GULD i Quality Hotel Cup

Nytt guld för de makalösa Sturpen-tjejerna!
För andra gången den här säsongen begav sig Söders Blå till Västkusten för att bjuda på finlir och rejäla kämpatag.
I Gothia Cup slutade det med soppatorsk i kvartsfinalen, men när Quality Hotel Cup avgjordes i Vänersborg & Trollhättan räckte orken hela vägen fram till pokalen.

Delat guld är dubbel glädje?!
När lagkapten Märta i söndags eftermiddag lyfte pokalen i kostym (eller om det var jeans och SSK-jacka) var det otroliga 18:e (!) gången som Sturpens finest spelade hem en cup och fick fira segern. Dock var det första (och troligen sista) gången som laget gjorde det som delad segrare. Finalen mot duktiga Herrestads AIF slutade 0-0 och i och med de nya reglerna om dispens för slutspel i 12-årsklassen så var det inte tilåtet att avgöra finalen med straffläggning eller förlängning utan bägge lagen utsågs till segrare. Något udda kan tyckas men sådana är reglerna i år och bättre än att vinna/förlora på lottning som har varit det bisarra fallet i några cuper runtom i landet under året. Bägge lagen gjorde en riktigt fin turnering och var värdiga vinnare så vi delar mer än gärna guldglädjen med Herrestad den här gången.

En lååång väg till Vänersborg och en minst lika lång väg till bucklan
Den som har följt Sturpens finest under hösten vet att det har varit en skade- och sjukdomsepedemi utan dess like, och det var ovisst in i det sista vilka tjejer som faktiskt skulle följa med till Vänersborg under helgen. Till slut stod iallafall tolv tjejer, varav elva spelbara resklara på parkeringen på fredag morgon. Hela truppen lastades in i tre bilar och sedan trampades plattan i mattan mot Vänersborg. På vägen fick tjejerna uppleva hur det är att leta lunchställe i Mariestad (finns inget i centrum) och även lära sig att radiostationen Energy kör samma låt exakt sju gånger på sex timmar.

Väl framme packades in på Quality Hotel i Vänersborg och sedan drog vi iväg till den första matchen som skulle spelas mot Lerkils IF i Trollhättan. Lite förvirrade och förvånade var vi av att 9-manna planen spelades med full 11-mannabredd men klart kortare längd (straffområde-straffområde) än vi är vana vid, men det är ju alltid roligt att prova nya saker för att utmana sig själv. Tjejerna tog sig an sin första match på en plan med kvadratiska mått mycket väl. Bredden utnyttjades till max och vi kom gång på gång runt på kanterna via fina spelvändningar där motståndarna av naturliga skäl inte hann över att täcka. Det är ju som bekant lite svårt när man har 9 spelare på en plan med 11-mannabredd....Vi upptäckte dock också att det var minst sagt svårt att nå in med inläggen hela vägen och ett otal chanser slutade med att våra inspel plockades upp vid första stolpen av målvakten. Hursomhelst gick vi segrande ur striden med stabila 2-0 och kunde åka tillbaka till hotellet och kolhydratladda med tacobuffe tilll tjejernas stora lycka.

Tränarna hade dock lite att fundera på under kvällen då vi avslutade första matchen utan avbytare pga diverse krämpor. Detta var ju den första av förhoppningsvis sex 2x25-minutersmatcher och även om tjejerna hade fantastiska resulat på Coopertestet känns det väl tufft att lira alla matcher utan avbytare...

Till morgonen hade vi ändå alla tillgängliga för spel. På uppvärmningen gjordes sig dock lite schlatterproblem påminda och vi var återigen nere på en tunn trupp. Vi insåg här att vi behövde hitta en hållbar gameplan för hela helgen och lade ytterligare fokus på att kontrollera matcherna, vårda boll och hitta naturlig vila i matcherna. En taktisk som föll väl ut under bägge lördagens matcher där vi på ett extremt kontrollerat sätt kunde slå tillbaka Vänersborgs FK oh Skoftebyns IF med 1-0 respektive 2-1.

Återigen tillbaka till vår basecamp på hotellet för lite lördagsmys. Det väntade dock tidig läggning då tjejerna var trötta och slutspelet skulle inledas söndag morgon.

I kvartsfinalen väntade ännu en ny bekantskap i form av IK Gauthiod och nu var vi flyttade från bana 26 i Trollhättan till fina centercourten på Vänersborgs Arena. Speaker som läste laguppställningarna (med nya efternamn på Maggan varje gång), riktiga läktare och fint konstgräs gjorde att tjejerna hittade ytterligare en växel. Kvartsfinalen spelades av på precis samma kontrollerade vis med extremt bollinnehav och ännu en 1-0-seger tog oss säkert vidare till semifinal.

För motståndet i semifinalen väntade Alingsås som vi har stött på en gång tidigare i förra årets semifinal i Giff-cupen. Den gången vann vi stort men vi visste att Alingsås är ett duktig lag, något de inte minst bevisade när de tog sig till åttondel i Gothia Cup i somras. Här var det också som attt tjejerna tog med sig den vetskapen in i matchen och drog upp tempot. I den första halvleken öste vi på betydligt mer än i tidigare matcher och det kunde varit betydligt mer än 1-0 i halvtid. Svårigheten att sätta dit bollen höll dock i sig och i den andra halvleken var vi tillbaka till det mer kontrollerade, bollhållande spelet vilket gjorde att resultatet stod sig matchen ut.

Med bara en timmes vila i benen väntade nu dagens tredje match. Final mot Herrestads AIF, ett lag som tidigare i år vann Giff-cupen efter bl a segrar mot AIK Akademi och vår egen finalmotståndare när vi vann Giff-cupen 2016, Brämhults IK. En tuff motståndare således - Det märktes också direkt att det var två rätt trötta lag som drabbade samman. Viljan fanns definitivt där, men kroppen orkar inte alltid lika mycket som huvudet vill och det blev därmed en rätt böljande match. Herrestad inledde bäst med en hög press, men när vi sedan orkade vara modiga i vårt spel och arbeta med splevändningar kunde vi successivt flytta upp spelet och ta över och också skapa halvlekens bästa chans med ett skott som gick i ribban och ner. I andra halvlek kom dock Herrestad tillbaka och bortsett från en tiominuters period där vi hittade många fina passningskombinationer och tog oss fram, kändes de som det mer aktiva laget. Det var också Herrestad som via fina prestationer skapade de allra hetaste chanserna, och nu fick Emma som tidigare under helgen fått stå väldigt sysslolös kliva in och spela en avgörande roll. Flera fina parader och utrusningar varav den sista med bara sekunder kvar att spela gjorde att matchen slutade 0-0 och guldet fick därmed delas. Finalmatchen var jämn men om poäng skulle delats ut så får vi vara ärliga och säga att Herrestad var närmare segern.

Sammantaget så summerar vi en härlig kämpainsats där vi visat upp ett både klokt och stabilt spel där vi bara släpper in ett enda mål under sex matchers spel om 2x25 min. Imponerande! Framåt tar vi med oss en riktigt fin bredd i spelet och att vi behöver några kilo till för att vinna fler kamper i straffområdet. Helt naturligt när vi lämnade de största spelarna hemma den här gången och åkte iväg med knatteligan ;-) Härligt att se att vi ändå alltid kan hitta sätt att vinna matcher på. Ni är verkligen fantastiska tjejer!