Krönika av Krister Holm "SERIEFINAL"

SERIEFINAL!

Foto: Erica Holmgren

Seriefinal! Smaka på det ordet. Hur smakar det för dig? Smakar det förväntan? Framgång? Spänning? Nervositet? Eller kanske glädje? En sak är säker i alla fall, en palett av alla dessa smaker och känslor strömmar just nu genom ett gäng unga Lockerudtjejer som imorgon ska ta sig an Rönnby i en riktig seriefinal.

För flera av tjejerna är det ingen ny situation de står inför, de har spelat sådana matcher flera gånger tidigare. Cecilia Habib Westh, Emelie Cohen, Sara Stöckel, Jennifer Wirén, Wilma Lundin, Fannie Söderström, Linnea Olsson, Ellen Nyman, Linnea Olsson och Tea Wennlund, Gabriella Lindahl, lägg därtill Julie Gidske (sin andra säsong) har alla varit en del av det väldigt framgångsrika laget som två år i rad kvalat upp mot SSL. Det är en stark stomme som tillför viktig rutin och det är naturligtvis något som talar för Lockerud.

Men ska jag vara ärlig så är jag ändå förvånad över att de står inför ännu en seriefinal. Att de är med där uppe i toppen igen. För tittar man på de spelare som INTE är med längre så är det ett gäng tunga namn i Rebecca Heed Arvidsson, Lisa Ekström, Stina Jönsson, Ellen Olsson och Wilma Klingberg som av olika orsaker inte längre är kvar. Speciellt Heed Arvidssons backspel saknas då hon måste ha varit en av allsvenskans bästa backar. Men det är överlag fem viktiga pjäser, spelare från topplinor, som inte blivit ersatta då klubben inte värvat in en enda ny tjej i laget. Tjejer med mer undanskymda roller har fått ta kliv upp i hierarkin och så har man fyllt på med ett gäng 16-åringar för att få ihop de tre femmor som krävs för att kunna hävda sig på den höga nivån.

Det har också märkts. I början av serien så haltade spelet betänkligt, men ändå så står man alltså efter nio matcher inför ännu en seriefinal. Det imponerar! Jag, som egentligen är en gammal hockeynörd som först på senare år fått smak på innebandy, imponeras över den ENORMA utveckling laget får säsong efter säsong. Laget startar darrigt med blir bara starkare och starkare ju längre säsongen går. Så också i år. Årets tredjekedja har gått från att gå ut och knappt våga hålla i en boll och vara en risk för laget varje byte de är inne till att nu inte bara freda sig utan också börja skapa chanser framåt. Innan säsongen är färdigspelad är jag säker på att de kommer att vara ett hot motståndarna måste ta på allra största allvar.

Det är en utveckling jag sällan ser i hockeyn och det är mycket det som gör just daminnebandyn så otroligt charmig. Det påminner om den glädje jag har som lärare, att få se barn utvecklas och växa som människor, fast nu på innebandyplanen istället. Att se tjejer växa och utvecklas, bli en bättre innebandyspelare men också en person som vågar ta plats och inse att dom är att räkna med. Visst ser man samma utveckling också inom hockeyn, men detta är som att spela ”fast forward”, utvecklingen formligen galopperar, sådant njuter jag av!

Nu med nio matcher spelade så står de inför något av ett examensprov. Laget har överträffat alla förväntningar så här långt, men nu står de inför sitt svåraste test hittills när serietvåan Rönnby kommer för att ställa frågor. Har Lockerudstjejerna lärt sig tillräckligt eller blir de svaren skyldiga? Det ska bli oerhört spännande, nervöst och förhoppningsvis glädjefyllt att de om de fixar också detta. Och om inte så är jag övertygad om att de kommer ännu starkare och bättre förberedda nästa gång. För stark utveckling är det normala i Lockeruds innebandylag!

Vi ses i hallen!

Av: Krister Holm