Fantomen funderar...( part one, 2nd edition)

... kommer här igen, i sin fulla version, efter att ha legat till sig och mognat en aning. Eller om det var för att kvalmatcherna stod för dörren? Ja, det kan ni spekulera om. Det som kan vara förvirrande är rubriken men bara lugn, förklaring kommer. Hursomhelst så vill jag inledningsvis tacka de personer som kvickare än kvickt läst den första, redigerade upplagan. Taskig tajming eller ett lagom provokativt inlägg som skakar den trygga hemmaburen en aning - det är fritt fram att tycka och det hann läsarna göra. En del reagerade positivt och andra negativt. Det var lite det som var tanken, att röra runt i grytan och få fram lite mer smak såhär en bra bit in på hösten när gryträtterna börjar göra sitt rättmätiga intåg på matborden. Men iallafall (citat ur vilken Lindeman-historia du vill), nu kan ni läsa "the raw and extended edition" av dessa funderingar. Fantomen funderar... ...på om det står rätt till med Köpingebro IF. På vissa områden i föreningen verkar det fungera som ett nyoljat självspelande piano medan det på andra områden inte går framåt alls. Jag skulle vilja påstå att det går bakåt. Inte med racerfart utan med hastigheten av trögflytande, kall sirap och det är just hastigheten som är det bedrägliga i detta degenererande beteende som sprider sig i alla ideella verksamheter. Köpingebro IF är på intet sätt unikt i detta utan klubben är en av många föreningar som sakta ,sakta för jobba hårdare för varje verksamhetsår för att hålla näsan ovanför den skvalpande verksamhetens vattenlinje som utgör föreningarnas egna nolläge. Med nolläge menar jag inte bara det ekonomiska utan även det organisatoriska och sportsliga. Verksamheterna är i högsta grad beroende av att en viss mängd galningar (läs ideella krafter) outtröttligt ger sin förening och dess verksamhet ett antal timmar varje vecka. Att denna skara tunnas ut för varje år är inte enbart föreningarnas fel utan jag skulle vilja skylla på hela samhällets utveckling. Jobb och studier tar allt mer tid och när hen kommer hem är det familj/kompisar som ska ha sin beskärda del av uppmärksamheten. Att restider och pendlingsavstånd ökar för varje år som går, får samhällets utveckling stå som ansvarig för. Hen - vilket lustigt litet ord som tydligen ska ersätta ordet man. Min spontana undran: Hotar detta ord det gamla kärnfamiljsbegreppet som bestod av man, kvinna och barn? Är den nya kärnfamiljen hen och barn? Eller... Nä, det ska inte bli någon socialpedagogisk doktorsavhandling eller något raljerande ordbajseri utan jag ska koncentrera mig på den lilla del av KIF som jag tror att jag känner till, nämligen herrlaget. Jag har haft förmånen att träna en del av de spelare som utgör det yngre klientelet i dagens representationslag för herrarna i Köpingebro IF och kan stolt konstatera att de klarar sig bra i konkurrensen mot andra motståndare i samma serie. Nu vill jag på intet sätt påskina att jag ensam står bakom dessa ynglingars framfart och kunnande. Det skulle aldrig falla mig in att ta äran åt mig för någon annans arbete och med tanke på hur duktiga dessa killar var i pojklagen kan jag kallt konstatera att tidigare tränare/coacher har gjort ett VÄLDIGT gott arbete. MEN, som Tony Irving skulle ha sagt, något saknas. Det jag saknar är det där lilla extra jävlaranamma-draget i varje spelare som drar på sig den svartvita matchtröjan, oavsett om det är A-lag eller B-lag. Visst, det har visat sig sporadiskt under säsongen men inte av alla samtidigt och inte under 90 minuter. Det har alltid varit någon som "slackat och bara "åkt med", som inte varit beredd att göra jobbet för någon annan vid vilket tillfälle som helt under match. "Tyck-synd-om-mig"-cellen kan då försvara sig med att många förluster i rad sänker självförtroendet och att "vi har bara otur" eller "domaren var emot oss". Så må det vara men hur man än ser på det så är det faktiskt spelarna som ska göra jobbet på plan och inte domare, tränare eller publik. Och denna "att-göra-jobbet"-attityd hittar man inte över två träningar inför ett kval, inte heller under en seg höstsäsong. Denna attityd ska initieras under senhösten och under vinterträningen för att sedan slipas till ett spetsigt och sylvasst vapen under träningsmatcherna. Här brister herrlaget betänkligt och anledningen anser jag vara att ingen vågar sticka ut och säga sin mening inför gruppen. För det är just gruppen det handlar om vid lagspel. Gruppen blir aldrig starkare än sin svagaste länk och den svaga länken i herrlagen är just "att-göra-jobbet"-attityden. Under de år som jag följt herrseniorerna har det funnits en del starka spelare som även varit duktiga på plan men tyvärr har detta utmynnat i segregation inom gruppen och det är aldrig bra i en så pass liten grupp som ett fotbollslag är. Där bör/måste alla respekteras och våga säga sin mening samtidigt som man som spelare rättar sig efter tränarens/lagledarens direktiv och uppgjorda planer. Gör man inte det, råder ganska snart anarki och gruppen imploderar. I dagens trupp upplever jag inte att det finns några större problem utan alla kan umgås/prata med alla. Visserligen finns det spelare som har "högre status" än andra men för den skull ska inte ansvaret läggas enbart på dessa. Inte heller ska dessa spelare "komma undan" och slippa göra grov-jobb men de ska kanske hjälpa de mindre "sedda" spelarna blir sedda och får uppskattning för det jobb som de (förhoppningsvis) försöker göra och genom detta få gruppen starkare och ännu tightare än tidigare. I denna ovannämnda grupp ingår också tränare och lagledare för hela herrtruppen och dessa har en delikat uppgift att balansera laget och sina direktivsmetoder så att det faller dagens spelare "på läppen". Härmed inte sagt att spelarna i KIF är bortskämda primadonnor men sättet att ge direktiv och aktivt matchcoacha ett lag idag skiljer sig ljusår ifrån den tid jag själv försökte utöva sporten fotboll. På den tiden var tränaren en envåldshärskare med förmånen att driva laget precis som han ville och ingen protesterade, inte högt ivarjefall. Det var kamp över hela banan och ingen gav upp. Gjorde man det fick man först höra det av hela laget och sedan av tränaren i omklädningsrummet. Efteråt fortsatte glirningarna när HELA truppen fikade och snackade bort en 30-40 minuter innan hemfärd. Vid denna fika efter träningen betalades också insatserna vid kvällens träning, oftast korv + läsk. Precis som nu, avslutades träningarna med spel och insatsen var en korv + läsk till en av tränaren utvald spelare i motståndarlaget. Om det nu för att man var snål eller tjurskallig, det vet jag inte, men alla gav sitt yttersta för den där korven och läsken som man visste hägrade som "pris" vid vunnen match. Seniorlag Herrar 0kommentarer

Referat: Köpingebro IF - Skivarps GIF

Trots en avslutande vinst, var det inte tillräcligt för de svartvitrandiga att behålla sin div.6-status. Matchen började med att hemmalaget placerade gästerna från Skivarp i baksätet och gasade på. Tyvärr hade inte gästernas försvar uppfattat att de bara skulle åka med utan kämpade frenetiskt för att freda sin box och målvakt. KIF trummade på och rullade kort, sparkade långt, skarvade, sprang och emmellanåt tacklades man med viss framgång. Tyvärr så fick man ingen utdelning mer än i procentuellt bollinnehav, men det ger inte poäng/mål ens i Premier League. Efter ca 20 minuter besökte Skivarp för första gången området runt Johan och genast var paniken på plats och saboterade det lugna backspelet. Besöket resulterade i en vänsterhörna som lyckligtvis för KIF blev resultatlös. I andra änden av planen hade KIF redan haft ett flertal hörnor med olika "approach" men med samma resultat: Inget nätrassel. Matchbilden förändrades en aning efter havltimmen spelad men fortfarande var det KIF det bättre laget men Skivarp fick tag i lite mer boll och började stänga till det centrala mittfältet. KIF började nu hitta längre in i gästerna box och hade ett par bra chanser men, precis som under hela säsongen, slappnar man av och vips - straffade Skivarp hemmalaget med en snabb omställning efter vunnen boll på mittplan. Hela anfallet resulterade i ett vänsterinlägg som kiffarna inte kunde hantera utan en Skivarpsspelare ganska enkelt kunde förpassa in i nätmaskorna bakom Johan. Surt med tanke på att det var blott andra gången som gästerna var i boxen. Efter ytterligare anfallsförsök från hemmalaget blåste den fördagen alldeles utmärkte domaren av för pausvila. Efter omstarten satsade KIF av förklarliga anledningar friskt framåt och äntligen kom utdelningen. I 53:e satte Gustaf nätet i dallting och en säsongs frustration lyfte ur struparna på hemmafansen. KIF fortsatte att trycka på, väl medvetna om att det var tvunget att producera ytterligare två mål för att ställa matchserien i likaläge. Efter ytterligare 10 minuter lyftes en långboll upp på Måns som tog emot och höll samtidigt undan sin bevakare. Väl rättvänd upptäckte Måns att målvakten "var på utflykt" och elegant lobbade bollen i mål, högt och otagbart över gästernas keeper. Nytt avgrundsvrål från hemmafansen samtidigt som gästerna tillresta klack dämpades något. Pressen/jakten på det tredje målet fortsatte och med 14 minuter kom MÅLET. Inte det som hemmafansen ville ha utan det var det målet som satte glädjenerverna i sambagungning hos Skivarpsfansen. Lite ologiskt men fullt förståeligt att målet kommer. Full satsning framåt lämnar alltid luckor bakåt och Skivarp utnyttjade dessa luckor på ett, ur sin synvinkel, förträffligt sätt. Målet innebar att KIF var piskade till att göra ytterligar tre baljor och hemmalaget tog sig an uppgiften utan att tänka efter. Två minuter efter Skivarps mål, blåste domaren för straff till KIF efter att Måns blivit felaktigt behandlad i offensiv box. Måns satte bollen i mål och hjälpte därpå Skivarp att få bollen till mittpunkten för avspark, som Skivarp av förklarlig anledning inte hade så bråttom att göra. Sista 14 minuterna var det totalt öppna spjäll från KIFs sida. Man försökte verkligen att få till stånd ytterligare ett mål men det ville sig inte. När väl domaren blåste av matchen kunde alla 147 åskådarna konstatera att Skivarp spelar i div.6 nästa säsong och KIF för ta på sig höga gummistövlar för att klafsa i div.7-träsket. Seniorlag Herrar 0kommentarer

Referat: Skivarps GIF - Köpingebro IF

Det ville sig inte heller denna gång för vårt svartvita gäng. I den viktiga bortamatchen i kvalet om div.6-status tog hemmalaget kommandot och efter 11 minuter kom utdelningen efter en kombination av taskig tajming och dålig kommunikation i backlinjen hos KIF. Kiffarna försökte repa mod men kom ingen vart med hemmalagets bastanta försvarslinje. Under den närmaste 20-minutersperioden inträffade inte mindre än tre skador utan att spelet var fult. Värst drabbad blev nog hemmaspelaren som låg ett bra tag med uppenbara smärtor i kiffaboxen efter ca halva speltiden. När spelet återupptogs fortsatte kiffadyningarna att stranda på de kärva backarna i hemmalaget. Istället skjöljde en kallsup över KIF i den 40:e spelminuten när KIF rullades upp på sin vänstersida och hemmaspelaren kunde efter sjabbel av backlinjen placera in 2-0. Resten av halvleken backade hemmalaget en smula och tillät KIF komma längre upp i planen. Nu var KIF inte helt strandsatta utan hade ett par chanser som inte omsattes. Tankarna går då närmast till Hampus frispark någon meter utanför och Dennies fräsande projektil från 35 m som hade 3 dm för hög bollbana för att träffa ribbkrysset. Paus i den värmesnåla vinden. 2:a halvlek hade tydligen kiffarna bestämt sig för att sälja sig dyrt. Man tog över spelet och tryckte Skivarp mot egen box, dock utan att skapa riktigt farliga chanser. Den stod istället hemmalaget efter 10 minuter efter omstarten då man ur en tillsynes ofarlig situation satte 3-0 bakom Johan. Såg inte helt otagbart ut men Johan var i sidoförflyttning och lyckades bara få högertassen på bollen utan att orka styra bollen utanför stolpen. Ridå! Inte riktigt, för nu krigade kiffarna för att spräcka nollan samtidigt som hemmaspelarna verkade tröttna och ägnade mer tid åt att protestera mot domslut än spelet. Kommandot övergick än mer i kiffafavör och backlinjen i hemmalaget tjongade allt mer och allt deperatare. Med 9 minuter kvar lyckade så KIF spräcka nollan genom Kaspers försorg. Efter ett par hårda tag mellan Tobbe och en hemmaspelare, snodde Kappe bollen och satte av mot mål. Väl inne i boxen, skapade hans sig utrymme för att smeka in lädret i maskorna och de tillresta, småfrusna kiffafansen fick slutligen något att glädjas över. Returmatchen blir på intet sätt lätt men med ett mål med sig från bortaplan behöver man BARA hålla nollan och BARA göra två framåt för att behålla sin div.6-status. Seniorlag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter