlan, riktigt bra. Första halvlek var bra, riktigt bra. Det var våran halvlek och jag tyckte vi ägde den på ett förnuftigt sätt. Seamountain var väldigt nära redan i början av halvleken att trycka ditt 0-1 men stolpen ville annorlunda. Vi fortsatte att skapa några mer heta chanser i första men utan resultat, tyvärr. Det som ska tilläggas innan vi går in i andra halvlek är att vi som blivit några ut av världens bästa hörnspecialister inte fick med oss en enda hörna under hela matchen. Det här stycket trodde jag inte jag skulle få skriva för 1 år sen. Hörnmästarnas IF. Sjukt kul! Första 15 i andra halvlek så spelade Upsala ut hela sitt register. Dom spelade fruktansvärt fin fotboll! Men vi mäktade med det också för att vi är så djävulskt stabila bakåt. PellePelleO ligger inte sömnlös på nätterna ska gudarna veta. Att defensiven sitter är hans kall. Det är hans grej. Andra delen av andra halvlek var en väldigt jämn tillställning. Seamountain hade ett friläge där målvakten är så snabbt nere att man knappt hann blinka. 0-0. Det är ett resultat som kändes helt okej mot just Upsala. Samtidigt vill vi ju annorlunda men det finns andra matcher att trycka in bollarna och förändra referaten till målexplosioner. Nu siktar vi mot Söndag och ett riktigt härligt besök till Hökåsens IP! Romfis står för motståndet och jag vet. Utan att ha direkt pratat med tjejerna att vi är RUSKIGT taggade. Ny match. Nya hörnor. Vi kör! Framåt! Gott så. Seniortruppen 0kommentarer

Visa fler nyheter