Ref. Herrings vs Dynamo – Rond Två av Två

Sitter här hemma hos Jonas med en öl i handen och funderar på vad jag skall välja för tema. Snabbt filtrerar jag skallen på saker jag hatar. Om jag inte gillade att ta ut svängarna kanske jag skulle säga måndagar, krig, elände och andra makro problem som vi inte kan påverka. Men jag hatar tisdagar, spårvagnar och regn. Måndagar går inte att hata, alla andra gör ju det. Alltså har du en straffspark på att hamna steget före i början av veckan. Tisdagar däremot, alla har kommit igång och de riktigt snabba kan också hamna jämsides med dig. Regn, det finns väl inte så många som gillar regn men kika vilken inverkan regn har på vårt samhälle. Ingen är speciellt glad, det mesta blir lite värre om det regnar, folk tappar helt plötsligt förmågan att köra bil, spårvagnar beter sig som husdjur och tycker att de förtjänar en dag ledigt pga regn. Samtidigt som allt detta sker skall alla… alla åka spårvagn just den dagen. Så inte nog med att folk kommer ikapp så skall det regna och jorden slutar snurra. Sen är det tisdag, minnen från helgen har du redan släppt och med öppen famn välkomnar du ångesten om att det är långt till nästa helg. Behöver jag nämna fler anledningar till varför tisdag är den sämsta dagen på veckan? Torsdagar dock, pannkakor, helgen är nära – regnet som faller kan försöka rubba balansen hur mycket det vill. Regn blir helt enkelt bara vatten som en skänk från ovan. Det är väl roten till allt liv? Innan vi börjar polera skorna, kamma oss, ladda för aktiviteter har vi ett litet hinder kvar innan vi på riktigt kan ta helg – hockey. På menyn denna torsdag stod Dynamo. Vilket gäng, vilka lirare. Det är som att få tisdags-feeling på en torsdag. Man skulle kunna säga att Dynamo är som den svettiga tisdagen fast den infaller på en torsdag. Blotta tanken på det här gänget gör mig illamående. Det är heller inte så att jag kokar ner det på individ utan mer som grupp (de är säkert jättefina på insidan). De har ett par skickliga spelare, men några går upp varje morgon och slår på begåvningsreserven direkt. Jag tycker vi kliver in i matchen med en skön känsla, lätta urinträngningar på sedvanligt vis, ena skridskon sitter hårdare än den andra. Men med vetskapen att vi är ett gott gäng glömmer jag bort regn, urin och tisdagar, skridskon på höger sitter dock lösare än vänster fortfarande. Det skulle dröja hela 6 minuter innan vi fick göra 1-0 genom Olympus väktare vackert framspelad av vår kelgris. En powerplay lösning vi kanske inte sett tidigare, läckert förarbete av det enda helt fungerade ångloket från Värmland. Vi fortsätter att föra spelet men som tidigare lyckas vi inte riktigt komma till avslut (det kommer bli snyggt när den väl går in). Några tveksamma utvisningar gör att matchen haltar och vi kliver in i deras tempo, som för övrigt är riktigt långsamt. Jag hinner pensionera mig innan pucken transporterats de 60 meter rinken har att erbjuda. I båset är det tyst, i rummet är det tyst, på isen är det tyst. Vilket också ger oss samma förutsättningar inför andra som vi avslutade med i första. Dock skulle det finnas vissa adventsljus i mörkret. Danne P står för ett enormt slit och tyvärr så lyckas inte lugnet behållas och vi går even steven i utvisningar. Men under två normalt långa minuter tidigt i andra rycker vi och gör både 2 och 3 -1, först genom grovarbete av firma V. Ericsson, D. Börjesson och G. Ljungsvik. Transporten av Pretty boy Dave hade fått de flesta logistiker att rodna, grovjobbet av Mr Movember kan närmast hämtas från ett avsnitt Axe Men! Men självklart skulle vi inte segla hem skeppet där, vi släpper in 3-2, gör 4-2 och släpper in 4-3. Då passar vi även på att förstätta oss i situationen 5 mot 3 i drygt minuten. Vi reder ut det och sista minuten med tom bur på andra sidan tar vi några riktigt svettiga beslut men lyckas reda ut dem också. Har alltid föredragit människor som lever livet lite på kanten. Grattis, jag gillar er alla. Vi måste lära oss att kontrollera matcherna bättre och vara så pass trygga i vårt spel att vi inte låter oss påverkas av motståndarnas spel. Så till det allra viktigaste den här veckan, Rhodi. Vilken kille, när vi har några som viker ner sig är Rhodi beredd att släppa det han håller på mig, göra en avvikelse i sin vardag för att hjälpa oss alla. Det är fantastiskt, så från botten av min trunk tackar jag dig för att du ställer upp och gör det med bravur, klanderfri insats, igen! Helges ledord: Lojal, regn, livet Matchens sill: Rhodi Ingvarsson – Fantastiskt kul att du kliver in och gör det på ett sådant sätt att du lyfter hela laget, hoppas du kommer ner oftare. /A A-lag Div 4 0kommentarer

Herrings HC - Dynamo 414, 3/12

Herrings HC vs Dynamo 414 När: Torsdag 3/12 Var: Frölundaborg Samling: 20:30 Nedsläpp: 21:30 Lager som spelar: 1) Gustav Ljungsvik David Börjesson (center) Victor Eriksson - Victor Magnusson Robin Paleski 2) Mathias Ahdrian Alexander Jonazon (center) Daniel Pettersson - Ellery Ames Linus Hörlinge 3) Alexander Ahdrian Erik Gullberg (center) Rikard Hedelin - Johan Wennerlöf Fredrik Trauelsen Målvakt: Filip Hedegård A-lag Div 4 0kommentarer

Konstruktiv kritik & ref. Slottskogen RedMachine

Slottskogen Red Machine – Herrings HC Segertåget rullar vidare...eller? I min egna rastlöshet kan jag fundera på vad det är som avgör matcher. Är det slumpen? Är det att det ena laget är individuellt skickligare än det andra? Är det att man är bättre som lag? Jag har lite snöat in mig på spåret att det inte är något utav ovanstående, eller en kombination av allt. Steve jobs berättade ganska kort innan han gick bort hur han jobbade med små delmål för ett större mål. Helt klart vanligt förekommande, skillnaden var att han gjorde det även när han promenerade. Nu var inte Jobs framgång baserad på att han kunde gå. Men det underliggande tänket, strävan att även vara framgångsrik på detaljnivå, småsaker. Vi har en del spelare i laget som aldrig tillhört någon klubb, moderslösa nomads om ni så vill. Idag är de med och spelar varje vecka och ingen kan någonsin ta ifrån dem glädjen att vinna. Även om den är lika stor i hela laget, nomad eller inte så unnar jag dessa individer det ännu mer för att de alltid går in med inställningen att bli bättre och utvecklas, det gör inte jag. Jag går ner varje vecka för att vinna, det och enbart det. Finns inget jag vill utveckla, inget jag vill förbättra, jag vill bara vinna (inte för att jag är fullärd, utan för att jag inte ser något annat mål). När människor med helt olika förutsättningar gör det möjligt för mig, ja det finns en stor möjlighet att jag tycker om dessa lite mer. Med de orden vill jag att vi synar oss själva för en stund, varför slutar vi helt plötsligt åka? Varför slutar vi emellanåt vinna puckarna? Åka halva vägen för att sedan lägga av? Är det någon som kommer till hallen varje vecka för att bara ha ”sköj”? Det här är ingen direkt klagan på någon enskild utan bara en lagom aggresiv frågeställning. Denna matchen hade varit en walk in the park om vi gjort vad vi brukar, slita för varandra, vara såpass starka som grupp att vi inte påverkas någonting utav våra motståndare eller andra macro faktorer vi inte kan påverka. Matchen drar igång i ett halvt lunkande tempo, vi gör det lite svårt och vi byter chanser lagen emellan, tänk om samhället sett ut som en hockeymatch. Man slår den som är dum och passar den man tycker om och man