Favorit i repris: INTERVJU MED MATTHIAS WENGELIN.

MATTHIAS WENGELIN En av Sveriges absolut bäst meriterade MTB-cyklister, med oräkneligt många SM-medaljer och landslagsuppdrag Inledde med hockey i Säter innan MTB blev hans passion. Mattias åker gärna allmänhetens åkning när han är hemma i Säter. Mattias segrade nyligen i stora MTB-loppet i Rättvik: Mörksuggejakten 2022: Läs mer om segerna här: Mattias vann mörksuggejakten --- Hej Matthias, hur är läget efter en lång MTB-säsong? Och vart bor och arbetar du nu? - Det är bara bra här, har haft några lugnare veckor nu sen säsongen tog slut för att ladda om inför vinterträningen som drar igång i november. Nu bor jag i Örebro och arbetar på Cykelgymnasiet i Skara. Du spelade hockey som ung i Säter, berätta om den tiden samt vilka du spelade med samt något starkt minne? - Det stämmer! Av det gänget som spelar i A-laget nu så har jag spelat med både Anton Eriksson och Calle Åberg. Jadu, har en hel hög med fina minnen från hockey-tiden! Det jag minns bäst är känslan inför de matcherna som betydde lite extra, mot tex Hedemora, Smedjebacken eller Ludvika. De matcherna ville man alltid vinna! Du har skördat fina framgångar inom MTB, när tvingades du välja MTB före hockey? - Även om jag hade bestämt mig för att sluta med hockeyn i och med flytten till Skara och cykelgymnasiet så höll jag i ett tag till. Tränade en period med Skaras juniorlag och när jag var hemma i Säter på loven så blev det både träning och matcher med juniorlaget. Slutade ganska snart spela med Skaras lag då det blev för mycket att få ihop de träningarna med cyklingen och skolan men jag fortsatte spela när jag kom hem till Säter. Tror jag höll i antingen till andra eller tredje året på gymnasiet innan jag insåg, efter att ha spelat en J20-elit match mot Avesta, att jag hade tappat för mycket av hockeykänslan för att spela på den nivå jag ville samtidigt som cyklingen var det jag ville lägga mest tid på så då blev valet ganska naturligt. Du har tävlat internationellt och nationellt och är fortfarande i toppform i MTB, vilken merit värderar du högst och varför? - Största meriten är nog när jag lyckades bli 6:a på världscuptävlingen i Hafjell, Norge 2013 i cross country som är den olympiska disciplinen. Samma helg blev jag också 2:a på sprint-världscuptävlingen som gick där. Några andra resultat som jag värderar högt är en 7:e plats på VM i u23-klassen 2009, samma år blev det också EM-guld i stafett tillsammans med Emil som också är från Säter. Du fortsätter att satsa på MTB, vilket är nästa års målsättning och hur ser en träningsvecka ut för dig? - Då jag har blivit 2:a på de två senaste upplagorna av CykelVasan så hade det varit fint att få kliva upp överst på pallen igen som när jag vann den första upplagan av den tävlingen! Sen har jag tänkt att försvara mina mästartröjor som jag vann i år! En vanlig träningsvecka under vintern innehåller 2-3 pass i gymmet, 2 st längre pass runt 3-5h ute och 2-3 kortare intervallpass inomhus. Vad är det första du gör när du kommer hem till Säter? Vad saknar du mest? -Så länge det inte är snö så blir det en sväng på favorit-stigarna runt Säter, Bispberg och Gustafs. Har ishallen öppet när jag är hem så försöker jag alltid hinna med att åka lite skridskor på allmänåkningen. Några slutord till SSIF som går bra just nu i Div 2 -serien? - Alltid kul att följa A-laget och såklart hoppas jag att det fortsätter gå bra och att dom fixar en plats i Div 1! Tack! Foto: Mats Svensson A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris - INTERVJU MED JOCKE BACKLUND

I vår intervjuserie med gamla hockeyprofiler från Säter har vi idag kommit till Jocke Backlund som bor i Falun. Tillsammans med ingen mindre än Tomas Jonsson är dom sportsligt ansvariga för A-laget i Falun Patrik Nylén träffade Jocke Backlund på Lugnets Café i november 2021 för en intervju och lite gofika. Detta berättade Jocke då: Hej Jocke, kul att träffas igen Tackar själv, jag är ofta hem till Säter fast jag bor i Falun. Hälsar på gamla kompisar och släkten som fortfarande bor kvar i Säter, min pappa och mina systrars familjer. Du började spela hockey i Säter som liten grabb, varför blev det hockey? Pappa Ove var aktiv i lagsporterna fotboll och hockey i Säter, men det var mamma som tog med mig till hockeyplanen första gången när jag var 5 år. Då funkade det inte alls, jag blev sur och åkte hem. Först vid 7 års ålder började jag på riktigt. Det fanns inte så mycket annat att göra i Säter. Vi bodde i villaområdet nära Säters Ångsåg och där fanns en stor utomhusrink där jag hängde hela tiden. Här var det alltid många som åkte skridskor t ex Pär Ljusteräng, Pär Eriksson m fl. Oavsett ålder så fick alla vara med och vi spelade matcher i olika lag och blandade åldrar, stora som små, vi hade så skoj tillsammans och det var här grunderna till mitt hockeyintresse skapades. Att det sedan har gått så bra för mig i hockey har jag att tacka min mamma och pappa för, som alltid ställt upp för mig genom åren, i ur och skur. Utan min familj hade det aldrig gått så bra. Har du något minne från ungdomsåren i Säter? Jag kommer särskilt ihåg att vi spelade en cup i Leksand när vi var 10 - 11 år. Säter var tvingade att vinna nästa match mot Skultuna för att ta oss till final, dessutom var vi tvingade att göra många mål. Säter vann med 12-5, jag gjorde 11 mål och passade fram till Daniel Jonsson som gjorde 1 mål. Vi gick till final. I laget spelade bl a Patrik ”Palle” Johansson (Edmer) m fl. Jag hade förmånen att få spela med dom som var 2-3 år äldre, så jag spelade matcher hela tiden. Viktiga ledare inom hockeyn på den tiden var min pappa Ove Backlund, Håkan Bäck, Ove Karlsson & Peo Snibb. Sedan blev det även TV-pucken med Dalarnas 71:or, vi åkte dock ut innan kvartsfinalen. Vi slog ändå Stockholm i grundserien där Mats Sundin var lagkapten. Ett annat roligt minne från Säter var när Igor Larionov kom till Säter och spelade en match. Det var hockeyskola i Säter den sommaren och hans bror spelade i Säter. Jag fick då chansen att spela en match i samma kedja som bröderna Larionov. Ett hopplockat lag mötte den tidens A-lag i Säter. Efter matchen fick jag Igor Larionovs nya hockeyhandskar. Efter Säter vad hände då? Jag började på Leksand hockeygymnasium. Jag fick tidigt börja träna med A-laget i Leksand som på den tiden bestod av många Leksandsikoner med OS-guld mm. Kommer ihåg en rolig grej med Kenneth Söderlund på en träning. Det var lite tuffare på den tiden vad gäller status i lagen mm. Som junior när jag kom upp på A-lagsträningen så körde jag på som vanligt och tacklade upp Kenneth rejält i sargen, då skrek han åt mig: -Gör du om det igen din j---la... så ska jag trycka in gallret på dig. Det sket man ju i och körde på som vanligt ändå, gällde att inte visa någon respekt för gubbarna när man var upp och tränade i A-laget. Jag gjorde ett par matcher i A-laget men det var svårt att ta plats i detta A-lag i Leksand på den tiden. Sista året som junior i Leksand blev jag utlånad till Grums i Div 1 (dagens allsvenska). Utlåningen var mycket nyttig för min utveckling. I Grums fick jag mycket istid som resulterade i många mål och poäng. Efter Grums blev det Dobel, Leksand och Borås. Sedan blev det 2 år i Mora, här tog min utveckling nya steg och jag stortrivdes i föreningen. På den tiden var Mora en toppklubb i gamla div 1. Man mötte bra lag som åkte ned från elitserien för att kvala sig kvar. Det var ett mycket bra skyltfönster för mig som spelare. Efter Mora valde jag mellan AIK och Luleå i elitserien. Jag valde elitserien och Luleå vilket resulterade i ett SM-Guld och året efter SM-Silver, en fantastisk tid med ett fantastiskt lag. Berätta lite om Luleås Guldlag från 1996? För 5 år sedan hade vi 20 årsjubileum och hela laget träffades igen. Det var högtidligt, år 1996 är enda gången som Luleå vunnit SM-guld. Nästan hela laget var där den kvällen. Det var precis samma tugg som vanligt som vi hade i omklädningsrummet, alla var sig lik. Jättekul att träffas igen. Det var spelarpresentation på isen, kamratmiddag i ishallen mm. Riktigt roligt. Tyvärr saknades "Bulan" som då var tränare för Brynäs och hade match den kvällen. Annars var alla där. Finalserien 1996 mot Frölunda var brutal enligt domarna. Vi vann sista matchen med 3-2. Vi hade även en återträff för 2 år sedan och mötte då Bodens lag som var nära att gå upp i elitserien med Wikegård som tränare år 1995. Då var hela guldlaget från 1996 med i matchen och vi vann den matchen så klart också. Vad är den stora skillnaden på hockeyn idag, jämfört med när du var aktiv? På den tiden tränade vi hårt i Luleå, men jag tror man tränar ännu hårdare idag, det går mycket snabbare idag. Förr var det mer tillåtet att haka motståndaren på isen och dra ned farten. Se bara på smällarna idag! Det går mycket fortare idag vilket resulterar i tuffare tacklingar och sargdueller, idag måste man vara mer på sin vakt när man närmar sig sargen med en spelare i ryggen. Trevlig sommar Jocke och vi ses i HockeyTvåan till hösten! A-lag Herrar 0kommentarer

Ny back från Orsa klar idag!

