Lagen börjar bli varma i kläderna - Del 2
Gripen verkar dock ha vaknat till liv på sistone och presterat lite av det man är kapabla till. Stark borta helg nu senast med seger mot AIK och oavgjort mot Kalix Bandy borta. Har man vaknat till liv och hittat sitt rätta jag? Kanske, kanske inte. Men mycket talar väl för att björnen vaknat ur sitt ide och att många lag kommer att få det väldigt jobbigt mot Gripen framöver. Tack vare seriens jämnhet är man med hyfsat bra ändå trots tre raka torsk i inledningen. Festivallaget från Borlänge då? Har ju haft ett gäng tunga spelar tapp, bl.a. till oss i Örebro, det tackar vi så klart för, det är ren och skär kvalitet vi fått in! Men man har ändå gjort det bättre än vad många trott och klubben har högt satta målsättningar, kanske inte i paritet med laget på pappret i och för sig. Men tycker att laget gjort det bra efter förutsättningarna och man har vunnit matcher som man just måste vinna samt skrällt till sig en poäng borta mot Ljusdal. Kevin Brown, sevärd liten internationellt klingande spelare! Nykomlingarna Rättvik och Katrineholm har gjort ungefär vad som kan förväntas. Tycker ändå att Rättvik har ett bättre lag på pappret men det var Katrineholm som vann premiären övertygande när de båda lagen möttes. Kan mycket väl hänga kvar i BAS, kanske lite mer därtill? Betydligt bättre än både Tranås och Västanfors i botten på ynka 1 poäng vardera. Extra irriterande då att det är vi i Örebro som bjudit de båda jumbolagen på dessa poäng. I Katrineholm är ju Linus Doktare en sån där spelare som alla lag skulle må bra av att ha i en grupp. Vilken pådrivare och säker målskytt han är. Roger Gubben Carlsson bygger på sikt, låt hoppas att Katrineholm hänger kvar, de behövs rent medialt- och publikmässigt. Bra jobb med allt det Martin Gustafsson! Och där nere hittar vi i mina ögon besvikelsen Tranås. Hade trott lite mer om dem faktiskt men Akleshtin och Östh har varit oerhört bleka i inledningen. Hela laget måste upp ett par nivåer om man skall klättra i tabellen. Västanfors med alla deras spelartapp skall kommer sist, de är inte tillräckligt bra även ifall de tog sin första poäng mot oss. Men det berodde mer på vår egen insats än deras, såg man inte det kan man faktiskt inte bandy. Tyvärr Fläkten, ni får nog börja om i ettan efter denna säsong. Sist men inte minst har vi Nässjö. De kan inte vara nöjda med inledningen. Ett lag med den spelartruppen och bredden, borde ligga topp 3-4 alla dagar i veckan, men icke så här långt, men kanske, kanske vaknar Nässjö till liv inom kort och levererar på den nivå de bör och skall göra? Den som lever får se! Bra, mycket bättre tror vi att de kan i alla fall! För två segrar på fem matcher är inte bra nog för en klubb med deras ambitioner. Örebro då? Svårspelat mot Tranås borta, blåst och dålig is. Den poängen kan vi köpa, men mot Västanfors finns inga ursäkter, inga alls! I övrigt enligt plan skulle vi säga. Tacksamt dock om vi blir mer effektiva i vårt anfallsspel för vi skapar en hel del bra målchanser men vi får inte in bollj*veln i tillräckligt hög grad. Skall bli spännande att se vad vi hittar på framöver för att utöka målskörden i matcherna, framför allt mot de lag vi skall vara bättre än! Del 1 finner ni här.
Örebro SK Bandy
26 nov 2018
0kommentarer
Lagen börjar bli varma i kläderna - Del 1
Vi har nu kommit en bit in i säsongens BandyAllsvenska. Jag tänkte försöka att ge er mina synpunkter på det som varit och det som kommer, ibland med viss glimt i ögat, så klart, som sig bör. Vi kan hur som helst konstatera att det rent sportsliga är på minst samma succénivå som förra säsongen. Det finns inga "dåliga" lag, alla kan slå alla, och det syns också i tabellen efter att de flesta lag nu passerat omgång 5. Så vad kan vi läsa ut av det som varit hittills? Och vänligen notera, detta behöver inte alls stämma överrens med hur andra tycker och tänker, det är någon form av fritt tänkande krönika, för att skapa lite "liv och debatt" kring serien som vi alla älskar! Låt oss börja med den ryske, smått fåordiga ryske bandyprofessorn Sergej In-Fa-Lin som inför den här säsongen tog över Åby/Tjureda. Hans tid i rampljuset på upptaktsträffen var ur ett perspektiv, rena viral klippet. Fåordig, mer gåtor än svar och på knackig svenska. Där hade Robert Tennisberg det jobbigt. Men den här ryssen vet vad han gör och hur man får ett lag att spela tillsammans och fungera. Att sen ha en spelare som Filip Bringe som lagkapten och forward, det är få lag förunnat. Det bidrar givetvis till det lilla samhällets succé så här långt med fyra segrar på lika många matcher. Samtliga minst sagt rättvisa. Det är ett hån mot Åby/Tjureda som förening och svensk bandy i allmänhet att Växjö kommun klassar Åbys verksamhet som icke elitmässig. Vad krävs då Växjö för att få Elitstatus och bidrag ur den potten? Att man vinner World Cup och slår Villa med 10 – 0 i en SM Final?! Hur långt det räcker är svårt att sia i, men ingen hade väl i alla fall vågat tro på den här succéinledningen, eller? Bringe, Uffe Einarsson med flera har spelat bäst bandy hittills, det är den brutala sanningen, kort och gott, vilket föranleder oss att titta närmare på de två stora förhandsfavoriterna Ljusdal och AIK. Men vi börjar med Ljusdal. Galottas projekt som han även vart en del på isen av denna säsong, hör och häpna, reservmålvakt borta mot Fläkten, inte illa för den slipade affärsmannen, har vaknat nu, tror vi! Efter en svag inledning i omgång 1-4 så visade man lite vilken kapacitet man har inom gruppen när dittills obesegrade Kungälv spelades ut i en halvlek, resultatet 5 – 1 efter 90 minuter. Så bra kan AIK vara, men det räcker inte i en match eller två. Hittar man inte jämnheten i de närmaste omgångarna är risken stor att tåget går den här gången, utan annalkande derby på annandagen nästkommande vinter. Än så länge är serien mycket jämn så det är inte katastrof men givetvis måste man kunna kräva mer av Fosshaugs mannar. Vi får se vad senaste nyförvärvet i Örebrobördige Robin Folkesson kan ge laget i energinivå. Ljusdal då? Jo, vars! De har en fartfylld och frejdig offensiv med en avslutare i en helt egen klass längst fram i Jonas Pettersson. De är med i toppen av serien men förlorade något snöpligt hemma mot Boltic igår. Varför? Deras försvarsspel är ungefär lika dåligt som deras anfallsspel är bra vilket gör dem extremt sårbara om de inte hittar stabilitet i sitt försvarsspel per omgående. Sen har laget massor av offensiv kvalitet i Mischa, Marcus Wikman och redan nämnde Pettersson som räddat laget i inledningen, men även Örebro borde ha satt en boll eller två till mot det försvarsspelet. Hur långt räcker det? Boltic då? Ja, vad ska man säga? De läcker som ett såll bakåt, 31 insläppta. Å andra sidan är det kanske priset man får betala för att spela deras tokoffensiva bandy där man ibland legat framme i anfall med fyra spelare. Lite Tiki taka över det om ni frågar mig men utan stabiliteten ett lag som Barca har i defensiven. Hittills har det hur som helst räckt till sex inspelade poäng vilket är långt mycket mer än jag trodde innan säsongen. Målskyttet är också utspritt, men frågan är hur långt denna uppenbart offensiva supertaktik räcker? Epitetet full fart framåt, håll tätt bakåt verkar i alla fall inte vara något som Boltic rättar sig efter. Dock oerhört sevärd bandy hittills från värmlänningarna som även de vilar på en historia bakåt i tiden tyngd av stora framgångar. Sixtenssons LAIK har vaknat till liv efter en halvdan inledning på serien. Nu är det offensivt och fartfyllt med ungdomlig entusiasm i alla led. Givetvis tillför också alla spelare med ett förflutet i Villa eller som är utlånade till LAIK från dem, en sorts grundstomme av kvalitet innehållandes högt tempo och få misstag. Ingen är dock förvånad att LAIK har vaknat och är med där uppe och krigar, den kvaliteten har dem. Frågan är hur länge det skall dröja innan vi får ett superderby mellan bröderna Sixtensson på annandagen i Lidköping? Om så händer, så skulle nog kommunen behöva krita linjer på Vänern och bygga läktare med kapacitet för 30 000! Att Anders Uhlin förvandlat Kungälv till den bandyprodukt de faktiskt är på mindre än ett år är imponerande. Laget tog hem Supercupen av bara farten och inledde seriespelet på samma imponerande sätt med tre raka och övertygande segrar innan AIK gjorde livet surt för västsvenskarna. Är det roliga slut nu och har Kungälv tagits ner på jorden? Det återstår att se, en dålig match är lika med noll och att förlora mot AIK är ingen skam. Att Kungälv dock är så här bra redan nu var det nog ingen som vågade tro på, men man får inte underskatta kvalitetsspelare som Micke Lindberg och Lukas Persson. De bär det här laget på sina axlar och höjer alla andra ett par nivåer. Samtidigt har de yngre killarna blivit ett år äldre och svart på vitt köpt Uhlins bandyfilosofi. De flesta mår nog väldigt bra i Kungälv just nu och inte mycket talar för att det inte skall fortsätta att vara så fram över, faktiskt. Gripen då med Pasjkin, ännu en ryss på tränarbänken. Ville vara med i toppen, tippades i toppen av alla andra inklusive Svenska Spel, bandyns huvudsponsor, men det hjälpte föga. Målsättning är en sak, att leverera något helt annat. Det stackars Trollhättelaget fick en mardrömsstart på säsongen med tre raka torsk och hade det här varit fotboll så hade Pasjkin redan där fått leta nytt jobb. Samtidigt måste man kunna kräva mer av Gripens rutinerade kvalitetsspelare så som t.ex. Tony Eklind. Fortsättning på denna analys i del 2 som ni finner här.
Örebro SK Bandy
26 nov 2018
0kommentarer
Visa fler nyheter