Två fantastiska dagar! (del 1)

Jag vet inte vart jag ska börja och jag vet inte heller hur det kommer att sluta. Men jag känner att jag måste skriva något för att beskriva det som jag har varit med om dom två senaste dagarna. Allt började med en nominering till folkspels eldsjälsgala. Jag reagerade med ro och tyckte att det lät roligt. All denna ro byttes mot en lite spänning då det första samtalet kom från Göteborg där det sades att jag blivit uttagen till nästa steg i eldsjälsgalan. Detta skulle då innebära en filmad intervju. Det gick någorlunda smärtfritt och månaderna tickade på och helt plötsligt stod en man med kamera, enorma ljus, mikrofoner och allt annat som hör till i farstun i sporthallen i Tillberga. Det bästa med allt detta var att dagarna tickat på och jag har haft god tid på mig att smälta allt detta bit för bit. Men så en dag i november förra året så kom samtal nummer två som förklarade att jag tagit ytterligare ett steg i rätt riktning mot finalen i Göteborg. Nu var det inte tal om en ensam filmad intervju med bara mitt skäggiga ansikte i bild. Nu var det dags för "jakten på solskenshistorian". En kvinlig researcher vill veta allt och hon gav inte upp förr än hon fått sin solskenshistoria. Hon var på jakt efter folk som kunde intyga att jag verkligen gjort något. Jag vet inte hur ni skulle känna om någon ringer och vill ha nummer till människor som ska berätta om hur bra och duktig du är. Men jag kände mig fruktansvärt illa till mods stundtals. Jag har aldrig gjort detta för kändisskap, stipendium eller liknande. Jag gör detta för att jag älskar det och det får mig att må så fruktansvärt bra inombords. Hur som helst så fortsatte grävandet och vissa av personerna (Jonas Berglund ;)) som blev kontaktade tog väll i lite för mycket så jag fick dementera en del saker. Till sist hade denna kvinliga researcher fått det hon ville ha och filmning/inspelning nummer två stod för dörren. Allt började med ett besök under min arbetstid. Jag fick visa upp mina "skills" på hur man hänger av en trailer från en trailertraktor. Mycket intressant! Sedan bar det av till Tillberga sporthall där en del personer frivilligt ställt upp på att bli intervjuade för min skull. (Ett stort tack till er alla!) Känslan i min kropp som jag hade just då när jag fick vanka av och an inne i hallen medans detta lilla filmteam intervjuade människor som skulle prata väl om mig var inge vidare. Jag mådde stundtals lite illa och kände mig väldigt illa till mods. Jag förstod ju givetvis att ingen pratade illa om mig. Men igen jag gillar verkligen inte att personer ska behöva "bekräfta" det jag gjort. Bara någon dag efter detta kom ett brev på posten med en folkspels logga på. Jag behövde inte öppna det för jag visste redan var det var. Det var ett grattis meddelande från folkspel som förklarade att jag var en ut av dom tre finalisterna som skulle få vara med i den direktsända tv-galan från Göteborg. Nu väde sig min mage ut och in och jag hade enorma problem med att både äta och sova. Den där känslan då dina magmuskler går på helspänn och tvingar ut allt innehåll där inne i kistan. Inte kul, inte kul alls. Men tiden fortsatte att dra iväg och den där nervositeten försvann precis som tidigare. Jul och nyår kom och allt var frid och fröjd fram tills en dag i Januari då en man från Göteborg (mycket Göteborg!) ringde och berättade att han var kommunikationsansvarig för eldsjälsgalan, han berättade för mig att idag så skulle det bli officiellt vilka som gått till finalen och att jag med största sannorlikhet kan räkna med ett och annat samtal från lokala nyheter m.m. Det första jag gjorde var att titta till folkspels hemsida och kolla vilka dom andra nominerade var. Och just då när jag fick se namnen på dom andra nominerade (Julia Sandqvist & Anna Lindqvist) så blev jag helt till mig. Nu var det verkligen på allvar och jag överdriver inte när jag skriver att jag inte kunde äta på två dagar och sov ståendes. Det var en ny nivå av nervositet jag aldrig upplevt. Men visst tänkte jag när kommunikationsansvarig ringde, en artikel för vlt kan jag väll fixa. Men jösses vad fel jag hade. Jag tänkte inte räkna upp allt jag ställt upp i men jag kan väll säga så mycket att jag täckt typ allt i nyhetsväg som det här länet och den här staden har att erbjuda. Jag har aldrig haft något emot lite uppmärksamhet, men det här var långt ifrån lite. Tillberga sporthall har nog aldrig haft så mycket besök av media som under början på februari månad. På slutet så slutade till och med folk vara nyfikna för det var inget ovanligt med en kamera i hallen längre. Ett sista samtal från Göteborg kom då dom frågade om jag kunde ställa upp i TV4as nyhetsmorgon. Mitt svar var väll ungefär smått stammandes, visst! Den 25e februari sent på kvällen satte jag mig på ett tåg mot Stockholm och visste inte riktigt vad jag skulle tro. Ju närmre jag kom ju svårare fick jag att svälja. När jag väl kom fram till hotellet möttes jag upp av kommunkationsansvarige från Göteborg som berättade att dom andra nominerade redan var på plats och att dom alla satt ner för att äta precis. Panik kände jag. Jag sprang upp på rummet och försökte tvätta bort dagens bestyr från mitt ansikte. Jag sprang ner för trapporna andades en sista gång och klev in för att hälsa på Julia och Anna. Jag försökte få i mig något att dricka men min hand med glaset i skakade så förbaskat så jag fick ställa ner det igen. Jag lyckades hur som helst överleva första kvällen/natten för att sedan nästa morgon vara först ner till frukosten och sedan bar det av till TV4a huset i Stockholm. Efter två minuters smink så fick jag bege mig till den avskilda delen av huset där studio, kontrollrum och "greenrooms" fanns. Mitt försök att lyssna på musik för att lugna ner mig och koppla bort funkade inte alls och jag kände hur det började snurra i skallen till och från. När jag stod där ensam i ett hörn så ser jag en man kliva in i "greenroomet". Det var ju givetvis Peter Jihde. Han tittade sig omkring, och hans blick fastnade på mig. Han sträckte fram handen och presentera sig själv. Jag gjorde samma sak men försökte att inte svimma eller göra ner mig brallorna. Efter fem minuters samtal med han som delat tält med Thomas Wassberg ute i ödemarken så kände jag mig nästan som vanligt igen. Vilken fantastisk människa var det enda jag tänkte. Helt plötsligt blev klockan 08.45 och det var dags för mig, Julia och Anna att kliva in i nyhetsmorgonstudion och sätta oss ner. Vi hälsade på Tilde och den där fantastiska Peter igen och fick dom sista instruktionerna och resten kanske ni själva sett på tvn? Helt plötsligt var första etappen över och jag fick av en slump spendera lite extra tid tillsammans med Julia som precis som jag skulle ta tåget hem. Vi promenerade runt Stockholm och pratade om allt mellan himmel och jord.

Fortsättning följer i (del 2)!

Ursäkta svenskan och mellanrummen men jag tänkte försöka få plats med så mycket som möjligt!