Elina Wickström -Vardag tillsammans med Sala FF:s skyttekung

Idag är vår gästkrönikör Elina Wickström flickvän och sambo med nr 12 i vår trupp. Jakob "Jacke" Eklund. Elina jobbar som leg. sjuksköterska och på fritiden är träning som gäller i form av löpning, styrketräning, gruppträningar och långpromenader med hunden Loa.. Vi bad henne att skriva lite om hur det är att vara flickvän till en av våra spelare. Det resulterade i en riktig kärleksförklaring. Här kommer Elinas krönika Att leva tillsammans med Sala FF:s skyttekung, smakar man lite lätt på rubriken låter det kanske lite flashigt. Ska sanningen fram är det ett division 3-lag och Sala FF står heller inte för några exklusiva gåvor respektive resor till "fotbollsfruarna". Något att fundera på? Det tar inte bort min pojkväns förtjänst av sin rubrik, skyttekung. Han förtjänar sin rubrik utifrån det han levererar på planen, poäng. Dock var det inte hans skicklighet i fotboll som fick mig att slutligen besvara hans meddelande. Där får man ge honom beröm i uthållighet att inte ge upp, för jag svarade faktiskt till slut :). Självklart beundrar jag honom ute på planen som jag heller inte är ensam om. Han visar sin talang i form av snabbhet, målsäkerhet, samt att han skapar ett bra klimat bland grabbarna. Här hemma är han min bästa lagkamrat. Vi är ett bra team som har riktigt trevligt ihop men även stöttar varandra när motgångar kommer på besök. Jag uppskattar många av min sambos egenskaper, hans främsta är framförallt att bibehålla lugnet (fast vi vet alla att det kan brinna till i det colombianska blodet ute på planen och onödiga gula kort kan komma flygandes). Dock är han den lugna av oss i förhållandet, vi kompletterar varandra bra då jag gärna ångar på i femmans växel. Andra egenskaper är han ser saker ur ett optimistiskt synsätt, har en livsglädje som smittar av sig och hans närhet skapar trygghet. Det jag vill ha sagt är att han inte bara är en skyttekung utan världens finaste pojkvän och sambo. För mig betyder det att jag fick drömvinsten och har valt den bästa pappan till våra kommande barn. Jag älskar dig Jakob Alvaro Gonzalez Eklund. Herrseniorer 0kommentarer

Calle Spång - Ideéllt arbete vart tog det vägen?

