Laget som vägrar att förlora

Bredden är vår styrka
Den här gången hade vi för första gången mindre strategiska val att välja på då vi hade ett riktigt rejält manfall från tidigare matcher. Ut på två femmor och tre hungriga spelare på bänken. Ingen reservkeeper. Det var förutsättningen inför ett revanschhungrigt bortamöte mot serietvåan Gnesta som i hemmamötet förlorade med uddamålet.

Frånvarolistan nästan lika stor som laguppställningen
Adam Konrad (brännskada på jobbet)
Pierre Hellström (förhinder)
Joakim Vidlund (bortrest)
Fredrik Bjarnestad (förhinder)
Thom Ekola (ledbandskadad)
Kalle Karlsson (ledbandskadad)
Jesper Cedergren (förkyld)

Kunde vi tro på seger?
Lägger man därtill att Peter Lundh precis tillfrisknat från förkylning och att Robert Hjellström (muskelbristning) fick stallorder att vila från träning i veckan för att vara tillgänglig i något skick. Då förstår var och en som följt oss att det fanns en viss tvekan till att det skulle ordna sig med en 17:e raka.

GP
Vi väljer alltså att gå på två femmor och reservbänk istället för tre linor och två backpar för att få en bra offensiv från början och struktur på spelet. Mårten Lizier får börja på backplats för att "skyffla" och sedan var tanken att kunna plocka in halvskadade Hjellström som i friskt tillstånd inte släppt in många bollar tillsammans med Thim Ekola.

Säsongbästa
Thim Ekola gjorde för övrigt sin absolut bästa insats för den här säsongen och den kom verkligen när den behövdes. En forehandspassning á la tennis till Tobias Lindström som finns att beskåda på Youtube bl a. En annan som lyfte sig när det gällde var Erik Lindahl som visade prov på både handleder och ben som vi visste fanns där, men inte alltid fungerat. Bollmottagningen från Thim till Tobias var för övrigt det som kändes skillnad mellan dessa två topplag i dagen drabbning. Gnesta var riktigt bra, men vi var bättre i bl a bollmottagningar.

Alla presterade
Behöver vi ens nämna att alla fullföljde sina rollspel i denna sena lördagsföreställning när ni ser resultatet. Vi vinner återigen över Gnesta med uddamålet. Gnesta - Strängnäs IBK 7-8 efter 1-4(4-2)2-2.
Lagkapten Patrik Hallberg med nyvunna radarhalvan Omar Aldeeb har sk nackspärrsfart i spelvändningar. Åldermannen Peter Lund fick spela så länge syret räckte till (52 min) och gjorde det med bravur. Nicklas Öhman och Jimmy Lindholm ställer inte till med några skandaler direkt. Dom bara går in och gör rätt saker hela tiden. Andreas Söderlund skapar rotation, trygghet och bra kommunikation vart vi än placerar killen.

Hur blev det med bänken då?
Vi körde stödbyten med Jesper Medin och Samuel Konrad efter PP-spelet som för övrigt också kändes som bland det bästa vi sett på länge. När åtta minuter återstod formaterar vi om oss med lite "glykogenladdat" från bänken. Robert Hjellström går in i par med Thim bakom förstalinan där dom varit hela säsongen. Jesper Medin går in i andra-linan och Mårten kommer tillbaka in i spelet. Nu gällde det att hålla undan en stark slutforcering från vassa avslutare i bortalaget Gnesta. Och det lyckades!

Spiken i kistan
Men vänta nu! Har vi inte glömt att nämna några? Jomenvisst. Vem hade kunnat förutse att halvskadade trogne backen Robert Hjellström skulle trycka in sista spiken (6-8 målet 13.59 i 3:e) genom att ivrigt offensivt ständigt dyka upp på bortre stolpen undr sina sista 10 minuter. Robert spelade halva matchen. Alla var vi lite oroliga över denna ivrighet tills det sa "smack" och Hjellis blir den som blir den riktige "matchhjälten" i denna speciella match.

Ännu fler bortglömda?
Mårten Lizier stänker in två och accepterar att han får sitta bänk en stund när han inte riktigt kommer överens med domarduon. Även lagets "bad guy" gör således det han ska i denna match. Och så dagens only Keeper. Den som man alltid glömmer bort vid vinst och blir påmind om när man förlorar. "Räven" Markus Thuvesson ser till att laget får dom små viktiga konstpauserna för att pulsen ska hinna gå ner. Hur han sedan lyckas rädda bollar liggandes på rygg är en gåta för oss andra som aldrig kommer underfund med sista utpostens herrar. Bra jobbat Markus!