OAVGJORT I DERBY MOT SERIELEDARNA

Kinnahults IF -IFK Örby F 2-2
Målskyttar: Armend 1, Särnbäck 1

INFÖR MATCH
Derbymatchen mot Kinnahults IF skulle sparkas igång på en fantastiskt vackert belägen plan. Sommarvädret och det grönskande landskapet runtomkring plan, visade sig från sin bästa och mest idylliska sida denna första junikväll.

Adam, Damberg, Gadzur och Oscar Nilsson var på grund av skador inte med. Men ett gäng mycket taggade och duktiga spelare fanns på plats i det trånga omklädningsrummet för att byta om till det vackert blåvita stället och ge serieledarna Kinnahult en tuff fight om poängen.

Taktikgenomgången, som hölls i skuggan bredvid plan, gick ut på att vi med en aggressiv, offensiv uppställning skulle hålla motståndet långt ner på deras egen planhalva. Kinnahults mycket giftiga trio Lindblom, Tobbe och Steffen hade vi en plan för att försöka hålla borta från vårt mål.
..................................................................................................................................
MATCHEN
Som så många gånger förr, eller som VARJE match vi har spelat var det vi som började bäst. Vår höga press fungerade mycket bra och vi fick tag på bollen högt upp. Gustav Broman, som började mycket piggt, tog sig runt på sin kant vid några tillfällen och stod för några fina inspel.

Bäst minns vi hur Anton blev fri med målvakten genom en av hans fina djupledslöpningar. Han fick bollen lite för långt ifrån sig och gamle Örbyblegenden Askenstam, kunde avstyra.

Matchen var jämn i första halvlek. Det märktes tidigt att vi mötte ett lag som inte oförtjänt ligger i serieledning. Vi har i våra matcher inte varit vana vid att göra mål, men många chanser har vi alltid skapat. Så blev det inte i denna match. De grönklädda höll oss borta från sitt straffområde och ute på plan spelade de jämnt med oss.

Den kvava luften och den tryckande värmen gjorde att tempot inte alltid var det högsta. Inget lag dominerade egentligen matchbilden under första halvan av matchen. Dock skulle ett mycket vackert mål falla. Tyvärr var det seriens skyttekung Tobbe i KHIF som stänkte in det.

Efter en tilltrasslad situation lyckades han att ta sig in i vårt straffområde och ur ett trångt läge, vrida runt och volleyskjuta in sitt lags ledningsmål. Vissa saker är svåra att försvara sig mot. Detta var ett klassmål av en fantastiskt duktig fotbollsspelare. En kille som inte alls hade gjort bort sig både två och tre divisioner högre upp.

Det kändes givetvis tungt att gå in i halvtid med underläge i en match där vi faktiskt lika gärna kunde haft ett överläge. Tungt men inte alls hopplöst.

Gustav Broman hade blivit skadad i en situation där han föredömligt offrade sig för laget utanför eget straffområde. Även Englundh hade en vad som inte kändes hundra procentigt stabil. Två byten gjordes. En spelskicklig Kevin tog plats bredvid Ryberg på innermittfältet och den för året debuterande Jesper Selin slängdes in på topp.

Andra halvan började som den första hade sett ut under långa sekvenser. Ett gemakligt tempo där egentligen inget lag dominerade. Vi minns dock hur Kinnahult hade en boll inne i målet som dömdes bort för offside och hur de skapade en vass chans som avslutades med en nick i ribban av den redan nämnde Tobias. (Också gammal Örbysspelare..)

En bit in i halvleken tar vi dock över taktpinnen under en 7-8 minutersperiod. Vi skapar ett tryck mot motstånadarmålet och rullar fint runt bollen imellan våra lagdelar. Denna period slutar också med att vi i ett anfall initierat av Ryberg, hittar Armend som distansskjuter in kvitteringsmålet . Det kändes bra!

Nånstans tyckte undertecknad att vi började ta tag i matchen där. Faktum var att vi då såg lite piggare ut än Kinnahult.

Men det kan ha varit en synvilla som skapades av värmen.

Från ingenstans sätter nämligen motståndarnas Christian Valencia en cykelspark rätt upp i krysset. Aktionen var nästan vackrare än det var tråkigt. Kul för hemmapubliken, vackert att skåda men ack så tungt för ett tappert bortalag som precis hade börjat spela upp sig.

Vi befann oss här i minut 70 och vi tänkte inte ge upp. Så var i alla fall planen. Kinnahult skapade dock direkt två rätt vassa lägen till. Vi fick bland annat se att även måltjuvar kan missa lägen som 99 fall av hundra blir mål. Det och en panterliknande akrobat till målvakt gjorde att vi höll oss kvar i matchen denna period. Henrik "Neuer" Carlsson visade att han har vägrat att acceptera att han har blivit stelare i kroppen. Hade det inte varit för honom, hade vi hamnat i en VÄLDIGT tuff situation.

Men vi hade honom och vi kämpade oss tillbaka i matchen. Vi etablerade oss på KHIFs planhalva och skapade under de sista 10 minuterna ett visst tryck.

Tiden rann ifrån oss snabbare än vi ville och en viss desperation började infinna sig. Tur då att vi har rutinerade spelare i vårt lag.

Efter att Hugo Larsson hade tvingat motståndarkeepern att göra en fantomräddning på ett mäktigt skott, fick vi en hörna. Vi skickade fram allt vi hade, förutom Henrik Carlsson som fick ägna sig åt stretchning efter en handfull svettiga räddningar.

Särnbäck, Emil och Ryberg placerades vid första stolpen ihop med ett helt gäng riktigt korta killar, som också finns i vårt lag. Denna saliga blandning av blåvita spelare väntade in hur Hugos känsliga vänsterfot skulle skjuta dem i huvudet.

Hugo lyckades att få bollen mot vårt 35 åriga kraftpaket Mattiias Särnbäck. Han skallade bestämt in bollen under ribban. 2-2 var ett faktum!

Detta blev också slutresultatet.
…………………………………………………….
TANKAR
2-2 mot Kinnahult borta är bra. Det är första matchen på mycket länge som de tappar poäng på hemmaplan. Deras rutinerade och duktige coach Göran Larsson ( också gammal Örbycoach) har fått ihop ett mycket svårslaget lag. Så vi skall vara stolta för vår insats där denna kvalmiga kväll.

MEN vi märker här och i alla andra matcher vi har spelat att vi OCKSÅ har ett lag som har oerhört många duktiga spelare. Duktiga på olika sätt.

Det är med det sagt ledarnas uppgift att fortsätta att försöka få ihop dessa individuella kvalitéer till att bli en högkvalitativ lagmaskin. ( Ur perspektivet div 5.)

Vi är fortfarande allt för trubbiga i våra anfall. Vi behöver spetsa till oss yterrligare två snäpp och löpa mer framåt och vilja sätta varandra i bra lägen. Gör vi det och bibehåller vår sköna inställning till kollektivt defensivt arbete, så är vi definitivt favoriter i nio av tio matcher i denna division.

Men där är vi inte ännu. Fast med lite mer träning så.....

På lördag kl 15:00 skall vi möta Sandared / Sjömarken på vår hemmaplan. S/S låg tvåa inför förra omgången.

Svår match alltså....!!

/ Coach

Marcus Elzer