Nära ändå!

Man ska aldrig ge upp. Det fick vi bevis på igår i bortamatchen mot Alnö. Efter att stora delar av matchen varit utspelad och en bit in i tredje perioden legat under med 3-9 så lyckades vi resa oss och så när fixa en kvittering!
När tre och en halv min återstår gör vi 5-9 och bara minuten senare reducerar vi till 6-9. Sen inom 8! sek gör vi både 7-9 samt 8-9 och då visar matchuret på 19.19. Vi gör då allt och tar ut målvakten och när ca 20 sek återstår så har Stefan Westman ett skott som landar i ribban! Men närmare än så kommer vi inte. Men en remarkabel upphämtning i alla fall var det och uttrycket man ska aldrig ge upp eller bollen är rund besannades!
Sett till matchen som helhet så var Alnö det klart bättre laget. De var kvickare o rörligare än oss och vi var inte alls så skärta som vi hoppats och tenderade att hamna på tårna. För utan både Potters och Antes storspel(kom in vid ställningen 2-6) så hade matchen dödats tidigare. Alnö hittade gång på gång fria ytor i mitten trots att vi verkligen var medvetna om att täta där.
Sen är Alnö numera ett riktigt bra lag med en del riktiga klasslirare men nog hade vi förhoppningar om att bjuda till bättre än så här.
Vi får ju ändå ta med krigarandan på slutet då vi ändå hämtar upp 3-9 till 8-9 och är ett ribbskott från kvittering.
Men i stora delar av matchen är vi inte nöjda med spelet. Kanske, så här efter fyra raka segrar, så var inte ödmjukheten och desperationen riktigt som de skulle. Men det fanns positiva saker från matchen som vi tar med oss och nu blir matchen härnäst borta mot Brunflo extra viktig så då ska vi bara vara extra taggade.