Träningen 2 Maj

Ett önsketänkande vore ju att hitta ett sätt för att få alla barn att fortsätta tycka det är roligt att springa.
Våra uppvärmningar är kanske inte de mest fysiologiskt mest korrekta men jösses vad alla verkar vilja springa.
Vi springer till linjer, till målområden, vi tävlar lite lagom där jag kommer sist, vi försöker luras lite och alla
verkar helt OK med att bli tillbaka-kallade efter s.k tjuvstarter eller att man startat utan given signal…
Det är slutet av säsongen och antalet blå bollar har ständigt minskat. Vi kör nu även med de lite tyngre bollarna
i övningarna, vilket gör att det är lite svårare att studsa och lite svårare att skjuta men det verkar inte barnen
bry sig speciellt mycket om. Kanske känns det lite roligt att få testa på ”de riktiga bollarna”. De är ju helt klart snyggare iaf…
Vi körde mycket skott-övningar igår. Pappa-Erik och Pappa-Martin tog hand om en övning, Hilda och Vera om en annan
och själv tvingade jag in Alva i målet på den tredje övningen. Nu skall man veta att vissa barn skjutsar iväg bollen med
skaplig fart, så är man inte bekväm i målet är det en utmaning😊 Jag tyckte Alva klarade av det riktigt bra!
Barnen lyssnar riktigt bra på förslag på hur man skall göra, hur man skall göra med armarna för att få mest fart.
Många fixar hoppskotten riktigt bra men ibland är det svårt att hitta tajmingen för att ”hinna med allt” för att få till
ett så bra skott som möjligt. Men Oj så långt vi ändå har kommit, tycker jag!
Matchandet för dem lite mindre fixade Erik och Martin. Dem var själva med och ”spelade” för att försöka skapa lite
struktur, vilket brukar vara en himla bra metod. Någon som hjälper till och visar/tipsar.
Avsaknad av struktur var även något som ”de äldre” saknade till en början igår. Många tycker att det är så kul att jaga
boll att det blir ett enda stort kaos av barn som springer omkring och inte riktigt vet vart dem skulle ta vägen.
Vi tycker nog att vi lyckades få till det till slut och nyanser av handboll kunde skönjas. Passningsspelet kom i gång
även om en och annan soloräd var oundviklig. Det vi tar med oss är att barnen lyssnar och det går att ändra beteenden.
Vi ser hur man försöker involvera alla i spelet, vilket är trevligt att se!
Ur kaos föds ordning och reda så det skall bli superkul och få hänga med det här gänget under hösten som kommer.

Ha en fin vecka!

Ulf Grip Suppleant