• Dramatik i derbyt mot Azalea

    Fredagkväll. Derby. Trashtalk på Twitter. Ett Majvallen iklätt svarta flaggor som i vilken Pirates of the Caribbean-film som helst. Kort och gott, det var uppdukat för fest! Matchen börjar med ett Pushers som trycker på gaspedalen. Vi pressar högt och vinner bollar. Efter en kvart snor Robin åt sig bollen och lägger över bollen till Ale som stensäkert lägger in 1-0. Vi fortsätter att trumma på och några minuter senare piskar Ahlberg in ett inlägg som Joel stöter ner bollen till Simon som lägger in 2-0. Tror alla. Domarn hade dock missat Azalea-spelaren som försökte blockera inlägget nere vid kortlinjen och blåser bort målet för offside. Hade det varit 2-0 där hade det nog varit klappat och klart. Efter spökmålet börjar Azalea dock visa att även de kan spela boll. De spelar ur - vår i och för sig halvdana - press några gånger och hittar runt på kanterna. Kvitteringen kommer efter att kommit runt på högerkanten och slagit in ett inlägg som förvaltas av deras anfallare som pricknickar in 1-1 stolpe in. Vi fortsätta komma fel i pressen och Azalea tar även ledningen med fem minuter till halvlek (efter att deras snabbe innermitt lobbat in bollen från 25 meter, bara att ta av hatten). I början av andra halvlek tar vi tag i spelet igen utan att för den delen skapa speciellt många välordnade anfall. Spelet rycks sönder av avblåsningar och vi utnyttjar inte efterföljande frisparkar och hörnor. Till slut - med femton minuter kvar - kommer dock 2-2 efter att Martin spelat in Joel i slottet som - precis innan han ska skjuta - blir kapad av deras mittback. Robban gör inget misstag från straffpunkten. Därefter följer en total slutforcering från Pushers. Jeppe startar anfall på anfall och vi använder kanterna mycket bättre än vad vi gjort tidigare under matchen. Martin vinner allt i offensivt straffområde och Ale är hela tiden millimeter från att nosa sig till nya målchanser. Med fem minuter kvar gör vi ett mönsteranfall längs vänsterkanten. Simon tar med sig bollen fram, hittar till Martin med en yttersida, som i sin tur hittar Ale, som lägger in 3-2 till euforiska scener både på plan och på läktaren! Detta skulle dock inte vara sista ordet denna kväll. Med sekunder kvar river Ale till sig bollen från en Azalea-back och spelar in till Martin i ett bra läge. Nästan alla har skrivit ner 4-2 när en back precis lyckas störa avslutet. Sen går det snabbt. Bollen går ut till Azaleas högerkant. En långboll slås. I en tilltrasslad situation lyckas en Azalea spelare få bollen under kontroll och springer mot mål. Vid straffområdeslinjen skjuter han. I mål. Fullständig ridå. Blandade känslor efter matchen. Förutom kvitteringen är vi frustrerade över att vi inte fått igång det spel vi har i oss. Vi utnyttjar våra kanter alldeles för lite och anfallen blir korta. Samtidigt visar vi en otrolig vilja under slutforceringen - påhejade av lokalfotbollens förmodligen bästa publik. Poängen till: 1 poäng - Martin, kommer in och gör skillnad. ”Assisterar” både till straffen och till 3-2 målet. 2 poäng - Joel, eldar på och skapar farligheter hela matchen samtidigt som han är en mardröm att möta för Azalea (han fixar två-tre gula varav ett var bland de mest blodröda sträckt-ben tacklingar på länge.) Fixar även straffen. 3 poäng - Ale, behöver inte många centimeter för att målet ska vara givet. Riktigt bra idag och förtjänade att bli matchhjälte. A-lag Herrar 22 sep 2020 0kommentarer
  • Donsö away med Hellströmare och Singletons

    Det var ett gött gäng - bl.a. med två far och son-par i form av The Singletons Nikki och Kevin och Hellströmarna Dick och Mackan - som åkte ut till Donsö denna regniga och blåsiga söndag för att möta ett Donsö som för dagen blandade rutin och ungdomlig entusiasm. Vi trummar igång direkt och spelar fin fotboll. Ale och Ahlberg dominerar mitten och backlinjen håller tätt till din grad att Kevin i halvlek tyckte det var bland de tråkigaste matcher på länge. Vi gör 1-0 efter att Ale och Simon gjort en variant på hörna och där en Donsö-back täcker Ales skott med händerna. Nikki - stärkt av sitt mål mot Argo/Linné - smeker in den fint