Missvisande, om man inte ser till helheten!

När vi summerar tabellen så här halvvägs in i seriespelet, så ligger vi på en blygsam 9:e plats. Det vill säga näst sist. För många andra lag skulle detta varit en enorm besvikelse och näst intill katastrof. För oss är det inte det. Vi drar istället lärdom, bygger på vår mentala styrka och samlar på oss rutin.

Personligen hade jag visserligen räknat med 7 poäng mer än våra 8 inspelade poäng, och då hade vi legat på en delad 5:e plats, vilket såklart hade känts bättre i hjärtat hos den enorma vinnarskalle som jag är. Utifrån sett kanske det ser ut som att jag misslyckas med mitt uppdrag som huvudtränare för Pixbos division 1-lag. Som tur är så känner jag inte så själv.

När serien startade i september så hade vi en snittålder på 17,5 år i truppen. Jag misstänker att vi har bland de lägsta snittåldrarna, om inte den lägsta, i vårt avlånga land när det kommer till lag som spelar seniorinnebandy på div1-nivå. Trots vår låga snittålder så har vi spelat jämnt mot fyra (och plockat poäng av tre) av de lagen som ligger topp fem i serien. I de matcherna har vi visat prov på både talang och kvalité, men framför allt inställning och vinnarmentalitet.

Samtidigt vi förlorat de matcher där vi på pappret bör vara bättre än våra motståndare, både taktiskt, individuellt och som lag. I de matcherna har vi saknat rätt inställning samt viljan att vinna till varje pris. Kanske har det även berott på en avsaknad av rutin, eller en rädsla att förlora. Den exakta orsaken till förlusterna spelar egentligen mindre roll i det stora sammanhanget. Det viktiga är att det bidragit till att vi fått möjlighet att analysera och diskutera våra insatser och resultat. Vi har kunnat ställa frågan ”vad gör vi rätt” och jämföra de insatser vi som lag har gjort - mot ”de lite bättre lagen” vs ”de lite sämre lagen”. I denna analys har vi lyckats skönja ett mönster, och vi är eniga om att den stora skillnaden mellan vinst och förlust handlar om inställning. Beslutsamhet. GRIT.

Men, hur lär man ut grit? Hur lär man ut ”rätt inställning”, ”viljan att vinna till varje pris” och förmågan att hitta ”den perfekta balansen” mellan att se just denna matchen som det absolut viktigaste i världen, samtidigt som man behåller förståelsen för att det finns viktigare saker i världen än innebandy. Hur utbildar vi våra grabbar till att bli bättre medmänniskor och respektera sina motståndare, domarna, publiken och funktionärerna, samtidigt som vi vill att de är ”krigare” som ”offrar sig” för att vinna varje millimeter på planen? Detta är en utmaning som vi som ledare står inför. Inte bara vi i Pixbo, även ungdomsledare i resten av Sverige står inför samma utmaning, om vi på sikt ska kunna behålla VM-pokalen där den hör hemma.

I rollen som ledare för en grupp unga spelare handlar det lika mycket om att försöka uppfostra ”nästa generation” till bättre medmänniskor, som att se den sportsliga helheten och individuella utvecklingen FRAMFÖR matchresultatet och tabellplaceringen. Det som vi lägger störst vikt vid i Pixbo’s akademi, och som vi fortsatt kommer att fokusera på, är den individuella spelarutvecklingen och förhoppningen om att skapa framtida toppspelare på elitnivå - med allt vad det innebär - framför just resultat. Och nej, jag säger inte att man inte ska räkna poäng eller mål. En stor del i personlig utveckling handlar om att tackla motgångar. Att förlora ingår i den utbildningen. Frågan är HUR man går vidare efter ett dåligt resultat.

”Vad menar du, vill ni inte vinna?” sitter ni kanske och tänker nu. Självklart vill vi vinna. Jag vill inget hellre än att vinna varje match, men inte på bekostnad av möjligheten att utveckla samtliga spelare som är med i truppen. Samtliga spelare som är med, och som har rätt inställning bör tilläggas, kommer att få spela. I akademin har vi dessutom flera lag, på olika nivå och med olika fokus. Detta ger oss en möjlighet att byta spelare mellan trupperna, för att på så sätt hitta rätt i varje individs utvecklingskurva. En spelare som behöver få testa på ett högre tempo flyttas till divison 1-truppen, någon annan som behöver komma igång med målskyttet eller kanske behöver få axla ett större ansvar får spela några matcher med divison 3-truppen.

I längden är detta en enorm fördel, att kunna flytta spelare mellan trupperna för att öka den individuella utvecklingen. Men på kort sikt innebär det stundtals svårigheter att spela ihop truppen och sämre poängskörd. Men nu har vi hunnit med några spelarflyttar, och börjar få en genomslag i förståelsen av vår taktik och vad som krävs för att spela på högre nivå. Sista halvan av säsongen är jag därför övertygad om att vi kommer plocka fler poäng än vad vi har lyckats göra hittills.

Målet i vår akademi är alltså att utbilda framtida elitspelare. Självklart behöver framtida elitspelare även få smaka på ”segerns sötma”, och det får dem. Vi vinner några matcher i Div1 och vi vinner nästan alla matcher i Div3. Vår förhoppning är att helheten med vårt utvecklingstänk och våra lag på olika nivå, ska fostra och bygga bland de bästa ungdomslagen i Sverige.

De 20 spelare som uppvisar störst individuell utveckling och samtidigt visar prov på stor taktisk förståelse, kommer att bilda Pixbo’s JAS-lag och representera klubben när SM-guldet ska bärgas. Det är alltså där vi har vårt resultatmål.

”Men, är det inte tråkigt att träna ett lag utan ett resultatmål?” tänker ni.
Nej, det är inte tråkigt men det är en stor utmaning. Det är heller inte helt sant att vi inte har ett resultatmål. Jag går in för att vinna varje match med mitt lag, men jag förhåller mig till en utvecklingsfilosofi. Tidigare i min karriär, både som spelare och ledare, har det alltid handlat om att vinna till varje pris. Det svåraste för mig har således varit att acceptera att förlora, till förmån för utvecklingen. Det har tagit tid, men det börjar så sakteliga landa i mig!

Jag känner på mig att Pixbo’s akademi, och i förlängningen Pixbo som förening, har något stort på gång. Jag ser ljuset i tunneln. Det vi gör här och nu lägger grunden för framtida framgångar. Inom en snart framtid hoppas jag på JAS-guld, och framöver SM-guld på seniornivå. Jag hoppas att min lilla insats här och nu, bär frukt framöver.
Here and now, for the greater good.

Vid pennan.
/Coach Gabe
(till höger på bilden ovan)

Mats Andersson Media