SM-Guld!

Under helgen avgjordes SM för distriktslag uppe i Umeå. Där representerades Mölndal av Carl Brooker, Erik Johansson och Edvard Boson. Därtill Daniel Saether som för tillfället är inlånad från Partille. Det skall sägas att det i år var en enorm bedrift att bara komma med i denna distriktslagsupplaga.

Västsvenska som är namnet på vårt förbund och lag åkte till Umeå som favorittippat. Under stor press och med allt att fölora så höll det Västsvenska laget för trycket och motsvarade alla förväntningar. I Umeå gick laget rent och i stort pulveriserades allt motstånd.

Turneringsresultat

Hemsidan fick tag i trötta men segerrusiga killar som under söndagskvällen satt sig tillrätta för den 14 timmar långa bussfärden hem till Göteborg och Mölndal.


Att vinna ett SM-guld är väldigt få förunnat, en jättebedrift! Har ni kunnat ta in och landa i att ni nu är svenska mästare?
Edvard: – Att vinna SM-guld är sjukt stort och något man tidigare drömt om. Att nu ha medaljen runt halsen känns nästan overkligt och det lär ta en stund innan man fattar vad man egentligen åstadkommit.

Erik: – Det känns helt overkligt just nu, men med tanke på laget som vi åkte upp till Umeå med så känns det inte som en skräll att vi tar hem guldet. Det är något som vi alla har kämpat för under hela våra karriärer och att få förverkliga dena drömmen känns helt sjukt.

Carl: – Att vinna SM-guld är något man inte förstår just nu. Vi har kämpat för det här guldet i två år, men att nu bära guldmedalj runt halsen är en dröm. SDF-SM får man bara spela en gång i livet och att vinna är helt underbart.

Daniel: – Det är otroligt kommer nog inte kunna ta in det på ett tag


Den därpå obligatoriska frågan: kan ni sätta ord på känslorna ni har just nu?
Edvard: – Finns väl egentligen bara en känsla för tillfället: glädje.

Erik: – Just nu vill jag bara sova, men glädjen är obeskrivlig!

Carl: – Känslorna är just nu bara ren glädje och lättnad. Vi gick in i turneringen med höga förväntningar och många skrev att vi var guldfavoriter. Men när slutsignalen gick fattade jag inte vad som hade hänt. Allt man tänkte var bara vi är bäst i Sverige.

Daniel: – Det finns inga andra känslor än glädje. Att se alla kriga för varandra varje match är så otroligt gött och att jag släpper sex under hela turneringen gör inte upplevelsen sämre.



Vad är nästa mål med karriären?
Edvard: – Nästa mål för mig är att åter igen sätta på sig Mölndalströjan och knuffas i division .

Erik: – Nästa stora mål med karriären är att hjälpa laget att ta sig upp till allsvenskan.

Carl: – Framöver hoppas jag att vi går till festen med Jas-laget, där vi har öppnat stark, men också att hjälpa A-laget att ta en kval plats.

Till Daniel: Edvard, Erik & Carl har redan debuterat med a-laget. Tycker du det är dags att du får visa upp dig på A-lagsträningarna efter detta?
Efter det jag visat upp under SDF-SM tycker jag definitivt att jag borde få de chansen att vissa upp mig där.


Slutligen, finns det någon som betytt extra mycket för er längs vägen? För er som inte är så medietränade är det alltså här ni tackar mamma, pappa någon tränare eller självsäkert konstaterar att ni är där ni är helt på egen hand.
Edvard: – Får väl ta och tacka farsan som inte bara fick mig att börja med innebandyn, utan även var min tränare i Frölunda tills jag började i Mölndal. Sedan får man ju självklart tacka "Dala" och "Koppen" som lyckats coacha mig till en hyfsad innebandyspelare

Erik: – Mycket hårt slit lönar sig men man hade aldrig klarat av det utan hjälpen från föräldrarna, stöttingen från "Koppen" och "Dala". Även hjälpen man får från tränarna på NIU.

Carl: – Det finns många att tacka för guldet, allt från familj till tränare. Men jag får tacka Martin ”Dala” Dahlgren för tiden han lägger ner på att utveckla mig som innebandyspelare samt "Koppen". Men också mina föräldrar som alltid hjälper till att köra fram och tillbaka till träningar, samt att de orkar stå ut med en dålig förlorare. Något de slapp denna veckan.

Daniel – Självklart att jag vill tacka mamma och pappa som flög upp för att se oss lira. Det betyder mycket att ha dem på plats


Killarnas bedrift är ett bevis på att Mölndal är fullt av talanger. Också bland dem som inte kom med i distriktslaget (Sveriges bästa) återfinns killar med stor potential. Bakom talangerna finns också dedikerade tränare. Martin Dahlgren och Richard Edwards är tränarna som sedan länge tränat våra 05-or.

Martin, du har tränat majoriteten av killarna sedan barnsben. Hur känns det att "dina" killar bärgar ett SM-guld?
– Känns fantastiskt att killarna vann guld. Man blir stolt när man vet hur mycket slit killarna har lagt ner på sin innebandy under många år och får stå där som vinnare. Ett kvitto för killarna att dom gör det bra.


Mölndals framtidsutsikter ser onekligen bra ut. Vad säger en a-lagstränare om detta?

Hej, "Koppen"!
Ett gäng killar med färska SM-guld. Det är talang som får dig som tränare att gnugga händer?
– Ja, verkligen. Man blir glad i hela kroppen. Väldigt roligt för killarna som fått ett minne för livet. Måste passa på att plussa deras ledare Martin Dahlgren och Richard Edwards som har gjort ett strålande jobb. Detta är beviset på hur bra det jobbats.


Avslutningsvis vill vi gratulera förbundet, spelarnas lag, spelarna och alla därtill anslutna! Grattis Västsvenska till SM-guldet!

Tobias Almroth Valberedning