Inför Nyhammar med Poia

Lite frågor med Poia Khaledian som efter en skadefylld säsong förra året äntligen är tillbaka.

Hur känns det att vara ute på planen med laget igen och tävlingsmatch mot Nyhammar ikväll?

Det är riktigt skoj, bra stämning i truppen och det märks att alla är revanschlystna efter fjolårets berg och dalbana.

Va det jobbigt att va på sidan förra året när det va en del som inte stämde för laget,bla försvarsspelet?

Ja det är klart, aldrig kul att vara på sidan och speciellt inte när det går emot för laget också.
Men i år känner jag mig betydligt piggare i kroppen så tre matcher lär man väl klara av i iaf.


Hur känns början av säsongen och vad har du för förväntningar?

Jag har en bra känsla, det är en bra stämning på träningarna och spelare och tränare känns taggade inför den här säsongen. Nya tränarna har kommit in bra med ny frisk energi och idéer
.
Förväntningarna i år är att vi ska komma tillbaks till det gamla Säter, ett jobbigt lag att möta, både fysiskt och spelmässigt. Vi ska inte tolerera några 0-6 förluster mot lag som vi annars brukar spela jämnt mot. Det finns inte!

Stommen är kvar från ifjol med gamla rävar som Helmersson, Max, Samuel Lukas och Mackan m.fl och det börjar fyllas på med en hel del ungdomar som ser riktigt spännande ut vilket är jätte kul. Jag hoppas att de kan fortsätta utvecklas hos oss mer nu i seniormiljö och vara med och bidra på riktigt i år.
Sen är det riktigt kul att Säter-ikonen Glen Edman hittat hem och han har sett riktigt het ut på försäsongen.

Du har varit i klubben i många år, upplevt både medgångar och motgångar men du har oxå spelat med en del del spelare så här kommer några frågor om dem som varit med under åren.

Vilken är den

Bästa du spelat med i Säter?

Finns många, både aktiva och inaktiva. Max Andersson med tanke på hans utveckling och leverans i Säter senaste åren och Helmersson med tanke på hans konstanta leverans de senaste 15 åren är två givna alternativ. Men Amor Layouni skulle jag ändå säga baserat på hur hans karriär utvecklade sig.

Fysiskt starkaste?

Jonas Osten Östlund. Har han någonsin förlorat en duell?

Svagaste?

Alla som tar under 110 i bänk är väl rätt svaga om man ska fråga Edman. Nej, men min bror Nima kanske? Att avsluta sin karriär vid typ 23 års ålder är ganska svagt ändå.

Tröttaste?

Anton ”Lasse” Eriksson, ofta nyvaken och sen till samlingarna. Men han levererade ändå alltid på plan sen, vilket är viktigast.

Mentalt starkaste?

Robert Boman, inte många 48 åringar som klarar av att konkurrera om en startplats i division 4 och som han gör det. Troligtvis äldst i serien också?

Snällaste?

Man kan va snäll på så många olika sätt. Men måste jag välja så Aras Hussein. En av få spelare genom åren som medvetet tänkt på att fysioteamet också måste ha något att göra under träningarna.


Roligaste?

Karl Oskar är alltid rolig och på gott humör. Sen så får vi inte glömma hans roliga utdragna berättelser från förr som han gladeligen delar med sig utav.

Argaste?

Oj, skulle säga Särnebro eller Samuel. Men ska tillägga att det är en positiv egenskap på fotbollsplan.

Smartaste på planen?

Jonas Nyström, han lyckas på nåt konstigt sätt alltid positionera sig rätt under matcherna så han aldrig behöver jobba hem eller hårt.

Smartaste utanför planen?

Tumuke, kommit till Sverige ensam, integrerats fint i samhället, bildat familj, skaffat hus, fint jobb och gör mycket gott för sig och samhället. Det är en ”smart människa” för mig.


Bästa spelaren du någonsin mött?

Det kanske inte är den bästa spelaren baserat på meriter, men spelmässigt när vi mötts under åren skulle jag ändå säga Leo Östman. Det gällde att vara på tårna varje sekund.

Tim Forslund Assisterande sportchef