högt upp till vänster. I andra har vi en lite svajig period där Donsö kommer tillbaka och gör både 1-1 och 1-2 på turligt vis. Vi fortsätter dock att spela helt ok och har flera bud på kvittering, bl.a en lobbnick från Ahlis. Med tio minuter kvar kontrar Donsö in 1-3. Vi tar dock tag i det igen. Ahlberg slår per omgående en fin djupledsboll till Simon som inte gör något misstag och sätter behärskat 2-3. Vi har sen en riktig slutforcering med några mycket heta lägen att kvittera. Ale och Martin har båda stenhårda skott som Dönsös målvakt parerar, och Pernsved är centimeter från att stöta in 3-3 från målområdeslonjen. Mitt i barrikaderingen blåser domarn full tid och matchen slutar 2-3. Trots förlusten spelar vi bra matchen igenom och det är marginaler som gör att vi inte åker hem till Saltholmen med tre poäng i årets sista b-lagsmatch. Extra kul är att Jimmy gör debut som Pushersspelare när han byter in sig själv på topp med 15 minuter kvar och ger smakprov på sin fina högerdojja genom att skjuta på allt som rör sig. Poängen till: 1 poäng - Ahlis, gör en riktigt bra match på innermittfältet. Fin med bollen, släpper inga fångar - och med en riktig assistmacka till Simons 2-3-mål. 2 poäng - Mackan H, med speluppfattning och snabbhet kliver han upp i rygg och plockar bollen av Donsöspelarna minst tio gånger i första halvlek. Dessutom lugn och fin som alltid med bollen. 3 poäng - Ale, inte bara har han tillsammans med Ahlberg hela Donsömittfältet i sin ficka. Han fixar även straff OCH tar tvätten. Givna 3 poäng! A-lag Herrar 13 sep 2020 0kommentarer
  • Tung seger mot Hällesåker!

    Jämfört med matchen mot Styrsö var det ett par ändringar i den trupp som skulle ta emot serieledaren Hällesåker på Gröna Vallen: Ale var avstängd medan Simon H och Kevin S var ute på exkursion i skogen. In kom istället veteranerna Hampus och Mackan L. Laget var annars liknande det vi haft under resten av säsongen: en Italiendoftande backlinje med Tom, undertecknad och Krisse - wingbacks i form av Ahlis och Björn, innermittfält med Robin, Robban och Joel, powerduon Martin och Bosse på topp, och med Mackan gånger två på bänken. Vi visste att Hällesåker skulle sätta en tung press från start. Idag gjorde det dock inte det minsta. Robban sätter ton genom att sulfinta bort en stormande Hällesåker-gubbe det första han gör. I femton minuter har vi sen ett i princip oavbrutet bollinnehav där vi med lugn tar oss ur deras press gång på gång. Spelmässigt gör vi i allmänhet en riktigt bra första halvlek utan att för den delen skapa speciellt många heta målchanser. Robin har dock en halvvolley från målområdeslinjen som slinker någon halvmeter utanför och vi får säkert in femton hörnor och frisparkar i straffområdet som vi inte lyckas göra något vettigt av. Det ska tilläggas att Hällesåker inte alls är oävna utan bjuder på mycket spring samtidigt som de nog är det laget vi mött hittills i år som spelar bäst fotboll. Trots det har de förtvivlat svårt att skapa målchanser och deras frustrerade anfallare går ut flera gånger till avbytarbåset för att resonera med deras tränare om varför de inte får igång anfallsspelet. Ett betyg för att vi även gör det bra i presspelet. Andra börjar med att Pusherspubliken med tifoledare Samuel i spetsen vecklar ut några mäktiga svarta flaggor varav en som får italofilerna på plan att smälta: ”Gli Eleganti Neri” [De svarta eleganterna]. Dessutom fälls det ner en banderoll med den klassiska Ian Rusth-logotypen från en balkong bakom avbytarbåsen som nog ytterligare spär på Hällesåkers känsla av att de sprungit in i en stor svart vägg denna kväll. I andra halvlek tappar vi något av vårt passningsspel men å andra sidan vinner vi - med pressgiganterna Martin, Joel och Robin i spetsen - desto mer boll högt upp i banan och börjar skapa betydligt farligare målchanser. Ahlberg har t.ex. en farlig nick på bortre stolpen på ett av Björns patenterade långsinkast. I 65 minuten fixar kapten Ahlberg en frispark när han tryckt sig förbi två Hällesåker-spelare och blivit nerriven nere vid den förlängda mållinjen. Robin kliver fram och smiskar in ett stenhårt inspel som Tom vinklar in