Här kommer ännu en krönikör på vår sajt. Calle Spång före detta spelare i Sala FF och numera ingår han i valberedningen i klubben, Hans krönika oroar och vi hoppas att det finns någon därute som visar intresse för styrelsejobb. Calle Spångs krönika Många idrottsföreningar saknar både ledare och styrelse vad beror det på? Sala FF är inget undantag, ledare för ungdomslag är ofta föräldrar med en idrottsbakgrund, fotboll i detta fall. Inget fel med det, de är kanon bra. MEN dessa föräldrar som ställer upp ’gratis’ för att sitt barn skall få spela i en förening, och sen finns det föräldrar som bara har tid än att skjutsa sitt barn till träningen men har inte tid att hjälpa till varken före under eller efter träningen Tränaren är barnvakt under träningspasset. Jag har varit medlem i Sala FF i 36 år och har varit i stort sätt i alla positioner i föreningen. Spelare, tränare, ledare, ungdomsledare, styrelseledamot valberedningen, sponsor gruppen. Sista 8 åren i valberedningen tillsammans med två FF:are som har flera år i föreningen än mig. Vi har nu jobbat för att få ihop en styrelse som skall driva föreningen i en modern form för framtiden. I en framgångsrik förening behövs det inte bara väl fungerande ungdomslag, juniorlag och seniorlag utan också en fungerande styrelse annars så kommer inte föreningen framåt, styrelsen måste drivas som ett företag i framtiden. Vi i FF saknar idag 2 st ledamöter, en som organiserar dam/flick fotbollen så att det fyllas på med barn i alla åldrar och ledare. Och en ledamot som hjälper till med övrigt styrelse arbete. Den kanske viktigaste posten i en förening ORDFÖRANDE saknar vi lika så. Efter att vi i valberedningen frågat ca 50 tilltänkta för den posten fick vi gå till årsmöte utan att vi har kunnat fånga upp en ordförande. HAR INTE TID är de allmänna svaret. Ideellt arbete en Svensk modell som har fungerat i många år var har den tagit vägen? Hur kommer framtiden att se ut i Sala FF? Det man hör på stan eller på arbetsplatser är. Det där måste ju föreningen fixa. Föreningen vad är det? Jo de är vi, dels vi som betalar medlemsavgift men även en angelägenhet för hela Sala, utan en förening så blir säkert kostnaden för kommunen högre i sitt underhåll av kommunala angelägenheter. Kostnaden för rehabiliteringen kommer att stiga i höjden då barn idag inte rör sig eller aktiverar sig på fritiden om det inte är med i en förening. På den tiden när ideellt arbete fungerade som det är tänkt så var det aldrig brist på ledare, tränare eller styrelsemedlemmar som tog hand om föreningen som den var deras egen. De kände en tillhörighet i att arbeta i föreningen. Det kunde finnas fler föreningar som höll på med samma idrott i en stad av Salas storlek och det räckte till med både utövare, ledare och tränare. ALLA HADE TID trots att det gick åt flera arbetare på alla arbetsplatser så tog man sig tid till att hjälpa till på fritiden med föreningslivet på något sätt. Idag när vi har så mycket hjälpmedel i arbetslivet så har vi inte tid med ideellt arbete. Hur tänker de som inte har en liten stund att lägga på något som gynnar barnens fritid. I min uppväxt i Enköping och senare i Sala så fanns det folk som ställde upp fast man inte hade någon son eller dotter i föreningen. Ja ja vet de var på 60/70 talet. MEN de var lika många på planen och det gick åt lika många runt ett lag och i en styrelse. Men man tog sig tid, prioriterade. Det här kan låta som en gammal bitter gubbe som tycker det var bättre förr. Men så är det inte jag är bara orolig över vart föreningslivet är på väg. Kommer vi inte att i framtiden kunna gå och se vår förening i någon aktivitet? Fotboll, ishockey, handboll. Handbollen har redan fått känna på detta, hockeyn är nära, fotbollen är på väg. Blir det bara individuella sporter kvar där det inte krävs något annat än sin egen träning. Titta på IFK Sala där finns det fortfarande ideellt arbete. Det krävs att man prioriterar och planerar så fungerar det. Hjälp våra ledare låt dem vara tränare inte barnvakter. Hjälp till med styrelsearbetet eller som ledare den dag du slutar som spelare. Tänk på så mycket man får igenom en förening Ge tillbaka till föreningen. Ni som vill hjälpa till sitt inte och vänta på att någon ber er om hjälp ta steget till föreningen och fråga vad kan jag hjälpa till med? För att jobba i en styrelse som Sala FF behöver man inte vara en fotbollsspelare det finns jobb för alla. Är vi fler som hjälper till så blir det mindre jobb för alla. Calle Spång Sala FF Herrseniorer 0kommentarer

