En något för kort, men rolig resa med The Brunkers

Inför den här säsongen gick vi ut med en målsättning som var att ta oss till kval. Topp fyra var målet, och jag (tillsammans med många andra i laget) ansåg att vi främst konkurrerade om 4e platsen. Det var ett realistiskt mål, givet att vi fick ut så mycket som möjligt av laget.
Och det gjorde vi, nästan. Vi fick ut väldigt mycket av laget, och vi hade endast några lite svagare insatser, vilka dessvärre gjorde att vi missade kvalplatsen.
Vi hamnar till slut på en femteplats. Vi är endast 4 poäng ifrån en andraplats (!), och ynka 1 poäng ifrån en fjärdeplats. Snacka om att falla på målsnöret.

Mölndal har aldrig tidigare plockat såhär många poäng i divison 1 (46poäng). Vi har denna säsongen dessutom slagit alla lagen i serien, förutom Lidköping som till slut vann serien. Det tycker jag att vi ska ha cred för. I stort, så har vi gjort en bra säsong.

Vi avslutar säsongen på bästa sätt, genom att komfortabelt arbeta ner Floda i sista matchen, där vi vinner med hela 6-1. Vi spelar på mycket folk, hela fyra femmor stundtals, och låter våra unga talanger känna på division 1-tempot.

Denna säsongen har varit mycket lärorik för mig personligen. För första gången i mitt liv så fick jag chansen att vara huvudtränare för ett seniorlag, med allt vad det innebär. Att leda på planen har jag gjort i många år, men att leda från sidan av är som att kliva in i en helt ny värld.
Jag skulle troligtvis kunna skriva spaltmeter, om hur olika situationer hanterats, vilka misstag jag har gjort, vilka jobbiga beslut man ställts inför, hur många gånger man haft svårt att somna pga att man legat och funderat över nästkommande träning eller match, eller bara hur kul det har varit att få vara en del av ett lag, men samtidigt hur jobbigt det varit att ha tvingats att skapa en viss distans. En ständig strävan efter att uppnå en balans och behålla en harmoni i en grupp med unika individer. Som sagt, detta skulle man kunna skriva mycket om, men jag nöjer mig med att skriva att det har varit extremt lärorikt, roligt och givande.

I början av säsongen var jag tydlig med att man absolut INTE skulle få se mig på planen som spelare. Pga olika omständigheter, med sjukdomar och skador på spelare, så var jag tvungen att blåsa dammet av klubban strax innan juluppehållet. Efter juluppehållet blev min roll något mindre tydlig, då jag fick iklä mig rollen som spelande tränare, en roll som jag definitivt inte ville ha från början. Som tur är så kunde vi, min tränarkollega (Stefan Mejenqvist) och jag, få uppbackning av sportchefen Mikael ”Koppen” Lindqvist i ledarstaben.

Efter juluppehållet spelade vi sammanlagt 10 matcher, och gick segrande ur 9 av dessa matcher. Ett väldigt bra facit. Det är klart att det grämer en att vi inte lyckades knipa den där kvalplatsen. Med våra 46 poäng hade vi tagit oss till kval i alla de fem övriga division 1-serierna i Sverige denna säsongen. Men i just divison 1 Västra Götaland var konkurrensen för hård i år.

Trots att vi missat vårt gemensamma mål för året, så är jag stolt över lagets prestationer och jag är glad att jag fick vara en del i det lag som lyckades att slå ett nytt rekord med Mölndals Ibf i division 1. (Poängrekord: 46 poäng)

Nu stämplar jag ut på obestämd framtid! Tack alla Brunkare för den här tiden! Det har varit magiskt!

Väl mött!
Carl Gabe Gabrielsson

Carl Gabrielsson