skjuter på den som är annorlunda. En förenklad bild? Jaja, det skulle till slut falla ett första mål, till di rødes födel, efter ett något passivt försvarsspel. Då trummar offensiven igång, attacken, flyganfallet, natträden – det verkar som att vi behöver släppa in en puck innan vi vaknar till liv. Efter hårt förarbete av Nemcik lyckas Danne stå ivägen för pucken och lyckligtvis styra in den bakom en oförstående förrådsväktare. Det är svårt att skriva såhär i efterhand för att man sällan kommer ihåg något mer än små fragment, så jag brukar mest hitta på och hoppas på att ingen har några invändningar. Vi skulle dock göra en till sent in i första perioden, i powerplay, hör och häpna. En tappad puck bakom mål, ett försök att släppa backhand in till en ren Carlebomb framför mål men lyckas slå den över hans klubba till Norrlands förtjusning, pang styrskott från Järnjätten Anders på blå, vår allas kelgris lyckas peta på den och det räckte för att öppna luckan 5-hole. I båset stannar vi kvar för att samla krafterna inför en sista sprakande period, rörande överrens om att vi behöver kliva tillbaka till vårt spel. Ignorera deras stundtals grisiga spel för att få oss ur balans, jag tror inte jag såg en enda regelrätt propp, vad är det här med händer och armar upp i varje situation? Tröttsamt. Vi kliver in i andra fast beslutna om att kliva på ännu hårdare och döda matchen tidigt. Men di røde hade andra planer, pang så hade vi 2-2 tidigt i första. Oj va slitsamt vi kan göra det ibland, lät ju så enkelt. Böljande spel fram och tillbaka, byta chanser, trasig klubba och några välriktade kanoner. Vet att vi hade ett läge förra året där Virus pillade in en kanon som helt seriöst tog lika lång tid som en gorbys i micron innan den trillade in. Vi har några kandidater iår med, fast ingen går in. Slajdarn förstår om han inte slösar på krutet då han gör sig redo för sitt nya gig i ”Hockeystopp med Slajdarn” och säkerligen fler avsnitt efter den piloten. Men vi andra, hur skjuter vi? Tillbaka till den bländande matchen. Det skulle dröja innan vi lyckades göra 3:an. Fantastiskt framspelad av herr Carlebomb så lyckas jag slinta bakåt och försöka stävja fallet med klubba i samband med detta träffar jag pucken och den går tydligen in, 3-2. Att vara så kyliga så vi börjar spela på resultat med 10 kvar... det skall vi ha cred för. Vi lyckas till slut att hålla igen hela vägen och kammar hem 2 vackra pinnar i årets upplaga av Parodi 4A Göteborg. Ha en magisk helg, Matchens sill: Välförtjänt till en hårt arbetande R. Nemci...Nemcicicik...Nemo? Du får lära mig det där ;) fin fart under rören och ett härligt slit till lagets förmån, kul att du kom! Matchens ledord: Dom Fucking Perignon /A A-lag Div 4 0kommentarer

