Matchreferat Pixbo - Månsarp JAS

Månsarp en tisdag

Vardagsmatch och smålänningar på besök.
Med 25-2 på resultattavlan skulle denna text skulle kunna handla om hur ett lag blir totalt överkört och att JAS upplägget behöver ses över.

Men det gör den inte. Den handlar istället om karaktär hos både vinnare och förlorare. Under snart 6 års tid har jag i egenskap av JAStränare ställt upp med ett av Sveriges bästa lag år efter år och kanske är denna upplagan det på pappret starkaste. Alla som har har coachat inom juniorinnebandy vet att en av de viktigaste delarna i utvecklingen är karaktär. Det är just i ytterligheter den sätts på prov, vid stor förlust eller stor vinst gäller det att hitta delar som gör att det finns ett syfte med vad man tagit sig an.
Vid bägge tillfällena gäller det att utmana sig själv och vara ”stor”! Vilket jag tycker att bägge lagens spelare är.

Månsarp fick möta de ”svenska mästarna”, över 60 minuter, trots att det inte krävdes. De fick, vad jag anser, den absoluta respekten i ett lag som aldrig tog foten av gaspedalen och svarade med att efter förmåga kriga hela vägen i kaklet. Det är beundransvärt.

Vid tack för matchen var det givetvis nedstämda Månsarpspelare och ledare men en av ledarna (samma tränare som av våra spelare uppfattats som hetsig under matchen) sa ”ni är helt överjävliga, grymma”. Jag förväntade mig inte det från honom och svarade kort ”tack”.

När jag träffar honom i Norahammar Sporthall i februari skall jag utveckla att jag tackade för deras karaktär trots svidande förlust.

Avslutningsvis lite klassisk ros;
Så vill jag lyfta Oscar Hammarqvist insats för att han spelade med ett leende på läpparna matchen igenom och Fredrik Balksten som numera tagit Peter Salléns roll med ”jag ger matchens lirare till laget”.

#visynsdåhej