Vårorienteringen i Blåsta!

Ljungby IB A – Lagan IBK B 5 – 3 ( 1-1, 1-1, 3-1 ) Skott: 26-24

Vårfredagens solstrålar hade lagt sig över nejden då det var dags för årets andra orienteringtävling med FK Finn som arrangör. Robban och Macke hade precis som vid höstens segermatch givit order om att plugga in karttecken och att handha kartan på rätt sätt för nu gällde det svårare terräng och kanske lite mer outforskad mark då bataljen inte skulle utspelas i känd Kronoskogsmiljö utan i Innebandyhallen i trakten kring den berömda Blåstabacken. Skulle de unga Lagan kunna stå emot de rutinerade Ljungby i den fartfyllda pisten? Skulle det ligga gömda hinder på vägen som inte syntes på den i förhand utdelade kartan? Lagan förstärktes inför matchen med den rutinerade pjäsen David Rydh som i sin ungdom i Älmhult varit en skogens konung och älgat fram längs tuvorna runt Möckeln. Lägg därtill att han precis kommit hem från skidsemester och därför med säkerhet skulle stå pall för hårda vindar i Blåsta. I omklädningrummet innan match var det ett helt annat lag än förra helgens debakel i Alvesta då laget gjorde sin för säsongen sämsta insats. Nu var siktet inställt på 3 pinnar och att kunna fira tredjeplatsen i serien.

Första perioden inleddes med att Lagan tog tag i sin karta och passade den rätt och satte iväg mot målet för att stämpla in. Ljungby var lite mer trögstartat och redan efter 04:41 sprang Valdemar Bodi sig ren i full galopp i en kontring och fick passet av Rydh och kunde snyggt lägga bollen i mål under Marc i Ljungbymålet till 0-1. Lagan fortsatte läsa kartan perfekt och när det dök upp lite problem så var man där och löste dem tillsammans med en femmas geniknölar bl.a genom att täcka skott finfint. Emil Johansson som många gånger kört ryck i Blåstabacken och även stack iväg en liten runda innan match trivdes som en spindel i en mörk källare och hade matchen igenom hur mycket tryck i benen som helst. Ingen har väl någonsin sett en närmare 40-åring springa så mycket och göra det så bra eller? Tyvärr så trots att det var Lagan som förde matchen de första 7 min. så fick Ljungbys Victor Carlsson tag i bollen på vänsterkanten och kunde båga in på sedvanligt manér och trycka in 1-1 efter 07:14. Ett väldigt viktigt mål för Ljungby visade det sig som efter detta nu började hålla kartan på rätt håll och kunde hitta sina positioner och skapa farligheter. Därefter var det dags för dagens domare att kliva in på allvar då de hittade lite utvisningar fram och tillbaka för saker som inget av lagen riktigt förstod men inga av ledarna hade ändå räknat med det så lagen pulsade vidare i terrängen som emellanåt var lite stenig och jordig fram till periodvilan. I pausen en mycket bra stämning i Lagans omklädningsrum där det andades optimism då de kände att de hade matchen och att de var betydlligt starkare fysiskt.

Inledningen av andra perioden började som första då Lagan tryckte på och plötsligt fick Ljungby en utvisning ( som inte jag tyckte var utvisning i alla fall ). Lagan ställde upp och presterade årets bästa PP där vi ägde bollen hela tiden och till slut kunde August Åhman skjuta ett kanonskott från högersidan på ett pass från Anton Kroon till 1-2. Tyvärr så började nu den svåra terrängen och andra oväntade saker inträffa för Lagan. Milton fick kliva av då hans finger som han klämt på jobbet två dagar tidigare inte höll för mer spel och sedan så började August få problem med andningen förmodligen någon form av post-covid så han kunde bara spela sporadiskt. Var det Blåstabackens förbannelse eller var det de vättar som stod uppsatta på Ljungbys laguppställning men som inte fanns på plan som spökade i skogen? Ja, man vet aldrig vilka knep motståndarna kan ta till. Ljungby växte sig allt starkare in i matchen och tryckte ner Lagan allt mer men Olle Åhman i kassen var stor och gjorde ett par förträffliga räddningar. Med 1.30 kvar av perioden så kontrade Lagan och Kroon var ytterst nära att utöka till 1-3 men istället precis innan paus kunde Ljungby göra 2-2 efter 19:36 genom Victor Gustafsson. Tråkigt avslut på perioden men in i paus med positivism och en känsla av att Lagan skulle ta det.

Nu skulle det avgöras! Lagan öppnade starkast återigen och efter 2:05 kom Nicklas Fritz-Crone fri och lobbade över Marc i Ljungbymålet men bollen gick precis över ribban. Nu hände något tråkigt då plötsligt en vindpust svepte in över Laganbänken och kartorna blåste iväg. Hade Ljungby ställt alla dörrar på vid gavel för att åstadkomma detta enorma drag eller vad var det som hände? Lite vilsekomna innan de hittade sina kartor och kunde orientera sig så gjorde Ljungby 3-2 efter 05:31 och sedan direkt på tekning 4-2 efter 05:41. Tänk vad ett sådant illmarigt trick kan ställa till med. När Lagan återigen hittat sina kartor så kunde de efter att de gjort ett målvaktsbyte då Emil Ljungberg hoppat in fortsätta i sina försök att hämta ikapp. Tyvärr vek återigen Victor Carlsson i Ljungby in från kant och utökade till 5-2 efter 07:18. Lagan jobbade och jobbade men bollen studsade på tuvor, tallar och stenar men till slut kunde ändå 5-3 jobbas in genom Valdemar Bodi som snyggt nitade bollen rakt upp i krysset efter 18:57 på pass från Rydh. Sammanfattningvis en riktigt bra match av Lagan som kunde i princip slutat hur som helst särskilt om den där eländiga vindpusten inte dykt upp!

Alla höjde sig enormt från Alvestamatchen, här kommer dock tre bästa:
3 spindlar Emil Johansson: Var enorm hela matchen och sprang, fintade, bröt och var ett hot hela matchen.
2 spindlar David Rydh: Kommer hem dagen innan från semester och spelar och pratar så bra.
1 spindel Valdemar Bodi: Gör 2 riktigt snygga mål i ett derby, det är coolt!

/ Lillis

Patrik Salomonsson Lagledare