behärskat: det är 1-0 och otroliga scener! (Som - tack vare ett kameraarbete som osar Premier League-klass - även går att se här!) Sista 20 minutrarna är den minst välspelade perioden av matchen och Hällesåker har ett par inspel som antingen Hampus eller Robban stöter bort i sista sekund. Vi rider dock ur anstormningen och matchen slutar 1-0. Sammantaget en riktigt go seger där vi gör en spelmässigt riktigt bra halvlek samtidigt som vi är noggranna och kämpar som ett lag i 90 minuter. Gissa om ölet på Red Lion smakade bra efteråt?! Alla är verkligen bra idag, men poängen till: 1 poäng - Björn, har en femmetersradie runt sig som motståndarna helt enkelt inte kan ta sig igenom. Så rejäl, så viktig i försvarsspelet när Hällesåker kommer upp på slutet - och dessutom med inkast som skulle fått Daniel Ståhl att rodna. 2 poäng - Martin, kliver in och är så oerhört nyttig från första minut. Erbjuder alltid alternativ till bollhållare. Plockar ner både enkla och svåra bollar, och är fram tills att han blir utbytt med 10 minuter kvar en komplett mardröm för Hällesåkers backlinje. 3 poäng - Robban, sulfintar, lugnar ner, fördelar precisionspass - samtidigt som han täcker ytor som vilken N’Golo Kanté som helst på slutet. En av de bättre mittfältsprestationerna jag sett i Pushers. Och - sist men inte minst - bonuspoäng till Samuel för att ha spenderat eftermiddagen med att photoshopa, köpa tyg, laserskära mallar och spraya upp de finaste supporterflaggor som Gröna vallen skådat. A-lag Herrar 12 sep 2020 0kommentarer
  • Gästreferat: Utbynäs B - Pushers B

    Vinden ven, molnen höll undan, regnet bedarrade och flaggorna smattrade i det tilltagande solskenet på legendariske göteborgsolympiern Eric Lemmings arena i östra Göteborg, ett stenkast från exercisfälten på Kviberg. (Här syns för övrigt Eric Lemming i Pushers färger.) Utbynäs mötte upp med beslutsamma steg i muntra landslagsfärgade dräkter ... alltmedan Pushers skrämde slaget på de unga motståndarna redan på uppvärmningen genom att stå still i klassisk Stonehengeuppställning och avge gutturala läten i midnattssvart ställ. En taktik som alltid funkar ty redan efter fem minuter händer detta (allt enligt PBK:s flygande reporter/spelare Tom H): ”Alle och Martin länkar ihop och väggspelade sig fram till friläge. Alle placerar bollen säkert i hörnet.” Men trots ett spelmässigt säkert Pushers, som dock blev kraftigt forecheckat, men alltid löste upp knutarna medelst fint Italienskt backspel, så lyckades Utbynäs i början av andra halvlek kvittera på en av sina första riktigt heta chanser. De hade haft en dubbelchans med öppet mål redan i första halvlek men där gjorde Kevin en av de svettigaste dubbelräddningar Lemmingvallen någonsin skådat. Utbynäspubliken hade redan plockat upp sina gulblå applådhandskar när Kevin sträckte ut på bästa Premier Leaguemanér och säkert motade även det andra skottet, med sina två vältränade och tillika skyldrande underarmar. Pushers tog dock åter ledningen, och detta återigen genom vårt nya vapen: dubbelväggspel. Denna gång hade vår flygande reporter Tom H. gett sig in i leken på allvar; vaggande sig fram på Brolinvis lyckades han passera både två och tre spelare innan han medelst flera väggspel, med bland Bosse, snyggt lämnade över bollen till just Bosse som framåtlutad skar in på Bossevis och säkert placerade bollen intill målvaktens högra stolpe. 2-1. Den här gången väntade inte Utbynäs ens en minut innan de hade kvitterat. Dock: Att påstå att det var orättvist hade varit just det. Ty; om Pushers spelmässigt ägde första halvlek så fick Utbynäs under en lång stund i andra ett visst övertag på de svarta eleganterna. En partisk reporter kunde påstått att det hade med den kraftigt tilltagande medvinden att göra, samma milda scirocco som Pushers knappt kunnat draga nytta av under första halvlek hade till Utbynäsarnas stora lycka ökat till frisk vind (gränsande till hård) i pausen. Det var under dessa omständigheter de svarta kämparna slogs med sitt svarta frassehjärta i barm, för att bärga en poäng hem till Kråkestan. I det känsliga läget tar Kevin (eller om det var hans för dagen storspelande