Lundbypremiär och tre sköna poäng

Lundbypremiär. Låt det ordet landa en stund. Lundbypremiär. Fyra bortamatcher och en halv hemmamatch på Pettersberg har byggt upp en kolossal längtan att få beträda Lundbys gräs. Med lätta regnskurar i helgen och solsken på matchdagen kändes det som att alla hade längtat. Med årsbästa på publiksidan eggades stämningen ytterligare. Pålsboda var laget som först skulle få besöka anrika Lundby. Ett Pålsboda som så sent som för två år sedan vann båda matcherna mot Eker i dåvarande divison fem södra. Revanschlystna och sugna på tre färska poäng vandrade Ekers stolta grabbar ut till match. Eker satte fart och visade verkligen vilka som bestämmer på Lundbyborgen. En hög beslutsamhet präglade titanerna inledningsvis och Pålsboda tvingades till att stå lågt och försöka lyfta längre. Målchanser skapades också ur tålamodets trädgård då titanernas rull aldrig tordes sluta. Flera var de hemmaspelare som med turen på sin sida hade kunnat frälsa sitt lag och bli premiärskytt. Halvan av den första halvan var titanernas. Boll ven över gräset fram och tillbaka som ett vackert väggur och Pålsboda hade bara att följa efter. Så kom det stora läget, som en blixt från klar himmel. En felträff på en inspark av Pålsbodas keeper gav Eker-strikern Wrigby fritt läge mot mål. Wrigby valde att försöka lobbskjuta bollen över keepern, men avslutet blev inte riktigt som den gode Wrigby tänkt sig. Mållöst alltjämt, men att granna Lundby IP inom kort skulle få sitt första nätrassel var det ingen som tvivlade en sekund på. Simon Chamoun och Jesper Svenssons fina samspel på vänsterkanten bidrog ofta till farligheter då trycket alltmer ökade mot Pålsbodas målbur. Ett sådant där anfall där bollen gick som på ett snöre lagdelarna mellan hittade sånär nätmaskorna, men mitt i avgörande läge studsade bollen retligt för Henke. 1-0 och måljubel föll efter cirka halvtimmen spelad. Efter att Hannes ribbträff ekat över hela väster kunde Anton Wrigby med mer vilja än skönhet raka in årets första mål på Lundby. Halvleken spelades av utan nämnvärda händelser och Eker kunde ta med sig 45 välspelade minuter in i omklädningsrummet. Pålsbodas tyngd sänker mentaliteten hos många lag länet runt. Det gäller att vara på tårna, inte vika en tum åt krigarna från södra Närke. Inledningen av den andra var darrig och trevande från hemmalagets sida. Pålsboda åt sig in i matchen, tog för sig och smällde på. Ett Eker i ledning var under några minuter nära att falla in i den divison 5-vagga som gäckat grabbarna tidigare. Det sägs att tur är något man förtjänar, och 2-0 målet signerad Henrik Sundström var precis vad Eker behövde i ett nervöst skede av matchen. Prestationen, där han bröt in centralt i banan från sin högerkant höll hög klass. Högersläggan avlossades, och via en snygg styrning på Pålsboda-ben stod bortamålvakten på hälarna när bollen träffade nätet. 2-0 och medvind för Eker. I godan ro, med lugn och trygghet i kroppen rullade Eker vidare. Säsongen har varit en uppförsbacke hittills, och för en stund verkade det som om Eker nått hela vägen upp. Men Ekergrabbarna skulle åka på en sista utmaning innan föreställningen var över. Efter lite slarv i uppspelsfasen slog Pålsboda på högsta offensiva fart, snodde åt sig lädret och stormade mot straffområdet. En utrusande Linus felbedömde något och spelaren föll efter knapp beröring. Tveksamheter rådde kring huruvida domaren tilldelat Pålsboda straff eller inte, men efter en stund av förvirring stod det klart att Pålsboda fått en utmärkt väg tillbaka in matchen. Linus var nära, men straffen var väl slagen. Reducering med en kvart kvar, och scenariot från Sköllersta borta var skrämmande lik. Ett super-inspirerat Pålsboda malde på för fullt maskineri och hade betydligt mer att säga till om när Ekers nyvunna självförtroende fått sig en ordentlig törn. Ett par kvitteringschanser vaskades fram av Pålsboda och skulle kunnat förstöra premiärfesten för Eker, men den här matchen var titanernas. När läget började bli ordentligt nervöst klev han fram. Ekers matchhjälte. Den avigaste av de aviga, titanernas Marco Reus. 84 minuter hade spelats när urstarka Edvin slet sig loss och servade sin kompis öppet mål. 3-1 målet var oerhört förlösande, och det märktes inte minst på målvrålet från samtliga Eker-sympatisörer. Noahs högsta nivå är hög. Och när alla komponenter stämmer i addition med storpublik är han ostoppbar. Noahs andra och Ekers fjärde var vackert. En spelvändning från skönspelande Rosen hittade Noahs fötter till vänster. Ett par touch, ett par offensiva kliv och pang. Utan chans för målisen satt bollen som förprogrammerat vid bortre stolpen. Direkt efter efterföljande avspark blåste rättskipare Joseph Saliba av matchen. En genomgående solid insats av Eker betalade sig äntligen och tre poäng hade bärgats. Wilhelm Råslind bar kaptensbindeln ärorikt, och förtjänar dagens matlåda. Två otroligt spännande matcher väntar härnäst för grabbarna från väster. Först ut är Glanshammar borta på fagra Skölvboslätts IP på torsdag 21 maj 19.00. Veckan senare välkomnas seriesuveränerna Real Örebro till Närkes vackraste arena. Välkomna! A-lag Herr 0kommentarer

Tålamod och tro

Röd dag i almanackan, sol på himlen och fotbollsmatch i division 5. Det var många faktorer till lycka som föll på plats när Ekers grabbar begavs sig mot positiva metropolen Frövi för spel i den femte omgången. För motståndet stod Frövi. Ett Frövi som efter en chockerande start hittat formen och står lika på två i segrar och förluster. Många mål framåt, men lika många bakåt. I Eker-lägret pusslades det i veckan för att få ihop en slagkraftig startelva. Solida Jesper och P-O fattades pga skador, Joel och Hannes borta med jobb och avstängning. Då Linus i målet befann sig på annan ort kallades Olle in från 00-laget. Blott 14 år ung A-lagsdebuterade reslige Olle på Fröjevi denna soliga majeftermiddag. Hemmalaget tog tag i taktpinnen under matchens 10 första minuter. Med ett varierat sätt att anfalla tvingades Eker freda sitt mål gång på gång. Närmast till utdelning var Frövis nummer 17 med en kraftfull nick i ribban efter en frispark. Det var inte utan att Eker var farliga. När läget gavs var det fart och fläkt vitt och brett över hela grönytan, ofta med "tres amigos" Palm, Simon och Henke i antågande. Ett resolut målvaktsspel av Olle följt av ett kvickt igångsättande försatte sånär Simon i ett friläge. Mittbacken var följsam i sitt försvarsspel och lyckades avstyra. Hörnor från de blåklädda oroade Eker matchen igenom. Med sin "alle man på första ytan"- taktik kändes det nervöst varje gång. Titanerna tog ledningen efter cirkus 25 spelade minuter. Ett vackert ackompanjerat anfall gav titanerna från väster en hörna. En hörna som efter lite paniksparkande fram och tillbaka i straffområdet gav Emil Palm sekunden han behövde, och 0-1 var ett faktum. Psykologisk viktigt, då Ekers hörnstatistik inte varit alltför smickrande. Kvitteringen var nog redan nedplitad i protokollet när Frövi spelade till sig ett friläge. Olle som hittills varit relativt oprövad visade sina kvalitéer när han elegant höll Eker kvar i ledning. Kort efter Olles frilägesräddning kom Frövis kvitteringsmål, ironiskt nog på en hörna. Bollen skruvades i en elegant båge precis mellan målvakten och försvararen vid första stolpen. Retligt, men vackert. Halvlekens sista 10 minuter präglades av ett Eker som dominerade. Frövi stod med samtliga spelare strax ovanför straffområdeslinjen och de små ytor som fanns åts snabbt upp av hemmaförsvaret. 