Benny Törnqvist - Röd remsa med vit text

OBS! Tänk på fotbollsgymnasiet! Så stod det på min skolbänk utstansad i en gammal DYMO-­maskin redan i fjärde klass under min skoltid i Västerås. Jag ser den framför mig än idag. Röd remsa med vit text. Följaktligen har fotbollen sedan dess varit en röd tråd genom mitt 46-­åriga liv. Både som spelare under 37 år och de senaste åren även som ledare.
Fotbollen har betytt så oerhört mycket för mig och format mig som människa. Jag har fått uppleva saker som jag aldrig hade fått tillfälle att göra om jag inte tillhört en idrottsförening.
Det började med glädjen att vara med kompisar redan på gräsplätten i bostadsområdet i Västerås. Turen att vara i laget som hade målstolparna lite tätare (trädstammar i skogsdungen) gjorde att man kände sig som en vinnare redan från start då det blev betydligt svårare att göra mål där. Jag växte upp i ett förortsområde i utkanten av Västerås med ganska tuff miljö och hade inga tankar överhuvudtaget på att studera vidare eller resa utomlands.
Varifrån idéen på fotbollsgymnasiet kom vet jag inte, för jag visste inte vad en gymnasieutbildning var för något. Ingen av mina tre äldre bröder hade nämligen tagit studenten. Men på något sätt så måste jag fått höra att man kunde studera samtidigt som man fick spela fotboll under skoltiden. Nästan som ett fotbollsproffs. Jag tillbringade åtskilliga timmar på Råby IP´s idrottsplats bara för att jag tyckte det var kul att se bollen stå som en strut i målnätet. Ofta tillsammans med pappa som matade inlägg och serverade boll efter boll. Jag minns speciellt en kväll när vi hade klättrat över staketet, jag och pappa, när idrottsplatsen egentligen var stängd. Det var nämligen fredag och avslutning i högstadiet, och jag gick ut 9:e klass. Då kom det ett gäng ungdomar utanför och jag hörde dom säga ”Hur kan ma vara där inne och spela fotboll en sån här kväll?” Ja, det kan man undra. Men det enkla svaret är att det var det jag tyckte var kul och mitt största intresse. Så, varför inte?
Fotbollen har gett mig mina grundvärderingar när det gäller hur man är mot varandra, acceptans för olikheter och mitt sociala nätverk. I ett lag är det viktigt att man respekterar varandra och lär sig samarbeta med andra. Det var inom fotbollen jag lärde mig att man duschar efter fysisk aktivitet, vad en deodorant är, bli en självständig person som tar hand om mina saker, packar väskan och håller koll på tider. Fotbollsrörelsen har fostrat mig minst lika mycket som mina föräldrar.
Har du försökt sova någon gång på en luftmadrass tillsammans med 23 andra killar i ett trångt klassrum och någon har ätit något som man inte bör äta när man är på cup eller träningsläger med sitt lag? Det lärde mig att ha både öronproppar och näsklämma på packningslistan inför kommande turneringar….
En av höjdpunkterna för mig under året är Sala FF´s veterancup på nyårsafton. Nyårsafton är helig så länge jag kan spela och blir uttagen till Sala FF´s veteranlag. Att åka bort över nyårsafton finns inte, nyårsaktiviteter i min familj planeras utifrån hur spelschemat ser ut.
I omklädningsrummet blir det samma gliringar mellan motståndare och lagkamrater som för 17 år sedan. Det enda som skiljer sig åt är några kilon mer per person.
Som jag nämnde tidigare så har jag fått uppleva så mycket roliga platser, historier i och runt fotbollen så det skulle räcka till många krönikor. Det bästa 1:april skämt jag någonsin upplevt är under ett träningsläger i Holland under
80-­talet med IFK Västerås. När man är på träningsläger befinner man sig i en bubbla som innebär träning-­mat-vila-träning-mat-­vila och så värst alert i hjärnan är man inte och att ha koll på dagar och datum finns liksom inte.
Detta år infann sig 1:april under lägret och ledarstaben meddelade att ”Imorgon tar vi träningsledigt och åker till det stora kända ölbryggeriet i närheten av träningsanläggningen.
Vi kommer att få köpa med oss öl till mycket rabatterat pris. Vi samlas i bussen prick kl 8.00 för de som vill följa med”. Jag har aldrig före eller efter detta speciella tillfälle varit med i en spelarbuss där ALLA är i tid och sitter tysta och glada på sina platser. Klockan 8.01 kliver hela ledarstaben in i bussen, lyfter micken och säger i en stämma. ”April April din dumma sill”. Hahahaha, rena lynchstämningen i bussen när det gick upp för alla spelare vad det var för dag. Det var inga glada fotbollskillar som efter att först vägrat att acceptera att det bara var ett skämt, klev ur bussen för att gå in och byta om för ett fyspass istället….
Jag fick även möjlighet att resatill Sovjetunionen under det sena 80-talet. Med IFK Västerås som jag då spelade för mötte vi helt otroligt skickliga ryska fotbollsspelare som kunde spela i ett rasande tempo med bibehållen teknik.
Vi fick dessutom spela inför flera tusen åskådare istället för ett par hundra på
Arosvallen i Västerås. Varje kväll efter aktiviteter var det kabaré på hotellet och Lambada dansades friskt på dansgolven, varje kväll. Ryska damer kom och slickade mig i öronen, men jag fattade aldrig, ung och oerfaren som jag var, vad de var ute efter. ”Låt mig vara, jag är här för att spela fotboll”.
Jag flyttade så småningom till Sala 1994 och började spela för Sala FF. Jag blev väl mottagen direkt och har genom Sala FF och fotbollen i staden fått ett socialt nätverk och umgänge i Sala. Om jag inte hade haft fotbollen skulle det blivit betydligt svårare och tagit mig mycket längre tid att skaffa vänner och bekanta.
Jag hoppas i djupet av mitt hjärta att i dessa tider med människor på flykt och andra utanförskap. Oavsett ålder, ursprung, samhällsklass, åsikt eller läggning att dessa personer också får samma möjlighet som jag fick att skaffa mig nya vänner och därigenom få en bra språngbräda in i samhället genom fotbollen.

Det börjar komma ikapp mig mer och med ålderns rätt hur viktigt det är för mig att fotboll ska vara glädje och ej prestation. Jag hoppas att jag har lyckats ge det vidare till mina två barn. Naturligtvis vill man räkna mål och resultat, det är ju det fotboll går ut på och är en grundregel, men det får aldrig ta överhanden när vi pratar om utövande i de lägre divisionerna eller ungdomsfotboll där det sociala och kärleken för sporten enligt mig är betydligt viktigare.
Bland det bästa jag vet när jag får tillfälle är att bara åka ut till en IP i exempelvis Linköping, Leksand eller Falerum och se på en träning med de minsta ungdomarna, se glädjen och tankarna på annat än fotboll. ”Oj, titta pappa, en maskros” eller helt lag som stannar till mitt under en match och tittar på ett tåg som swischar förbi strax bredvid planen. Helt underbart. Där har vi framtidens människor som ska vara tillfreds med sig själva, vara självständiga individer, våga ta plats och leda oss in i ett framtida bra och jämställt samhälle. Jag tror på den svenska folkhemsidrotten och fostran av ungdomar där man inte bara tänker på resultat.
Må gladaste hen vinna!

PS. Jag gick på fotbollsgymnasiet till slut. / Benny Törnqvist