KRÖNIKA: Ett år av passion, kamp och framtidstro

Det blev ett år där hjärtat gick före resultatet. För många är IFK Lindesberg kanske ett namn som viskar snarare än ropar ett blåvitt lag i divisionerna där stjärnglansen inte alltid skiner. Men i kvällsljuset över anläggningen brinner passionen för fotboll desto starkare. I varje hjärta som slår för laget, i varje spelare som drar på sig tröjan, uppvuxna med samma boll, samma dröm och samma doft av nyklippt gräs. Det är fotboll med rötterna djupt i jorden, där gemenskapen ekar högre än applåderna och där Lindesberg alltid känns som hemma.

Under 2025 blev det allt tydligare att något stort och betydelsefullt höll på att växa fram i skuggan av Lindesbergs grönskande parker. Det skedde inte på norra länsdelens bästa gräsplan, snarare tvärtom, men väl på den vackraste och mest gemytliga anläggningen, vi älskar Fritidsbyn! Det var året då lagets själ sattes i centrum och klubbens framtidsvision började ta form inte nödvändigtvis mätt i skyhöga tabellplaceringar, utan i nya idéer, förnyad energi och ett kollektivt mod att våga satsa, att göra något annorlunda.

Ett lag och människorna bakom
2025 handlade om bygget. Inte bara om bollen som rullade, utan om människorna bakom den. För i ett lag som IFK Lindesberg betyder gemenskapen på och utanför planen minst lika mycket som målen. Truppen bestod av spelare som Hamza Sahwish, Levi Lauberg, Christian Felldin, Ebbe Sommestad, Isak Lindgren och Vide Andersson. Namn som kanske inte prydde förstasidorna, men som bar klubbmärket med stolthet. Riktiga karaktärer. Precis som Martin Eriksson som ena stunden höll ihop klubbens karismatiska och skickliga damlag, för att i nästa stund gå i klinch med varenda forward i herrserien. Sådant bygger inte bara lag det bygger föreningen.

Truppen var en blandning av löften, lojala hemvändare och unga spelare redo att ta nästa kliv. Ett kollektiv snarare än en samling individuella stjärnor.
Men det här händer aldrig av sig självt. Bakom varje poäng, varje räddning och varje avgörande mål fanns en ledarstab som slet långt bortom strålkastarljuset. En ledarstab som bar helheten när det blåste, som löste vardagen när kroppen sa ifrån och som såg till att det alltid fanns värme både i kaffemuggen och i omklädningsrummet.

Förstärkningar som gjorde skillnad

Inför höstsäsongen eller snarare med två matcher kvar av våren kom också nyförvärv och förstärkningar som gav energi till gruppen efter en tuffare start. Ett tydligt exempel var Martin Alp, som anslöt med hunger i blicken och ambitionen att hjälpa laget framåt. En riktig ledare.

Två andra var, i stjärnglansens serier, allas vår nallebjörn Linus Nyströms comeback mellan stolparna och nästan samtidigt klev Fellingsbros kanske bästa spelare genom tiderna, André Rodin, in i laget. Erfarenhet. Pondus. En spelare som inte behövde säga mycket, men som fick hela omgivningen att höja sig.
Och så får vi inte glömma den tysta, men mycket skickliga Robin Lindbom, som bokstavligen åt upp motståndarna.

När denna spets valde att komma till IFK Lindesberg blev det en tydlig symbol för klubbens framtidsorienterade satsning på spets, talang och utveckling.

Ögonblicket som sa allt

Räckte detta? Absolut inte.
Med sju matcher kvar av säsongen klev Linus Lamu in i Lindesberg. Vilken man. Vilken människa. Och vilken fullständig fotbollsparadox. Han lyckades med konststycket att vinna skytteligan i två olika lag under samma säsong något som låter som en skröna, men som här blev verklighet.

När han dessutom tryckte in det avgörande målet som höll oss kvar i serien, då kom det där ögonblicket som sa allt: hans son rusade in från sidan och firade vid hörnflaggan med en kram till sin pappa.

Fotboll när den är som allra bäst. Magiskt. Euforiskt. Och ett klockrent bevis på att i Lindesberg gör man inte bara det som krävs man gör lite till. Här tar man hand om varandra. Här är vi inte bara ett lag. Vi är en familj.

Mer än bara resultat

Men 2025 var inte bara satsningar och nyförvärv. Det var också året för kamp, svett och lärdomar. Matchresultaten finns kanske inte i de stora sportmedierna, men i klubbens kalender och i varje träningspass skrevs berättelsen om ett lag som aldrig vek ner sig.

Cupmatcher, träningskvällar och närvaro i seriespel satte prägel på en säsong där vardagens insatser blev det verkliga mästerskapet.

Och mitt i allt detta och en stor del i det som gjorde 2025 så minnesvärt var supporternas trofasthet. För även om IFK Lindesbergs herrar inte lockade tiotusentals till Fritidsbyn, så fyllde de hjärtan. För varje passning, varje närkamp och varje minut på planen fanns en känsla av att vara med på något större att vara en del av en resa snarare än en tillfällig framgång.

Resan har bara börjat
I slutändan blev 2025 inte ett siffrors år. Det blev ett hjärtats år. Ett år där IFK Lindesberg visade att fotboll, mer än något annat, handlar om mänsklig utveckling, tro på laget och kärleken till spelet.
Ett år som lade grunden för framtida triumfer kanske inte imorgon, kanske inte nästa säsong men i de sinnen och hjärtan som bär klubbmärket närmast.

För i Lindesberg vet man:
Det är inte alltid tabellen som berättar hela sanningen ibland är det resan som räknas mest. Och den är precis påbörjad.

Vi ses. Gott nytt år!

Bild: Nerikes Allehanda, tack!