far) beslutet att plocka ut norra halvklotets bäste 18-årige målvakt från stolpområdet och istället placera honom på mittfältet (!). Ett genidrag som Kevin tackade för genom att på nyss nämda Brolinvis vagga sig emellan lika många spelare som Tom en stund tidigare gjort, och det var ytterst nära att Kevin hade gått hela vägen själv. Talang både i målet och ute på plan således. (samt, till yttermera visso: några av de uppsnurrade utbypojkarna hade varit med vid båda slalomåken och bad nu gråtande sin tränare om att få bli utbytta). Dock är framgångssagan inte slut i och med detta: Detta nyss nämnda gröna fältets schackdrag gjordes enkom för att Björns beryktade benhinnor begränsade benämnde Björns bragd-ryck. När den skadeskjutne Björn således linkade in mellan stolparna var vi många som drog efter andan. ”Skulle han kunna röra sig där i straffområdet med en pågående nervbrand på framsidan sina tränings- och matchslitna underben?” frågade sig min bänkkamrat. Samt: ”Hur axla unge Singeltons omöjliga räddningar dittills?” (ja, min vän på avbytarbänken talar faktiskt så ålderdomligt!) Den smärtpåverkade Björn svarade på tvivlen genom flera övertygande räddningar samt bestämda stående (!) brytningar i närheten av mållinjen (alltså utan att begagna de händer många skolade målvakter ser fördelar med att använda i närkamper). Att samme nytillträdde hjälte höll på att rädda Utbynäs 2-2-mål genom en enhandsräddning (som dock inte riktigt fick bollen utanför stolpen) gjorde oss alla än mer övertygade om att dessa tvenne ynglingar kan byta plats när som helst under match. Detta skådespel fick oss nästan att glömma bort Marcus bländande högerbackspel med influenser av M. Lustigs bästa landskamper, samt Olivers i skymundanbragd att kämpa ner sina forna klubbkamrater, trots sin svårt astmapåverkade pingislunga. Positionsbytet medförde att vi nästan missade att njuta av Olivers lika Marcus Allbäckinspirerade som geniala anfallsspel. Ett otränat öga riskerade också att missa Alles osannolika defensiva insatser där han hinner upp motståndare som egentligen är lika unga och snabba som han själv. Han hittar därefter vägar ut ur klungan av motståndare och enleverar sig med lätthet bort från det som nyss varit händelsernas centrum. Varpå de motspelare som nyss blivit bestulna på bollen till förstone förstås tror att de allena har med en backslitvarg att göra, men kan därefter endast se på när denne tvebegåvade kämpe i detsamma förvandlas till en briljant dribbler och framspelare, samt och tillika: målskytt. Här kan den uppmärksamme ana att Pushers utsände seniorreporter verkar ha fastnat i sin beundran för lagets unga spelare, men se då byter han penna (vilket inte påverkar superlativen denna dag). Ty hade ni tagit er ut till Lemmingvallen denna soliga söndag (istället för att slå ihjäl tiden i Linnéstaden bingohallar) så hade ni fått se Singelton den äldre, Daniel och comebackande Christian (som både spelat med, och sedermera under sina år i Skogens IF även bidragit till att ställa tidigare världsbacken Glenn Hysén utanför startelvan) fullständigt dominera försvarslinjen, dock med stor hjälp av lagets yngre kämpar; juveniler som samtidigt fick lära sig hur man faller på ”Danielvis”(läs: man rasar i hög hastighet mot marken efter en till synes fjäderlätt vidröring) vilket inte hindrade dagens uppmärksamme domare att bestämt blåsa frispark. Gjorde domaren således fel? Icke! Fler storartade insatser måste uppmärksammas denna sockendag på andra sidan Göteborg. Martins oförtrutna krigande och listiga löpvägar, Toms dribblingar och precisa pass. Gildos galanta mottagningar på den breda medelhavsbringan, samt när sent omsider i slutet av andra halvlek, en grånad pushersspelare klev in på plan och vid flera tillfällen faktiskt lyckades råka den runde. Dagens anrättning kunde fått en utsökt kryddning i och med en av matchens sista sparkar då Leo vackert lyfte bollen förbi målvakten, men där sekundmetrarna stötte bolluslingen bort från den tilltänkta 3-2-segern och istället emot den förhatliga stålstolpen varifrån den sfäriska blåsan studsade ut, och rensningen bort från mållinjen var ett faktum. Strax därefter ljöd domarens slutsignal. Kort sagt: Matchen slutade 2-2. /Niklas Forslund A-lag Herrar 6 sep 2020 0kommentarer
  • Mållöst på Styrsö

    Ytterligare en lördag och ytterligare en Frasse-favorit: skärgårdsmatch! Denna gång mot Styrsö. Efter den sedvanliga marschen över ön - via matbutiken där matchaffischen givetvis satt uppspikad dagen i ära - kommer vi fram till härliga och gröna Amneviksvallen med ett sprinklersystem i fullt sprut. Pushers tar tidigt kommando i matchen. Vi sätter närkamperna och vinner andrabollarna. Ale och Simon löper sig fram till några halvlägen (och ett riktigt farligt när Ale nickar över målvakten och sen sätter bollen i burgaveln). Joel (väl?) har en lobbnick som studsar i ribban. Ahlberg är företagsam på vänsterkanten och tar fram bollen fint några gånger. I största allmänhet är det dock ett ställningskrig, domarn båset flitigt i visslan, och Styrsös rejäla press i kombination med lite halvtrögt bolltempo gör att vi har svårt att få till samma goa rull som i tidigare matcher. I slutet av första kommer Styrsö så smått in i det och har ett dubbelläge där Kevin först räddar fint och där sen Tom stöter bort returen på mållinjen. I övrigt har vi bra koll på deras framstötar och vi går in i halvleksvilan med en känsla att vi kan göra mer. Första tjugo i andra halvlek är vår sämsta period i matchen. Styrsö vinner de flesta andrabollar och vi har svårt att få till något anfallsspel annat än några svårjobbade långbollar för Simon, Joel och Ale. Med 20-25 minuter kvar gör ställföreträdande coach Kevin ett par rockader när han plockar in Martin på topp och tar ner Simon på vänsteryttern. Robin och Robban (fin idag också!) får mer grepp om bollen och om tempot, Simon får mer boll rättvänd samtidigt som Martin och Ale turas om att ta bra löpningar och trycka ner Styrsös backlinje. Sista tio får Pushers två riktiga pangmålchanser, den första där Robin slår en utåtskruvad hörna mot Tom som tar två snygga danssteg och frigör sig från sin markering och får till en riktigt fin nick på bortre stolpen. Både undertecknad och Krisse som beskådar spektaklet från mittlinjen trycker upp händerna i luften för att fira …. när Styrsös målvakt slänger sig som en katt och får bort bollen. Det andra läget fixar Simon helt på egen hand när han tar in bollen, trampar förbi två Styrsö-mittfältare och får till en riktig rökare från 20 meter som - jag och Krisse i sort sett börjar fira, även den - när den slinker en centimeter utanför stolproten. Det sista som händer är att Styrsö lyfter in en frispark från en bit in på vår planhalva. Två Styrsö-spelare hoppar upp mot Kevin - domarn blåser inte frispark - och bollen seglar mot mål. Men som tur är har Joel tagit jobbet och kan sparka bort bollen någon halvmeter från mållinjen. Trots det, med tanke på matchbilden i slutet - samtidigt som vi har en hörnstatistik som är typ 10-1 - kändes det lite segt att åka hem utan tre poäng. Styrsö är dock tunga att möta med sin gegenpressing och robusta försvar och oavgjort känns inte helt orättvist. Men fortsätter vi att sätta försvarsspelet såsom vi gjorde i dag samtidigt som vi kommer in i rullet från tidigare matcher så har vi alla förutsättningar att kriga i toppen under hösten! Poängen till: 1 p - Kevin S, årets första nolla - tillsammans med ett par matchavgörande ingripanden - kräver givetvis sin poäng. Släpper i stort sett aldrig returer och snackar fint med backlinjen under hela matchen. En trygghet. 2 p - Krisse, sånt lugn och sån brytningssäkerhet - och dessutom Pushers bästa crossbollar. Klassinsats som kröntes när han vid ett defensivt inkast halkar framlänges när han ska nicka bort bollen och i stället bjuder den hetlevrade Styrsöpubliken på en ”skorpion”. 3 p - Tom, prickfri i defensiven där han bryter, nickar bort långbollar och har Styrsös högerytter i sin ficka. Dessutom räddar han en boll på mållinjen i första och står för matchens insats när han kommer perfekt på Robins hörna med några minuter kvar. Symboliskt att det är han som bär kaptensbindeln sista 30 när Ahlberg gått av! A-lag Herrar 6 sep 2020 0kommentarer
  • Visa fler nyheter