Då var det dags...

Dagen vi sett framemot med skräckblandad förtjusning! Spända, förväntansfulla sätter vi oss i dubbeldäckaren med 12 utespelare + 1 keeper. Vi räknande med att bolltempot skulle vara betydligt högre än vad vi är vana med, och att vi skulle försöka dra ner tempot och lita på våra uppstick. Vi lyckades inte helt med att dra ner tempot riktigt så som vi ville. Istället blev det otroligt mycket jaga, vilket till slut resulterade att luckorna kommer och mål trillar in. Inför period 3, med ställning 9-0, pratade vi om att fortsätta jobba på, försöka vinna "matchen i matchen" och se vad som händer. Något vi faktiskt gör riktigt bra! Dröjer till 12 minuter innan dom får hål på oss i sista perioden. Vi fortsätter kämpa för varandra och även om slutresultatet landar på 11-0, så finns det ljusglimtar från vår sida. Vi står upp bra stundtals, och vi skapar en del fina anfall som helt klart vara värd ett bättre öde. Sen är det ju så att backar man hem, låter dom ha mycket boll så ser det ju oxå ut som man blir helt överkörda. Viktigt att påtala är att så känner inte vi. Vi är såklart inte nöjda med resultatet, och siffrorna känns sisådär, däremot åker vi hem med en erfarenhet rikare och känslan av hur roligt det ändå är att spela innebandy där det tillåts betydligt mer än vad vi är vana vid. Fina kamper och högt tempo!
Tjejerna gjorde det fantastiskt bra, då vi endast spelade på 2 femmor, med 2st avlastningsspelare. Tuff match på alla sätt och vis, och trötta kroppar såhär i efterhand. Men... såklart vi ser framemot returmötet på måndag ändå! Då är vi redo för match igen! ✨

Heja oss!
/ Mirja

Mirja Eriksson Förälder