I remember I remember

"I remember I remember the fifth of september". En mycket känd mening från en mycket bra film. Men det är väll precis så man känner nu när allt är över. Man minns tillbaka på det som varit och minns det med glädje inombords. Tillberga IK Roosters A-lag har gjort något speciellt sedan omstarten för nästan 10 år sedan. Ett gäng juniorer blev seniorer och dom hade en tydlig målsättning som handlade om att klättra en serie per år och de var precis det dom gjorde. Som vinden drog dom igenom länets div.4, div.3 och div.2. Bara för att falla på målsnöret i kvalet upp mot div.1.
Men sen hände något. Västerås Innebandys nedgång blev vår uppgång och som ett brev på posten så kom den där div.1 platsen. En plats som placerade oss i kanske landets svåraste div.1 serie med majoriteten stockholmslag.
Den serien svalde oss rakt upp och ner och spottade tillbaka oss till div.2 igen. Det var inte så mycket att snacka om.
Då började en annan resa. En inflyttad blev vår räddning. Gabriel Brandberg förvandlade vårt A-lag på något underligt vis. Någonstans där och då tog resan fart igen. Mot oändligheten. Det är svårt att glömma den sista seriematchen i Tillberga sporthall med en nervös Gabirel fastklistrad i telefonen som sedan utbrast ett glädjevrål utan dess like. Lilla Tillberga skulle få kvala mot div.1 igen. Gamla stan i Skellefteå var allt som hindrade oss. Det var nog länge sen den lilla sporthallen i Tillberga var så fylld av folk. Alla med ett hjärta. Mot ett mål. Snacka om häftigt!
Det har varit en konstig resa sen dess. Glädje har bytts mot sorg. En tränare har bytts mot en annan. En fantastisk målvakt lämnade oss för större utmaningar. Så här i efterhand kan man konstatera att det hålet blev för stort för att fylla. Men glädjen finns fortfarande kvar.
Förra årets kval upp mot allsvenskan var något mäktigt. Vem hade kunnat tro att lilla Tillberga skulle få kvala upp mot landets näst högsta serie? Vi alla var nog väldigt besvikna när IBF inte valde oss i kvalet. Men det var väll förståeligt.
Arvika var nummret för stort och med hjälp av en enorm publik fällde dom oss till slut. Men vi bjöd upp till motstånd ända in i det sista.
Nu när lamporna har slocknat och alla har lämnat så återstår inte mycket mer än att packa ihop. Packa ihop den här säsongen och titta framåt.
Ett uttåg från div.1 är bara ett mindre snedsteg i en större plan mot ett större mål.

Framtiden är ljus i Tillberga IK Roosters! Det har den alltid varit och kommer alltid att vara!

För den här gången så säger vi adjö och allt vi vet i dagsläget är att A-lags innebandy kommer att spelas hemma i Tillberga igen nästa säsong!

GOO ROOSTERS! =)