Revansch trots experimenterande med spelsätt

Säsongens andra match skulle spelas borta mot Dösjöbro – ett lag vi mötte även i våras där vi trots dominans under större delen av matchen hade svårt att få in bollen på grund av en storspelande målvakt, och där motståndarna skulle få in en tråkig kvittering i absolut sista sekunden av matchen. Så trots ett oavgjort resultat sist märktes det att våra tjejer var ute efter revansch. Och även lite efter förra helgens match. Inför matchen hade vi ledare bestämt oss för att testa ett nytt spelsystem, något vi också lagt en hel del fokus på att träna på under veckan. Vi har under hela våren spelat med en 2-3-1-uppställning, men har då noterat vi har fått lite stora avstånd mellan lagdelarna, främst då backarna inte riktigt vågat trycka upp högt i det offensiva spelet samt att mittfältarna ofta fått en lång väg hem att hjälpa till i försvaret vid omställningar då man varit i anfall. Vi ville nu istället testa att spela en 1-2-2-1-uppställningen med en klassiskt släpande libero. Våra tankar bakom detta var främst att vi dels har vissa spelare som väldigt naturligt faller in i den rollen även när vi spelar med två backar, så tanken var att kunna dra nytta av det. Men sen även att då skulle ytterbackarna kunna trycka upp lite längre när vi anfaller, och att dessutom mittfältarna skulle kunna göra det samma, och mao täppa till luckorna mellan lagdelarna. Största nackdelen med detta som vi förutsåg skulle då uppenbart vara att vi tappar den centrala mittfältsspelaren. Men som sagt, vi vill gärna testa detta, vilket vi också gjorde under de två första perioderna. Första perioden hade ungefär samma matchbild rakt igenom. Ett något övertag för de blåvita sett till bollinnehav och att största delen av spelet fördelades till motståndarnas planhalva, och när motståndarna väl bröt igenom hade vi nytta av våra tre backar, och framförallt liberopostionen skulle visa sig fungera mycket väl tillsammans med sina backkollegor. Dock saknade vi precis som i premiärmatchen lite aggressivitet och intensitet, och vi kunde också notera att vi hade svårt att sätta hög press på motståndarna och låsa fast spelet på övre planhalvan. Första målet i matchen skulle dock komma i 11:e minuten till MIF efter en vunnen boll av en back som slog en rak passning till vår anfallare som snyggt tog emot bollen, vårdade den och säkert slog in den bakom målvakten. Efter det fortsatte spelet i samma mönster, men utöver ett riktigt farligt skott från motståndarna som touchade ribban hände egentligen inte mycket mer under halvleken. Snacket i första periodvilan handlade då mest om att se till att få upp löpviljan och aggressiviteten samt att försöka få mittfältarna att trycka upp högre och mer centralt, men samtidigt pratade vi också om att det var första gången vi testade att spela match med den nya uppställningen, så full förståelse för att det inte sitter direkt. Andra perioden skulle sedan fortlöpa enligt samma mönster som första. Dock kunde vi absolut notera att mittfältarna försökte ta till sig av vad vi pratade om och så i 6:e minuten kom vårt andra mål, och intressant nog var det just efter att ett flertal spelare varit inblandade i att gemensamt sätta hög press på motståndarna, vinna bollen, några snabba passningar som till slut hamnade hos vår anfallare och bollen sattes säkert igen. Men så i 13:e minuten kom en reducering från motståndarna efter lite allmänt stök runt vårt straffområde och plötsligt var en spelare fri och satte dit den, helt utan chans för varken backar eller målvakt. Men våra tjejer lät sig inte bekommas av detta utan fortsatte kämpa på och så i 17:e minuten kom MIFs nästa mål, även detta efter hög bollvinst och ett bra skott, även om vi ska erkänna att vi hade tur med touch på en motståndare som helt ställde målvakten. När vi gick till sista periodvilan kunde vi konstatera att när vi fick till spelet i det nya systemet som det var tänkt så gav det resultat (samtliga mål hittills hade kommit just på det sättet), men vi ledare hade samtidigt noterat att vissa spelare som annars brukar vara ganska tongivande lite försvann i den nya uppställningen och hade svårt att hitta sina roller, samt att vi led lite av att den centrala mittfältspositionen som varit lite av motorn och navet i vårt spel saknades. Så vi bestämde att vi ville testa om vi kunde se någon skillnad om vi istället gick tillbaka till den vana 2-3-1-uppställningen. Så sagt och gjort, vi gick därmed ut och spelade sista perioden just så. Och vi kunde snabbt notera att flera spelare direkt lyfte sig och hade enklare att komma rätt i positionerna. Och första halvan av perioden kunde vi se lite mer av just den högre pressen och många vunna bollar högre upp i banan, och under två lyckliga minuter en bit in i andra halvan av perioden skulle MIF få in ytterligare två mål. Ett av den i andra vågen efter en hörna där en av våra spelare släpade kvar lite utanför straffområdet, och när bollen studsade ut där efter hörnan drog hon till direkt och bollen satte säkert och helt otagbart intill målvaktens vänstra stolpe. Extra roligt med det målet var att det var vår senast tillkomna spelare som fick göra det, i sin blott andra match. Väldigt kul i det läget att se hur hela resten av laget reagerade med stor delad glädje men spelaren i fråga. Sista målet skulle sedan mycket likna det första med både samma framspelare och målgörare – högt vunnen boll och snabb framspelning från mittfältet. I det här läget kändes det som att vi helt kontrollerade matchen, men så mot slutet skulle motståndarna lyckas sticka upp med några riktigt farliga chanser, åter igen lite pga av att det uppstod långt avstånd mellan mittfältarna och backarna vilket gav motståndarna stora ytor och tid på sig, men då klev vår målvakt fram och gjorde några riktigt fina räddningar, varav en svettig dubbelräddning då motståndarna fick chans även på returen. Så när matchen sedan blåstes av så var det de blåvita tjejerna som fick jubla mest, och revanschen var ett faktum – både från senaste mötet men också från förra helgens match. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det var en habil insats från våra tjejer, med många positiva signaler. Det vi främst kommer jobba på att förbättra framöver är passningsspelet och intensiteten, där vi om vi ska vara helt ärliga inte riktigt ser att vi kommer upp i den fina nivå vi hade i slutet av våren, samt att korta avståndet mellan lagdelarna. Sen har vi ledare dessutom lite att fundera på gällande för- och nackdelar med de två spelsystemen och hur vi ska spela framöver. Som sagt så gav dagens match indikationer på att att försvarsspelet sitter bättre med den nya 1-2-2-1-systemet, men då till bekostnad av motorn i mittfältsspelet och den högre pressen med det gamla 2-3-1-systemet. F2012/2013 2kommentarer

Tjejerna visar stark moral i tuff säsongspremiär

Så var det dags för premiär för höstens säsong – detta på hemmaplan i ett strålande väder. Värt att notera är att nu till hösten verkar det som att vi tack vare de starka resultaten under våren har blivit ’uppgraderade’– det kan vi notera genom att se lagen vi har i serien den här säsongen jämfört med våren. Och första motståndaren var Fortuna, och det skulle också visa sig bli en tuff säsongsstart. Efter ett hyfsat jämnt spel i början av första perioden gjorde gästerna sitt första mål i femte minuten, och efter det kunde vi notera att moralen bland våra tjejer fick sig en törn. Fortuna tog efter det mer och mer över matchen, främst genom att vinna bollen högt på mitten och MIF fick aldrig någon riktig chans att etablera ett tryck längre upp på planen. I 10:eminuten skulle så andra målet från gästerna komma. Efter det löpte matchen på lite i samma mönster, men så i 12:e minuten kom reduceringen från våra tjejer –lite oväntat kanske ska sägas givet matchbilden, men moraliskt viktigt. Både målet i sig, men även hur det gick till, genom att en enskild spelare gjorde en riktig krigarinsats – vann bollen, förlorade den, vann tillbaka den för att sedan förlora den igen, och slutligen vinna den och sätta dit den. Vi försökte då rida på den vågen och använda det för att peppa tjejerna, vilket vi absolut kunde se tendenser till. Tyvärr fick gästerna till ytterligare ett mål i 15:e minuten, varefter vi svarade med reducering i 18:e efter en snygg hörna och aggressivitet vid första stolpen. Men tyvärr skulle sedan gästerna få in vad man får kalla ett lite turligt och onödigt mål i periodens absolut sista spark långt ut från kanten. När vi gick till pausvilan var känslan att även om vi hade underläge i antal gjorda mål, och även generellt i spelet, så var det till stor del pga oss själva och inte bara för att vi mötte ett bra motstånd. Mycket av det som kännetecknade vårt spel under våren kändes i många situationer som lite bortglömt. Vi var ofta obestämda, saknade aggressivitet samt slog många bollar i blindo rakt till motståndarna. Dessutom saknade vi det starka lagspelet från våren och det var många situationer där respektive lagdel lämnades ensamma att lösa situationerna utan understöd från övriga lagdelar. På det hela taget kändes som att motståndarna hade fått flera ganska enkla mål. Allt detta pratade vi om i pausvilan, peppade ordentligt och påminde om hur det hade sett ut under våren. Det var mao med bibehållet självförtroende vi gick ut iandra perioden fullt inställda på att vi skulle kunna vända matchen om vi bara kom upp i vår egen nivå som vi vet att vi har. Dock skulle vi snabbt falla in i samma mönster som första perioden, och gästernas utökning kom redan i 2:a minuten. Därefter lyfte vi oss något och det var färre farliga chanser åt båda hållen men sen kom en olycklig period då gästerna gjorde tre mål på tre minuter i mitten av perioden. Och då kändes det verkligen tungt för våra tjejer och man kunde notera att många nog började bli rädda för att det skulle rinna iväg målmässigt. Men mot slutet kom den där starka moralen tillbaka och vi kunde åter notera en nytänd glöd från våra tjejer. Vi fick upp trycket mer och mer, och kunde notera mer och mer boll på motståndarnas planhalva, och i absolut sista minuten tryckte vi in ett fint skott från kanten efter en individuell prestation. Dessförinnan hade vi haft flera chanser, varav en riktigt vass med ett riktigt rökareskott i ribban! Så det var ändå aningen stärkta vi gick in i andra periodvilan. Mycket av spelet sett till hela perioden liknade första perioden, dock som sagt med fina tendenser mot slutet av perioden. Snacket i vilan handlade nu mycket om att glömma resultatet och tänka att nu börjar vi om och det står 0-0 igen och gå ut och ’vinna’ sista perioden för att ta med oss något positivt hem till lördagsmyset. Vad som har skett har skett, nu lägger vi det bakom oss och kör på! Och det skulle våra tjejer verkligen göra. Plötsligt var det som att de kom på hur man hade spelat under våren (kanske behövdes det två perioder att komma in i det, vi ska ju inte glömma att vi inte spelat match på ca två månader nu och endast hade två träningar i kroppen inför matchen). Vi kunde nu se mer bestämdhet och aggressivitet, bättre press och bättre lagspel. Vilket också ledde till mer jämnt spel och generellt ett övertag i målchanser för MIF. Perioden stod dock och vägde och man kände att vilket som av lagen kunde göra första målet, men det skulle visa sig bli våra tjejer. Och vilket mål sen! En av våra backar vinner bollen en bra bit upp på egen planhalva, trycker sig förbi sin motståndare, avancerar ett par meter in på motståndarnas planhalva och drar iväg en riktig rökare i målvaktens bortre nättak – helt otagbart (fint att höra även motståndarnas ledare berömma skottet i det läget). Stor glädjeför våra tjejer i det läget. Och med endast tre minuter kvar kändes det viktig att hålla tätt bakåt för att åtminstone kunna ta med oss periodsegern från matchen. Så i sista minuten fick gästerna en hörna och vi ledare beordrade ner samtliga spelare föratt skydda målet av just ovan nämnda anledning. En bra hörna slogs, men två av våra tjejer lyckades tillsammans vinna bollen i utkanten av straffområdet, och full fart sattes mot motståndarna mål. Och då det råkade vara en av våra snabbare tjejer så lyckades hon rycka ifrån, och trots hårt jagande motståndare hack i häl, behöll hon kylan och satte säkert in den fri med målvakten. Värt att notera och som är viktigt i en sådan situation är att även den andra tjejen som varit med och vunnit bollen springer med hela vägen upp i anfallet – dels stör detta ju de jagande motståndarna samt ger sin lagkompis alternativ om hon inte skulle lyckas med sin löpning (något som vi ledarna också var noga med att poängtera för spelarna då det lätt blir mycket fokus på den som gjort målet).Och direkt efter målet blåstes matchen av och vi kunde åtminstone ta med oss en riktigt stark sista period. Så vad tar vi med oss från den här matchen? Vi ledare var överens om att vi glömmer helt enkelt de två första perioderna och fokuserar på den sista (och man kan även lägga till sista delen av andra perioden, ja egentligen från det att motståndarna gjorde sitt sista mål i 12:e minuten av andra). Det är ovan nämnt de förbättringsområden vi noterat från de två perioderna så det behöver vi inte ta upp igen, men det absolut viktigaste här är den moral våra tjejer visade efter ovan nämnda sista mål av motståndarna. Så sett till hela matchen ’vann’ motståndarna de första 32 minuterna och vi de sista 28. Den avslutningen och kämpaglöden tar vi med oss in till kommande matcher! F2012/2013 2kommentarer

Svängig match i Dösjöbro

Säsongens femte och näst sista match skulle spelas mot Dösjöbro på bortaplan. Vi kunde notera ett peppat lag, med hög moral stärkt av framgången i senaste matchen mot starka Vejby. Snacket inför matchstart var enkelt och tydligt – gör precis som mot Vejby. Dvs högt tempo och hög press direkt från start, jobba som ett lag där vi ger varandra understöd, våga ta skott på lite avstånd, och inte minst, fortsätt på den inslagna vägen med att snacka och stötta varandra med snack inom laget. Och första period skulle inledas riktigt bra, helt i linje med vad vi pratat om. Just det höga tempot och starka pressen skulle leda till ett flertal både farliga och halvfarliga chanser, och med ett tydligt övertag i bollinnehav för Mörarp. Och ca fem minuter in i första perioden skulle också detta ge utdelning – bollvinst högt på motståndarnas planhalva följdes av en fin passning i sidled till en omarkerad spelare strax utanför straffområdet, som därefter drog till med ett hårt skott otagbart för motståndarnas målvakt. Sett till hela perioden var det ett klart övertag för Mörarp, även om motståndarna stack upp då och då med lite kontringar, men bortsett från en riktigt farlig situation där vår målvakt gjorde en strålande räddning kändes det hela väldigt tryggt. Och faktum är att om det inte varit för en handfull minst sagt fantastiska räddningar från motståndarnas målvakt hade vi kunnat ha gjort ett par mål till under perioden. I andra perioden skedde så plötsligt en total scenförändring. Det var som att det var ett annat motståndarlag som kom ut på planen, och första halvan av perioden dominerade de mer eller mindre fullständigt, med ett flertal farliga chanser. Kändes nästan som att våra tjejer blev lite överrumplade och vi tappade positioner och det hela blev lite stökigt. Starkt försvars- och målvaktsspel gjorde dock att nollan hölls intakt. Och åter visade våra tjejer stark moral och tålamod, och under andra halvan av perioden började man successivt jobba sig in i matchen och spelet blev successivt mer och mer jämnt och sista fem minuterna hade vi åter tagit över. Detta skulle åter ge utdelning, och via en stark individuell prestation med bollerövring och driv framåt följt av ett distinkt skott kom matchens och Mörarps andra mål. Med ett par minuter kvar av perioden lyckades hemmalaget få till en stark kontring på deras högerkant där spelaren avancerade och satte den säkert i bortre hörnet, helt utan chans för vår målvakt. Men i den sekvensen var det riktigt härligt att se hur samtliga fyra blåvita spelare som över huvud taget var i närheten sprang allt man hade för att hinna i fatt och avstyra chansen, vilket just var något vi pratat om i pausen, även om man inte alltid lyckas. I tredje perioden skulle det sedan ske en ny scenförändring, tillbaka inte bara övertag för våra tjejer utan total dominans. Åter mycket tack vare hög press och många vunna bollar på motståndarnas planhalva. Under perioden skapade vi hela åtta farliga målchanser, varav fyra var riktigt farliga, men deras nya målvakt för perioden stod för flera fantastiska räddningar, varav en eller två var snudd på obegripliga! Tom så att deras ledare tittade bort mot oss och bara slog ut med armarna och skakade på huvudet :-) Så därför var det också väldigt snöpligt när Dösjöbro med endast sekunder var av matchen fångade upp en förlupen boll på vår planhalva och satte den i mål, och direkt på den efterföljande avsparken blåste domaren av för full tid. Så vad tar vi med oss från den här matchen? Åter igen väldigt mycket. Men risk för upprepande av tidigare referat så vill vi lyfta försvarsspelet som är mycket stabilt, fysiskt och bestämt. Vidare så fortsätter tjejerna med hög press och högt tempo, och det är också så det flesta av våra målchanser uppstår. Senaste matcherna han vi nog kunnat notera ett något sämre passningsspel jämfört mde de inledande matcherna, men det är två saker som är viktiga att notera; för det första har vi höjt tempot och pressen, vilket delvis blir på bekostnad av passningsprecisionen (svårare att genomföra när det går snabbare). Och för det andra att vi ser många bra försök och intentioner men där passningarna inte nödvändigtvis går fram. Men det kommer, och det är viktigt att man fortsätter att försöka. På två områden tycker vi att tjejerna visade ytterligare utveckling och nivå i just den här matchen, och det gäller speluppfattning och lagsammanhållning. Speluppfattningen visade sig främst genom hur man söker positioner, samt hur vi kunde notera hur spelar vid flera tillfällen rörde sig in i en yta när motståndarna hade bollen och skar av passningar snudd på innan de slagits. En annan sak var i försvarsspelet där vi där press-och-understödsspelet stundtals är riktigt imponerande. När det gäller lagsammanhållningen tycker vi åter att tjejerna visade en ny nivå – mycket positivt snack och stöttande, inte bara när någon gör något uppenbart bra eller ett mål, utan även när någon tog en bra löpning hemåt, bröt en passning och även många uppmuntrande ord när någon kanske misslyckades med sin insats eller skadats under matchen – detta gör oss ledare mycket stolta då det är något vi lagt stor vikt vid. Så sammanfattningsvis, även om avslutningen var lite snöplig så var det åter en mycket stark insats där nya nivåer nåddes. Nu laddar vi för säsongens avslutande match den 11/6 på bortaplan mot Västra Karup F2012/2013 0kommentarer

Visa fler nyheter