Referat: Trollhättans FK/BOIS/Halvorstorp - Lödöse Nygård IK

Klassisk reaktion
'
Hur många gånger jag upplevt detta fenomen, det vet jag inte. Men många är det! Laget, spelaren, individen ger allt i en sträcka av matcher och det går i dessa fall bra. Riktigt bra! Så står man där, högst upp på stegen, och blir kanske rädd över att ramla ner, eller undrar; vart skall jag klättra nu? Och så kommer dom då, underifrån, och tittar uppåt och tänker; den där skall jag faan flytta på, om det så är det sista jag gör! Jag läste någonstans att de flesta olyckorna som sker på Mount Everest, de sker efter du nått toppen. Då har du gett allt för att nå den, och motivationen och viljan avtar. Nu kanske detta är en lite udda jämförelse, men likväl; motivation kombinerat med ambition slår väldigt ofta klass. Okej, nog med jämförelser och tillbaka till det som faktiskt hände på Stavrelunds IP denna onsdagskväll. Det känns som jag kan räkna våra vunna närkamper på ena handens fingrar. Trots detta tar vi ledningen genom Matilda efter 20 minuters spel. Trollhättetjejerna är dock fortsatt "på tå" och får betalt för detta innan det är dags för halvtidsvila. Matchen fortsätter i andra halvlek på samma sätt; Vi förlorar i stort sett alla närkamper och Trollhättan manövrerar enkelt ut oss, både i försvar och framför allt mittfält. Detta resulterar i att hemmalaget tar ledningen i matchminut sjuttio och får tio minuter senare en straff som säkert placeras in i målvaktens högra hörn. Det skall också sägas att LNIK ändrade till en mer offensiv uppställning efter tvåettmålet, men detta kom, i alla fall om man få tro en del röster på läktaren, alldeles för sent och gav heller ingen utdelning. Ja, ja, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Den här gången tror jag, och många med mej, att förlusten var frukten av ett mycket duktigt motståndarlag, det måste sägas, och av felaktig inställning; läs kampvilja.

Vid tangenterna: Roger

Tilda Magnusson Tell Utespelare