Ref. Herrings HC - Bokasport Sportklubb

Då var det dags igen, ni skall veta vilken skön känsla det är att vakna och veta att jag skall skriva ett referat. Inte får att jag får ge utspel för mina tankegångar utan för att det görs bara vid seger. Jag vet inte om ni har någon kolla på vem Dante Alighieri va. Vi skall rycka tag i hans kanske största verk Den gudomliga komedin (va är det för jävla sork som översätter till svenska?) vi använder dess italienska namn Divina Commedia. Det skrevs tidigt 1300-tal och bygger på resan genom helvetet för att till sist nå paradiset. Det är tre stora steg i resan som börjar med helvetet går sedan vidare genom skärselden för att slutligen hamna i paradiset. Vestibulen – Platsen mellan himmel och helvete, hur skulle det gå? Efter den totala floppen borta mot Duells förra veckan rådde det tvivel till om vi har vad som krävs, finns inställningen, finns hungern? Första kresten – När det var dags för samling så är det alltid spännande att få en känsla för kvällen, oviss, elektrisk, slentrian? Revanschlusten gav mig energi så jag vill påstå att det var mer elektriskt än ovisst. Det var en samstämd kör som sa att inställning kommer bli direkt avgörande. Andra kretsen – I verket beskrivers det som ”blåser omrking i en storm” och det var precis vad som skulle hända, så fort den renova sponsrade individen skulle droppa pucken började det blåsa i vår borg. Redan efter 1.54 in i första perioden skulle han få presentera sig, vårt alldeles egna techno freak från andra sidan bron, skottfint, en gubbe nere, skottfint igen, två gubbar nere och pang ett distink och placerat skott i hörnet, #3 R. Paleski Tredje kretsen – Det omättliga rullas i gyttja i en regn och hagelstorm, vi förde matchen, vi skapade momentum, det var väl just hagelstormen som uteblev. Efter att vi släppt in 1-1 i PP 3:35 in i första blev det ett fasligt liv i båset och vi slog på stora trumman. Drygt två minuter senare hade vi gjort 2-1. Vår nyfunne notoriske målskytt #12 V. Eriksson skulle trycka in den. Men jag skiter lite i hur målet gick till, har ni sett mustaschen på killen? Den hade fått självaste Nikola Tesla att vilja sticka fingrarna i sina egna uppfinningar, Houdini att strunta i att komma ur sin tvångströja. När närmaste släkting får bli det Sixstinska kapellet i Vatikanen så bör ni förstå vad jag menar. Den enda gången jag önskar att det var November året om är när jag ser den ribban. Vi hoppar raskt ifrån tredje till sjunde kretsen för att inte helt tappa det (lol)? Där träffar vi våldsverkarna – Det görs både 2-2 och givetvis 3-2 på ett exemplariskt vis, #24 D. Börjesson kliver på egen retur, jag är beredd att erbjuda Davids tjänster till förmån för forskning i förnyelsebar energi, de kan bygga vindkraft, generatorer men vi har vår alldeles egen maskin. Kan man få mer kraft av mjölksyra? Är det bara så att han tycker det är roligt? Jag orkar inte. Totalt i matchen skall vi ha 64 minuter utvisning. Vad hände där? Danne P försöker påla deras back framför mål, jag själv får ett numer standard psykbryt när jag blir för trött. Ber om ursäkt för detta (not). Åttonde kretsen - De som varit otrogna och stulit – Vi hade inga planer på att lämna något åt slumpen, känslan är bra inför andra som kommer att vara kantad av utvisningar och ett konstant tryck mot deras kasse. Vi gör det svårt, många gånger väldigt vackert (om det blivit mål). Det skulle dröja till 15:23 in i andra innan vi kunde punktera och göra 4-2 och där har vi ämnet stöld. En stulen puck från V. Eriksson och sakta men säkert kliver vi in rena och gör 4-2. Sagan slut, nu tar vi detta med oss och kliver in mot Slottskogen nästa vecka. #boom Nionde Kretsen - Ledord: Viva La Squadra – Välkommen till paradiset Matchens sill: Pretty boy Dave Börjesson – magiskt slit, han behöver DNA testas A-lag Div 4 0kommentarer

Ref. Herrings HC - Flyers HC

Herrings HC – Flyers HC 22/10/2015 Jag vill minnas de tider då det mest handlat om mytomspunna sjöodjur, grekiska titaner och diverse anekdoter från vår kära farmaliga NHL. Men precis som resten av världen går vi in en ny tid – järnålder, bronsålder, ålder, ålder hit och ålder dit. Hur kommer vår tid minnas när vi senare skrivs in i historieböckerna? Kanske #järnåldern borde vara aktuellt? För om vi tittar bakåt så ser vi mönster att historien upprepas men rubrikerna ändras. Vi kliver ut på isen i vanlig ordning och som tidigare tar vi kommandot direkt och radar och chanser men lyckas tyvärr inte trycka dit det tjeckiska gummit. Jag går inte mycket djupare på det i vetskapen om att detta är en öppen plattform och deras målvakt febrilt söker ytterligare bekräftelser för att kunna spela allan på gator och torg, jag sköt i plocken när du ramlade. Det kan ha varit frustrationen av att vi inte lyckas trycka in pucken eller att vi lätt snurrar till det i egen zon som gör att vi har lite hängläpp efter att de komiskt nog faktiskt gör 0-1 efter 12:16 i första. Inte rättvist helt klart och så är livet i de flesta situationer, inte rättvist. Historien upprepas återigen och vi faller tillbaka och börjar spela stundtals riktigt oinspirerat och när 0-2 dyker upp kort efter ettan så vill jag nästan säga att det var rättvist, rubriken ändras. Vi får istället flänga hals över huvud för att inte släppa in ytterligare. Ettan kom, tvåan kom och med 1:20 kvar av första kom också 0-3. Enkelt förklarat hade vi börjat ta in vatten i kölsvinet. Så i sista bytet dyker han upp, vår allas Danne, rubrikernas man, hänförare av sliskiga tema fester och en publik vars första leksak hade touch-skärm. Med blott 14 sekunder kvar av första perioden efter bra förarbete av Herrings nya kelgris – Traulsens lärljunge i gröthalsarnas rike, Erik Gullberg lyckas svärmorsmardrömmen Danne lirka in pucken bakom läderremmarna. Vi går in i omklädningsrummet fast beslutna om att vi måste rycka upp oss i andra och som vi gör det. Det bjuds på en enligt historieböckerna vanligt förekommande andra period där vi hjälps åt, vi krigar, vi sliter – för varandra. Det skulle också denna gång ge utdelning – efter 6:13 i andra kliver kvällens man fram, som utfryst från det danska häradömet kliver han fram och gör 2-3, vilken kille, vilken grej – jag kan inte hjälpa att sammankoppla detta med Messias entré förra året. Har Messias i sin frånvaro berikat oss med äpplen från sitt släktträd? Det skulle visa sig att vi behövde fortsätta kriga ner vårt motstånd innan vi lyckas vända underläget vilket också på sitt egna sätt bygger oss starkare, att fortsätta arbetet för varandra fram till 14:29. Då kliver han majestätiskt fram till porten på Olympus, Johan, en kejsare, en härförare fram efter att fått pucken smekt från Eriks kontor i sarghörnet till blå, ett skott som hade skrämt kolven ur de flesta automatkarbiner skickas den med besked in bakom en burväktare som förmodligen än idag inte riktigt förstått vad som hände, vi hade 3-3. Hade vi några planer på att nöja oss där? Nejdå, med vind i seglen skulle 16:15 på klockan vara tidpunkten då jorden låg framför våra fötter, vintergatan vår domän och glaxen plötsligt fylldes med syre. Ett mönsteranfall som hade gjort historiens matematiska geni avundsjuka. Traulsens efterträdare spelade läckert pucken mellan klubba och skridsko på den stackars sate som var tvungen att försvara, på andra sidan var det dags för Jon-Henrik Flöjtgårds förste saxofonist att presentera sig själv. Efter en smäcker framspelning fanns det inga tvivel, pojken har åkt skridskor till skolan och ridit isbjörn till extrajobbet som iskulptör under hela sin uppväxt, pang direkt och succén var fullbordad – General Hedelin fick visa att han har en plats bland stjärnorna. Matchens sill: Erik Gullberg – passande namn till en kelgris, 1+3, ett frejdigt slit och en gul hjälm Ledord: Laget, karaktär och snacket (det var gott) A-lag Div 4 0kommentarer

Visa fler nyheter