Välkommen till SSIF - Kalle Winlöf! Hej Kalle, du undertecknade precis nytt A-lagskontrakt 1 år med SSIF och har även hunnit med ett rejält fyspass på eftermiddagen, hur känns det? Spännande att få fortsätta mitt hockeyäventyr i Skedvi/Säter. Jag har precis avslutat mitt arbete i Orsa och flyttar ned till lägenhet i Rommehed, sedan väntar fyra veckors semester hemma i Söderhamn. Vilka förväntningar har du på kommande serie och säsong? Stora förväntningar på kommande säsong. SSIF spelar i samma serie som min moderklubb Söderhamn/Ljusne och Orsa, så det ska bli extra kul att få möta dom i serien, Flera av mina barndomskompisar spelar kvar i S/L så det kommer bli speciellt att spela dessa matcher. Jag kommer träna bra fys och även vara mycket på is i sommar och därmed komma väl förberedd inför säsongen. Målet är att få mycket istid som back och utvecklas ännu mer som spelare i Skedvi/Säter. Du kommer närmast från Orsa, men hur började din hockeykarriär? Började med hockey i min hemmastad Söderhamn. Gick hockeygymnasium tre år i Orsa. Jag vill inte flytta hem till Söderhamn utan prova på nya lag och nya utmaningar. Kommer dock vara hemma i Söderhamn i sommar och träna fys och vara ganska mycket på is, då flera hemvändare kommer hem till Söderhamn och tränar på bra i sommar. Ditt största hockeyminne? Måste vara J20-match Säter mot Orsa förra året. Jag fick en knuff framför eget mål och precis när jag började resa mig upp, sköt Säter ett slagskott från blå mot vårt mål. Precis när jag reste mig fick jag pucken i ansiktet. Jag låg kvar och kände mig groggy. Jag är en ganska "på" kille mot mina kamrater att dom ska bita ihop och inte gnälla. Så när jag låg där sa en av mina medspelare: - Res dig för sjutton och ligg inte och lata dig. Jag reste mig och fullföljde matchen. Efter matchen kändes det ömt och hade ont i ansiktet. Fick åka in till Falu lassarett som konstaerade bruten käke och fraktur i kinden. Dagen efter såg jag ut som ET i ansiktet, mamma var inte imponerad av bilden jag skickade. Vilka fritidsintressen har du? När jag är hemma i Söderhamn, umgås jag med vänner och familj. Blir mycket träning inför kommande säsong. Men får jag tid över åker jag till mitt favoritstället, byn Lycka i Söderhamn och deras museum. Trevligt och fint ställe. Värt ett besök om ni inte har något för Er i sommar, läs mer: Fiskegubbsmuseum Tack för tipset och varmt välkommen till SSIF! STÖD SKEDVI/SÄTER HOCKEY genom att: Bli medlem i Skedvi/Säter Hockey: Swisha 100 kr till 123 46 584 80 ange namn. 100 kr till bankgironr: 5074-1263 ange namn. A-lag Herrar 0kommentarer

Willy Björkman fortsätter i SSIF!