1-1 bokfördes efter den första halvleken som spelmässigt ägdes av Eker. Ett byte genomfördes av coach Trappatoni i halvtid. Den gode Hama hade löpt sig helt slut och ersattes av Noah. På planen fortsatte Eker att vara spelförande. Med enorm löpvilja och entusiasm tvingades Frövi till konstant försvarspel. Anton Wrigby manade på ifrån sin mittbacksposition. Rosen, Simon och Emil Palm pulvriserade sina antagonister på mitten. Kanterna med Noah och Henke var ständigt på hugget med fin teknik och utmattande djupledslöpningar. Fåtalet var de gånger Frövi stack upp, ofta med en ensam forward löpandes på en lång boll. I matchens 54:e minut hände det som inte får hända. Igen. Emil Palm gick ner för räkningen och gav ifrån sig ett hjärtskärande skrik. Palm som har en historik av knäbekymmer visade direkt att något inte var som det skulle. Och när en kille som Palm har ont, då gör det ont. Till ljudet av empatiska applåder bars Palm ut på bår. Förhoppningsvis är han tillbaka snart. Det är tredje knäskadan på fem matcher för titanerna. Utöver Rigbäck. Minuterna tickade på och det blev allt tydligare vilket lag som gick för tre poäng. Eker dominerade fullständigt, avlossade skott, slog inlägg, hotade i djupled. Ja, med alla sorts medel sökte ett hungrigt Eker det förlösande ledningsmålet. Men fru Fortuna skulle visa sig stå på Frövis sida. Utgångspositionerna blev allt lägre, desperationen i försvaret tydligare. Frövi såg ut att vara väldigt nöjda med den poängen de hade i sin ägo. Många Ekerspelare förtjänar beröm för sin arbetsvilja. Högerkanten med Sebbe och Henke fick sina motståndare i Frövi att önska att de aldrig äntrat planen. Ekers dominans mot slutet av matchen blev snudd på absurd. Ett bombardemang av målchanser och spelövertag mynnade aldrig ut i ett segermål. Det var både stolpträffar och räddningar från såväl målvakt som försvarare som hindrade Eker från att gå vinnande ur striden. Frustrationen efter matchen var påtaglig. Och med all rätta. Att vara så överlägsna i stort sätt hela matchen utan att åka hem med full pott är frustrerande. Framförallt med tanke på att det inte är första gången i år. Det gäller att se det positiva, även om det i nuläget och ett par dagar framåt kommer svida. Men fotbollen är orättvis, det är bara att konstatera. Eker har, med Trappatoni i spetsen, något stort på gång. Det gäller att ha tålamod, hålla tron på varandra och på spelsystemet så kommer utdelningen. Enda sättet att ta sig vidare, är att ta sig vidare Högerkanten har nämnts, Henrik Sundström och Sebastian Jonsson delar således broderligt på matlådan. På måndag den 18/5 kl 19.00 är det äntligen dags för Lundbypremiär. Pålsboda välkomnas då till vattenhålet på väster. Undertecknad vill också ta tillfället i akt och bjuda in er att följa oss via sociala medier. För lite inside scoope och en större inblick i hur livet är som IF Eker representant, följ @IFEkerHerr på Instagram. Välkomna! A-lag Herr 0kommentarer

Fram med bröstkorgen

Vilket vårväder. Sol på himlen och en härlig blåst ramade in Pettersberg när Eker välkomnade Mariebergs IK till spel i femmans fjärde omgång. Marieberg åkte förra året ur division fyra med dunder och brak efter endast 9 inspelade poäng. Årets säsong har inletts med två kryss och en vinst. Obesegrade, och bevisligen svårslagna. För hemmalaget Eker gällde det att ta till vara på den fina prestationen från tisdagens cupmatch, bygga vidare och ta till vara på utvecklingskurvan. Plattan i mattan. Direkt satte titanerna från väster högsta tempo. Inspirerade av tisdagens cupmatch bosatte sig grabbarna på Mariebergs planhalva och under en 10-minuters period rådde halv panik från vitklädda Marieberg som uppenbart var tagna av den energiska starten. Både en, två och tre gånger hade pressen kunnat resultera