Åke Lantz - Mångfald i träningen

Idag publicerar vi en krönika skriven av en riktig Salaprofil. En riktigt trevlig karl som också är en fantastisk eldsjäl. Han ligger bakom det mesta av alla framgångsrika arrangemang i IFK Sala. Han tycker våra fotbollspelare ska ta ett skridskopass ibland för att få variation i sin träning. Kanske något att fundera på. Här har ni Åkes krönika Hej! Jag heter Åke Lantz, drygt 60 och ett halvt år! Har ett livslångt idrottande bakom mig som inneburit mycket glädje, mycket träning, mycket tävling, många vänner och ett rikt social liv. Redan som mycket liten bestämde jag mig för att bli en ny Sixten Jernberg eller Assar Rönnlund. Mitt hem var fyllt av skidåkning då min pappa var skidledare redan innan jag föddes. Varje lördag och söndag samlades IFK´s alla skidåkare i vårt hem där det inte bara vallades skidor utan också utfodrades med frukost då många av skidåkarna var ungkarlar och inte åt riktigt hemma enligt min pappa om man skulle nå ett bra resultat i spåren. Det innebar att min mamma var ordentligt insyltad också trots att hennes intresse av idrott inskränkte sig till en stor beundran av sprintern Wilma Rudholf som hänförde många med sitt gracila löpsteg på 50 och 60-talet. Jag blev ingen ny Sixten eller Assar trots att jag flyttade till Östersund för en elitsatsning 1975. Jag gjorde dock en hel del bra lopp med en femteplats på Stafett SM som kanske främsta merit men också några DM guld blev det i Skid-Meccat Jämtland. Istället blev det en elitsatsning i löpning efter en överraskande DM seger på 1500 meter 1977! Tiden kanske inte var så märkvärdig Men tidningsrubriken jag fick kan jämföras med Tomas Wassbergs 5 milsseger i Holmenkollen närapå. Det var så att Chefredaktören på Östersundsposten hade två idrotter han vurmade för och det var skidor och friidrott. Jag brukar tacka honom för att det blev löpning istället för skidor och som lite kuriosa i sammanhanget så har jag tre distriktsrekord i Jämtland fortfarande, 3000 meter hinder, 5000 meter och 4x 800 meter stafett. Det jag vill lyfta i min krönika är vikten av mångfald för att lyckas och för att hitta motivation. Jag var i veckan med på en träff som Tomas Kumlin kallat till och som handlade om att samla idrottsminnen från Sala. I den församlingen satt ca 15 st idrottare varav fler fortfarande var aktiva. En hemlighet med det är, tror jag, att alla hade hållit på med flera idrotter under sin aktiva karriär. Den mest meriterade i gänget var nog brottaren Lennart Eriksson som tog brons i VM. Han var duktig fotbollspelare och även i friidrott var han framgångrik. Spelade hockey och bandy. Om jag tittar på hur det ser ut i Sala idag eller idrotten i stort så är det väldigt få som har mer än en idrott på programmet. Det är till och med svårt för en handbollspelare att spela fotboll på sommaren då idrotterna går i varandra. Och detta sker redan i unga år. Detta är förödande för ett livslångt idrottande. Har jag bara hållit på med en idrott sedan 7 årsåldern och tröttnat på det vid 15 år så är det inte lätt att börja med något helt nytt utan man blir ”idrottslös” istället. Jag är också väldigt kritisk till hur många sporter tränar så ensidigt ”sin” idrott i unga år. Det gör man för övrigt även i de äldre lagen för detta sker främst inom lagidrotterna. Om jag skulle vara tränare för ett innebandylag eller fotbollslag så skulle jag lägga in ett fyspass på skidor eller kanske ett pass skridskor i hockeyhallen någon gång. Det är inte ”grennära” som många förespråkar men jag hävdar att träningsmässigt är det absolut inte ett bortkastat pass. Tror dessutom att träningarna skulle bli roligare och mer varierande. Förutom att man får mångfald i träningen så kanske någon upptäcker en annan idrott som kanske är mer passande för den egna kroppen/fysiken/psyket. Då är min fråga om man som tränare är osäker vad detta kan innebära, förlorar jag ett antal spelare, är jag för okunnig i den här andra idrotten eller tror man att det kan skada menligt på lagets prestation. Kanske vi får mindre LOK stöd nästa år? Jag tycker vi i Sala ska rannsaka oss själva och titta på vilka framgångar vi i Sala kan ståta med på nationell nivå. Vad jag vet så har vi inte fått fram någon allsvensk spelare i fotboll (kanske Hanna Ågren, osäker där) trots att så enormt många har deltagit i något lag under sin uppväxt. Vi har haft framgångsrika spelare i några lag men de var produkter uppväxta i andra miljöer (ex Madde Backlund m.fl.) Jag brukar lyfta fram några profiler inom lagidrott som haft Sala som idrottsbakgrund och nått elitnivå och det är Erik Ersberg i Sala Hockey, Collander och Sköldmark Ransta fotboll, Hanna Ågren Sala FF och Rikard Larsson Sala HF. Det finns säkert några fler men det är väldigt få utifrån underlaget som funnits. Tittar man däremot på de individuella idrotterna så finns det betydligt fler, Bröderna Bengtsson på skridsko, nämnda Lennart Eriksson i brottning, Per Wallin i friidrott, Ann Jansson i gång, ett otal Crossåkare m.fl. och där har ju underlaget varit betydligt mer begränsat. Jag brukar också tänka att det gör absolut ingenting att man byter klubb när man kanske nått junior eller senioråldern. Det finns förmodligen mer resurser och träningskamrater där som är på samma nivå men stoltheten finns ju alltid att idrottaren fått sina ungdomsår i en bra idrottsmiljö i Sala. Att vara en plantskola för blivande olympier skulle då vara en morot som tränare och coach. För exempelvis utan Sala Hockey hade förmodligen inte Erik Ersberg nått sina framgångar som han gjort. Jag vet att jag inte kommer att nå så många tränare med mina tankar och en förändring kommer nog inte att ske men tänk om det fanns en vilja att tänka lite större i samarbetet mellan idrotterna i ungdomsåren. Då är jag övertygad att vi skulle få medel till en ny Idrottshall genom allmänna arvsfonden med syftet att i den hallen är det bara föreningar med ett starkt samarbetsavtal som får bedriva sin träning. Då kommer vi med automatik få fler som får ett livslångt idrottande och framför allt inte så många som lägger av som 15-åringar! Åke Lantz Ordf. IFK Sala huvudstyrelse och Fritidsutvecklare i Sala kommun Herrseniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter