Har RKIF en framtid?

Ja, frågan är berättigad. Jag har redan berört det i min första krönika, men de senaste dagarna har frågan aktualiserats igen.

Ett av de mål jag tillsammans med den nya styrelsen har satt upp, är att försöka frambringa en föreningskänsla. För att det ska lyckas måste vi bli bättre på att skapa goda förutsättningar. Vi kan inte locka med allt som centralorten Åkersberga kan erbjuda. Vi får istället lita till att vi som bor och verkar härute ser ett värde i att det finns en verksamhet överhuvudtaget.

Idag nåddes jag av beskedet att vårt 03-lag riskerar att läggas ner. Vi har på kort tid tappat fyra spelare som nu väljer att fortsätta sitt bollsparkande i Åkersberga. Kvar står vi med sju stycken spelare i 03-laget. Jag ringde direkt Ljusterö IS för att se om de kan hjälpa till. Jag kontaktade även Riala för att se om det finns möjligheter till ett eventuellt samarbete med dem.
Vad säger då detta? Jo, så här små marginaler lever vi med och därför behövs ni alla utan undantag. Om 03-laget spricker får det direkt förödande konskevenser för hela föreningen. Bortsett från att vi då står med ett enda ungdomslag förutom seniorerna, så slår det på medlemsantalet. Vi tappar ett knappt tjugotal föräldrar, målsmän, extrapappor och mammor till de åtaganden vi måste ha för att överleva ekonomiskt. Jag tänker då på bilbingon, Wira-spelen, lottförsäljning, programutdelning, (återkommer till det), Kulla-cupen m.m.

Om 03-laget försvinner; Hur hanterar vi som då är kvar detta? Vi kommer få dubbelt så många pass runt alla aktiviteter och hur många av oss klarar av det? Är våra seniorer beredda att ta ett än större ansvar? Går det att driva en förening med ett ungdomslag och ett A och B-lag som endast spelar matcher på Lötvallen? Är det en vettig verksamhet under sådana villkor? Vem vill åta sig styrelsejobb med sådana förutsättningar? Frågan om vår framtid är ytterst relevant.

I fredags hade vi möjlighet att att tjäna, för oss, stora pengar genom att sälja program på Friends Arena och VM-kvalmatchen mot Irland. Förutom det rent ekonomiska så borde ett sådant evenemang vara ett utmärkt tillfälle för oss att ha lite kul tillsammans. Även om uppropet nådde ut till en del rätt sent, så var representationen från ungdomslagen två stycken (inklusive undertecknad) och från våra två seniorlag en stycke spelare.... Vad säger man då?
Det hela räddades av att Sebbans extradotter Matilda i princip drog med sig hela sin klass med ungdomar och sålde slut på alla program! I övrigt ett stort tack till Birgitta som på ett lysande sätt höll ihop insatsen.
Jag vill också passa på att tacka Erik som nu kan titulera sig kassör, då han efter ett plötsligt avhopp från den sittande, har åtagit sig även den rollen!

Så vart landar den här krönikan då? Ja, det finns inga enkla lösningar. Alla är lika viktiga och vi har inte råd att tappa någon. Vår chans är samarbete med andra föreningar, framförallt på ungdomssidan, om vi på sikt ska överleva. Allternativt att byggplanerna i vår del av kommunen accentueras så vi får ett ökat underlag av barn.

Även om mycket i krönikan har gått i moll så finns det trots allt hopp! I dagarna går vi ut med en inbjudan till alla barn födda 05-06 om att vi startar upp ett nytt lag. Ambitionen är att vi kan få tillräckligt med barn för att starta en sådan grupp. Förhoppningsvis kan vi med gemensamma krafter få 03-laget att fortsätta sin verksamhet. 02-laget kommer få ett bra år tillsammans med Ljusterö-gänget. Seniorerna kör på under ett mycket kompatibelt ledargäng. Jag tänker inte ge upp hoppet om att RKIF har en framtid, även om det ibland är både uppförsbacke och motvind.

/Roger