Willy Björkman skriver nytt kontrakt på 2 år med Skedvi-Säter hockey! Hej Willy i sommarhettan, hur mår formen? Bättre och bättre måste jag säga. Betydligt bättre uppslutning i år på fysen med hela laget, vilket även höjer nivån på oss alla. Jag och mina kamrater är mycke bättre förberedda och kommer kunna tävla bättre mot lagen i vår serie denna säsong. Det blir tuffare i den nya serien med färre lag och längre resor på bortamatcherna, synd att inte vi får möta Hedemora i derbyn i vinter. Vi får ladda för möten med bl a topplagen från förra säsongen: Falun och Orsa, men jag tror vi kommer kunna matcha dom bra i år. Fritidsintressen? Träna hockey måste jag ju säga, fiske, golf och besöka min bror som bor i Stora Skedvi. Vi brukar besöka Skedvi Bröd och äta en god bit mat. Skedvi Bröd är förmodlingen Dalarnas bästa besöksmål och restaurang, läs mer här: Skedvi Bröd Förebild inom hockeyn? Måste bli min storebror Tim Björkman som nyligen skrev nytt kontrakt med Borlänge HC. En ambitiös och motiverad hockeyback som älskar hockey och träning. Tim började precis som jag hockeyskolan i Säter när vi bodde här, sedan flyttade vi till Borlänge och fortsatte då med juniorhockey i Borlänge. Planer för sommaren?? Laddar för SM-kval i Vatten-Rutschbana som i år avgörs i Västerås 3 september. Jag missade förra årets tävlingar p.g.a. skada. Men har i år förberett mig på bästa möjliga sätt. Gym, mycket bad och nyttig kost. Anmälan och mer info på denna länken:SM Vattenrutschkana Stort tack Willys och fortsatt skön sommar! Bli medlem i Skedvi/Säter Hockey: Swisha 100 kr till 123 46 584 80 ange namn. 100 kr till bankgironr: 5074-1263 ange namn. A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris! INTERVJU MED MICHAEL LOHSE.

Patrik Nylén har interjuvat Michael Lohse. Hej Michael, hur är din relation till Säter idag? Vi har fortfarande föräldrahemmet kvar i Säter och åker gärna hem på ledigheter. Skönt att fly Stockholm och få lite lugn och ro. I Säter passar min familj på att vara i skogen, vandra och fiska. Vi har löst säsongskort i Säters fiskevårdsområde. Vistelsen i Säter kommer vara ett fint minne för mina barn när dom blir äldre. Här träffar vi gärna släktingar och vänner som kommer på besök. Under pandemin som varit, har vi isolerat oss i huset när vi kommit till Säter, endast åkt in till stan när vi behövt handla. Berätta om din hockeykarriär i Säter? Som liten var jag och mina syskon aktiva inom hockey, fotboll, vollyboll och framför allt tennis där mina föräldrar spelade aktivt tillsammans och med oss barn, det gör jag fortfarande. Försöker spela en gång i veckan i Stockholm. Idrottandet var väl 50% för att kompisarna gjorde det, 30% eget intresse och 20% för mina föräldrar tyckte det var viktigt att vi motionerade. Fin grej med föreningslivet. Ger så mycket och man blir medveten om att ha bra kondition och sköta om sin kropp. På vintrarna när man var 15 år kretsade mycket runt ishallen. Jag spelade själv men arbetade också extra som vaktmästare på idrottsplanen. Klippte gräs samt körde ismaskinen. Mina bröder George och Janne var duktiga i hockey. George spelade i A-laget och Janne var en duktig målvakt som stod i Säter och Gustafs. Mina kompisar Per Ljusteräng och Peder Wikström, var duktiga i tidig ålder. Hockey för mig var en prövotid med kompisar och ett sätt att utvecklas. Har du några roliga minnen från hockeytiden i Säter? Min mamma Ljuba vann tävling om att sätta namn på Säters ishall: Kristinehov. Som junior spelade jag A-lagsmatcher, backpar med Urban Larsson. Jag var liten och lätt men snabb på skridskorna. Var väl en medel-spelare och slutade spela när jag var 18 år. Sedan kommer jag ihåg att Ulf Dahlén var med på någon träning i Säters A-lag, tror att han hade släkt i Säter och var på tillfälligt besök. Jag har ett roligt minne. Göran Strömbergs pappa hade varit i Canada. Med sig hem hade han en skottbräda: planka med gummiband och puck på. Jag hade så dåliga handledsskott så den blev jag ombedd att träna med i källaren. På tal om Canada. Jag har en kompis i Canada som heter David Anderson i Edmonton. Han har två bröder, bl a Glenn Anderson som spelade i Edmonton Oilers. När jag var över och hälsade