i mål, men MIK kom undan med nollan i behåll. En lovande start för ett helt klart inspirerat Eker. Tempot sjönk något då Marieberg bet sig in i matchen. Kanske var det Ekers miserabla bolltapp på egen planhalva som ingjöt hopp. Kanske var det Marieberg som tog sig i kragen och ryckte upp sig. Omställningarna fortsatte att gäcka de vitklädda. Om det inte var Simon, så var det Abbe Råslind. Om det inte var Abbe Råslind så var det Henke. Om det inte var Henke, så var det Edvin. Ja många var de som med stor ackuratess och finess var på språng mot Mariebergs mål. Men som tidigare så fattades kvalitén och det där lilla sista i de avgörande lägena. Marieberg är storväxt, det var känt från början. Och storväxta lag är av regel duktiga i luftrummet. Efter att ha bitit sig fast till höger efter en handfull längre inkast kunde en omarkerad Mariebergs-forward till synes ostört nicka in de vitas ledningsmål. Effektivt, då de vita inte haft alltför många kvalificerade målchanser. Efter att Marieberg tagit ledningen var det som att luften gick ur grabbarna. Rädda för att släppa in ytterligare mål låste sig spelet och de uppoffrande närkamperna byttes successivt ut mot individuella prestationer och ångest. Eker fortsatte ändå vara det lag som hade bollinnehavet, men ett lågt stående Marieberg var kompakt, och skulle visa sig vara dödligt effektiva när läget gavs. Ledning späddes på efter att ett inlägg passerat både försvarare och målis. Återigen var det ett passivt Ekerförsvar som mer eller mindre tittade på när bollen via anfallarens huvud for i nät. Få var de minuter som hann ticka innan Marieberg fick jubla för tredje gången. Hela Eker hamnade snett i försvarspositionerna och Marieberg hade bara att knalla igenom. 0-3, och uppförsbacken var brantare än Vivallakullen en decemberkväll. I femman ges inget gratis. I sexan räcker en spelidé. När halvtidssignalen ljöd var det elva slagna Ekergrabbar som med tunga steg klampade mot omklädningsrummet. Det handlade i den andra halvleken om att visa hjärta. Visa att Eker minsann inte bara är ett gäng fotbollsspelande pojkar. Ser man enbart till matchbilden var det ett evigt bollinnehav för titanerna, som gång på gång hittade fram mot mål med korta såsom långa passningar, men väl när bollen skulle in, fattades något. Den där desperationen, att bollen ska in till varje pris, behöver Eker anamma. Marieberg stack upp och gjorde 4-0. Och den kyliga kvällsvinden for rakt igenom ryggmärgen på det stolta Ekergänget. En brutal effektivitet hade sänkt titanerna än en gång. 4-0 var ett slag i magen, utan förvarning. Eker hade inlett andra halvan starkt, som pånyttfödda. Om Eker var ett öppet sår som höll på att läka, var Marieberg saltet. Mot slutet var det en jakt på reducering, en jakt på ett mål, en jakt på bekräftelse. Målet var målet, och målet var att för sig själva bevisa att läget till trots kan Eker prestera. Att stå upp när det blåser, att vilja ge sig ut på slagfältet direkt efter nederlag. Visa hjärta, kämparglöd, vilja. För ära. Rättskipare Christoffer Johansson förkunnade strax innan 20.30 att matchen var över. Slutresultatet hela 4-0 till vitklädda Marieberg. Frustration. Frustration och frustration. Att förlora en match med 4-0 och bli totalt utspelade är en sak, men när spelet och matchbilden mer eller mindre är Ekers under 90 minuter svider det lite extra. Nya tag för Eker som härnäst åker till Frövi för fortsatt utveckling. Det gäller att hitta glöden, vinnarskallarna måste fram. Adderas det med det taktiska kan det bli åka av. Anton Wrigby visade att fysiken inte är en bristvara och agerade med stor pondus under 90 minuter. Gratulerar till matlådan. Torsdag 14 maj, 19.00 @ Fröjevi. Välkomna! A-lag Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter