Våra tjejer är tillbaka!

10/2 var det dags för returen mot Höganäs i Vintercupen. Nattens snöfall hade skapat viss osäkerhet kring planstatus men efter tidig planinspektion av Ronjas mamma Natalie och en mobilisering av föräldrar med sopborstar och skyfflar lyckades vi få fram en helt snöfri plan (tack alla föräldrar som ställde upp!). Efter de två senaste insatserna mot Uppåkra och Viken hade viss osäkerhet infunnits sig bland spelare och ledare, men oj vad tjejerna skulle lyfta sig! Vi befinner oss lite i en sökande fas vad gäller spelsystem och hur vi på bästa sätt får ut det mesta av laget och de egenskaper tjejerna har. Vi har sedan matchen mot Uppåkra kört på med en 3-3-uppställning, men där det inom systemet fortfarande finns olika sätt att spela och sätta press på, något vi fokuserat på under senaste veckornas träningar. Lite förenklat kan man säga att spelsättet är baserat på en hög press där den centrala anfallaren direkt sätter igång pressen medan yttrarna ska skära av ytor för att försvåra för uppspelen, samtidigt som ytterbackarna ska pressa upp högt medan mittbacken släpar. Så medan grunduppställning är 3-3 blir det i praktiken lite av 1-2-2-1 under presspelet. Låter det komplicerat? Lite kanske men våra tjejer är bra på att ta till sig av coaching och när det funkar så funkar det riktigt bra. Så utöver detta handlade snacket inför matchen även om att vara med från start, att komma tillbaka till att jobba som ett lag och att inte stiga åt sidan (då vi upplevt att respekten för motståndarna senaste matcherna varit överdriven) Och när matchen började var alla verkligen på tårna direkt med ett högt tempo. Första halvan av perioden förlades till stor del till gästernas planhalva och i 8:e minuten kom utdelningen, där vår högerytter passade vår centrala anfallare som satte ett skott från halvdistans. Strax efter målet ändrades matchbilden något och plötsligt var det betydligt mer spel på vår planhalva, och vi hade svårt att få upp bollen och låsa fast den på övre planhalvan. Fler och fler chanser skapades av gästerna, men några riktigt vassa räddningar av vår målvakt, varav två på mållinjen, gjorde att nollan hölls intakt. Gästerna fick dock till sin kvittering i 19:e minuten efter att en ostörd spelare drog till med ett pressat lågt skott från distans, och trots ett tappert försök av vår målvakt som slängde sig och fick några fingrar på bollen så var skotten för hårt och bollen letade sig i mål. Strax därefter blåstes perioden av med ett oavgjort resultat där lagen haft en halv period var så ett rättvist resultat så långt. Mycket av motståndarnas dominans under andra halvan av perioden hade varit pga deras mycket höga press när vi satte igång spelet från vår målvakt, oftast med 3-4 spelare vilket ledde till att vi hade svårt att passa oss förbi det. Så vi valde att justera taktiken - när bollen sattes igång till vår mittback så skulle hon snabbt sätta långa djupledsbollar förbi den anstormande pressen, och om möjligt också förbi den högt pressande backlinjen, där framförallt vår centrala anfallare skulle vara beredd och springa på djupet medan yttrar och ytterbackar skulle fylla på för att låsa fast boll och spel högt upp Detta skulle snabbt ge utdelning - i minut 2 fick vi en hörna där bollen kom ut till vår släpande mittback som fångade upp den och drog till med skott på halvdistans som letade sig in. Efter det utbyttes chanser åt båda hållen, men känslan var ett våra chanser generellt var farligare, och att nya taktiken fungerade som tänkt. Dock skulle gästerna få lite av ett slumpmål i 9:e minuten. Efter en studsande boll där ingen från MIF riktigt gick in i situationen trots att flera spelare befanns sig runt bollen tog gästernas spelare chansen och drog till på studsande boll som gick in över vår målvakt utan chans. Vårt 3:e mål kom sedan i 10:e minuten där gästernas målvakt hade lite otur med studs mm på ett egentligen ofarligt distansskott och en av våra snabba yttrar hann fram för att sätta returen. I 14:e kom sedan gästernas 3:e mål efter ett uppspel på deras högersida där bollen sedan letade sig in i mitten och anfallaren kunde sätta den lite för ostört efter att vi åter inte gått in i situationen. Men perioden skulle avslutas med ett 4:e mål för MIF i 16:e minuten - detta efter ett distansskott från vår mittback där gästernas målvakt räddade men denna gång var vår centrala anfallare vaken och rusade fram och fullständigt bombade in den från en meter. Sett till hela perioden var det fortfarande jämnt målmässigt, men känslan var att vi nu hade tagit tillbaka taktpinnen. Snacket i periodvilan var bara att gå ut och köra på samma sätt. Och det gjorde man verkligen. I 3:e minuten kom utökningen efter ett inkast högt upp fram till vår högerytter som efter att snabbt lagt bollen till rätta kom till skott. Dock skulle gästerna reducera endast två minuter senare, detta åter efter passivitet i försvarsspelet. Endast en minut efter det kom nästa utökning när vi åter efter ett inkast högt upp skapade en målchans där en ytter letat sig in mitten och satte den. Vid det här laget hade vi noterat att gästerna hade anpassat sin taktik och flyttat tillbaka laget, varefter de blev bättre på att fånga upp våra långa bollar och komma till motattack. Vi svarade helt enkelt genom att ge backarna instruktioner om att gå längre upp med bollen och hålla i den mer. I 9:e minuten fick gästerna till lite av en kontring, där det hela egentligen inte kändes så farligt då vi hade två spelare på rätt sida, men pga ett åter passivt ingripande i första läget fick spelaren till ett riktigt bra skott men där får målvakt gjorde en kanonräddning, men som ledde till en retur där vi för andra gången visade passivitet och samma spelare kunde slå in returen utan chans för vår målvakt. I det läget var det ca 10 minuter kvar, och känslan var att vi kontrollerade matchen och hade ett bra tryck med flera vassa chanser, varav en i stolpen, men några fler mål blev det inte. När vi summerar matchen kan vi konstatera att alla spelare utan undantag lyfte sig enormt och gjorde en riktigt bra insats. Men även att den taktik vi tränat på och nött senaste veckorna satt sig och att tjejerna verkligen tagit till sig av det. Vad som kan förbättras är just hur vi går in i situationer i defensiven där vi vid flera tillfällen blev passiva, och hela 4 av gästernas 5 mål tillkom just pga sådana situationer. Vi brukar inte lyfta fram enskilda insatser, men den här gången känns det rätt att göra det. Och inte egentligen för sitt spel, vilket visserligen också var mycket starkt, utan här pratar vi om ledarskap på planen. Från första till sista minuten styrde, ställde, uppmuntrade och manade Leoni på laget och satte dessutom tonen för resten av laget med sin krigarinsats. En sann ledare på planen, vilket behövs minst lika mycket som prestationer med bollen så att säga, och nog lite det som saknats i laget senaste matcher. Sammantaget är vi oerhört stolta över tjejernas insats och inställning! F2012/2013 0kommentarer

Tufft igen mot Viken

Lördagen den 27/1 var det dags för årets fjärde match i Vintercupen, och nu åter mot Viken som vi mötte i första matchen, fast nu på bortaplan. Första matchen var en tuff match där det slutade med ganska stora siffror till Vikens favör, och det skulle visa sig bli tufft även denna gång. Inför matchen hade vi dessutom hela tre av våra mer erfarna spelare frånvarande, varav två dessutom varit de som generellt spelat på de mer centrala och drivande positionerna, och därmed så att säga utgjort lite av motorn i laget. Som vi nämnde i senaste referatet har vi funderat över och testat lite olika spelsystem senaste tiden, där vi i referatet även resonerade kring för- och nackdelarna med 3-2-1 kontra 2-3-1. I både dessa system har vi konstaterat att 1:an, dvs den ensamma anfallaren, har blivit just väldigt ensam och att vi inte fått ut så mycker av den tänkta spetsen där framme. Vi har också konstaterat fördelar av både en trebackslinje och med att ha tre mittfältare. Därav hade vi kommit fram till att testa 3-3-0 istället - en uppställning som baseras på att de bckar och mittfältare så att säga rör sig upp och ner på planen tillsammans, och att mittfältet därmed även utgör anfallet om man bara vågar trycka upp tillräckligt högt, understödda av backarna. Vi hade även kommit fram ett att med de egenskaper våra tjejer har så skulle vi få ut mer av fler tjejer med denna uppställning. Vi hade inför matchen hunnit med att träna på det vid två tillfällen och sett många fördelar, men också att det kräver ett fungerande presspel där back- och mittfältslinjen verkligen rör sig och pressar tillsammans. Något som vi under träningarna lagt en hel del fokus på, även om det bara varit två träningar. Dessutom hade vi ett ordentligt snack om det på samlingen inför matchen. Och vi pratade även om att vara på tårna och taggade direkt när matchen drog igång, något som vi märkt saknats vid flera matcher senaste tiden. Dock skulle matchen starta i form av en rejäl kalldusch - redan innan matchuret hunnit nå två minuter hade hemmalaget fått in två mål, och vi var inte alls med i matchen. Efter detta lyfte vi oss något, men det var fortsatt i princip spel mot ett mål. Och i mitten av perioden kom en tuff period där vi släppte in ytterligare fyra mål inom loppet av 4-5 minuter. Så i 15:e minuten tändes lite hopp där vi i ett av våra första lite längre anfall skapade en målchans från vår högerkant där vår ytter spelade bollen i sidled till vår centrala mittfältare som snyggt förflyttade den sidled och drog till med ett distinkt vänsterskott utan chans för målvakten. Tyvärr skulle glädjen bli kortvarig och innan perioden var slut skulle hemmalaget få in ytterligare två mål. Så det var verkligen ett stukat lag som kom till första periodvilan. Och när vi tittade tillbaka på första perioden kunde vi konstatera att inte mycket alls hade fungerat. Presspelet och trycket som vi tränat och pratat om såg man inget alls av, och det var väl kanske inte så konstigt med tanke på hur lite vi tränat på det. Mer frustrerande var dock att väldigt grundläggande saker inte fungerade och ca hälften av målen mer eller mindre bara gavs bort. Så trots läget i matchen försökte vi peppa och ingjuta förtroende i att även om motståndarna var väldigt bra så var de inte SÅ bra och om vi bara kom upp i vår egen nivå så skulle vi åtminstone kunna spela jämnt med dem. Det ska också läggas till att hemmalaget framförallt, precis som i första matchen, hade en tjej som var otroligt duktig, stark och dominerande, och då vi inte alls lyckades ge henne en match så blev det i princip målchans varje gång hon fick bollen. Inför andra perioden kunde vi konstatera att hemmalaget på ett mycket sportmannamässigt sätt valt att sätta ovan nämnda spelare i mål (ledarna från lagen hade haft en lite dialog både inför och under matchen om vad vi skulle kunna göra för att göra spelet lite jämnare om siffrorna sprang iväg, så mycket snyggt av Vikens ledare att på eget initiativ göra detta). Och det skulle visa sig göra stor skillnad - under andra perioden gjordes endast ett mål och detta åter av hemmalaget. Dock var mönstret från vår sida det samma - presspelet fungerade fortsatt inte och vi blev väldigt passiva i många situationer. Tredje perioden fortsatte sedan mycket enligt samma mönster. Hemmalaget hade visserligen plockat tillbaka sin duktiga spelare som utespelare, men som vi uppfattade det fick hon mindre speltid än i första och spelade dessutom på lite mer ovana positioner. Och perioden slutade med tre mål för hemmalaget och åter noll för oss. Så när vi summerar matchen kan vi alltså konstatera väldigt stora siffror, och att vårt eget spel inte alls fungerade. Och att vi nog helst bara vill glömma den så snart som möjligt och gå vidare. Som vi varit inne på ovan så är det inte jättekonstigt att det ‘nya’ presspelet inte fungerade då vi haft så lite tid att träna på det. Större besvikelse var dock att grundläggande saker som vi under lång tid varit starka på plötsligt inte alls fungerade - många ‘farliga’ passningar in i mitten framför eget mål, brist på understöd, och generellt väldigt passivt där man inte gick på när motståndare hade målchans. Så vi ska absolut lägga matchen bakom oss så snabbt som möjligt, samtidigt som vi ledare måste lägga lite fokus på att även få dessa grundläggande saker att fungera igen. Nu tar vi helt enkelt nya tag på träningar framöver och ser till att ta revansch på oss själva till nästa match om två veckor mot Höganäs! F2012/2013 0kommentarer

Väder och spel lämnar mer att önska mot Uppåkra

Lördagen den 13:e januari var det dags för tredje matchen i vintercupen - denna gång mot Uppåkra IF nere i Hjärup. Och för dagen visade det skånska vintervädret sin sämsta sida - snöblandat regn, blåst och en temperatur runt nollan. Något som skulle påverkar dagens prestation nämnvärt. Precis innan matchstart visade det sig att domaren hade försovit sig, och tillsammans med hemmalagets ledare kom vi överens om att Isaac, får nya ledare, kunde ta på sig att döma - stort tack Isaac! Inför matchen hade vi ledare reflekterat över och diskuterat att vi kanske skulle testa ett nytt spelsystem. Vi har tidigare framförallt spelat 2-3-1 (alltså backar - mittfältare - anfallare), och har noterat att när vi möter bättre motstånd har vi blivit sårbara när motståndarna väl tar sig förbi vårt mittfältslinje, och att mycket ansvar har hamnat på yttermittfältarna att hinna hem och hjälpa sina backar, samtidigt som man helst ska följa med upp och vara delaktiga i anfallen. Därav bestämde vi att testa spela 3-2-1 istället, med tanken att vi sätter två samspelta mittfältare som tillsammans jobbar över över hela mittfältet, men också vågar gå upp lite högre med tre backar bakom sig. Vidare var tanken att mittbacken skulle vara lite släpande (klassisk liberoroll) medan ytterbackarna skulle kunna trycka upp lite högre vid tillfälle och därmed ge understöd till mittfältarna. Nackdelen var att vi endast hunnit träna det en gång inför matchen, men vi tyckte ändå det skulle vara värt att testa och coachade tjejerna ordentligt i det innan matchen. Utöver detta tryckte vi mycket på att vara på tårna direkt vid matchstart, då just detta varit något vi noterat brustit lite senaste matcherna - att det ibland varit lite avvaktande i inledningen av matcher, och ibland tom en hel period innan man kommit in i det Första perioden skulle på det hela taget bli relativt händelsefattig utan mål åt vardera lagen, samt relativt få farliga målchanser. Hur fungerade då det nya spelsättet med 3-2-1? Bakåt och försvarsmässigt var det riktigt bra! Ett par spelare gjorde klockrena insatser i sina helt nya roller, och flera andra som haft lite svårt att komma rätt i det som yttermittfältare eller som backar i en tvåbackslinje nu kom nu mer rätt. Även mittfältet gjorde ett kanonjobb och arbetade starkt tillsammans. Dock blev det tydligt att med endast två på mittfältet hade vi lite svårt att låsa fast bollen på övre planhalvan och skapa längre anfall, och anfallarna blev liksom lite ensamma där uppe och kom inte in i spelet på det sätt vi varit vana att se (alltså en effekt av spelsystemet och inte av anfallarnas prestationer). Så inför andra perioden valde vi att gå tillbaka till det vana 2-3-1-systemet, för att se vilken skillnad det kunde göra. Och ca fem minuter in i andra perioden fick vi utdelning - efter första lite längre anfallet etablerade vi tryck högt upp på vårt högersida och efter bra kommunikation mellan två spelare där en släpper till fördel för den rättvända spelaren passades bollen vidare i sidled inåt planen och vår rättvända anfallare drog till med ett mycket distinkt skott precis under ribban. I det här läget av matchen kändes det tryggt och stabilt, men det skulle snabbt ändras - gästerna kvitterade ett par minuter senare, och efter det fick man in både sitt andra och tredje mål för perioden innan det var dags för periodvila Vi kunde efter andra perioden konstatera att underläget till största delen var en konsekvens av att vi själva inte kom upp i närheten av vår egen förmåga och att även om alla självklart gjort sitt bästa och kämpat så hade vi slutat spela som ett lag med understöd, vilket gjort att motståndarna för enkelt fick till sina målchanser. Och peppet i periodvilan bestod främst av att ingjuta en tro på att om vi bara kom upp i vår egen nivå så skulle vi kunna vända det. Tredje perioden skulle dock inledas enligt samma mönster som andra - kämpande och springande men åter utan att lagspelet kom på plats, och i 6:e minuten kom gästernas fjärde mål. Dock redan två minuter senare fick vi en hörna från vår högersida, och efter en bra inåtskruvad hörna fångade en av våra backar som följt med upp till hörnan upp bollen mitt inne i boxen och satte den kyligt i mål bredvid målvakten. Och moralen stärktes igen. Dock skulle vi efter det inte få till något riktigt tryck, och när väl matchen var slut hade hemmalaget fått in ytterligare tre mål. Så när vi summerar matchen kan vi konstatera ett ganska stort övertag i mål för hemmalaget och även om hemmalaget absolut var värda vinsten så speglade kanske inte de stora siffrorna helt matchbilden och prestationerna. Medan vi hade lite svårt att få till ett högt tryck och riktigt farliga målchanser så fick hemmalaget ett flertal ganska billiga mål när vi kom fel i positionerna. Vidare kunde vi även konstatera att många spelare inte helt kom upp i sina egna nivåer, vilket framförallt visade sig genom att man kom ett halvt steg efter motståndaren, att man inte kom till skott när man hade läge och liksom generellt inte hade den spets vi varit vana vid att se. Säkert en effekt av det kyliga och räliga vädret, vilket visserligen var samma för motståndarna. Och precis som vi varit inne på ovan så saknades nästan helt det starka lagspel och understöd som vi varit vana vid att se, och vi hade många situationer där vi antingen sprang i vägen för varandra, eller hamnade i lägen där det man tvekade och ingen tog bollen. Efter matchen samlade vi snabbt laget där de själva fick reflektera över insatsen, och de tog själva upp allt vi nämnt ovan. Och detta gjorde vi för att peppa och ingjuta nytt självförtroende i att resultatet av matchen var inte en effekt av att vi egentligen var ett sämre lag utan mer eller mindre enbart för att vi inte kom upp i vår egen nivå. Och vad var då reflektionen av att gå tillbaka till att spela 2-3-1? Mer eller mindre exakt det vi nämnde i inledningen - att när nu lagspel och understöd fungerade sämre fick motståndarna stora ytor och många chanser därmed flera mål när man väl kom förbi vår mittfältslinje. Så de två systemen har sina för- och nackdelar (som alla system) så vi har lite att fundera över kring hur vi vill spela framöver. Men man kan konstatera att ett flertal spelare växte i sina roller i det nya 3-2-1, men att vi då blir tunna framåt, där det senare kanske kan stärkas även med detta som grunduppställning. F2012/2013 1kommentar

Visa fler nyheter