Brons i Holland Cup trots 17-0 i målskillnad

Att förlora ett guld men vinna ett brons och en massa nya minnen & erfarenheter
Visst kändes det surt att förutsättningarna inte riktigt var med Sturpens finest under påsken i Amsterdam/Almere men vi summerar ändå en fotbollshelg där vi fick en avslutning i dur på planen. Off-pitch var det som vanligt ett underbart gäng som byggde nya minnen tillsammans.

Seriositet och avslappnad glädje i total samklang
Det har gått ca sex år sedan vi tog våra första stapplande steg tillsammans på Sturebys gräsplan, och visst har det hänt otroligt mycket på den här tiden. Tjejerna har utvecklats till fantastiska fotbollsspelare som alltid har en superproffsig attityd till träning och match. Vi ledare har också haft förmånen att vara med om en helt fantastisk utveckling av en tajt grupp som umgås okonstlat och alltid med stor glädje. Att då få fira påsk tillsammans i Holland och göra det bästa vi vet - spela fotboll och tävla ihop - är såklart ren och skär glädje.

Överladdningen var total redan vid avresa på Skärtorsdagen och det var nog tur att köerna på Essingeleden ringlade långa, annars hade Arlanda fattat eld redan innan planet hunnit lyfta. En smidig flygresa senare befann vi oss väntande på transfer till hyrbilarna och fick nu bekräftat att det förmånliga priset från välkända uthyrningsbolaget Dollar kanske också reflekterade servicenivån. Nåväl, att det tog längre tid att få ut bilarna än att flyga mellan Sthlm-Amsterdam kompenserades till viss del av att personalen försäkrade att de inte skulle kolla så noga efter skador på bilarna vid återlämning...

Första natten spenderades på hotell i Almere centrum och här överraskades vi på morgonen av en riktigt vass frukost! Fulla av energi drog vi direkt ut till FC Almeres träningsanläggning, hissade SSK-flaggan och tog helt sonika en av gräsplanerna i besittning och genomförde ett supertaggat men lugnt och kort träningspass där tjejerna fick chansen att bekanta sig med den kommande matchmiljön. Inget gott kommer till den som står med mössan i hand och väntar som det gamla Sturpen-ordspråket lyder.

Efter träning, dusch och utcheckning drog vi vidare in till Almere Centrum (nåja) som levererade betydligt mer än förväntat. En mycket uppskattad lunch intogs på Va Piano och resten av dagen gick åt till chillande i solen, incheckning på skolboendet och laddande för morgondagen. Vid uppackning hånades en av ledarna för att ha tagit med en alldeles för stor madrass, men efter att det uppdagats att en spelare fått med sig en trasig madrass och alla affärer var stängda på långfredagen så kunde alla enas om att detta såklart var ett genidrag av den utpekade ledaren. Släckning runt 22-tiden fick avsluta dagen där samtliga ledare tog solidariskt ansvar för att hålla igång den traditionsenliga snarkningen under natten.

Lördag - Gruppspel mot idel okänt motstånd
En av höjdpunkterna med att åka utomlands är att det ger möjlighet till spel mot helt nya och okända motståndare från andra länder. Detta är såklart utvecklande på många sätt. Vi har t ex ställts mot extremt cyniska motståndare från Kina såväl som fysiskt grymt starka Österrikiska tjejer.

I den första gruppspelsmatchen väntade engelskt motstånd och precis som förväntat så fyrades det av en del härliga men också sena glidtacklingar på naturgräset, men lyckligtvis så kunde tjejerna hinna undan vid samtliga tillfällen och lämna matchen utan blessyrer. Först som sist ska vi konstatera att Sverige ligger långt fram inom tjejfotbollen och om man som vi tillhör toppskiktet så går det fint att spela bort hårt kämpande brittiskt motstånd om man har fart på boll och fötter. Efter att ha fått 1-0 innan halvtid släppte också lite nervositet och vi kunde både hitta rätt på gräset och i målskyttet och inleda med en klar 5-0-seger.

I match nummer två var det dags för danskt motstånd, något vi trots idogt matchande faktiskt aldrig tidigare har stött på. Här lyckades vi nu hitta ett mycket bättre djup i spelet och briljerade med några riktigt fina mål. 4-0 och en härlig start på turneringen.

Sista matchen för dagen mot hemmalaget FC Almere vill vi helst bara glömma. Den slutade 3-0 och gick mest ut på att motståndarna skulle få matchtiden att gå genom att ligga skadade, hämta (eller inte hämta) bollar, byta målvakt osv. Tyvärr funkade taktiken och avsaknaden av fler mål för oss tog även Almere vidare till slutspel.

Slutspel med svåra förutsättningar
Slutspelet på söndagen avgjordes som nytt gruppspel dit vi fått med oss ytterligare en gruppetta och två tvåor. Vinnaren till final och tvåan till bronsmatch. Tyvärr möttes vi av nyheten att gräsplanerna var avstängda och samtliga matcher flyttade till konstgräs med matchtiden 1x15 min. Då samtliga matcher dessutom kom igång sent och hade central tidtagning hade vi i princip 12-13 min spel på oss i varje match.

Bara att gilla läget såklart och i den första matchen för dagen var det inte förutsättningarna utan vår egen oförmåga som satte tonen. Välbekanta IFK Stocksund satte upp ett mycket starkt försvarsspel och tog inga risker framåt samtidigt som vi spelade med alldeles för lite mod. Sammantaget gav det en match helt utan målchanser där behållningen var att vi gemensamt kunde konstatera efteråt att vi aldrig någonsin ska låta rädsla eller försiktighet prägla vår prestation.

Sagt och gjort. I match nummer två mot FC Köge från Danmark satte vi plattan i mattan och gjorde mål nästan redan i första anfallet. Snabbt kastade vi också bort en back till förmån för en extra forward för att skaffa oss en bra målskillnad. 4-0 till slut vilket såklart är riktigt bra på 15 minuters 8-mannaspel i en slutspelsmatch, men lite grämde ändå alla missade lägen.

På planen bredvid spelade Stocksund en ny 0-0-match mot Real Tubber vilket gjorde gruppen till ett getingbo inför sista matchen mot Irländskorna. Vid seger skulle vi vara klara för final, men skulle också kunna sluta trea i gruppen vid förlust och fel resultat i den andra matchen. Den sista matchen blev också en rejäl kamp mot inte bara fysiskt spel och långa utsparkar som damp ner i eget straffområde utan också mot klockan och de tretton minuter vi hade på oss. Tyvärr räckte det inte hela vägen utan matchen slutade 0-0 och då Stocksund besegrade Köge med 1-0 i sista matchen så delade vi och Irländskorna förstaplatsen med samma poäng och målskillnad. Full palaver hos arrangörerna, men till sist fick vi slå straffar om finalplatsen en timme efter avslutad match, på en gräsplan. Väl där var motståndarna helt enkelt bättre än oss den här gången, men vi kunde ändå glädjas åt ett klart lyft vad gäller mod att lyckas och misslyckas tillsammans.

Efter att ha brutit ihop en stund och till slut fått en matchtid för bronsmatch mot IFK Stocksund fick vi se ett underbart Sturpen avsluta med flaggan i topp. 1-0 och en välförtjänt bronspokal kunde hissas till skyn!

Måndagen gled vi runt i Amsterdam trötta men med nya roliga minnen. Tack tjejer!