Vila i frid Sven

Sven Olsson, en av KAIKs största supportrar har gått ur tiden.
En som har haft förmånen att lära känna Sven under sina många år i föreningen är Ola Andrésen, nu tränare i Forshaga IF. Ola har författat följande fina rader om Sven:

Jag har hört berättelsen otaliga gånger men är idag ändå inte säker på om den utspelades i Åmål eller inte. Som ung man i mitten av 00-talets omklädningsrum i Sannerudsvallen var jag ju inte heller helt säker på om Sven Olssons “Åmåls-fint” från början av 1970-talet verkligen inträffat - och än mer osäker på om den gått till så som Sven beskrev det. Men han gillade att berätta den och vi älskade att lyssna. En förlupen boll i djupled, en framrusande målvakt som ropade “keeper” och som sedan släppte bollen medvetet mellan benen. Sven höll därefter upp händerna för att måtta ett avstånd om de få centimeter som bollen rullade om för en målvakt rätt sida stolpen. Sedan följde berättelsens höjdpunkt. Svens varma och bullrande skratt.

Berättelser lever sitt egna liv. De ändras, de överdrivs och ibland ljugs det till men när de väl fått fäste blir de seglivade. Från Sven Olssons mångåriga, anspråkslösa och betydelsefulla gärning i vår förening finns det hundratals av berättelser med den gemensamma nämnaren att de, likt Sven, spred glädje och värme kring sig. Sedan vi nåddes av beskedet av hans bortgång är jag övertygad om att vi KAIK-are från alla Sven-generationer med värme i hjärtat dragit oss till minnes flera av dem. Vi minns Sven, vi har berättat om Sven. Kanske har vi gjort detta tillsammans med någon lagkamrat från förr ur något av de många, många, lag som hade nöjet att ha honom med sig. Vi KAIK-are ur olika generationer har klubbmärket, “the flowing football” och Sven Olsson gemensamt. Han är inte längre med oss men på ett sätt kommer han samtidigt alltid att finnas kvar i våra KAIK-hjärtan och runt Sannerudsvallens gröna gräs.

Undertecknad missade föreningens storhetstid med bred marginal. Vid tiden för mitt eget seniorspel fanns endast berättelser från förr och Sven Olsson kvar och inte sällan var det Sven som stod för anekdoterna. Sven var viktig för Kils AIK, Kils AIK var viktigt för Sven. För en skock 20-åringar i rödklädda tröjor blev det därmed lite extra viktigt att vinna fotbollsmatcher. Inte minst eftersom Svens bejublade segertal efter matcherna ibland förvandlades till, med glimten i ögat, skoningslös kritik om uteblivna nollor eller matcher som borde vunnits med det dubbla.

Vi förstod det inte då men i efterhand är det enkelt att förstå hur viktig Sven, och flera andra, egentligen var och att fotbollens faktiska betydelse sträcker sig bortom Cruyff-finter, hörnmål, offsidefällor, ja kanske till och med “Åmåls-finter”. En söndagkväll över ett ledigt sms uttryckte Olle Härdelin det bättre än jag kan göra trots eftertanke:

“Det var under Svens era jag tog till mig att det fanns fler i en klubb än vi på planen. Att det är de som säljer bingolotter, sjunger “Playa blanca” efter bortasegrar i bussens mikrofon eller köper sex korvar i halvtid och får senap på Hammarbytröjan om ger en klubb dess hjärta och själ”.

Kils AIK är en liten förening som har förlorat en stor personlighet.

Tack för allt, Sven.

Anders Svensson Ordförande