på ett år hade Edmonton vunnit Stanley cup tre år i rad. En kväll blev jag presenterad för familjen. Dagen efter skulle det spelas en välgörenhetsmatch där bl a Mark Messier, Glenn Anderson m fl skulle vara med i. Det fattades en forward, så jag fick frågan: Du som är från Sverige måste kunna spela hockey? Jag bildade anfallspar med bröderna Anderson. Efteråt fick jag beröm för mitt handledsskott av Glenn Anderson. Det har jag att tacka Görans pappa för 😊 Vid 18 års ålder flyttade jag till Stockholm. Var på try-out med AIK och Danderyd, blev till slut utsållad. Slutade med att jag lämnade hela utrustningen hos matrialaren i Danderyd. Åkte inte skridskor på 10 år, undantaget när jag var över till familjen Anderson i Canada som jag berättade om tidigare. Hur kom du in på musikspåret? Min pappa var överläkare på sjukhuset men spelade flygel och sjöng när jag var ung, Flygeln står fortfarande kvar hemma. Jag hade sovrummet ovanför, så jag har väl det i blodet. Fick somna till pappas sång och spelande på kvällarna. Min första egna upplevelse med musiken var på Klockarskolans musiksal. Vi hängde med dom äldre som lirade lite: Göran Strömberg (gitarr) och Teddy Wikström (trummor). Fränt med gitarrer och förstärkare. När vi blev lite äldre fick vi hjälp av Stefan Lindfors på Folkets Hus som ville att vi ungdomar skulle få ha en replokal. Mitt band bestod av Patrik Blomqvist, Kalle Tolnai och Fredrik på trummor. Vi fick hålla till i ett rum under själva Biografen, men vi fick absolut inte spela när man visade film i salongen. När vi blev äldre blev det replokal i gamla Kungsgårdsskolans musikkällare. Där repade säters stora rockband: EISST med bröderna Snell, Titz och Isfeldt. Dom var ett band på riktigt och fick ofta besök av musiker från Stockholm. Vi fick hänga med till Stockholm på konserter mm. Vi yngre grabbar arbetade även extra i Säterdalen på somrarna och fick bygga scen och bära instrument åt Europe, Imperiet m fl. Minns att Lilli & Sussie spelade i Säter en kväll. Efter konserten fick jag skjuts hem i deras turnébuss, vilket minne. Det satte sina spår i en ung kille och vad man kan göra när man spelar musik. Rockbandet Atomic Swing slog genom? Tack vare ett eget sound, unik personkemi och en ung och duktig låtskrivare i Niclas Frisk som år 1992 skrev: Atomic Swing - Stone Me Into The Groove - YouTube. Vår musik grundades på sent 60- och tidigt 70-tal s k retrorock. Med lite tur och bra tajming att vi gjorde musik som vi själva tyckte var bra, slog vi genom snabbt. Åkte på världsturné till Europa, Japan, Australien med ca 200 spelningar per år. Ett krävande liv med resande, turné, studio, släppa album och ut och åka igen. Vi orkade 5 år innan vi pausade bandet. Satsar man på musik måste man vara beredd på att vilja åka runt, året runt. Nu har Atomic Swing börjat lira tillsammans igen och har totalt släppt fyra LP och nyligen en EP. Väntar spelning på flera ställen i sommar, se Atomic Swing live. Besök denna länken Atomic Swing Live Idag är jag lyckligt lottad. Kan idag spela med några få utvalda konstellationer och egentligen göra det som känns kul och inspirerande, rent musikaliskt. Ser mig själv idag som en multikonstnär. Idag är produktionerna större och välarrangerade. Jag har turnérat i Norge med Front | Janove Ottesen. Vi spelade bl a på DnB Arena (en ishall och hem till Stavanger Oilers), så jag knyter väl ihop säcken när det gäller hockey så att säga. Butiken Herr & Fru Lohse, berätta? Tröttnade på musik i slutet 2000-talet, då hade jag lirat själv, jobbat på skivbolag och drivit skivbolag, då fick det vara nog. Fick chansen att göra någonting annat. Min fru och jag startade 2007 smyckesbutiken Herr och fru Lohse: som säljer smycken med fokus på designers från Norden. Ett nyttigt avbrott där jag fick lära mig nya saker. Besök butiken här: Butik Slutligen, planerar Atomic Swing någon spelning i Säter? Man vet aldrig. Sista vi spelade i närheten var i Hedemora på Dalarocken 2021. Vore fantastiskt kul att få lira i Säterdalen ingen, varför inte. Var med min dotter på Dolly Style i Säterdalen förra sommaren, hon tyckte det var jättebra. Tack Michael! A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter