• Referat: Trångsunds IF - IFK Mariefred Vets

    Matchkåseriet Sorry not sorry för the holdup. Första utkastet måste ha fastnat i cyberrymden på grund av en främmande makts trollfabrik alternativt i censuren hos Storebror, som vi alla vet is watching you! Först några snabba nyårslöften! Naturligtvis kommer vi att fortsätta vinna, bråka på träningarna, håna oss själva och andra i referaten, överdriva genom kryddning, ljuga om vår egen förträfflighet och inte minst, vägra allt vad fysträning beträffar! Detta är veteranhockey och alla talanglösa noobs kan slösa tid på kosthållning och själadödande gymaktiviteter. Skål och bon appétit! Otroligt skönt att återigen vara igång med riktigt viktiga matcher istället för diverse riggade jippon med mutade domare, men det där om att ”om lögnen bara är stor nog …” är väl egentligen ingen universalsanning och som alla vet så slår motivation klass, med eller utan förlorarkroppar. Men för att parafrasera R Gustafssons Tony R: ”Vi är inte bittra.” Till nystarten tillika DM-måstematchen mot Trånkan i torsdags fick vi otroligt nog med oss ett fyramannafölje till läktaren som ”sjätte spelare” och nog var blueskvartetten bättre stämd än vårt för dagen mätta brögäng som inte direkt agerade högoktanigt initialt och därtill tyckes blanda ihop avbytarbänken med utvisningsditot. Tydligt att vi är under lupp, veteranseriens bad boys for life, men nog kan vi stundom värdera bättre själva också … Matchstart 21:30 en torsdag var rena drömmen, så att vi hann dela upp vår nattsömn i två, ett innan och ett efter isleken. Sen hade somliga av oss det tvivelaktiga omdömet att genomföra en Donken-kupp i Västberga utan helikopter vid midnatt, men det behöver vi inte prata högt om. Sannolikt var det ändå bara sallader och wraps utan dressing som fick agera nattamacka. Iceberg aviserade hinder med anledning av jouren, men som alla vet var det måstematchnerverna som spökade. Han brukar få en dipp efter överpresentationer i kändismatcher. Junior-Vivaldi, målmaktkompositören, fick därför en välförtjänt matchstart, som senast blev tydlig för honom när GM sekunder innan nedsläpp skrek ”This is not a drill!” i hans ansikte. Roadrunner rullade in 1-0 till oss på pass av Hellraiser och CCM efter fem minuter innan Trånkan fick dit ett PP-mål som vi kunde ha levt utan. Därefter chockade mittengänget i div1 oss med att kontra in ett friläge när alla trodde sig ha friroll och att vi ändå kände oss manade att låta MV-junioren bekänna lite färg. Underläge i paus och det kändes ovisst. Trötter från Stallis hade som tur var skjutit in sig till slut (en gubbvila kan slå åt bägge håll) och kvitterade på ett pass signerad Psyket, som dagen till ära på nåder fick besöka barndomens jaktmarker i Stortorpshallen. Släkten är värst. Nu återstod det tryga 10 minuter för oss att bryta ned entusiasmen hos hemmalaget och bara två minuter senare hade samma firma ombytta roller när Trötter hittade Psyket som fick utrymme för sitt ickeskott till isare med bandyklubban. Skönt, men ingen klimax. Vi stod mot en teoretisk anstormning innan dagens MVP, Trötter, som nu var vaken som om han jobbade mot asienbörsen, fick in trissan i deras målvaktsfriabur som tömts i jakten. Saken var biff och hemmabiljetterna till kvarsfinalen kunde således släppas! Först till kvarn! Övriga motionärer som förtjänar ett omnämnande var alla Sebastians, junioren i kassen som var stabil och The Body som avverkade mycket is och tid. Exempelvis i boxplay i offensivzon, där man ju helst vill ha sina backar. Övrigt så tar vi med oss top-3 listan signerad bortaföljets ordförande till klackledare, Doggelito: 1) Brunkarens slagskott i ett friläge som gav en utvisning, men som var menad som en hommage till Persson. Brunkare emellan, du vet. 2) Pausmusiken som bestod av alla hits i favoritgenren, vilken det nu var. 3) Mjukglassen på Donken i halvgoda vänner och Roadrunners sällskap. Nästa no sex-bortamatch liras i Sollentuna 11/2 om fler vill se oss vinna även på bortaplan. Perfekt nog krockar detta med Sveriges OS-premiär mot Italiens fotbollslandslag i Milano, vilket man ju med fördel kan avvara. Dock risk för att någon av våra egna hockeynördar prioriterar fel då, varpå även du, kära läsare, kan bli uttagen. Samlingstid kommer! Skicka ditt CV (tidigare hockeyerfarenhet irrelevant) till GM-Rydan för en första gallring. Mediaskallen P.S. Om du såg matchen via svensk hockey-TV så läste du allt detta helt i onödan. Sorry not sorry. D.S. IFK Mariefred Vets Ishockey 2 feb 2kommentarer
  • Referat: Tyresö/Hanviken Hockey - IFK Mariefred Vets

    ”Referat” Det har inkommit mycket åsikter från fungerande analfabeter som inte förstår våra referat och andra som önskar att texterna främst handlade om själva matchen. Somliga menar också att texterna är för långa. Vi välkomnar all feedback och kritiken är givetvis både konstruktiv och motiverad, men om det tar emot så får ni väl vänta tills ”referaten” kommer ut som en lättuggad spelfilm. Nå, jag är inte långsint så här kommer två olika varianter. Notis DET SPELADES EN MATCH. ETT LAG FÖRLORADE (TYRESÖ/HANVIKEN). ETT LAG VANN (IFK-MARIEFRED). 1-9 BLEV DET. Ishockeykåseriet Veteranishockey är ett ganska roligt spel där ett x antal mogna män försöker jaga ett gummiföremål i 40 minuter och sedan vinner IFK-Mariefred Vetsen med en handfull pytsar, sa Gary Lineker aldrig, men det är inte mindre sant för det. Temat idag visade sig vara som hämtad ur en av historiens absolut bästa komedier, ”Groundhog Day”, där universalgeniet Bill Murrays karaktär upplever samma dag/sak om och om igen. För det första så vann vi, vilket börjar bli något av en naturlag. För det andra så hade vi helt oberoende av varandra valt en udda taktik med så kallade ”amerikanska urinvånare”-passningar, som det idag kallas. Gissar nu, men jag tror att bakgrunden till denna passning är att den generellt anses våghalsig och riskfylld. Vi lär oss förstås fort, precis som gamla hundar, så efter 20-30 gratischanser för motståndaren städade vi bort denna avart till förmån för sarg-ut, spelet som vi är betydligt tryggare i. Eller hur Vasa-Kungen? Älskar hur du peggade upp och skickade på ett golfslag för out of bounds. Den som verkligen tog vara på Murrays paradroll och temat "déjá vu", var Sjögren-Roadrunner, som piskade in fyra identiska baljor från slottet och högerkrysset har väl knappast hämtat sig än. Hade inte tiden tagit slut hade han nog satt ett halvdussin till. Snacka om att hitta olja! Som en tjockis i högklackat. Följande homosapiens fick äran att fira tredje advent i festdressen med IFK-emblem. I buren T-Rex Berg, mycket på gamla meriter och brist på annat. Ja, jag säger ju att det otacksamt att vara målvakt! Lagets minst betydelselösa del, (trumvirvel) … ja, ni gissade rätt, backarna, - dom är lite som kvinnor; man kan varken leva med eller utan dom - bestod denne kväll av en handfull mer eller mindre kompetenta nödlösningar. En rolig detalj i sammanhanget var att en icke namngiven spelare, Sebastian ”Divan” du Rietz, lämnat ett ultimatum om ökad speltid och att vår GM under svagt ögonblick gått honom till mötes. Även fan blir religiös när han blir gammal. Gissa vem som av följande försvarsexperter fick äran att tillsammans med Seb spela vartannat byte: 1) ”Doggystyle” 2) ”Gurra-G” 3) ”Vasa-Kungen” 4) ”Hellraiser”. Ledtråd: GM gick helt på BMI framför andra förmågor. Ja, ni gissade rätt. Framåt hade vi enbart stjärnor, ändock med varierande lyskraft. Förstalinan utgjordes av ”Tönne”-GM-”Trötter” (tydligt här att GM försökte minska pressen på sin egen produktion), andra av (alla underbältet associationer undanbedes) ”Quken”-”Slangen”-”Slowmotion” och sist men för kvällen inte minst, ”Barnen”, (Roadrunner, CCM och Mackan d.y.) som verkligen hade lekstuga, när de satte upp en tomteverkstad i anfallszonen och stod för lejonparten av vår produktion. Våra bortabaljor i tryckt format och i tur och ordning: Roadrunner, Mackan d.y., Tönne, Slowmotion, Roadrunner, Trötter, Roadrunner, Slangen, Roadrunner. Quken och CCM med ett par ass vardera. Men det kan vara läge att läsa det finstilta i protokollet i det här fallet. Mitt mål var sannolikt snyggast, ett infall av teknisk briljans, men så är jag också estet i grunden varpå jag föredrar att göra få, men vackra mål. Konstnärlig frihet. Allt är inte guld som glimrar! Isen lämnade en del övrigt att önska, men då vi helt sjuka bolltalanger allihopa (bortsett från backarna) och därtill vana med mälarisen efter nordanvind från barndomen, var det ungefär som att se Maradona joxa trasa på den argentinska prärien -75, när vi väl kuggade i. Iceberg i baljan var ute efter revanch från senast vi var i krokarna i Tyresö, och det fick han sannerligen. Istället för att släppa två mål på lika många skott inom ramen för 50 sekunder, dröjde det nu hela fem minuter tills att han tyckte var läge att försätta sitt lag i ett underläge. Hans sluga plan var förstås att få till ett väckelsemöte, vilket visade sig bli ett genidrag. Svårt att undgå Roadrunners fyra fullträffar i fråga om matchens spelare, men frågan är om det inte var mer osannolikt egentligen att jag, Slowmotion, lyckades måla igen, för andra matchen i rad dessutom. Vissa saker går inte att förklara. I övrigt var det trivsamt att som omväxling möta ett lag som känner till veteranhockeys gentlemannaregler och att domarna hade en perfekt nivå och fingertoppkänsla. Givetvis gick vi inte helt tomhänta beträffande utvisningar. Gurra-G tog en pliktskyldig och harmlös fasthållning för sakens skull. I själva verket tror jag att hans andemening i så här juletider var att förse Tyresö-gossen med lite mänsklig värme, närhet, som den sympatiska humanist han är. Apropå närkamper så var trekvadradsduscharna helt perfekta för teambuildning efteråt. Någon svagsint hade med enkelhet kunnat förväxla det hela med en bastuklubb och då vet man inte hur lyckligt kroppsvaskandet hade slutat. Ingen ont om de K-märka omklädningsrumsbarackerna i övrigt, museumbesök piggar alltid upp. Vi kan alltid trösta oss att vi inte är sovjetiska supertalanger på 80-talet som skulle leva så utan kontakt med omvärlden i 13 månader om året, varpå vi endast hade livnärt oss på Borsjtj och efter duschen krupit ner i våra trunkar för några timmars fulhetssömn innan skrotfysen från helvetet. Kvällens orsak och verkan var av rörande karaktär, det närmast tårdrypande vi någonsin kommer i ett övrigt känslomässigt avstängt hockeyrum för veteraner. GM-Rydan biktade sig kring sin ovana att dela ut slashingar på träningarna och det enda som krävdes för denna metamorfos var att Gurra-G (humanisten), hans egen lagkamrat hade anmärkningar på det beteendet. Tänk om någon kunnat tala om det för honom redan på skridskoskolan anno 1990. Hur många lemmar och klubbor hade vi kunnat rädda då? Som en parentes kan det nämnas att David Q efter denna insikt inte behöva hamstra fler stickor. Go figure! Något annat som värmde var Dogges vånda och kämpande med en kärleksfull IT-inbjudan till julfesten (avser bara de som pyntat eller avser att pynta sektionsavgiften). Boomers gonna boom, men allting ordnade sig ju! När nöden är som störst, så är hjälpen nära. Så är det med lagidrott. Hoppas vi kan fortsätta öppna upp oss enligt ovanstående på fredag också när det vankas julfest på ett lokalt vattenhål i byn. Då kan vi manipulera känslorna via kemisk väg och stänga haket gråtandes i baröverkropp medan målvakterna spelar balalajka. Vi ses i baren. För ni kommer väl? Från oss alla till er alla: God jul kosmonauter! IFK Mariefred Vets Ishockey 15 dec 2025 0kommentarer
  • Referat: IFK Mariefred Vets - Vallentuna Hockey

    ”PARENTAL ADVISORY EXPLICIT CONTENT” Hade någon av oss varit synsk eller ens ägt en spåkula hade den här gamla rackaren till varningstext som prydde 90-talets grymma rapskivor kunnat stå med i matchprogrammet. Tyvärr är det inte ens alla av oss som har några Tarot-kort. Tur då med den sena matchstarten, så att barn- och ungdomslagen redan var klara för bingen hemmavid. Ni kommer ihåg Asterix och Obelix, eller hur? Den klassiska serietidningen om en nordgallisk by som med sin överlägsenhet står emot romarrikets världsherravälde. Ungefär den premissen kan man överföra direkt på våra förehavanden i elitserien för veteranhockey i Stockholm, där vi representerar en liten stad utanför länsgränsen och där ingenting som den stora, mäktiga hufvudstaden tycks kasta på oss i form av kanonmat har något segerrecept när de tvingas göra kulturresan till Mariefred, ty vi har aldrig tappat en poäng hemma och antalet baklängesmål kan även någon mindre begåvad snabbt räkna ut. För att dra jämförelsen hela vägen så har vi förstås våra egna karbonkopior på seriens huvudpersoner i GM-Rydén och backbjässen Jönsson, den parallellen löser även den minst fantasilösa av er, men mot Vallentuna igår behövde ingen slösa på magisk dryck för extra styrka. Ett serum mot dumhet hade emellertid varit välkommet. Visst, bristen på serotoni och andra signalsubstanser larmar hos oss alla till mans, solen har inte värmt i månader och snart vankas det Norén-jular med familjen som löken på laxen, men dumheten igår var närmast gränslös och att ens försöka definiera det som hockey blir svårt även för den mest välvilliga av oss. Is-Kendo kan dock bli en ny innegrej efter padel för alla sexuellt frustrerade mellanchefer och andra knegare vars förebilder är Broadway Bullies. Det kan vi tacka Vallentuna vetsen för, pionjärerna för gränsöverskridande. Kudos dock till gästernas slips som var duktig med glimten i ögat. Är han mån tro den enda hockeyspelaren i Vallentuna utan damp? Er galliska by ställde i varje fall upp med följande shoguns: Vid stålramen och maskorna: T-Rex IceBerg (tänk målvakten från Ducks-filmerna) Defensiven fördelades över sextetten som följer: Kung-Vasa, Seb, Hellraiser, Gurra-G, Doggystyle och sist men inte minst, Obelix2.0. Avseende våra anfallstriader testade coachen nytt ikväll, när han både tog fram genomsnittsålder och ett personligt tema för respektive enhet. Själv ingick GM i förstakedjan, ”De ärrade” med Tönne och Persson, medan andra, de som skulle ansvara för farthållningen, bestod av Slangen, Quken och Yours truly a.k.a. Slowmotion. Tredje bestod i sin tur av ”barnen”, (spelare födda så sent som -90), ”CCM”, ”Roadrunner” och Mackan d.y. Gissningsvis är dom för unga för att komma ihåg ironins storhetsperiod och vissa referenser kan i en sådan här text också innehålla spår av avund. Long story short. Ett lag var mycket bättre och vann, ett annat lag skämde ut sig. Det säger mycket om en målvakt är dålig, men ändå håller nollan. Förlåt Thomas, jag bara kryddar lite. Fullträffarna inprickade i tur och ordning av doldisarna ”Slowmotion” och Mackan d.y., samt ”Doggystyle” och ”Roadrunner”. Case closed. Och beträffande själva spelet ishockey, det som handlar puck, is och klubbor har vi då redan närmast tömt ämnet, för resten handlade mest om rövhatteriet som övrigt präglade matchen, vilket zebrorna tyvärr inte heller lyckades avhjälpa i tillräcklig utsträckning just kväll. Shit happens. Nå, det väl ingenting vi behöver ödsla mer utrymme på heller för idiotens mamma kommer alltid att vara gravid, som någon med lätt klassförakt någon gång formulerade det. Vi väljer glädjen! Mest glädjande just idag var trängseln i seket – tack boys – men undrar samtidigt om det för många kockar och/eller att surret blev en distraktion? Perioder om 15 minuter och en minuters-utvisningar piggade ändå upp och det är förstås glömt om hundra år. Human error. Sådant händer. Tydligen. På plussidan hamnar också kärleksaffären som en av våra mer tongivande spelare har med sina båtar. Det går att lyssna på i timmar när beskriver sitt båtliv, hur han vårdar och putsar dessa, nästan som om det handlade om hans egna avkommor. Så vackert med män som kan vara så öppna med sina innersta känslor. På hela taget var just sådana historier som ikväll lade grunden till uppladdningen och kanske fick dessa kärleksutlåtelser också oss att kalibrera in en optimal anspänningsnivå inför nedsläppet. Kanske kommer sådant också framgent får oss att mjukna, påminna oss om våra sanna kristna värderingar, att vända andra kinden till och om tillräckligt lång tid hinner flyta, kan vi kanske, om bara en handfull år eller så vara beredda att förlåta motståndarna för kvällen då skiten träffade fläkten och veteranhockeyn sög röv. Vänd blad, sa kungen som knullade snett! Ciao. //Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 2 dec 2025 1kommentar
  • Visa fler nyheter