Silver efter strafförlust i årets första utomhuscup!

Konstigt avslut i moll efter en helg i spelmässig dur
Det kändes onekligen som en lite märklig avslutning med tårar efter en strafförlust i finalen i Deli Italia Cup, då hela helgen tidigare hade gått i spelglädjens och målproduktionens tecken. Vi tar det från början...

Lite ringrost skakades snabbt bort
I lördagens gruppspel var det kyla i luften men väldigt heta spelare på planen. Första fem minuterna präglades av inomhusspel men när vi sedan hittade ytorna bjöds det på riktigt fin fotboll över hela banan. Väggspel mixades med fin individuell teknik och vi lyckades gång på gång hitta spelare i fart. Mest glädjande och imponerande var ändå det fina tålamodet i spelet där vi vände hemåt istället för att köra fast och alla inklusive målvakt bidrog med snabba och fina spelvändningar. Det metodiska spelet gav också rejäl utdelning i målprotokollet när Enskede, Älvsjö och Huddinge slogs tillbaka med i tur och ordning 8-0, 11-0 och 8-0!

Slutspel i varmare väder
I semifinalen ställdes vi mot Mälarhöjden som hade slutat tvåa i sin grupp. Inledningsvis krånglade vi till det lite i onödan men när vi fick ett par enkla mål släppte vi loss på nytt och mönstret från gruppspelet upprepade sig. 9-0 slutade matchen och vi kunde börja ladda för final.

I finalen väntade Huddinge på nytt i en match som dock inte blev det minsta lik den förra. Motståndarna kom ut supertaggade och hade verkligen bestämt sig för att ge de spelskickliga Sturpen-tjejerna en rejäl match genom att ta kampen tjej-mot-tjej. När Huddinge sedan lyckades kämpa in ett ledningsmål tidigt fick de såklart också en extra boost och kunde helt koncentrera sig på försvarsspel, medan Söders Blå hade jobbigt att få igång sitt vägvinnande passningsspel. I efterhand är det ganska enkelt att konstatera att om man har gjort 36-0 på vägen fram till finalen och sedan släpper in ett snabbt baklängesmål i finalen så är det lätt att börja fundera på vad som händer och drabbas av lite småpanik. Detta är också något vi har sett tidigare och något vi som lag behöver arbeta på att hantera - Att inte drabbas av prestationsångest när vi hamnar i ovant underläge - Utan att istället fortsätta tro på sitt eget spel och lugnt och metodiskt nöta vidare. Nu blev det istället en jakt på kvittering och mer kämpa än spel. Kvitteringen var dock matchens behållning när Leia klockrent dunkade in en volleyvrist på en fint slagen hörna. Vi ska vara väldigt glada att ingen fick det skottet på sig... Därefter var det inte mycket ordnat spel men bägge lagen gjorde varsitt mål till och finalen fick avgöras på straffar, där vi tyvärr drog det kortaste strået den här gången.

Vi grattar hursomhelst ett fantastiskt kämpande Huddinge till en välförtjänt seger och tar med oss att tjejerna har glatt både ledare och publik med en härlig fotboll helgen igenom!

Upp med huvudet tjejer - Ni är sjukt grymma!