Söders blå nästan i topp även i UNT-cupen! Nytt silver

Långhelg i Storvreta
I helgen som gick spenderade större delen av SSK:s stolta F-05-trupp tiden i Storvreta utanför Uppsala där den traditionsenliga UNT-cupen gick av stapeln. Sturpen var förutom två lag från F-05 också representerade av P-03, så det fanns gott om blåklädda supportrar på plats.

På fredag kväll inledde vi gruppspelet med en match för ena laget och två för det andra, på något som mycket välvilligt kan beskrivas som gräsplaner. Lutande äng med mål på hade kanske varit en mer korrekt beskrivning, och även om det är otroligt charmigt så ger det kanske inte de bästa förutsättningarna för att kontrollera bollen och få till ett ordnat spel. Nåväl, det är ju samma för alla lag och vädret visade sig verkligen från sin bästa sida. Solen sken och vi njöt tillsammans i värmen. Lag Blå åkte på en förlust mot GUSK efter en trög start i en svängig match där man var på väg i kapp, medan lag vit tog två klara segrar efter stundtals fint spel mot en annat GUSK-lag och UNIK.

På lördagen anlände lag blå mitt på dagen för sin andra gruppspelsmatch, och nu hade man kommit underfund med hur de mycket trånga planerna skulle hanteras (Upplands fotbollsförbund har av någon outgrundlig anledning kommit fram till att 7-mannaplanerna ska minskas rejält i storlek för att stimulera bättre spel - men resultatet blir ju självklart tvärtom, att det blir trångt och svårt att bedriva passningsspel). SK Iron kunde slås tillbaka med 2-0 och nu var humöret såklart på topp inför en helt avgörande sista gruppspelsmatch mot Vaksala SK. Sex timmars uppehåll mellan matcherna är kanske inte sportsligt optimalt, men desto roligare när det finns tivoli i området. Klättervägar, vattenbubblor och annat nöttes hårt när Sturpens brudar drog igen och roade sig kungligt tillsammans i regnet. Tyvärr gick nog också väl mycket energi på tivolit för när det var dags att spela den avgörande gruppspelsmatchen fanns inte orken riktigt där att stå emot ett duktigt Vaksala. Inget slutspel den här gången men ändå väl kämpa, och flera fina individuella prestationer.

Lag Vit återkom till Storvreta för den sista gruppspelsmatchen på lördag kväll efter att förlorat finalen i Ersans Pokal mot Boo IS efter en riktigt tung match. Tjejerna visade dock inga som helst tecken på att ha deppat ihop utan följde exemplet från lag blå, och reste sig direkt efter en förlust och gjorde processen kort med Storvreta IK efter en stabil insats. Lag vit gick vidare till söndagens slutspel som gruppsegrare efter full pott och 27-2 i målskillnad.

På söndag förmiddag gick nu bilarna till Storvreta för tredje dagen i rad, där Bälinge IF vänade i kvartsfinalen. Nu var det konstgräs som gällde, något som tjejerna verkligen gillade, då det blev betydligt enklare att praktisera vårt patenterade passningsspel, även om de krympta ytorna såklart försvårade våra ambitioner att rulla boll. Stundtals fint spel ledde till många chanser, men effektiviteten lämnade en hel del i övrigt att önska. Slutsiffrorna kunde skrivas till 4-0 efter ytterligare en stabil och fin insats.

I semifinalen väntade nu det första bekanta motståndet i form av Ekerö IK:s duktiga tjejer. Det märktes också direkt att tjejerna nu höjde sig ytterligare en nivå när tempot från motståndarna också var något högre. Här gör vi en riktigt bra insats rakt igenom i vad som lär ha varit turneringens klart bästa match, och avfärdar Ekerö relativt komfortabelt med 5-1 genom att helt enkelt dominera matchbilden med ett högt försvarsspel och konsekvent snabbt passningsspel. Allt beröm från både publik och arrangörer gör oss såklart lite extra stolta. Vackert lirat tjejer!

Några timmars paus innan finalen borde kunna göra susen, men fortfarande pigga tjejer ville ut och röja i tivolit. Då lag vit hade varit fullt upptagna med spel både fredag och lördag kände vi ledare också att det är något de bara måste få göra, även om lite vila kanske hade varit att rekommendera. Att vara på cup och ha roligt tillsammans är ju ändå så mycket mer än att bara spela matcher, och då måste man ju också få göra annat.

När finalen sedan drog igång var det inte mycket energi kvar hos de annars så spelsugna SSK-tjejerna. Trots många försök från både ledare och spelare att komma igång så var det liksom inget krut kvar i benen, och så kan det vara ibland. Detta i kombination med ett metodiskt och välspelande Segeltorp gjorde att det blev svårt nästan omgående. Att Segeltorp rätt tidigt också satte oss i underläge för första gången i turneringen gjorde också att vi tappade ytterliigare energi. Efter en snygg kvittering innan paus kändes det också som att vi kanske ändå skulle orka äta oss in i matchen, men istället lyckades motståndarna ta ledningen på nytt med halvlekens sista spark.

I andra halvlek möblerade vi om riktigt ordentligt, men utan att få utdelning mot en mycket duktig målvakt som räddade våra skott på alla möljiga och omöjiga sätt. När sedan 3-1 kom i mitten av andra orkar vi inte riktigt forcera och det var bara att gratulera Segeltorp till en välförtjänt seger, i en final som däremot inte bjöd på något större spel. Sällan har vi sett oss slå bort så många passningar, och vi såg riktigt slitna ut.. All heder till motståndarna dock som precis som vi försöker att spela bolllen och därigenom utvecklas, det kommer både göra att bägge våra lags spelare fortsätter att utvecklas!

Vi tar ändå med oss att vi faktiskt gjorde 36-3 fram till finalen och framförallt visade på ytterligare utveckling i vårt passningsspel, där vi har börjat använda möjligheten att börja om och vända hemåt för att sedan starta spel på motsatt sida. Ni är så grymma tjejer! Mest av allt tar vi såklart ändå med oss att vi hade en härlig helg tillsammans i Storvreta.